Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 32:1–32

32  Och Jakob drog vidare på sin väg, och Guds änglar* mötte honom nu.+  När Jakob såg dem sade han genast: ”Detta är Guds läger!”+ Därför gav han den platsen namnet Mahanạjim.*+  Sedan sände Jakob budbärare+ framför sig till sin bror Esau, till Seirs+ land, Edoms+ område,  och han befallde dem och sade: ”Detta är vad ni skall säga till min herre,+ till Esau: ’Detta är vad din tjänare Jakob har sagt: ”Hos Laban har jag bott som främling, och jag har dröjt kvar tills nu.+  Och jag har fått tjurar och åsnor, får och tjänare och tjänarinnor,+ och jag sänder bud för att underrätta min herre, så att jag kan finna ynnest för dina ögon.”’”+  Med tiden kom budbärarna tillbaka till Jakob och sade: ”Vi kom till din bror Esau, och han är också på väg för att möta dig, och 400 man tillsammans med honom.”+  Då blev Jakob mycket rädd och ängslig.+ Så han delade folket som var med honom samt småboskapshjordarna och nötkreaturen och kamelerna i två läger,+  och han sade: ”Om Esau skulle komma till det ena lägret och överfalla det, så kommer det att vara ett läger kvar som kan slippa undan.”+  Därefter sade Jakob: ”Min far Abrahams Gud och min far Isaks Gud,+ Jehova, du som säger till mig: ’Vänd tillbaka till ditt land och till dina släktingar, så skall jag göra gott mot dig’,+ 10  jag är inte värdig all den kärleksfulla omtanke och all den trofasthet* som du har visat din tjänare,+ ty med bara min stav gick jag över denna Jordan, och nu har jag blivit till två läger.+ 11  Jag ber dig, befria mig+ ur min brors hand, ur Esaus hand, för jag är rädd för honom, för att han skall komma och överfalla mig,+ både mor och barn. 12  Och du har ju själv sagt: ’Jag skall helt visst göra gott mot dig, och jag skall göra din avkomma* lik havets sandkorn, som inte kan räknas, så talrika är de.’”+ 13  Och han stannade kvar där över natten. Och av det han hade tog han en gåva åt sin bror Esau:+ 14  200 getter och 20 bockar, 200 tackor och 20 baggar, 15  30 kameler som gav di och deras föl, 40 kor och 10 tjurar, 20 åsninnor och 10 fullvuxna åsnor.+ 16  Sedan överlämnade han den ena hjorden efter den andra åt sina tjänare, varje hjord för sig, och sade till sina tjänare: ”Gå över före mig och håll ett avstånd mellan hjordarna.”+ 17  Vidare befallde han den förste och sade: ”Om min bror Esau möter dig och frågar dig och säger: ’Vem tillhör du, och vart är du på väg, och vem tillhör dessa framför dig?’ 18  då skall du säga: ’Din tjänare Jakob. En gåva är det,+ sänd till min herre,+ till Esau, och se, han kommer också själv bakom oss.’” 19  Och han befallde också den andre och den tredje och alla dem som följde hjordarna och sade: ”Så skall ni säga till Esau när ni träffar honom.+ 20  Och ni skall också säga: ’Se, din tjänare Jakob kommer bakom oss.’”+ Han sade nämligen till sig själv: ”Jag kanske kan blidka honom med den gåva som går före mig,+ och sedan skall jag se hans ansikte. Kanske tar han emot mig välvilligt.”+ 21  Så gick gåvan över före honom, men själv stannade han den natten i lägret.+ 22  Senare under den natten steg han upp och tog sina båda hustrur+ och sina båda tjänarinnor+ och sina elva unga söner+ och gick över Jabboks+ vadställe. 23  Alltså tog han dem och förde dem över regnflodsdalen,*+ och han förde över vad han hade. 24  Till sist var Jakob ensam kvar. Då brottades en man med honom tills morgonrodnaden bröt fram.+ 25  När han såg att han inte hade fått övertaget över honom,+ rörde han vid ledskålen i hans höftled;* och ledskålen i Jakobs höftled kom ur läge medan han brottades med honom.+ 26  Och han sade: ”Låt mig gå,* för morgonrodnaden har brutit fram.” Då sade han: ”Jag låter dig inte gå förrän du välsignar mig.”+ 27  Han sade då till honom: ”Vad är ditt namn?” Och han sade: ”Jakob.” 28  Då sade han: ”Ditt namn skall inte längre vara Jakob, utan Israel,*+ för du har kämpat*+ med Gud och med människor och till slut fått övertaget.” 29  Jakob frågade då och sade: ”Jag ber dig, tala om ditt namn för mig.” Men han sade: ”Varför frågar du efter mitt namn?”+ Så välsignade han honom där. 30  Därför gav Jakob platsen namnet Pẹniel,*+ för, som han sade, ”jag har sett Gud ansikte mot ansikte, och ändå blev min själ befriad”.+ 31  Och solen började lysa fram på honom så snart han kommit förbi Pẹnuel, men han haltade på höften.+ 32  Därför äter Israels söner än i dag inte höftnervens sena,* som sitter på ledskålen i höftleden, eftersom han rörde vid ledskålen i Jakobs höftled vid höftnervens sena.+

Fotnoter

El.: ”budbärare”, som i v. 3 och 6.
Betyder ”två läger”.
El.: ”den sanning”. Hebr.: ha’emẹth.
El.: ”dina efterkommande”. Ordagr.: ”din säd”.
El.: ”wadin”, ”bäckravinen”, ”flodfåran”, som nu var vattenförande.
El.: ”rörde han vid hans höftskål (fördjupningen på hans höftben)”.
Ordagr.: ”Sänd i väg mig”.
Betyder ”en som kämpar med (håller fast vid) Gud” el. ”Gud kämpar”. Hebr.: Jisra’ẹl.
El.: ”har hållit fast [vid]”, ”har ansträngt dig”, ”har hållit ut”, enl. BDB, sid. 975.
Betyder ”Guds ansikte”. Hebr.: Peni’ẹl.
”höftnervens sena”. Hebr.: gidh hannashẹh. Möjligen bara: ”höftnerven”, nervus ischiadicus.