Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 33:1–20

33  Så småningom lyfte Jakob upp sina ögon och såg, och där kom Esau och med honom 400 man.+ Då fördelade han barnen på Lea och Rakel och de båda tjänarinnorna,+  och han ställde tjänarinnorna och deras barn främst+ och Lea och hennes barn efter dem+ och Rakel och Josef bakom dem.+  Och själv gick han vidare före dem och böjde sig ner till jorden sju gånger, tills han kom fram till sin bror.+  Och Esau sprang emot honom,+ och han omfamnade honom+ och föll honom om halsen och kysste honom,* och de brast i gråt.  Sedan lyfte han upp sina ögon och såg kvinnorna och barnen och sade: ”Vilka är dessa som är med dig?” Och han sade: ”Det är barnen som Gud i sin ynnest har gett din tjänare.”+  Så steg tjänarinnorna fram, de och deras barn, och böjde sig ner;  och Lea steg också fram, och hennes barn, och de böjde sig ner, och därefter steg Josef fram, och Rakel, och de böjde sig ner.+  Han sade nu: ”Vad är din mening med hela detta läger* av resande som jag har mött?”+ Han sade då: ”Att finna ynnest för min herres ögon.”+  Då sade Esau: ”Jag har rikligt, min bror.+ Låt det som är ditt förbli ditt.” 10  Men Jakob sade: ”Nej, jag ber dig. Om jag nu har funnit ynnest för dina ögon,+ då måste du ta emot min gåva av min hand, ty enligt avsikten med den har jag sett ditt ansikte som om jag såg Guds ansikte, då du har tagit emot mig välvilligt.+ 11  Jag ber dig, ta emot min välsignelsegåva som har förts till dig,+ eftersom Gud har visat mig ynnest och eftersom jag har allting.”+ Och han bad honom så enträget att han tog emot den.+ 12  Senare sade Esau*: ”Låt oss bryta upp och ge oss av, och låt mig gå framför dig.” 13  Men han sade till honom: ”Min herre vet att barnen är späda och att det i min vård är får och nötkreatur som ger di,+ och driver man dem för fort en enda dag, så dör hela småboskapshjorden.+ 14  Min herre må gå i väg före sin tjänare, det ber jag, men låt mig för min del fortsätta färden i lugn och ro efter den fart som passar boskapen,+ som är framför mig, och efter den fart som passar barnen,+ till dess jag kommer till min herre i Seir.”+ 15  Då sade Esau: ”Jag ber dig, låt mig ställa några av folket som är med mig till ditt förfogande.” Då sade han: ”Varför det? Låt mig finna ynnest för min herres ögon.”+ 16  Så vände Esau samma dag tillbaka på vägen till Seir. 17  Men Jakob bröt upp och färdades till Sukkot,*+ och han byggde sig ett hus, och åt sin boskap gjorde han hyddor.+ Därför gav han platsen namnet Sukkot. 18  Med tiden kom Jakob välbehållen till staden Sikem,+ som ligger i Kạnaans land,+ när han nu kom från Paddan-Aram;+ och han slog läger framför staden. 19  Ett stycke av den mark där han hade slagit upp sitt tält köpte han sedan av sönerna till Hamor, Sikems far, för hundra penningstycken.*+ 20  Därefter reste han ett altare där och kallade det: Gud, Israels Gud.*+

Fotnoter

”och kysste honom”, MSamLXXBagsterVg. Det motsvarande ordet i M är markerat med extraordinära punkter av soferim (judiska skrivare el. skriftlärda); punkterna kan ange att soferim ansåg att ordet skulle utelämnas. Av fotnoterna i BHK och BHS framgår det att ordet troligen är ett tillägg till texten. Se Tillägg 2A.
Ordagr.: ”Vem (Vad) [är] för dig hela detta läger [...?]”.
Ordagr.: ”han”.
Betyder ”hyddor”, ”skjul”.
Ordagr.: ”för hundra qesitạh”. En myntenhet av okänt värde.
”Gud, Israels Gud”. El.: ”Gud är Israels Gud”. Hebr.: ’El ’Elohẹ̄ Jisra’ẹl.