Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 30:1–43

30  När Rakel såg att hon inte hade fött barn åt Jakob, blev hon svartsjuk på sin syster och sade till Jakob:+ ”Ge mig barn, annars kommer jag att vara en död kvinna.”+  Då blossade Jakobs vrede upp mot Rakel, och han sade:+ ”Är jag i Guds ställe, han som har undanhållit dig moderlivets frukt?”+  Då sade hon: ”Här är min slavinna Bilha.+ Ha umgänge med henne, så att hon kan föda barn i mitt knä och så att jag, också jag, genom henne kan få barn.”+  Så gav hon honom sin tjänarinna Bilha till hustru, och Jakob hade umgänge med henne.+  Och Bilha blev havande och födde med tiden en son åt Jakob.+  Då sade Rakel: ”Gud har varit min domare+ och har också hört min röst, så att han har gett mig en son.” Därför gav hon honom namnet Dan.*+  Och Bilha, Rakels tjänarinna, blev åter havande och födde med tiden sin andre son åt Jakob.  Då sade Rakel: ”Hårda* kamper har jag utkämpat* med min syster. Jag har också segrat!” Därför gav hon honom namnet Nạftali.*+  När Lea såg att hon hade slutat föda barn, tog hon sin tjänarinna Silpa och gav henne åt Jakob till hustru.+ 10  Med tiden födde Silpa, Leas tjänarinna, en son åt Jakob. 11  Då sade Lea: ”Med god tur!”* Därför gav hon honom namnet Gad.*+ 12  Därefter födde Silpa, Leas tjänarinna, sin andre son åt Jakob. 13  Då sade Lea: ”Till min lycka! För döttrarna skall prisa mig lycklig.”+ Därför gav hon honom namnet Aser.*+ 14  En gång då Ruben+ kom gående under veteskördsdagarna+ fann han alrunefrukter ute på fälten och tog dem med till sin mor Lea. Då sade Rakel till Lea: ”Var snäll och ge mig några av din sons alrunefrukter.”+ 15  Hon sade då till henne: ”Är det för litet att du har tagit min man,+ eftersom du nu också tar min sons alrunefrukter?” Då sade Rakel: ”Därför skall han ligga med dig i natt i utbyte mot din sons alrunefrukter.” 16  När Jakob kom från fälten på kvällen,+ gick Lea ut för att möta honom, och hon sade: ”Det är med mig du skall ha umgänge, eftersom jag faktiskt har lejt dig för min sons alrunefrukter.” Så låg han med henne den natten.+ 17  Och Gud hörde Lea, och hon blev havande och födde med tiden åt Jakob sin femte son.+ 18  Då sade Lea: ”Gud har gett mig en lejd mans lön* för att jag gav min tjänarinna åt min man.” Därför gav hon honom namnet Isạskar.*+ 19  Och Lea blev åter havande och födde med tiden sin sjätte son åt Jakob.+ 20  Då sade Lea: ”Gud har gett mig, ja mig, en god gåva. Äntligen kommer min man att fördra mig,*+ eftersom jag har fött honom sex söner.”+ Därför gav hon honom namnet Sẹbulon.*+ 21  Och sedan födde hon en dotter och gav henne namnet Dina.*+ 22  Till slut kom Gud ihåg Rakel, och Gud hörde henne och öppnade hennes moderliv.+ 23  Och hon blev havande och födde med tiden en son. Då sade hon: ”Gud har tagit bort min smälek!”+ 24  Därför gav hon honom namnet Josef*+ och sade: ”Jehova ger mig ännu en son.” 25  Och strax efter det att Rakel hade fött Josef sade Jakob till Laban: ”Sänd i väg mig, så att jag kan bege mig till min ort och till mitt land.+ 26  Ge mig mina hustrur och mina barn, som jag har tjänat hos dig för, så att jag kan ge mig av; för du känner ju själv till den tjänst som jag har utfört för dig.”+ 27  Då sade Laban till honom: ”Om jag nu har funnit ynnest i dina ögon – jag har uppfattat omen på det sättet att Jehova välsignar mig tack vare dig.”+ 28  Och han tillade: ”Fastställ för mig din lön, så skall jag ge dig den.”+ 29  Då sade han till honom: ”Du vet ju själv hur jag har tjänat dig och hur det har gått med din boskap hos mig,+ 30  att du i själva verket hade litet innan jag kom, men att det ökade till en stor mängd, när Jehova välsignade dig sedan jag trädde till.+ Och nu, när skall jag få göra något också för mitt eget hus?”+ 31  Då sade han: ”Vad skall jag ge dig?” Och Jakob sade vidare: ”Du skall inte ge mig någonting alls!+ Om du gör följande för mig, skall jag vara herde för din småboskap igen.+ Jag skall fortsätta att vakta den.+ 32  Jag vill gå igenom hela din småboskapshjord i dag. Skilj ut varje spräckligt och brokigt får därifrån och varje mörkbrunt får bland ungbaggarna och varje brokigt och spräckligt djur bland getterna. Härefter skall sådant vara min lön.+ 33  Och på vilken dag i framtiden du än kommer för att se över min lön skall min rättfärdighet svara för mig;+ varje djur som inte är spräckligt och brokigt bland getterna och mörkbrunt bland ungbaggarna är stulet om det är hos mig.”+ 34  Laban sade då: ”Det är utmärkt! Låt det bli* som du har sagt.”+ 35  Samma dag skilde han så ut de strimmiga och brokiga bockarna och alla spräckliga och brokiga getter, varje djur som det fanns något vitt på och varje mörkbrunt djur bland ungbaggarna, men han överlämnade dem i sina söners händer. 36  Sedan lade han ett avstånd av tre dagsresor mellan sig och Jakob, och Jakob var herde för resten av Labans småboskapshjordar. 37  Därefter tog Jakob färska käppar* av styraxträd+ och av mandelträd+ och av platan+ och gjorde på dem vita avskalningar genom att frilägga det vita som var på käpparna.+ 38  Till slut lade han käpparna, som han hade skalat, mitt framför småboskapen, i rännorna, i vattenhoarna,+ dit småboskapshjordarna brukade komma för att dricka, för att de skulle komma i brunst* framför dem när de kom för att dricka. 39  Så kom småboskapen i brunst framför käpparna, och småboskapen frambringade strimmiga, spräckliga och brokiga djur.+ 40  Och Jakob avskilde ungbaggarna och vände sedan småboskapens ansikten mot de strimmiga och alla de mörkbruna djuren i Labans småboskapshjordar. Så satte han sina egna hjordar för sig och satte dem inte ihop med Labans småboskapshjordar. 41  Och närhelst den kraftiga+ småboskapen kom i brunst lade Jakob dit käpparna i rännorna+ framför småboskapens ögon, för att de skulle komma i brunst vid käpparna. 42  Men när småboskapen visade sig vara svag lade han inte dit dem. På så sätt blev de svaga alltid Labans, men de kraftiga Jakobs.+ 43  Och mannens ägodelar förökades mer och mer, och han fick stora småboskapshjordar och dessutom tjänarinnor och tjänare och kameler och åsnor.+

