Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Samuelsboken 14:1–52

14  En dag sade Sauls son Jonatan+ till den unge mannen som var hans vapendragare: ”Kom, låt oss gå över till filistéernas förpost som är där på andra sidan.” Men han talade inte om det för sin far.+  Och Saul uppehöll sig i utkanten av Gịbea,+ under det granatäppelträd som är i Migron; och folket som var hos honom var omkring 600 man.+  (Och Ahịa, son till Ạhitub,+ bror till I-Kabọd,+ son till Pịnehas,+ son till Eli,+ Jehovas präst i Silo,+ bar efọden.)+ Men folket visste inte att Jonatan hade gett sig av.  Och mellan passagerna som Jonatan sökte för att gå över mot filistéernas förpost+ var det en tandliknande brant klippa* på ena sidan och en tandliknande brant klippa på andra sidan, och namnet på den ena var Boses, och namnet på den andra var Sene.  Den ena tanden stod som en pelare* i norr, mitt emot Mikmas,+ och den andra i söder, mitt emot Geba.+  Då sade Jonatan* till den unge mannen som var hans vapendragare: ”Kom, låt oss gå över till de här oomskurna+ männens förpost. Kanske kommer Jehova att gripa in för oss, för det finns inget som hindrar Jehova att rädda genom många eller genom få.”+  Då sade hans vapendragare till honom: ”Gör vadhelst som är i ditt hjärta. Vänd dig vart du vill. Se, jag är med dig, i överensstämmelse med ditt hjärta.”+  Då sade Jonatan: ”Se, vi går över till männen, och låt oss visa oss för dem.  Om de säger så här till oss: ’Stå stilla, tills vi får kontakt med er!’ då stannar vi där vi är och går inte dit upp till dem. 10  Men om de säger så här: ’Kom upp till oss!’ då går vi upp, för Jehova har gett dem i vår hand, och detta är tecknet för oss.”+ 11  Så visade sig de två för filistéernas förpost. Och filistéerna sade: ”Se, hebréerna kommer ut ur hålen där de har gömt sig.”+ 12  Då svarade förpostens män Jonatan och hans vapendragare och sade: ”Kom hit upp till oss, så skall vi låta er få veta något!”+ Genast sade Jonatan till sin vapendragare: ”Kom med upp efter mig, för Jehova har gett dem i Israels hand.”+ 13  Jonatan klättrade då upp på händer+ och fötter, och hans vapendragare efter honom; och de föll för Jonatan,+ och hans vapendragare gick efter honom och gav dem dödsstöten.+ 14  Och i det första angreppet som Jonatan och hans vapendragare gjorde på dem uppgick de slagna till omkring tjugo man på en sträcka av omkring en halv plogfåras längd på ett plogland åker.* 15  Då inträffade en skälvning+ i lägret på fältet och bland allt folket i förposten; och även rövarstyrkan+ skälvde, och jorden började bäva,+ och det uppstod en skälvning från Gud.+ 16  Och väktarna som hörde till Saul i Gịbea+ i Benjamin fick se det, och se, tumultet svallade hit och dit.*+ 17  Saul sade då till folket som var hos honom: ”Jag ber er, företa räkning och se efter vem som har gått ifrån oss.” När de företog räkningen, se, då var Jonatan och hans vapendragare inte där. 18  Saul sade nu till Ahịa:+ ”Bär då fram den sanne Gudens ark!”+ (Ty den sanne Gudens ark befann sig på den dagen hos Israels söner.)*+ 19  Medan Saul talade till prästen+ fortsatte tumultet i filistéernas läger och blev större och större. Då sade Saul till prästen: ”Dra tillbaka din hand.” 20  Så samlades Saul och allt det folk som var hos honom.+ Och de kom ända till stridsplatsen, och se, då var den enes svärd vänt mot den andres;+ förvirringen var mycket stor. 21  Och de hebréer som hade kommit att höra till filistéerna,+ liksom tidigare, och som hade dragit upp med dem i lägret runt omkring, ja, även de övergick till att vara med Israel som var med Saul och Jonatan.