Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Samuelsboken 1:1–28

 Och det var en man från Ramatạjim-Sọfim,*+ från Efraims+ bergstrakt,+ vars namn var Elkạna,+ son till Jẹroham, son till Ẹlihu,* son till Tohu, son till Suf,+ en efraimit.*  Och han hade två hustrur; den enas namn var Hanna, och den andras namn var Penịnna. Och Penịnna fick barn, men Hanna hade inga barn.+  Och denne man gick upp från sin stad år efter år* för att tillbe*+ och frambära slaktoffer åt härarnas Jehova* i Silo.+ Och där var Elis två söner,* Hofni och Pịnehas,+ präster åt Jehova.+  Nu kom den dag då Elkạna skulle frambära slaktoffer, och han gav sin hustru Penịnna och alla hennes söner och hennes döttrar flera andelar av offret;+  men åt Hanna gav han en enda andel. Likväl* var det Hanna han älskade,+ men Jehova hade tillslutit hennes moderliv.+  Och hennes rival* retade+ henne dessutom mycket för att bringa henne ur jämvikt därför att Jehova hade tillslutit hennes moderliv.  Och så brukade hon* göra år efter år,+ så ofta hon* gick upp till Jehovas hus.+ På detta sätt retade hon henne ständigt, så att hon grät och inte åt något.  Men hennes man Elkạna sade då till henne: ”Hanna, varför gråter du, och varför äter du inte, och varför är ditt hjärta sorgset?+ Är jag inte mer värd för dig än tio söner?”+  Så reste sig Hanna efter att de* hade ätit i Silo* och efter att de hade druckit* – det var medan prästen Eli satt på en stol vid dörrposten till Jehovas tempel.*+ 10  Och hon var bitter i själen,+ och hon började be till Jehova+ och gråta häftigt.+ 11  Och vidare gav hon ett löfte+ och sade: ”Härarnas Jehova, om du verkligen ser till din slavinnas+ betryck+ och kommer ihåg mig+ och inte glömmer din slavinna utan ger din slavinna en manlig avkomling, så skall jag ge honom åt Jehova alla hans livsdagar, och ingen rakkniv skall komma på hans huvud.”+ 12  Och det skedde, medan hon bad länge+ inför Jehova, att Eli gav akt på hennes mun. 13  Hanna talade nämligen i sitt hjärta;+ bara hennes läppar rörde sig, och hennes röst hördes inte. Men Eli tog henne för att vara drucken.+ 14  Därför sade Eli till henne: ”Hur länge skall du bära dig åt som en drucken?+ Se till att bli av med ditt rus.” 15  Men Hanna svarade och sade: ”Nej, min herre! Jag är en kvinna vars ande är hårt ansatt; vin och starka drycker har jag inte druckit, men jag utgjuter min själ inför Jehova.+ 16  Ta inte din slavinna för en oduglig+ kvinna,* ty det är på grund av mitt stora bekymmer och min grämelse som jag har talat ända till nu.”+ 17  Då svarade Eli och sade: ”Gå i frid,+ och må Israels Gud uppfylla din önskan, det som du har bett honom om.”+ 18  Då sade hon: ”Må din tjänarinna finna ynnest för dina ögon.”+ Och kvinnan gick sedan sin väg, och hon började äta,+ och hennes ansikte såg inte längre så bekymrat ut.+ 19  Så steg de upp tidigt på morgonen och tillbad inför Jehova, och sedan vände de tillbaka och kom till sitt hus i Rama.+ Elkạna hade nu könsumgänge+ med sin hustru Hanna, och Jehova kom ihåg henne.+ 20  Och det skedde under loppet av ett år* att Hanna blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet+ Samuel,* ”ty”, sade hon, ”av Jehova har jag begärt+ honom”. 21  Med tiden gick mannen Elkạna upp med hela sitt hushåll för att offra det årliga slaktoffret*+ åt Jehova tillsammans med sitt löftesoffer.+ 22  Men Hanna gick inte upp,+ ty hon hade sagt till sin man: ”Så snart pojken är avvand+ skall jag ta med honom, och han skall träda fram inför Jehovas ansikte och bo där till oöverskådlig tid.”+ 23  Då sade hennes man+ Elkạna till henne: ”Gör det som är gott i dina ögon.+ Stanna hemma tills du har avvant honom. Må Jehova bara uppfylla sitt* ord.”+ Så stannade kvinnan hemma och ammade sin son tills hon hade avvant honom.+ 24  Så snart hon hade avvant honom tog hon honom med sig upp tillsammans med en treårig tjur* och en efa* mjöl och en stor kruka vin,+ och hon gick* in i Jehovas hus i Silo,+ och pojken var med henne.* 25  Därefter slaktade de tjuren och förde pojken* till Eli,+ 26  och hon sade: ”Förlåt mig, min herre! Så sant din själ lever,+ min herre, jag är den kvinna som stod hos dig på den här platsen för att be till Jehova.+ 27  Det var om den här pojken jag bad, och Jehova uppfyllde min önskan,+ det som jag bad honom om.+ 28  Och jag i min tur har lånat honom* åt Jehova.+ Alla de dagar, som han är till,* är han ett lån* åt Jehova.” Och han* böjde sig sedan ner där för Jehova.+

