Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 27:1–46

27  När Isak hade blivit gammal och hans ögon var så svaga att han inte kunde se,+ kallade han på sin äldste son Esau och sade till honom:+ ”Min son!” Han sade då till honom: ”Här är jag!”  Och han sade vidare: ”Hör nu, jag har blivit gammal.+ Jag vet inte vilken dag jag dör.+  Jag ber dig, ta nu dina redskap, ditt koger och din båge, och gå ut i markerna och jaga villebråd åt mig.+  Laga sedan till en välsmakande rätt åt mig, en sådan som jag tycker om, och bär in den till mig och, ah, låt mig äta, så att min själ kan välsigna dig innan jag dör.”+  Men Rebecka lyssnade medan Isak talade till sin son Esau. Och Esau gick ut i markerna för att jaga villebråd och komma hem med det.+  Och Rebecka sade till sin son Jakob:+ ”Se, jag hörde just din far tala till din bror Esau och säga:  ’Hämta något villebråd åt mig och laga till åt mig en välsmakande rätt och, ah, låt mig äta, så att jag kan välsigna dig inför Jehova före min död.’+  Och nu, min son, lyssna till min röst i det som jag befaller dig.+  Jag ber dig, gå till hjorden och hämta därifrån åt mig två fina getkillingar, så att jag kan laga till en välsmakande rätt av dem åt din far, en sådan som han tycker om. 10  Sedan skall du bära in den till din far, och han skall äta den, så att han kan välsigna dig före sin död.” 11  Då sade Jakob till sin mor Rebecka: ”Men min bror Esau är en luden man, och jag är en man med slät hud.+ 12  Vad händer om min far känner på mig?+ Då blir jag i hans ögon som en som driver med honom,+ och jag drar en förbannelse över mig och inte en välsignelse.”+ 13  Då sade hans mor till honom: ”Förbannelsen som skulle drabba dig må komma över mig, min son.+ Lyssna bara till min röst och gå och hämta dem åt mig.”+ 14  Han gick då och hämtade dem och bar dem till sin mor, och hans mor lagade till en välsmakande rätt, en sådan som hans far tyckte om. 15  Sedan tog Rebecka sin äldste son+ Esaus kläder, de finaste som var hos henne i huset,+ och satte dem på sin yngste son+ Jakob. 16  Och skinnen från getkillingarna satte hon på hans händer och på den hårlösa delen av hans hals.+ 17  Sedan gav hon den välsmakande rätten och brödet, som hon hade gjort i ordning, i sin son Jakobs hand.+ 18  Så gick han in till sin far och sade: ”Far!” Han sade då: ”Här är jag! Vem är du, min son?” 19  Och Jakob sade vidare till sin far: ”Jag är Esau, din förstfödde.+ Jag har gjort så som du sade till mig. Var snäll och res dig upp. Sätt dig till rätta och ät något av mitt villebråd, så att din själ kan välsigna mig.”+ 20  Då sade Isak till sin son: ”Hur kommer det sig att du har varit så snabb att finna det, min son?” Han sade då: ”Därför att Jehova, din Gud, lät det komma i min väg.” 21  Så sade Isak till Jakob: ”Var snäll och kom fram, så att jag kan känna på dig, min son, och få veta om du verkligen är min son Esau eller inte.”+ 22  Jakob gick då fram till sin far Isak, och han kände på honom, och sedan sade han: ”Rösten är Jakobs röst, men händerna är Esaus händer.”+ 23  Och han kände inte igen honom, eftersom hans händer var ludna som hans bror Esaus händer. Därför välsignade han honom.+ 24  Därefter sade han: ”Du är verkligen min son Esau?” Och han sade: ”Det är jag.”+ 25  Sedan sade han: ”Bär fram det till mig, så att jag kan äta något av min sons villebråd och min själ kan välsigna dig.”+ Då bar han fram det till honom, och han åt, och han räckte honom vin, och han drack. 26  Sedan sade hans far Isak till honom: ”Var snäll och kom fram och kyss mig, min son.”+ 27  Så han gick fram och kysste honom, och han kunde känna doften av hans kläder.