Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 37:1–36

37  Och Jakob fortsatte att bo i det land där hans far hade bott som främling,+ i Kạnaans land.+  Detta är den historiska berättelsen om Jakob. När Josef+ var sjutton år arbetade han som herde bland småboskapen tillsammans med* sina bröder,+ och eftersom han bara var en pojke, var han hos sönerna till Bilha+ och Silpa,+ sin fars hustrur. Då kom Josef med en dålig rapport om dem till deras far.+  Och Israel älskade Josef mer än alla sina andra söner,+ eftersom han var hans ålderdoms son; och han lät göra en lång, randig skjortlik klädnad åt honom.+  När hans bröder såg att deras far älskade honom mer än alla hans bröder, började de hata honom,+ och de kunde inte tala fredligt till honom.+  Senare hade Josef en dröm och berättade den för sina bröder,+ och de fann ytterligare anledning att hata honom.  Och han sade till dem: ”Jag ber er, lyssna till den här drömmen som jag har drömt.+  Jo, vi höll på att binda kärvar ute på åkern, och se, min kärve reste sig och stod också upprätt, och se, era kärvar slog en ring omkring och böjde sig ner för min kärve.”+  Då sade hans bröder till honom: ”Skall du verkligen vara kung över oss?”+ Eller: ”Skall du verkligen härska över oss?”+ Så fann de ny anledning att hata honom för hans drömmar och för hans ord.  Sedan hade han ännu en dröm, och han berättade den för sina bröder och sade: ”Se, jag har haft en dröm till, och se, solen och månen och elva stjärnor böjde sig ner för mig.”+ 10  Så berättade han den för sin far och för sina bröder, och hans far förebrådde honom och sade till honom:+ ”Vad betyder den här drömmen som du har drömt? Skall jag och din mor och dina bröder verkligen komma och böja oss ner till jorden för dig?” 11  Och hans bröder blev svartsjuka på honom,+ men hans far aktade på det som hade sagts.*+ 12  Hans bröder gick nu för att låta sin fars småboskap* beta strax intill Sikem.+ 13  Efter en tid sade Israel till Josef: ”Dina bröder vallar småboskap strax intill Sikem, inte sant? Kom, låt mig sända dig till dem.” Då sade han till honom: ”Här är jag!”+ 14  Han sade då till honom: ”Gå, det ber jag dig. Se efter om dina bröder är välbehållna och om småboskapen är välbehållen,* och kom sedan tillbaka och ge mig besked.”+ Så sände han i väg honom från Hebrons+ lågslätt, och han gav sig av mot Sikem. 15  Senare fann en man honom, och se, han irrade omkring på fälten. Då frågade mannen honom och sade: ”Vad letar du efter?” 16  Han sade då: ”Jag letar efter mina bröder. Var snäll och tala om för mig var de vallar småboskap.” 17  Och mannen fortsatte: ”De har brutit upp härifrån, för jag hörde dem säga: ’Låt oss gå till Dotan.’” Då gick Josef vidare efter sina bröder och fann dem vid Dotan. 18  Nu fick de se honom på långt håll, och innan han hade hunnit fram till dem började de smida lömska planer mot honom om att låta honom dö.+ 19  Så de sade till varandra: ”Titta! Här kommer den där drömmaren.*+ 20  Kom nu och låt oss dräpa honom och kasta honom i en av cisternerna,+ och så säger vi att ett ilsket vilddjur har ätit upp honom.+ Låt oss sedan se vad det blir av hans drömmar.” 21  När Ruben hörde detta försökte han befria honom ur deras hand.+ Så han sade: ”Låt oss inte slå ihjäl hans själ.”*+ 22  Och Ruben sade vidare till dem: ”Utgjut inte blod.+ Kasta honom i den här cisternen som är i vildmarken, men bär inte hand på honom.”+ Hans avsikt var att befria honom ur deras hand för att föra honom tillbaka till hans far. 23  Så snart Josef kom till sina bröder klädde de av Josef hans långa klädnad, ja den långa, randiga klädnad som han hade på sig.+ 24  Sedan tog de honom och kastade honom i cisternen.+ Just då var cisternen tom, det fanns inget vatten i den. 25  Därefter satte de sig ner för att äta.+ När de lyfte upp sina ögon och såg sig omkring, se, då kom en karavan med ismaeliter+ från Gịlead, och deras kameler bar på lạdanumharts och balsam* och kådig bark,+ och de var på väg för att föra det ner till Egypten. 26  Då sade Juda till sina bröder: ”Till vilken nytta skulle det vara om vi dräpte vår bror och täckte över hans blod?+ 27  Kom och låt oss sälja honom till ismaeliterna,+ och låt inte vår hand komma vid honom.+ Han är ju trots allt vår bror, vårt kött.” Då lyssnade de till sin bror.+ 28  Nu kom några män, midjanitiska köpmän,+ förbi. Då drog och lyfte de upp Josef ur cisternen+ och sålde sedan Josef till ismaeliterna för tjugo silverstycken.+ Dessa förde så Josef till Egypten. 29  Senare kom Ruben tillbaka till cisternen, och se, Josef var inte i cisternen. Då rev han sönder sina kläder.+ 30  När han kom tillbaka till sina andra bröder utbrast han: ”Pojken är borta! Och jag – vart skall jag ta vägen?”+ 31  Men de tog Josefs långa klädnad och slaktade en getabock och doppade den långa klädnaden i blodet gång på gång.+ 32  Sedan sände de i väg den långa, randiga klädnaden och lät föra den till deras far och sade: ”Den här har vi hittat. Vi ber dig, undersök+ om det är din sons långa klädnad eller inte.”+ 33  Och han undersökte den och utbrast: ”Det är min sons långa klädnad! Ett ilsket vilddjur måste ha ätit upp honom!+ Josef är helt visst sliten i stycken!”+ 34  Och Jakob rev sönder sina mantlar och svepte säckväv om sina höfter och sörjde över sin son i många dagar.+ 35  Och alla hans söner och alla hans döttrar reste sig för att trösta honom,+ men han vägrade att låta trösta sig och sade:+ ”För jag kommer att fara sörjande ner till min son i Sheọl!”* Och hans far fortsatte att gråta över honom. 36  Men midjaniterna sålde honom i Egypten till Pọtifar, en hovfunktionär hos farao,*+ chefen för livvakten.+

Fotnoter

El.: ”höll han till bland småboskapen i sällskap med”.
”det som hade sagts”. El.: ”saken”.
”sin fars småboskap”, MLXXSyVg. I M är den hebr. partikeln ’eth, som står framför dessa ord, markerad med extraordinära punkter av soferim (judiska skrivare el. skriftlärda), som kanske ville antyda att orden är tvivelaktiga och borde utelämnas. I så fall kan innebörden vara att Josefs bröder hade gått i väg för att äta (”beta”). I v. 13 och 16 förekommer inte ordet för ”småboskap” i hebr., men verbet (återgivet med ”valla”) är detsamma som i v. 12. Se Tillägg 2A.
Ordagr.: ”Se dina bröders frid (fred) och småboskapens frid (fred)”.
”drömmaren”. Ordagr.: ”innehavare (ägare, herre) av drömmarna”. Hebr.: bạ‛al hachalomọ̄th.
Ordagr.: ”Låt oss inte slå honom [med avseende på hans] själ.”
Dvs. balsam från Gilead.
Ordagr.: ”till Sheol”. Hebr.: she’ọlah; grek.: eis haidou; syr.: lashiul; lat.: in infẹrnum; första stället där detta ord förekommer. Se Tillägg 4B.
Se not till 12:15.