Fotnoter

Betyder ”domare”. Hebr.: Dan.
El.: ”Övermänskliga”. Ordagr.: ”Guds”. Hebr.: ’Elohịm, utan bestämd artikel.
El.: ”I hårda brottningskamper har jag brottats”.
Betyder ”mina (brottnings)kamper”. Hebr.: Naftalị.
”God tur har kommit!” Mmarginal.
Betyder ”god tur”, ”lycka [dvs. gynnsamt öde]”. Hebr.: Gadh.
Betyder ”lycklig”, ”lycka”. Hebr.: ’Ashẹr.
Ordagr.: ”Gud har gett min lön [som åt en lejd man (en lönearbetare)]”.
Betyder ”han är lön [dvs. en lönens man]”. Hebr.: Jissaskhạr.
El.: ”bo (stanna) hos mig”. Möjligen: ”göra mig till sin rättmätiga hustru”. (Ang. denna möjliga återgivning, se VT, bd I, 1951, sid. 59, 60, och HAL, sid. 252.) LXX: ”Nu kommer min man att välja mig [till hustru]”. Det assyriska (akkadiska) verbet zabālu, som är besläktat med det hebr. verb som används här, zavạl, betyder ”dra (släpa)”, ”bära bördor”, och har i samband med ingående av äktenskap innebörden att föra in mannens bröllopsgåvor i hans svärfars hus.
Betyder ”fördrag(ande)”, ”tolererande”; el. möjligen: ”upphöjd boning”. Hebr.: Zevulụn.
Betyder ”dömd [dvs. frikänd, rättfärdigad]”. Hebr.: Dinạh.
Kortform av Josifja, som betyder ”må Jah foga till (föröka)”, ”Jah har fogat till (förökat)”. Hebr.: Jōsẹf.
Ordagr.: ”Och Laban sade: ’Se! O att det måtte bli [...!]’”.
El.: ”grenar”, ”skott”.
”de skulle bli dräktiga”, Vg.