Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 34:1–31

34  Nu brukade Dina, den dotter som Lea hade fött åt Jakob,+ gå ut för att besöka+ landets döttrar.+  Och Sikem, son till hivén+ Hamor, en hövding* i landet, fick se henne, och så tog han henne och låg med henne och kränkte* henne.+  Och hans själ kom att hålla fast vid Dina,* Jakobs dotter, och han förälskade sig i den unga kvinnan och talade bevekande till henne.*  Till sist sade Sikem till sin far Hamor:+ ”Skaffa mig den här flickan till hustru.”+  Och Jakob fick höra att han hade skändat hans dotter Dina. Men hans söner var ute på fälten med hans boskap,+ och Jakob teg tills de skulle komma in.+  Senare gick Hamor, Sikems far, ut till Jakob för att tala med honom.+  Och Jakobs söner kom in från fälten så snart de fick höra det; och männen kände sig sårade och blev mycket vreda,+ därför att han hade begått en skamlig och dåraktig handling mot Israel genom att ligga med Jakobs dotter,+ fast något sådant inte borde ske.+  Och Hamor talade med dem och sade: ”Vad min son Sikem beträffar, är hans själ fäst vid er dotter.+ Jag ber er, ge henne åt honom till hustru+  och knyt släktskapsband med oss.*+ Era döttrar skall ni ge åt oss, och våra döttrar skall ni ta åt er.+ 10  Och ni kan bo hos oss, och landet skall vara tillgängligt för er. Bo och driv handel* i det och bli bofasta i det.”+ 11  Och Sikem sade till hennes far och till hennes bröder: ”Låt mig finna ynnest för era ögon, och vad ni än nämner för mig, det skall jag ge er. 12  Sätt brudpriset* mycket högt och gör den gåva som åläggs mig mycket stor,+ och jag skall ge er i enlighet med vad ni säger till mig; ge mig bara den unga kvinnan till hustru.” 13  Jakobs söner svarade då Sikem och hans far Hamor med svek och talade så, därför att han hade skändat deras syster Dina.+ 14  Och de sade till dem: ”Vi kan omöjligen göra något sådant som att ge vår syster åt en man som har förhud,+ för det är en smälek för oss. 15  Bara på det villkoret kan vi ge er vårt samtycke: att ni blir som vi, genom att var och en av manligt kön hos er blir omskuren.+ 16  Sedan skall vi ge våra döttrar åt er, och era döttrar skall vi ta åt oss, och vi skall bo hos er och bli ett enda folk.+ 17  Men om ni inte lyssnar till oss i fråga om att bli omskurna, då skall vi ta vår dotter och ge oss av.” 18  Och deras ord syntes goda i Hamors ögon och i Hamors son Sikems+ ögon, 19  och den unge mannen dröjde inte med att uppfylla villkoret,+ eftersom han verkligen fann behag i Jakobs dotter, och han var den som åtnjöt störst anseende+ i hela sin fars hus.+ 20  Så gick Hamor och hans son Sikem till porten i sin stad och talade till männen i sin stad+ och sade: 21  ”De här männen är fredligt sinnade mot oss.+ Låt dem därför bo i landet och driva handel* i det, eftersom landet ju är rymligt* nog för dem.+ Deras döttrar kan vi ta till hustrur åt oss, och våra döttrar kan vi ge åt dem.+ 22  Bara på det villkoret kommer männen att ge oss sitt samtycke när det gäller att bo hos oss så att vi blir ett enda folk: att var och en av manligt kön hos oss blir omskuren liksom de är omskurna.+ 23  Kommer inte då deras ägodelar och deras förmögenhet och all deras boskap att tillhöra oss?+ Låt oss bara ge dem vårt samtycke, så att de kan bo hos oss.”+ 24  Då lyssnade alla till Hamor och till hans son Sikem, alla som gick ut genom porten i hans stad, och var och en av manligt kön blev omskuren, alla som gick ut genom porten i hans stad. 25  Men på tredje dagen, när de hade smärtor,+ tog Jakobs två söner Simeon och Levi,+ Dinas bröder,+ var sitt svärd och gick in i staden utan att någon anade oråd* och dräpte var och en av manligt kön.+ 26  Och Hamor och hans son Sikem dräpte de med svärdsegg.+ Sedan tog de Dina från Sikems hus och gick ut.+ 27  Jakobs andra söner trängde in över* de slagna och plundrade staden, därför att de hade skändat deras syster.+ 28  Deras småboskapshjordar och deras nötboskapshjordar och deras åsnor och det som var i staden och det som var ute på fälten tog de.+ 29  Och alla deras tillgångar förde de bort, och alla deras små barn och deras hustrur förde de bort som fångar, så att de tog allt som var i husen som plundringsgods.+ 30  Då sade Jakob till Simeon och Levi:+ ”Ni har gjort mig till en utstött genom att göra mig till en stank för landets invånare,+ för kanaanéerna och perisséerna; jag och mitt folk är ju få till antalet,*+ och de kommer säkert att samla sig mot mig och överfalla mig, och jag kommer att förintas, jag och mitt hus.” 31  De sade då: ”Skall någon få behandla vår syster som en prostituerad?”*+

Fotnoter

”en hövding”. Hebr.: nesị’, en form av nasị’. LXX: ”härskaren (fursten)”; Vg: ”fursten”.
El.: ”förödmjukade”, LXX.
El.: ”Och hans sinne (begär) fortsatte att vara fäst vid Dina”.
Ordagr.: ”talade till den unga kvinnans hjärta”.
El.: ”och gift in er med oss”.
El.: ”res omkring”, dvs. som köpmän.
Hebr.: mọhar. Den summa brudgummen betalade till brudens far.
”driva handel”. Se not till v. 10.
Ordagr.: ”vitt (brett) åt båda sidor (på båda händer)”.
”utan att någon anade oråd”. El.: ”utan att bli störda”.
El.: ”kom över (överföll)”.
”få till antalet”. Ordagr.: ”män av antal”, dvs. män som var möjliga att räkna. Se 1Kr 16:19 och Ps 105:12.
El.: ”otuktig kvinna”, ”sköka”. Hebr.: zōnạh.