Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 35:1–29

35  Därefter sade Gud till Jakob: ”Bryt upp, dra upp till Betel och bo där,+ och gör ett altare där åt den sanne Guden, som visade sig för dig när du flydde för din bror Esau.”+  Då sade Jakob till sitt hushåll och till alla som var med honom: ”Gör er av med de utländska gudar* som är ibland er+ och rena er och byt era mantlar,+  och låt oss bryta upp och dra upp till Betel. Och där skall jag göra ett altare åt den sanne Guden som svarade mig i min nöd+ och har varit med mig på den väg som jag har vandrat.”+  Så gav de Jakob alla de utländska gudar+ som de hade hos sig och de örringar som de hade i sina öron, och Jakob gömde+ dem under det stora trädet som var strax intill Sikem.  Sedan bröt de upp, och förfäran från Gud kom över städerna som var runt omkring dem,+ så att de inte satte efter Jakobs söner.  Till slut kom Jakob till Lus,+ det vill säga Betel, som ligger i Kạnaans land, han och allt det folk som var med honom.  Sedan byggde han ett altare där och kallade platsen El-Betel,* för där hade den sanne Guden uppenbarat sig för honom när han flydde för sin bror.+  Senare dog Debora,+ Rebeckas amma, och blev begravd nedanför Betel under ett kraftigt träd. Därför gav han det namnet Allon-Bakut.*  Gud visade sig nu för Jakob ännu en gång, då han kom från Paddan-Aram,+ och han välsignade honom.+ 10  Och Gud sade till honom: ”Ditt namn är Jakob.+ Ditt namn skall inte längre vara Jakob, utan Israel skall ditt namn vara.” Och han kallade honom så med namnet Israel.+ 11  Och Gud sade vidare till honom: ”Jag är Gud den Allsmäktige.*+ Var fruktsam och föröka dig. Nationer,* ja en församling av nationer, skall utgå från dig, och kungar skall utgå från din kropps länder.+ 12  Och det land som jag har gett åt Abraham och åt Isak – åt dig skall jag ge det, och åt din avkomma*+ efter dig skall jag ge landet.”+ 13  Sedan for Gud upp från honom på den plats där han hade talat med honom.+ 14  Jakob reste så en stod på den plats där han hade talat med honom,+ en stod av sten, och han utgöt ett dryckesoffer över den och hällde olja över den.+ 15  Och Jakob fortsatte att kalla den plats, där Gud hade talat med honom, med namnet Betel.+ 16  Sedan bröt de upp från Betel. Och när det ännu var en rätt lång vägsträcka kvar innan man kommer till Efrat,+ började Rakel föda, och hon hade en svår förlossning.+ 17  Men under hennes svåra förlossning sade barnmorskan till henne: ”Var inte rädd, för du kommer att få den här sonen också.”+ 18  Och när hennes själ*+ höll på att gå ut – ty hon dog+ – gav hon honom namnet Ben-Oni;* men hans far kallade honom Benjamin.*+ 19  Så dog Rakel och blev begravd på vägen till Efrat, det vill säga Betlehem.+ 20  Och Jakob reste en stod över hennes grav. Detta är stoden på Rakels grav än i dag.+ 21  Och Israel bröt upp och slog upp sitt tält ett stycke bortom Eders torn.+ 22  En gång när Israel hade sin tältboning+ där i landet gick Ruben bort och låg med sin fars bihustru Bilha, och Israel fick höra det.+ Så blev då Jakobs söner tolv. 23  Leas söner var Ruben, Jakobs förstfödde,+ och Simeon och Levi och Juda och Isạskar och Sẹbulon. 24  Rakels söner var Josef och Benjamin. 25  Och Rakels tjänarinna Bilhas söner var Dan och Nạftali. 26  Och Leas tjänarinna Silpas söner var Gad och Aser. Dessa är Jakobs söner som föddes åt honom i Paddan-Aram. 27  Till slut kom Jakob till sin far Isak, till Mamre,+ till Kirjat-Arba,+ det vill säga Hebron, där Abraham och likaså Isak hade bott som främlingar.+ 28  Och Isaks dagar blev 180 år.+ 29  Så gav Isak upp andan och dog och samlades till sitt folk, gammal och mätt av dagar,*+ och hans söner Esau och Jakob begravde honom.+

Fotnoter

”gudar”. Hebr.: ’elohẹ̄, plur. av ’elọ̄ah; betecknar flera gudar.
Betyder ”Betels Gud”.
Betyder ”gråtens kraftiga träd”.
Se not till 17:1.
”Nationer”, LXXVg; M: ”En nation”.
El.: ”dina efterkommande”. Ordagr.: ”din säd”.
”hennes själ (liv)”. Hebr.: nafshạh; grek.: autẹ̄n tēn psykhẹ̄n.
Betyder ”min sorgs son”, ”min smärtas son”.
Betyder ”högra handens son”. Hebr.: Vinjamịn.
”mätt (full) av dagar”, MLXXVg.