+ Sedan välsignade han honom och sade: ”Se, doften av min son är som doften från marker som Jehova har välsignat. 28  Och må den sanne Guden ge dig av himlens dagg+ och jordens bördiga mylla*+ och ett överflöd av brödsäd och nytt vin.+ 29  Må folk tjäna dig, och må folkgrupper buga sig djupt för dig.+ Bli herre över dina bröder, och må din mors söner buga sig djupt för dig.+ Förbannad vare den som förbannar dig, och välsignad vare den som välsignar dig.”+ 30  Så snart Isak nu var färdig med att välsigna Jakob och Jakob just hade kommit ut från sin far Isak, kom hans bror Esau tillbaka från jakten.+ 31  Och även han lagade till en välsmakande rätt. Sedan bar han in den till sin far och sade till sin far: ”Må min far resa sig upp och äta något av sin sons villebråd, så att din själ kan välsigna mig.”+ 32  Då sade hans far Isak till honom: ”Vem är du?” Och han sade: ”Jag är din son, din förstfödde, Esau.”+ 33  Och Isak greps av stor bävan och började skaka våldsamt, och han sade: ”Vem var det då som jagade villebråd och kom och bar in det till mig, så att jag åt av allt, innan du hann komma in, och jag välsignade honom? Välsignad kommer han också att bli!”*+ 34  När Esau hörde sin fars ord, ropade han mycket högt och bittert och sade till sin far:+ ”Välsigna mig, ja också mig, far!”+ 35  Men han sade vidare: ”Din bror kom med svek och tog välsignelsen som var avsedd för dig.”+ 36  Då sade han: ”Är det inte därför man har gett honom namnet Jakob,* för han skulle tränga undan mig dessa två gånger?+ Min förstfödslorätt har han redan tagit,+ och se, nu har han tagit min välsignelse!”+ Sedan tillade han: ”Har du inte sparat en välsignelse åt mig?” 37  Men Isak svarade och sade till Esau: ”Se, jag har satt honom till herre över dig,+ och alla hans bröder har jag gett honom till tjänare,+ och brödsäd och nytt vin har jag skänkt till hans underhåll,+ och vad kan jag då göra för dig, min son?” 38  Då sade Esau till sin far: ”Har du bara en enda välsignelse, far? Välsigna mig, ja också mig, far!”+ Och Esau brast ut i högljudd gråt.+ 39  Då svarade hans far Isak honom och sade: ”Se, fjärran från jordens bördiga mylla skall din boning vara och fjärran från daggen från himlen där ovan.+ 40  Och av ditt svärd skall du leva,+ och din bror skall du tjäna.+ Men det skall ske, när du blir rastlös, att du skall rycka hans ok från din nacke.”+ 41  Men Esau hyste agg till Jakob på grund av den välsignelse som hans far hade välsignat honom med,+ och Esau sade i sitt hjärta:+ ”Dagarna då vi skall sörja min far närmar sig.+ Sedan skall jag dräpa min bror Jakob.”+ 42  När man meddelade Rebecka vad hennes äldste son Esau hade sagt, sände hon genast bud och kallade på sin yngste son Jakob och sade till honom: ”Se! Din bror Esau tröstar sig* beträffande dig – vid tanken på att dräpa dig.+ 43  Och nu, min son, lyssna till min röst och bryt upp,+ fly till min bror Laban i Haran.+ 44  Och du skall bo hos honom några dagar tills din brors raseri lägger sig,+ 45  tills din brors vrede vänder sig ifrån dig och han har glömt vad du har gjort mot honom.+ Och jag skall sända bud och hämta dig därifrån. Varför skulle jag mista er båda på en och samma dag?” 46  Därefter sade Rebecka till Isak: ”Jag har kommit att finna mitt liv motbjudande på grund av Hets döttrar.+ Om Jakob någonsin tar en hustru av Hets döttrar som dessa, av landets döttrar, till vilken nytta är då livet för mig?”*+

Fotnoter

”bördiga mylla”. Ordagr.: ”feta [dvs. fruktbara] områden”.
El.: ”förbli”.
Betyder ”en som griper tag i hälen”, ”en som tränger undan”.
El.: ”ruvar på hämnd”.
El.: ”varför skulle jag då leva?”