* 22  Och alla Israels män som hade gömt sig+ i Efraims bergstrakt fick höra att filistéerna hade tagit till flykten, och även de följde tätt efter dem i striden. 23  Och Jehova räddade+ Israel den dagen, och striden fortsatte ända bortom Bet-Aven.*+ 24  Och Israels män var hårt ansatta* den dagen, och ändå band Saul folket med en löftesed*+ och sade: ”Förbannad är den man som äter bröd före kvällen och innan jag har tagit hämnd+ på mina fiender!” Och ingen av folket smakade bröd.+ 25  Och folket från hela landet kom in i skogen, när det låg honung+ på marken. 26  När folket kom in i skogen, se, då dröp det av honung,+ men det var ingen som förde handen till munnen, eftersom folket fruktade för eden.+ 27  Men Jonatan hade inte hört när hans far band folket med en ed,+ så han räckte ut änden av staven som han hade i handen och doppade den i honungskakan och drog tillbaka sin hand till munnen, och hans ögon började stråla.+ 28  Någon av folket tog då till orda och sade: ”Din far har högtidligt bundit folket med en ed och sagt: ’Förbannad är den man som äter bröd i dag!’”+ (Och folket började bli uttröttat.)+ 29  Men Jonatan sade: ”Min far har gjort landet till något utstött.*+ Jag ber er, se hur strålande mina ögon har blivit, därför att jag smakade denna lilla mängd honung.+ 30  Hur mycket mer då, om folket i dag bara hade ätit+ av sina fienders byte som de fann!+ Nu har ju manfallet bland filistéerna inte blivit stort.”+ 31  Och den dagen fortsatte de att slå filistéerna från Mikmas+ till Ạjalon,+ och folket blev mycket uttröttat.+ 32  Och folket kastade sig girigt över bytet+ och tog får och nötkreatur och kalvar och slaktade dem på marken, och folket åt köttet med blodet i.+ 33  Då berättade man det för Saul och sade: ”Se! Folket syndar mot Jehova genom att äta kött med blodet i.”+ Då sade han: ”Ni har handlat förrädiskt. Vältra först och främst fram en stor sten till mig.” 34  Sedan sade Saul: ”Sprid er bland folket och säg till dem: ’För fram till mig var och en av er sin tjur och var och en sitt får, och slakta dem här och ät, och synda inte mot Jehova genom att äta kött med blodet i.’”+ Den natten förde då var och en bland allt folket med egen hand fram sin tjur och slaktade den där. 35  Och Saul byggde ett altare+ åt Jehova. Därmed började han bygga altaren åt Jehova.+ 36  Senare sade Saul: ”Låt oss dra ner efter filistéerna om natten och plundra dem ända tills det blir ljust på morgonen,+ och låt oss inte lämna kvar en enda av dem.”+ Då sade de: ”Gör vadhelst som är gott i dina ögon.” Sedan sade prästen: ”Låt oss här närma oss den sanne Guden.”+ 37  Saul frågade då Gud: ”Skall jag dra ner efter filistéerna?+ Kommer du att ge dem i Israels hand?”+ Men han svarade honom inte den dagen.+ 38  Då sade Saul: ”Kom fram hit,+ alla ni som är ledande män* i folket,+ och fastställ och se på vilket sätt den här synden har uppstått i dag. 39  Ty så sant Jehova lever, han som har befriat Israel: även om synden är hos Jonatan, min son, skall han ovillkorligen dö.”+ Men det var ingen som svarade honom av allt folket. 40  Och han sade vidare till hela Israel: ”Ni skall vara på ena sidan, och jag och min son Jonatan skall vara på andra sidan.” Då sade folket till Saul: ”Gör det som är gott i dina ögon.”+ 41  Saul sade sedan till Jehova: ”Israels Gud,* ge tummịm!”+ Då blev Saul och Jonatan utpekade, men folket gick fritt.+ 42  Saul sade nu: ”Kasta lott+ mellan mig och min son Jonatan.” Och Jonatan blev utpekad. 43  Då sade Saul till Jonatan: ”Tala om för mig: Vad har du gjort?”