Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 41:1–57

41  Och det skedde, när två hela år* hade gått, att farao drömde,+ och se, han stod vid Nilen.  Och se, sju kor steg upp ur Nilen, vackra att se på och feta i köttet, och de började beta i nilgräset.*+  Och se, sju andra kor steg upp ur Nilen efter dem, fula att se på och tunna i köttet,+ och de ställde sig vid sidan av korna på Nilens strand.  Och korna som var fula att se på och tunna i köttet åt upp de sju korna som var vackra att se på och feta.+ Sedan vaknade farao.+  Men han somnade om och drömde en andra gång. Och se, sju ax sköt upp på samma strå, feta och goda.+  Och se, sju ax, tunna och svedda av östanvinden,+ växte upp efter dem.+  Och de tunna axen slukade de sju feta och fulla axen.+ Sedan vaknade farao, och se, det var en dröm.  Och på morgonen blev hans ande orolig.+ Han sände därför bud och kallade till sig alla Egyptens magiutövande präster+ och alla dess visa män,+ och farao berättade sina drömmar* för dem.+ Men det var ingen som kunde uttyda dem för farao.  Då talade chefen för munskänkarna med farao+ och sade: ”Mina synder nämner jag i dag.+ 10  Farao var uppbragt på sina tjänare.+ Så han satte mig i häkte i huset som tillhör chefen för livvakten,+ både mig och chefen för bagarna. 11  Senare drömde vi båda en dröm under samma natt, både jag och han. Vi drömde var sin dröm med dess egen uttydning.+ 12  Och tillsammans med oss var där en ung man, en hebré,+ en tjänare hos chefen för livvakten.+ När vi berättade våra drömmar för honom,+ uttydde han dem för oss. Åt var och en gav han uttydningen enligt hans dröm. 13  Och alldeles som han hade uttytt drömmarna för oss, så skedde det. Mig lät han återvända till mitt ämbete,+ men honom hängde han.”*+ 14  Farao sände då bud och kallade till sig Josef,+ och man skyndade sig att hämta honom från fängelsehålan.+ Därför rakade han sig+ och bytte mantel+ och gick in till farao. 15  Då sade farao till Josef: ”Jag har drömt en dröm, men det är ingen som kan uttyda den. Nu har jag hört sägas om dig att du kan uttyda en dröm när du hör den.”+ 16  Josef svarade då farao och sade: ”Det är inte mig det beror på! Gud kommer att ge farao ett besked* om välgång.”+ 17  Och farao sade vidare till Josef: ”I min dröm, se, stod jag på Nilens strand. 18  Och se, sju kor steg upp ur Nilen, feta i köttet och med vacker gestalt, och de började beta i nilgräset.+ 19  Och se, sju andra kor steg upp efter dem, eländiga och med mycket ful gestalt och tunna i köttet.+ Så fula kor har jag aldrig sett i hela Egyptens land. 20  Och de utmärglade och fula korna åt upp de sju första feta korna.+ 21  Så kom dessa ner i deras magar, och ändå kunde det inte märkas att de hade kommit ner i deras magar, eftersom deras utseende var lika fult som i början.+ Så vaknade jag. 22  Därefter såg jag i min dröm, och se, sju ax sköt upp på samma strå, fulla och goda.+ 23  Och se, sju ax, förtorkade, tunna, svedda av östanvinden,+ växte upp efter dem. 24  Och de tunna axen slukade de sju goda axen.+ Så berättade jag det för de magiutövande prästerna,+ men det var ingen som gav mig besked.”+ 25  Då sade Josef till farao: ”Faraos dröm är bara en enda. Vad den sanne Guden gör har han meddelat farao.+ 26  De sju goda korna är sju år. Likaså är de sju goda axen sju år. Drömmen är bara en enda. 27  Och de sju utmärglade och fula korna som kom upp efter dem är sju år; och de sju tomma axen, svedda av östanvinden,+ kommer att vara sju hungerår.+ 28  Detta är det ord som jag har talat till farao: Vad den sanne Guden gör har han låtit farao se.+ 29  Se, det kommer sju år med stort överflöd i hela Egyptens land. 30  Men efter dem skall det uppstå sju hungerår, och allt överflöd i Egyptens land skall bli glömt, och hungersnöden skall föröda landet.+ 31  Och det tidigare överflödet i landet kommer inte att märkas till följd av denna hungersnöd efteråt, för den kommer att vara mycket svår. 32  Och att drömmen upprepades för farao två gånger betyder att saken är fastställd från den sanne Gudens sida,+ och den sanne Guden skyndar sig att utföra den.+ 33  Och nu bör farao se sig om efter en omdömesgill och vis man och sätta honom över Egyptens land.+ 34  Farao bör gripa in och insätta tillsyningsmän över landet,+ och han skall ta upp en femtedel från Egyptens land under de sju överflödsåren.+ 35  Och låt dem samla in alla livsmedel under dessa kommande goda år, och låt dem hopa brödsäd under faraos hand som livsmedel i städerna,+ och de skall bevaka det. 36  Och livsmedlen skall tjäna som ett förråd för landet under de sju hungeråren, som kommer över Egyptens land,+ så att landet inte går under genom hungersnöden.”+ 37  Nu visade sig detta vara gott i faraos och i alla hans tjänares ögon.+ 38  Så farao sade till sina tjänare: ”Kan det finnas en annan man som denne, i vilken Guds ande är?”+ 39  Sedan sade farao till Josef: ”Eftersom Gud har låtit dig få veta allt detta,+ finns det ingen så omdömesgill och vis som du.+ 40  Du skall personligen vara över mitt hus,+ och allt mitt folk skall lyda dig obetingat.*+ Bara med avseende på tronen skall jag vara större än du.”+ 41  Och farao sade vidare till Josef: ”Se, jag sätter dig härmed över hela Egyptens land.”+ 42  Därefter tog farao signetringen+ från sin hand och satte den på Josefs hand och klädde honom i kläder av fint linne* och lade en kedja av guld om hans hals.+ 43  Dessutom lät han honom åka i den näst förnämsta ärevagnen som han hade,+ så att man skulle ropa ”Avrékh!”* framför honom, och han satte honom så över hela Egyptens land. 44  Och farao sade vidare till Josef: ”Jag är farao, men utan ditt bemyndigande får ingen lyfta sin hand eller sin fot i hela Egyptens land.”+ 45  Därefter gav farao Josef namnet Sạfenat-Panẹa* och gav honom till hustru Ạsenat,+ dotter till Potifẹra,* prästen i On.*+ Och Josef reste så ut över Egyptens land.+ 46  Och Josef var trettio år gammal+ när han stod inför farao, Egyptens kung. Så gick Josef ut från faraos ansikte och reste omkring i hela Egyptens land. 47  Och under de sju överflödsåren gav landet avkastning så att man fick händerna fulla.+ 48  Och han samlade så in alla livsmedlen under de sju åren som kom över Egyptens land, och han lagrade livsmedlen i städerna.+ Livsmedlen från fälten som var runt omkring en stad lade han inne i den.+ 49  Och Josef fortsatte att hopa brödsäd i mycket stor mängd,+ som havets sand, tills man till slut gav upp att hålla räkning på den, därför att den var utan tal.+ 50  Och innan året med hungersnöd kom föddes det åt Josef två söner,+ som Ạsenat, dotter till Potifẹra, prästen i On, födde åt honom. 51  Så gav Josef den förstfödde namnet Manasse,*+ därför att, som han sade, ”Gud* har låtit mig glömma all min ofärd och hela min fars hus”.+ 52  Och den andre gav han namnet Efraim,*+ ty, som han sade, ”Gud har gjort mig fruktsam i mitt lidandes land”.+ 53  När de sju överflödsåren som hade rått i Egyptens land tog slut,+ 54  började de sju hungeråren komma, så som Josef hade sagt.+ Och hungersnöd uppstod i alla länderna, men i hela Egyptens land fanns det bröd.+ 55  Till slut led hela Egyptens land hunger, och folket började ropa högt till farao efter bröd.+ Då sade farao till alla egyptierna: ”Gå till Josef. Vad han säger till er skall ni göra.”+ 56  Och det kom hungersnöd över hela jordens yta.+ Så öppnade Josef alla spannmålslagren som fanns bland dem* och sålde till egyptierna,*+ då hungersnöden fick ett fast grepp om Egyptens land. 57  Dessutom kom folk från hela jorden* till Egypten för att köpa av Josef, eftersom hungersnöden hade ett fast grepp om hela jorden.+

