Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 29:1–35

29  Därefter fortsatte Jakob sin färd* och drog vidare till orientalernas*+ land.  Då såg han, och se, det var en brunn på fältet, och se, tre fårhjordar* låg där vid den. Ur den brunnen brukade man nämligen vattna hjordarna,+ och det låg en stor sten över brunnens öppning.+  När alla hjordarna hade samlats där, vältrade man bort stenen från brunnens öppning och vattnade småboskapshjordarna. Sedan lade man tillbaka stenen på dess plats över brunnens öppning.  Jakob sade nu till dem: ”Mina bröder, varifrån är ni?” Och de sade: ”Vi är från Haran.”+  Då sade han till dem: ”Känner ni Laban,+ Nahors+ sonson?” Och de sade: ”Vi känner honom.”  Då sade han till dem: ”Är allt bra med honom?”*+ De sade då: ”Allt är bra.* Och se, där kommer hans dotter Rakel+ med fåren!”+  Och han sade vidare: ”Det är ju ännu full dag.* Det är inte tid att samla boskapshjordarna. Vattna fåren, gå sedan och låt dem beta.”+  Då sade de: ”Det kan vi inte göra förrän alla hjordarna är samlade och man vältrar bort stenen från brunnens öppning. Då vattnar vi fåren.”  Medan han ännu talade med dem kom Rakel+ med fåren som tillhörde hennes far, för hon var herdinna.+ 10  Och när Jakob fick se sin morbror Labans dotter Rakel och sin morbror Labans får, gick Jakob genast fram och vältrade bort stenen från brunnens öppning och vattnade sin morbror Labans får.+ 11  Sedan kysste+ Jakob Rakel och brast ut i högljudd gråt.+ 12  Och Jakob berättade för Rakel att han var hennes fars släkting*+ och att han var Rebeckas son. Då sprang hon i väg och berättade det för sin far.+ 13  Så snart Laban hörde meddelandet om sin systerson Jakob sprang han i väg för att möta honom.+ Och han omfamnade honom och kysste honom och tog honom med in i sitt hus.+ Jakob* berättade nu för Laban allt som hade hänt. 14  Därefter sade Laban till honom: ”Du är verkligen mitt ben och mitt kött.”+ Så bodde han hos honom en hel månad.* 15  Därefter sade Laban till Jakob: ”Är du min släkting,+ och skall du tjäna mig för ingenting?+ Säg mig: Vad skall du ha i lön?”+ 16  Nu hade Laban två döttrar. Den äldstas namn var Lea+ och den yngstas namn Rakel. 17  Men Leas ögon hade ingen glans,* medan Rakel+ däremot hade en vacker gestalt och ett vackert utseende.+ 18  Och Jakob älskade Rakel. Så han sade: ”Jag är villig att tjäna dig sju år för din yngsta dotter Rakel.”+ 19  Då sade Laban: ”Det är bättre att jag ger henne åt dig än att jag ger henne åt en annan man.+ Bo kvar hos mig.” 20  Så tjänade Jakob sju år för Rakel,+ men i hans ögon var de som några få dagar på grund av hans kärlek till henne.+ 21  Då sade Jakob till Laban: ”Ge mig min hustru, för mina dagar är till ända,* och låt mig ha umgänge med henne.”+ 22  Då samlade Laban alla ortens män och ordnade en festmåltid.+ 23  Men under kvällen tog han sin dotter Lea och förde henne till honom för att han skulle ha umgänge med henne. 24  Dessutom gav Laban sin tjänarinna Silpa+ åt henne, ja åt sin dotter Lea, som tjänarinna. 25  Så visade det sig då på morgonen att, se, det var Lea! Därför sade han till Laban: ”Vad är det du har gjort mot mig? Var det inte för Rakel som jag tjänade hos dig? Varför har du då lurat mig?”+ 26  Då sade Laban: ”Det är inte vanligt på vår ort att göra så, att ge bort den yngsta före den förstfödda. 27  Fira+ denna kvinnas* vecka till slut.* Sedan skall också den andra* ges åt dig för den tjänst som du kan utföra hos mig i sju år till.”+ 28  Då gjorde Jakob så och firade denna kvinnas vecka till slut. Sedan gav Laban* honom sin dotter Rakel till hustru. 29  Dessutom gav Laban sin tjänarinna Bilha+ åt sin dotter Rakel som hennes tjänarinna. 30  Så hade han umgänge också med Rakel och älskade Rakel mer än Lea,+ och han tjänade hos honom i ytterligare sju år.+ 31  När Jehova såg att Lea var hatad, öppnade han hennes moderliv,+ men Rakel var ofruktsam.+ 32  Och Lea blev havande och födde en son, och hon gav honom namnet Ruben,*+ för hon sade: ”Det är för att Jehova har sett till mitt lidande,+ för nu kommer min man att älska mig.” 33  Och hon blev åter havande och födde en son. Då sade hon: ”Det är för att Jehova har hört+ att jag är hatad, och så gav han mig också denne.” Därför gav hon honom namnet Simeon.*+ 34  Och hon blev havande ännu en gång och födde en son. Då sade hon: ”Nu, den här gången, kommer min man att hålla sig till mig, eftersom jag har fött honom tre söner.” Därför gav man honom namnet Levi.*+ 35  Och hon blev havande en gång till och födde en son. Då sade hon: ”Den här gången skall jag prisa Jehova.” Därför gav hon honom namnet Juda.*+ Sedan slutade hon föda barn.

Fotnoter

”fortsatte Jakob sin färd”. Ordagr.: ”lyfte Jakob sina fötter”.
Ordagr.: ”Österns söners”.
El.: ”småboskapshjordar”; både får och getter.
Ordagr.: ”[Är det] frid (fred) för honom?” Hebr.: hashalọ̄m lō?
Ordagr.: ”Och de sade: ’Frid! (Fred!)’” Hebr.: wajjo’merụ shalọ̄m.
El.: ”Det återstår ju ännu mycket av dagen.”
”släkting”. Ordagr.: ”bror”. Egentligen hans systerson.
Ordagr.: ”Han”.
Ordagr.: ”en månad av dagar”.
El.: ”var matta (svaga)”.
El.: ”har löpt ut”. Ordagr.: ”är (upp)fyllda”.
Dvs. Leas.
”Fira ... till slut”. El.: ”Fullborda ...”.
Dvs. Rakel.
Ordagr.: ”han”.
Betyder ”Se, en son!” Hebr.: Re’uvẹn.
Betyder ”som hör”, ”(bön)hörelse”. Hebr.: Shim‛ọ̄n.
Betyder ”fasthållande”, ”anslutning”. Hebr.: Lewị.
Betyder ”prisad”, ”[föremål för] lovprisning”. Hebr.: Jehudhạh.