+ Då berättade Jonatan för honom och sade: ”Jag smakade faktiskt lite honung på änden av staven som jag har i handen.+ Här är jag! Låt mig dö!” 44  Då sade Saul: ”Så må Gud göra, och så må han lägga mer därtill:+ du skall ovillkorligen dö,+ Jonatan.” 45  Men folket sade till Saul: ”Skall Jonatan dö, han som har utfört den här stora räddningen+ i Israel? Det är otänkbart!+ Så sant Jehova lever,+ inte ett enda hår+ från hans huvud skall falla till jorden; ty med Gud har han handlat den här dagen.”+ Så friköpte+ folket Jonatan, och han dog inte. 46  Saul drog sig nu tillbaka och följde inte efter filistéerna, och filistéerna begav sig till sin ort.+ 47  Och Saul tog kungamakten över Israel+ och förde krig runt omkring mot alla sina fiender, mot Moab+ och mot Ammons söner+ och mot Edom+ och mot Sobas kungar+ och mot filistéerna;+ och vart han än vände sig verkställde han sin fördömelse.*+ 48  Och han fortsatte att handla tappert+ och slog Ạmalek+ och befriade Israel ur dess plundrares hand. 49  Och Sauls söner var Jonatan+ och Jisvi och Malki-Sua,+ och vad namnen på hans båda döttrar beträffar, var namnet på den först födda Merab,+ och namnet på den yngre Mikal.+ 50  Och Sauls hustrus namn var Ahịnoam, dotter till Ahimạas, och hans härförares namn var Abner,+ Ners son, Sauls farbror.* 51  Och Kis+ var Sauls far, och Ner,+ Abners far, var son* till Ạbiel.* 52  Och kriget mot filistéerna pågick häftigt alla Sauls dagar.+ Närhelst Saul såg en väldig man eller en tapper man, tog han honom till sig.+

Fotnoter

Ordagr.: ”en tand (tagg, spets) av den branta (fristående) klippan”.
”en pelare”, M; saknas i LXX.
Ordagr.: ”Jehonatan”.
”ett plogland åker”. Ordagr.: ”ett spann åkermark”, ett ytmått som avser den areal ett spann (par) oxar kan plöja på en dag.
”och se, lägret var i uppror från den ena änden till den andra”, LXX.
”till Ahia: ’Bär fram efoden!’ (Ty det var han som den dagen bar efoden inför Israel.)”, LXX.
”Och de slavar som hittills hade varit tillsammans med filistéerna, i det de hade dragit upp till lägret, vände om och visade sig vara med israeliterna som var med Saul och Jonatan”, LXX.
LXX tillägger: ”Och allt folket hos Saul var omkring 10 000 man. Och striden bredde ut sig till varje stad i Efraims bergstrakt.”
”var hårt ansatta”, M; några hebr. hss.: ”ryckte närmare”.
”och ändå band Saul folket med en löftesed”, genom en texträttelse; LXX (från versens början): ”Och Saul begick utan att veta det en stor synd den dagen och lade en förbannelse på folket”.
El.: ”har dragit olycka över landet”.
”ledande män”. Ordagr.: ”hörntorn”, bildligt om framträdande el. betydelsefulla män, anförare.
LXX tillägger: ”varför svarade du inte din tjänare i dag? Om det är i mig eller i min son Jonatan som orättfärdigheten är, o Jehova, Israels Gud, ge då tydliga uppenbarelser [urim]. Och om du skulle säga så: I ditt folk Israel”; ItVgc har ett liknande tillägg. Se not till 2Mo 28:30, ”urim och tummim”.
”verkställde han sin fördömelse”. El.: ”behandlade han [dem] som ondskefulla (ogudaktiga, skyldiga, fördömda)”, M; i överensstämmelse med LXXVg: ”segrade han”, ”hade han framgång”.
Enl. 1Kr 8:33 var Ner Sauls farfar, och Abner, som var bror till Kis (v. 51), var därför Sauls farbror.
”son”, MSyVg; LXX: ”son till Jamin, son [till Abiel]”.
Genom en texträttelse: ”Och Kis, Sauls far, och Ner, Abners far, var Abiels söner.” Se 9:1 och Josephus, Antiquitates Judaicae (Den forntida judiska historien), VI, 129, 130 (vi, 6); i den sv. utgåvan Judarnes gamla historia av Flavius Josefus, 1889, sid. 486.