Fotnoter

Ordagr.: ”två år av dagar”.
El.: ”vassen (strandgräset)”.
”sina drömmar”, Sam; M: ”sin dröm”; LXXVg: ”drömmen”.
”men honom hängde han (upp)”, M; LXX: ”men han blev (upp)hängd”; Vg: ”och han blev (upp)hängd på en tortyrpåle [lat.: crụce (av crux)]”.
”Det är inte mig det beror på! Gud kommer att ge ... ett besked”. Vg: ”Utan mig kommer Gud att ge ... ett besked”.
El.: ”och allt mitt folk skall rätta sig efter din mun”. Ordagr.: ”och på din mun skall allt mitt folk kyssa”.
El.: ”av byssus”.
”Avrékh!” Hebr.: ’Avrẹkh. Den exakta innebörden i detta egyptiska uttryck som överförts till hebr. har ännu inte kunnat fastställas. Sy: ”Fader och Härskare!”; Vg: ”att alla skulle böja knä för honom”.
Betyder ”uppenbarare av dolda ting”, så som hebréerna uppfattade uttrycket. Lat.: Salvatọrem mụndi, ”världens Räddare (Frälsare)”.
På Egyptiska museet i Kairo finns en gravpelare (stele), som hittades 1935 och på vilken namnet Putifar nämns.
”On”, M; LXXVg: ”Heliopolis”, som betyder ”solstaden”. Namnet kommer av att dyrkan av solen i gestalt av guden Ra försiggick i hans tempel där.
Betyder ”en som får någon att glömma”, ”en som låter glömma”. Hebr.: Menashshẹh.
Hebr.: ’Elohịm, utan bestämd artikel.
Betyder ”dubbelt fruktsam (fruktbar)”. Hebr.: ’Efrạjim.
Ordagr.: ”öppnade ... allt som fanns bland dem”. LXX: ”öppnade ... alla spannmålslagren”.
El.: ”till Egypten”.
”folk från hela jorden”. Ordagr.: ”hela jorden”, men eftersom verbet i hebr. anger plur., är det ”folk”, ”människor”, som avses.