Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 3:1–24

 Nu visade sig ormen+ vara det försiktigaste+ av alla markens vilda djur som Jehova Gud hade gjort.+ Och den sade till kvinnan:+ ”Har Gud verkligen sagt att ni inte får äta av varje träd i trädgården?”+  Då sade kvinnan till ormen: ”Av frukten på träden* i trädgården får vi äta.+  Men när det gäller att äta av frukten på det träd som är mitt i trädgården+ har Gud sagt: ’Ni skall inte äta av den, nej, ni skall inte röra den. Gör ni det kommer ni att dö.’”+  Då sade ormen till kvinnan: ”Ni kommer visst inte att dö.*+  För Gud vet att den dag ni äter av den kommer era ögon att öppnas, och ni kommer att bli som Gud* med kunskap om* gott och ont.”+  Då såg kvinnan att trädet var gott att äta av och att det var något för ögonen att längta efter, ja, trädet var inbjudande att se på.*+ Så hon tog av dess frukt och åt. Efteråt gav hon något också åt sin man* när han var med henne, och han åt.+  Då öppnades ögonen på dem båda, och de insåg att de var nakna.+ Därför sydde de ihop fikonlöv och gjorde höftskynken åt sig.+  Senare hörde de Jehova Guds röst* då han vandrade i trädgården under den del av dagen då det blåste en bris,*+ och mannen* och hans hustru gömde sig för Jehova Guds ansikte bland träden i trädgården.+  Och Jehova Gud kallade flera gånger på mannen och sade till honom: ”Var är du?”+ 10  Till slut svarade han: ”Jag hörde din röst i trädgården, men jag blev rädd, eftersom jag är naken, och så gömde jag mig.”+ 11  Då sade han: ”Vem har talat om för dig att du är naken?+ Har du ätit av det träd som jag befallde dig att inte äta av?”+ 12  Mannen sade då: ”Kvinnan som du gav mig till att vara hos mig,* hon gav mig frukt från trädet, och så åt jag.”+ 13  Då sade Jehova Gud till kvinnan: ”Vad är det du har gjort?” Och kvinnan svarade: ”Det var ormen som bedrog mig, och så åt jag.”+ 14  Då sade Jehova* Gud till ormen:+ ”Eftersom du har gjort detta, skall du vara förbannad bland alla* husdjuren och bland alla markens vilda djur. På din buk skall du kräla, och stoft skall du äta alla dina livsdagar.+ 15  Och jag+ skall sätta fiendskap+ mellan dig+ och kvinnan+ och mellan din avkomma*+ och hennes avkomma.+ Han*+ skall krossa* huvudet+ på dig,+ och du+ skall krossa hälen+ på honom.”*+ 16  Till kvinnan sade han: ”Jag skall i hög grad öka ditt havandeskaps smärtfyllda möda;*+ under födslovåndor skall du föda barn,+ och din åtrå skall stå till din man, och han skall härska över dig.”+ 17  Och till Adam sade han: ”Eftersom du lyssnade till din hustrus röst och åt av det träd om vilket jag gav dig denna befallning:+ ’Du skall inte äta av det’, skall marken vara förbannad för din skull.+ Under smärtfylld möda skall du livnära dig av den alla dina livsdagar.+ 18  Och törnen och tistlar skall den frambringa åt dig,+ och du skall äta växterna på marken. 19  I ditt anletes* svett skall du äta ditt bröd tills du vänder åter till marken, för av den är du tagen.+ För stoft är du, och till stoft skall du vända åter.”+ 20  Därefter gav Adam sin hustru namnet Eva,*+ för hon skulle bli mor till alla levande.+ 21  Och Jehova Gud gjorde långa kläder av skinn åt Adam och åt hans hustru och klädde dem.+ 22  Och Jehova Gud sade vidare: ”Se, människan har blivit som en av oss i fråga om att veta vad som är gott och ont,+ och nu, för att hon inte skall räcka ut sin hand och ta frukt också av livets träd+ och äta och leva till oöverskådlig tid ...” 23  Därmed sände Jehova Gud* bort henne från Edens trädgård+ för att hon skulle odla marken av vilken hon hade blivit tagen.+ 24  Han drev alltså ut människan, och öster om Edens trädgård+ satte* han keruberna+ och den flammande svärdsklingan, som ständigt svängde runt, till att vakta vägen till livets träd.

Fotnoter

Ordagr.: ”träd”, sing. obestämd form i hebr., men ordet används här i kollektiv betydelse om en lund el. skogsdunge.
”Ni kommer visst inte att dö.” Ordagr.: ”Inte ett döende kommer ni att .” Hebr.: lo’-mọ̄th temuthụn. Jfr 2:17.
”som Gud”. Hebr.: kE’lohịm, utan bestämd artikel. Titeln är majestätsplural.
”med kunskap om”. El.: ”och veta vad som är”.
”att se på”, LXXSyVg. Ordagr.: ”till att ge insikt (vishet, förstånd)”.
”åt sin man”. Hebr.: le’ishạh.
El.: ”ljudet av Jehova Gud”.
Ordagr.: ”vid dagens bris (vind, fläkt)”. Hebr.: lerụach hajjọ̄m. Det hebr. ordet rụach är översatt med ”verksam kraft” i 1:2.
El.: ”jordemänniskan”. Hebr.: ha’adhạm; LXXSyVg: ”Adam”.
El.: ”som du ställde vid min sida”.
Hebr.: Jehowạh. Det första av ett flertal ställen i BHS där Guds namn är försett med ett vokaltecken som anger vokalen ”o”. Se not till 2:4, ”Jehova”; Tillägg 1A.
El.: ”skall du vara förbannad som inget annat av”.
El.: ”dina avkomlingar (efterkommande)”. Ordagr.: ”din säd”. Hebr.: zar‛akhạ (av zẹra‛).
”Han”, M(hebr.: hu’)LXXSyVghss.
Denna återgivning överensstämmer med orden i Rom 16:20, där det hänsyftas på detta uttalande av Gud och där ett grek. ord används som betyder ”(sönder)krossa”, ”sönderbryta”.
”honom”, MLXXSy; dvs. kvinnans ”avkomma (säd)”, mask. i hebr.
Ordagr.: ”din smärta (smärtfyllda möda) och ditt havandeskap”. En hendiadys, dvs. en stilfigur i vilken ett begrepp uttrycks genom två ord förbundna med ”och”.
El.: ”ansiktes”.
”Eva”. Hebr.: Chawwạh (fem.), som betyder ”levande”; grek.: Zōẹ̄, ”Liv”; Vgc(lat.): Hẹva.
Se not till 2:4, ”Jehova Gud”.
Ordagr.: ”lät ... bo (ta sin boning, slå sig ner)”. Se Ps 7:5; 78:55; Hes 32:4.