Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 43:1–34

43  Och hungersnöden var svår i landet.+  Och så snart de hade ätit upp all den spannmål som de hade fört med sig från Egypten,+ sade deras far till dem: ”Vänd tillbaka, köp lite mat åt oss.”+  Då sade Juda till honom:+ ”Mannen förklarade uttryckligen för oss och sade: ’Ni får inte se mitt ansikte igen, om inte er bror är med er.’+  Om du sänder vår bror med oss,+ vill vi fara ner och köpa mat åt dig.  Men om du inte sänder honom, far vi inte ner, för mannen sade ju till oss: ’Ni får inte se mitt ansikte igen, om inte er bror är med er.’”+  Och Israel utbrast:+ ”Varför måste ni vålla mig skada genom att berätta för mannen att ni hade en bror till?”  Då sade de: ”Mannen frågade direkt om oss och våra släktingar. Han sade: ’Lever er far ännu?+ Har ni en bror till?’ Vi berättade då för honom hur det var.+ Kunde vi veta att han skulle säga: ’För er bror hit ner’?”+  Till sist sade Juda till sin far Israel: ”Sänd pojken med mig,+ så att vi kan bryta upp och ge oss av och så att vi håller oss vid liv och inte dör,+ vi och du själv och våra små barn.+  Jag själv skall ansvara för honom.+ Av min hand får du utkräva straffet för honom.+ Om jag inte för honom till dig och ställer honom inför dig, då har jag syndat mot dig för alltid.* 10  Om vi inte hade dröjt, skulle vi nu ha varit där och tillbaka igen dessa båda gånger.”+ 11  Då sade deras far Israel till dem: ”Om det nu är så det förhåller sig,+ gör då så här: Ta av landets bästa produkter i era förvaringskärl och för dem ner till mannen som en gåva:+ lite balsam*+ och lite honung,+ lạdanumharts och kådig bark,+ pistaschnötter och mandlar.+ 12  Ta också med er dubbelt så mycket pengar;* och de pengar som hade lämnats tillbaka i öppningen till era säckar skall ni ta med er tillbaka.+ Kanske var det ett misstag.+ 13  Och ta er bror med er och bryt upp, vänd tillbaka till mannen. 14  Och må Gud den Allsmäktige* låta er finna medlidande inför mannen,+ så att han friger er andre bror och Benjamin åt er. Men jag, om jag skall bli barnlös, så må jag bli barnlös!”+ 15  Då tog männen den här gåvan, och de tog dubbelt så mycket pengar med sig samt Benjamin. Så bröt de upp och gav sig i väg ner till Egypten och trädde fram inför Josef.+ 16  När Josef såg att Benjamin var med dem, sade han genast till den man som var satt över hans hus: ”Ta med männen till huset och slakta några djur och gör dem i ordning,+ för männen skall äta tillsammans med mig vid middagstiden.” 17  Omedelbart gjorde mannen så som Josef hade sagt.+ Så mannen tog männen till Josefs hus. 18  Men männen blev rädda, eftersom de hade förts till Josefs hus,+ och de sade: ”Det är på grund av pengarna, som kom tillbaka med oss i våra säckar första gången, som vi nu förs hit, för att de skall kasta sig över oss och anfalla oss och göra oss till slavar och ta våra åsnor!”+ 19  Därför gick de fram till mannen som var satt över Josefs hus och talade till honom vid ingången till huset, 20  och de sade: ”Ursäkta, min herre! Vi kom verkligen hit ner första gången för att köpa mat.+ 21  Men när vi kom till övernattningsstället+ och öppnade våra säckar, se, då låg vars och ens pengar i öppningen till hans säck, våra pengar i deras fulla vikt. Vi vill därför gärna lämna dem tillbaka med våra egna händer.+ 22  Och vi har tagit mer pengar med oss hit ner för att köpa mat. Vi vet verkligen inte vem som lade våra pengar i våra säckar.”+ 23  Då sade han: ”Allt är i sin ordning när det gäller er. Var inte rädda.+ Er Gud och er fars Gud gav er en skatt i era säckar.+ Era pengar har kommit till mig.” Och han förde ut Simeon till dem.+ 24  Mannen förde sedan in männen i Josefs hus och skaffade vatten, så att de kunde få sina fötter tvättade,+ och han skaffade foder åt deras åsnor.+ 25  De gjorde så i ordning gåvan+ till Josefs ankomst vid middagstiden, för de hade hört att det var där de skulle äta.+ 26  När Josef gick in i huset, bar de gåvan som de hade med sig in till honom i huset och kastade sig ner till jorden inför honom.+ 27  Därefter frågade han om allt var bra med dem* och sade:+ ”Är allt bra med er far,* den gamle mannen som ni har talat om? Lever han ännu?”+ 28  Då sade de: ”Allt är bra med din tjänare, vår far. Han lever ännu.” Sedan böjde de sig ner och kastade sig ner.+ 29  När han lyfte upp sina ögon och såg sin bror Benjamin, sin mors son,+ sade han: ”Är det här er yngste bror som ni har talat med mig om?”+ Och han tillade: ”Må Gud visa dig sin ynnest,+ min son.” 30  Josef fick nu bråttom, därför att hans innersta känslor för hans bror uppväcktes,+ så han sökte efter ett ställe där han kunde gråta, och han gick in i ett inre rum och brast i tårar där.+ 31  Sedan tvättade han ansiktet och gick ut och behärskade sig och sade:+ ”Sätt fram maten.”+ 32  Och de satte fram den särskilt för honom och särskilt för dem och särskilt för de egyptier som åt med honom; egyptierna kunde nämligen inte äta en måltid tillsammans med hebréerna, för det är något avskyvärt för egyptierna.+ 33  Och de fick sitta framför honom, den förstfödde enligt sin rätt som förstfödd+ och den yngste enligt sin ungdom; och männen såg på varandra med förundran. 34  Och han lät bära portioner från sig och bort till dem, men han gjorde Benjamins portion fem gånger så stor som alla de andras portioner.+ Så fortsatte de att hålla gästabud och att dricka sig glada tillsammans med honom.+

Fotnoter

”för alltid”. Ordagr.: ”alla dagarna”.
Dvs. balsam från Gilead.
Ordagr.: ”silver”.
”Och ... Gud den Allsmäktige”. Hebr.: we’Ẹl Shaddạj. Varken ’El, ”Gud”, eller Shaddạj, ”den Allsmäktige”, har bestämd artikel i hebr.
Ordagr.: ”frågade han dem om frid (välgång)”.
Ordagr.: ”Har er far frid (välgång) [...?]”.