Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 48:1–22

48  Och det skedde efter dessa händelser att det blev sagt till Josef: ”Se, din far håller på att bli svag.” Då tog han med sig sina båda söner, Manasse och Efraim.+  Sedan blev det rapporterat för Jakob och sagt: ”Se, din son Josef har kommit till dig.” Israel uppbjöd då sina krafter och satte sig upp på sin vilobädd.  Och Jakob sade till Josef: ”Gud den Allsmäktige* visade sig för mig i Lus+ i Kạnaans land för att välsigna mig.+  Och han sade till mig: ’Se, jag gör dig fruktsam,+ och jag skall göra dig talrik och göra dig till en församling av folk+ och ge detta land åt din avkomma efter dig till besittning till oöverskådlig tid.’+  Och nu, dina båda söner som föddes åt dig i Egyptens land innan jag kom hit till dig, till Egypten, de är mina.+ Efraim och Manasse skall vara mina liksom Ruben och Simeon.+  Men de efterkommande som du blir* far till efter dem skall vara dina. Tillsammans med sina bröders namn skall de nämnas i dessas arvedel.+  Och vad mig beträffar, när jag kom från Paddan+ dog Rakel+ vid min sida i Kạnaans land på vägen, då det ännu var en rätt lång vägsträcka kvar innan man kommer till Efrat,+ så att jag begravde henne där på vägen till Efrat, det vill säga Betlehem.”+  Sedan fick Israel se Josefs söner och sade: ”Vilka är dessa?”+  Då sade Josef till sin far: ”De är mina söner som Gud har gett mig på den här platsen.”+ Då sade han: ”Var snäll och för dem hit till mig, så att jag får välsigna dem.”+ 10  Nu var Israels ögon matta av ålder.+ Han kunde inte se. Därför förde han dem fram till honom, och så kysste han dem och omfamnade dem.+ 11  Och Israel sade vidare till Josef: ”Jag hade inte trott att jag skulle få se ditt ansikte,+ men här har Gud låtit mig se också dina avkomlingar.” 12  Sedan förde Josef dem bort från hans knän och böjde sig ner med ansiktet mot jorden.+ 13  Josef tog nu dem båda, Efraim vid sin högra hand till vänster om Israel+ och Manasse vid sin vänstra hand till höger om Israel,+ och förde dem fram till honom. 14  Men Israel räckte ut sin högra hand och lade den på Efraims huvud,+ fast han var den yngre,+ och sin vänstra hand på Manasses huvud.+ Han lade avsiktligt sina händer så,* för Manasse var den förstfödde.+ 15  Och han välsignade Josef och sade:+ ”Den sanne Guden som mina fäder Abraham och Isak vandrade inför,+ den sanne Guden som har varit en herde för mig under hela min tillvaro intill denna dag,+ 16  den ängel som har löst* mig från all olycka,+ må han välsigna pojkarna.+ Och må mitt namn nämnas över dem och mina fäders namn, Abraham och Isak,+ och må de föröka sig och bli talrika mitt på jorden.”+ 17  När Josef såg att hans far lät sin högra hand ligga kvar på Efraims huvud, misshagade det honom,+ och han försökte fatta tag i sin fars hand för att flytta den från Efraims huvud till Manasses huvud.+ 18  Och Josef sade till sin far: ”Inte så, far, för detta är den förstfödde.+ Lägg din högra hand på hans huvud.” 19  Men hans far vägrade och sade: ”Jag vet det, min son, jag vet det. Han skall också bli till ett folk, och han skall också bli stor.+ Men likväl skall hans yngre bror bli större än han,+ och hans avkomma skall motsvara en mängd* nationer.”+ 20  Och han välsignade dem ytterligare på den dagen+ och sade: ”Genom dig* skall Israel välsigna och säga: ’Må Gud göra dig lik Efraim och lik Manasse.’”+ Alltså satte han Efraim framför Manasse.+ 21  Sedan sade Israel till Josef: ”Se, jag är döende,+ men Gud skall vara med er och föra er tillbaka till era förfäders land.+ 22  Och jag – jag ger dig härmed en höjdsträckning mer än dina bröder,+ den som jag har tagit ur amoréernas hand med mitt svärd och med min båge.”

Fotnoter

Se not till 43:14.
El.: ”har blivit”.
El.: ”Han korsade sina händer”, i överensstämmelse med LXXVg.
El.: ”friköpt”, ”återkrävt”.
”motsvara en mängd”. El.: ”bli till ett fullt antal”. Ordagr.: ”bli till en fullhet av”.
”dig”, MSamSyVg; TPLXX: ”er”.