Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 47:1–31

47  Alltså kom Josef och rapporterade för farao och sade:+ ”Min far och mina bröder och deras småboskapshjordar och deras nötboskapshjordar och allt de äger har kommit från Kạnaans land, och se, de är i landet Gosen.”+  Och av hela antalet av sina bröder tog han fem män, för att han skulle föra fram dem inför farao.+  Sedan sade farao till hans bröder: ”Vad är ert yrke?”+ Då sade de till farao: ”Dina tjänare är fåraherdar,+ vi liksom våra förfäder.”+  Därefter sade de till farao: ”Vi har kommit för att bo som främlingar i landet,+ för det finns inget bete för den småboskap som dina tjänare har,+ eftersom hungersnöden är svår i Kạnaans land.+ Och nu, det ber vi dig, låt dina tjänare bo i landet Gosen.”+  Då sade farao till Josef: ”Din far och dina bröder har kommit hit till dig.  Egyptens land står till ditt förfogande.+ Låt din far och dina bröder bo i den allra bästa delen av landet.+ Låt dem bo i landet Gosen,+ och om du vet att det bland dem finns modiga män,*+ skall du sätta dem till uppsyningsmän* över boskapen, över det som är mitt.”+  Därefter förde Josef in sin far Jakob och föreställde honom för farao, och Jakob välsignade farao.+  Farao sade nu till Jakob: ”Hur många är dina levnadsårs dagar?”  Då sade Jakob till farao: ”Åren, de dagar då jag har bott som främling på olika platser, är 130 år.+ Få och kvalfulla har mina levnadsårs dagar varit,+ och de har inte nått upp till mina fäders levnadsårs dagar under de dagar de bodde som främlingar på olika platser.”+ 10  Sedan välsignade Jakob farao och gick ut från farao.+ 11  Alltså lät Josef sin far och sina bröder bosätta sig, och han gav dem en besittning i Egyptens land, i den allra bästa delen av landet, i landet Rạmeses,+ så som farao hade befallt. 12  Och Josef försåg sin far och sina bröder och hela sin fars hushåll med bröd,+ efter de små barnens antal.*+ 13  Nu fanns det inget bröd i hela landet, eftersom hungersnöden var mycket svår,+ och Egyptens land och Kạnaans land blev utmattade till följd av hungersnöden.+ 14  Och Josef samlade alla pengar som fanns i Egyptens land och i Kạnaans land som betalning för den spannmål som folk köpte,+ och Josef förde så pengarna till faraos hus. 15  Med tiden var pengarna i Egyptens land och i Kạnaans land förbrukade, och alla egyptierna kom nu till Josef och sade: ”Ge oss bröd!+ Varför skall vi dö inför dig därför att pengarna har tagit slut?”+ 16  Då sade Josef: ”Lämna ifrån er er boskap, så skall jag ge er bröd i utbyte mot er boskap, om pengarna har tagit slut.” 17  Och de förde sin boskap till Josef, och Josef gav dem bröd i utbyte mot deras hästar* och hjordarna av småboskap och hjordarna av nötboskap och av åsnor,+ och han fortsatte under det året att förse dem med bröd i utbyte mot all deras boskap. 18  Så småningom gick det året till ända, och de kom till honom under det följande året* och sade till honom: ”Vi skall inte dölja det för min herre, men pengarna och hjordarna av husdjur har förbrukats och har lämnats till min herre.+ Ingenting finns kvar inför min herre utom våra kroppar och vår jord.+ 19  Varför skall vi dö inför dina ögon,+ både vi och vår jord? Köp oss och vår jord för bröd,+ så skall vi med vår jord bli slavar åt farao; och ge oss utsäde, så att vi får leva och inte behöver dö och så att vår jord inte läggs öde.”+ 20  Så köpte Josef all egyptiernas jord åt farao;+ egyptierna sålde nämligen var och en sin åker, eftersom hungersnöden hade fått ett fast grepp om dem; och landet kom att tillhöra farao. 21  Vad folket beträffar, flyttade han in dem i städer från den ena änden av Egyptens område till den andra.+ 22  Endast prästernas jord köpte han inte,+ eftersom prästernas ransoner kom från farao och de åt de ransoner som farao gav dem.+ Därför sålde de inte sin jord.+ 23  Sedan sade Josef till folket: ”Se, jag har i dag köpt er och er jord åt farao. Här är utsäde åt er, och ni skall beså jorden med det.+ 24  När det har gett avkastning,+ då skall ni ge en femtedel åt farao,+ men fyra delar skall tillfalla er som utsäde för fälten och som mat åt er och åt dem som är i era hus och åt era små barn att äta.”+ 25  Och de sade: ”Du har bevarat våra liv.+ Låt oss finna ynnest för min herres ögon, så skall vi bli slavar åt farao.”+ 26  Och Josef gjorde det så till en förordning som gäller än i dag för Egyptens jordegendom, att farao skall ha en femtedel. Endast den jord som tillhörde prästerna som en särskild grupp blev inte faraos.+ 27  Och Israel fortsatte att bo i Egyptens land, i landet Gosen;+ och de blev bofasta i det och var fruktsamma och blev med tiden mycket talrika.+ 28  Och Jakob levde i Egyptens land i sjutton år, så att Jakobs dagar, hans levnadsår, blev 147 år.+ 29  Så småningom närmade sig dagarna då Israel skulle dö.+ Han kallade då på sin son Josef och sade till honom: ”Om jag nu har funnit ynnest för dina ögon, så lägg din hand under mitt lår,+ det ber jag dig, och visa mig kärleksfull omtanke och trofasthet:*+ Jag ber dig, begrav mig inte i Egypten,+ 30  utan jag skall ligga hos mina fäder,+ och du skall föra mig ut ur Egypten och begrava mig i deras grav.”+ Då sade han: ”Jag skall göra som du har sagt.” 31  Och han sade: ”Ge mig din ed.” Då gav han honom sin ed.+ Sedan böjde sig Israel över vilobäddens huvudgärd.*+

Fotnoter

Ordagr.: ”män med handlingskraft”. Vg: ”driftiga män”.
Hebr.: sarẹ̄; det hebr. ordet sar kan också återges ”chef”, ”föreståndare”.
El.: ”efter familjens storlek”.
Ordagr.: ”mot hästarna”. Hebr.: bassusịm. Första gången hästar nämns i Bibeln. Egypten blev berömt för sina hästar.
Ordagr.: ”under andra året”.
El.: ”och sannfärdighet (pålitlighet)”. Hebr.: we’emẹth.
”över vilobäddens huvudgärd”. Hebr.: ‛al-ro’sh hammittạh; LXX: ”Och Israel tillbad över (lutad mot) övre änden av sin stav.” ”Stav” (hebr.: mattẹh, som i 38:25) och ”vilobädd” (hebr.: mittạh, som i 48:2) skrivs i hebr. med samma konsonanter och kan utan vokaltecken läsas på det ena el. andra sättet.