Fotnoter

”från Ramatajim-Sofim”. Möjligen: ”från Rama, en sufit”. LXX: ”från Armathaim Sifa”; Vg: ”från Ramathaimsofim”. Se v. 19 och 1Kr 6:26, 35.
”Elihu”, M; LXX: ”Eliou”; MLXX i 1Kr 6:27: ”Eliab”; i 1Kr 6:34: ”Eliel”.
Genom att vara bosatt i Efraims område, men Elkana var egentligen levit. Se 1Kr 6:19, 22–28.
Ordagr.: ”från dagar till dagar”. Jfr 2Mo 13:10; Dom 11:40; 21:19.
Ordagr.: ”kasta sig ner inför”.
”åt härarnas Jehova”. Hebr.: laJhwạh tseva’ọ̄th; första stället där detta uttryck förekommer i M.
”Elis två söner”, MSyVg; LXX: ”Eli och hans två söner”.
”Likväl”, LXX; Vg: ”[gav han ...] bedrövad, därför att [det var]”.
El.: ”Och hennes medtävlerska”, ”Och medhustrun”.
”hon”, i överensstämmelse med sammanhanget; Sy: ”Peninna”; M: ”han”.
”hon”, MLXXSy; Vg: ”de”.
”de”, LXX; M: ”hon”. Det hebr. verbets form (sing. fem.) kan passa till ett subjekt med kollektiv betydelse, nämligen det sällskap som Hanna drog sig bort från.
”i Silo”. Hebr.: veShilọh; möjligen, genom en texträttelse: ”i salen”, dvs. den sal eller det rum där man åt.
”och efter att de hade druckit”. Ordagr.: ”och efter drickandet”. Verbformen i hebr. är en infinitivus absolutus, som inte anger vare sig tid el. person. LXX: ”och hon ställde sig inför Jehova”.
”tempel”. Hebr.: hēkhạl; grek.: naou; lat.: tẹmpli. Första stället där detta hebr. ord förekommer i M. Se noter till 2Ku 20:18 och Mt 23:16.
Ordagr.: ”en belialsdotter”; ”belial” betyder ”oduglighet”, ”onyttighet”, ”värdelöshet”.
”under loppet av ett år”. Ordagr.: ”vid dagarnas vändning (vändpunkt)”. Jfr 2Mo 34:22, där det talas om insamlingshögtiden ”vid årsskiftet”.
Se not till titeln.
Ordagr.: ”dagarnas slaktoffer”. Jfr not till v. 3, ”år efter år”.
”sitt”, MVg; Sy: ”ditt”.
”en treårig tjur”, LXXSy; MVg: ”tre tjurar”.
Omkr. 22 l.
”hon gick”, LXX; MSyVg: ”hon förde honom”.
Genom en texträttelse. M: ”och pojken [var] en pojke”. Hebr.: wehannạ‛ar nạ‛ar; LXX: ”och pojken var med dem”. Vg: ”pojken var fortfarande ett litet barn”.
”och (de) förde pojken”, MSyVg; LXX: ”och Anna, den lille pojkens mor, förde [honom]”.
Ordagr.: ”har låtit [någon] begära (be om) honom”, dvs. har lånat honom åt Jehova. Samma hebr. verb används i 2Ku 4:3 och 6:5 i betydelsen ”be om”, ”låna”.
”han är till”, M; TLXXSy: ”han lever”.
”ett lån”. El.: ”en som har blivit begärd [dvs. utlånad]”.
”han”, dvs. Elkana. Se 1Sa 2:11.