Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 24:1–67

24  Nu var Abraham gammal, till åren* kommen, och Jehova hade välsignat Abraham i allt.+  Därför sade Abraham till sin tjänare, den äldste i hans hushåll, den som skötte* allt han hade:+ ”Jag ber dig, lägg din hand under mitt lår,+  eftersom jag skall låta dig svära vid Jehova,+ himlens Gud och jordens Gud, att du inte tar en hustru åt min son av döttrarna till kanaanéerna, som jag bor mitt ibland,+  utan att du går till mitt land och till mina släktingar+ och tar en hustru åt min son Isak därifrån.”  Men tjänaren sade till honom: ”Vad händer om kvinnan inte är villig att följa med mig till detta land? Måste jag då föra din son tillbaka till det land som du drog ut ifrån?”+  Då sade Abraham till honom: ”Var på din vakt, så att du inte för tillbaka min son dit.+  Jehova, himlens Gud, som tog mig från min fars hus och från mina släktingars land*+ och som talade till mig och som gav mig sin ed+ och sade: ’Åt din avkomma+ skall jag ge detta land’,+ han skall sända sin ängel framför dig,+ och du skall ta en hustru åt min son därifrån.+  Men om kvinnan inte är villig att följa med dig, så är du löst från denna ed till mig.+ Du skall bara inte föra min son tillbaka dit.”  Då lade tjänaren sin hand under sin herre Abrahams lår och gav honom en ed angående den här saken.+ 10  Då tog tjänaren tio av sin herres kameler och gav sig i väg, och med sig hade han allt slags gott från sin herre.+ Så bröt han upp och begav sig till Mesopotamien,* till Nahors stad. 11  Till slut lät han kamelerna lägga sig ner vid en vattenbrunn utanför staden.+ Det var vid kvällstiden, vid den tid då kvinnorna som hämtar upp vatten brukade gå ut.+ 12  Och han sade: ”Jehova, min herre Abrahams Gud,+ jag ber dig, låt det ske inför mig denna dag och visa min herre Abraham+ lojal kärlek.+ 13  Här står jag vid en vattenkälla, och döttrarna till stadens män kommer ut för att hämta upp vatten.+ 14  Vad som skall inträffa är att den unga kvinna som jag säger så här till: ’Var snäll och sänk din vattenkruka, så att jag kan dricka’, och som då säger: ’Drick, och jag skall också ge dina kameler vatten’, henne är det du har bestämt åt din tjänare,+ åt Isak; och låt mig genom detta veta att du har visat min herre lojal kärlek.”+ 15  Och innan han hade slutat att tala,+ se, då kom Rebecka, som hade fötts åt Bẹtuel,+ son till Milka,+ Abrahams bror Nahors+ hustru, gående ut, och hon hade sin vattenkruka på axeln.+ 16  Och den unga kvinnan* hade ett mycket tilldragande utseende;+ hon var jungfru,* och ingen man hade haft sexuellt umgänge med henne;+ och hon gick ner till källan och fyllde sin vattenkruka och kom sedan upp. 17  Genast sprang tjänaren emot henne och sade: ”Var snäll och ge mig en klunk vatten ur din kruka.”+ 18  Då sade hon: ”Drick, min herre.” Så lyfte hon snabbt ner krukan på handen och gav honom att dricka.+ 19  När hon var färdig med att ge honom att dricka sade hon: ”Jag skall hämta upp vatten åt dina kameler också, tills de har druckit färdigt.”+ 20  Så tömde hon snabbt sin kruka i vattenhon och sprang gång på gång till brunnen för att hämta upp vatten,+ och hon hämtade upp vatten åt alla hans kameler. 21  Hela tiden betraktade mannen henne med förundran och förhöll sig tyst för att få veta om Jehova hade gjort hans färd framgångsrik eller inte.+ 22  När kamelerna hade druckit färdigt tog mannen en näsring+ av guld som vägde en halv sikel* och två armband+ till hennes handleder, tio siklar guld var deras vikt, 23  och han sade: ”Vems dotter är du? Var snäll och tala om det för mig. Finns det plats för oss i din fars hus, så att vi kan övernatta där?”+ 24  Då sade hon till honom: ”Jag är dotter till Bẹtuel,+ Milkas son, som hon födde åt Nahor.”+ 25  Och hon sade vidare till honom: ”Det finns både halm och mycket foder hos oss, också plats att övernatta.”+ 26  Då böjde mannen sig ner och kastade sig ner inför Jehova+ 27  och sade: ”Välsignad vare Jehova,+ min herre Abrahams Gud, som inte har övergett sin lojala kärlek och sin trofasthet mot min herre. Medan jag var på väg har Jehova lett mig till min herres bröders hus.”+ 28  Och den unga kvinnan sprang i väg och berättade detta för sin mors hushåll. 29  Nu hade Rebecka en bror, och hans namn var Laban.+ Och Laban sprang i väg till mannen som var ute vid källan. 30  Ja, när han såg näsringen och armbanden+ om sin systers handleder och hörde sin syster Rebeckas ord, då hon sade: ”Så talade mannen till mig”, då gick han till mannen, och där stod han, hos kamelerna vid källan. 31  Genast sade han: ”Kom, du Jehovas välsignade.+ Varför blir du stående här ute? Jag har ju gjort i ordning i huset och ordnat en plats åt kamelerna.” 32  Då kom mannen med in i huset, och man selade av kamelerna och gav halm och foder åt kamelerna och vatten till att tvätta hans fötter och fötterna på de män som var med honom.+ 33  Sedan satte man fram för honom något att äta, men han sade: ”Jag äter inte förrän jag har framfört mitt ärende.” Därför sade han: ”Tala!”+ 34  Han sade då: ”Jag är Abrahams tjänare.+ 35  Och Jehova har i hög grad välsignat min herre, och han gör honom allt rikare och ger honom får och nötkreatur och silver och guld och tjänare och tjänarinnor och kameler och åsnor.+ 36  Dessutom har Sara, min herres hustru, fött en son åt min herre sedan hon blivit gammal;+ och han kommer att ge honom allt han äger.+ 37  Så min herre lät mig svära en ed och sade: ’Du skall inte ta en hustru åt min son av döttrarna till kanaanéerna, i vars land jag bor.+ 38  Nej, utan du skall gå till min fars hus och till min släkt+ och ta en hustru åt min son därifrån.’+ 39  Men jag sade till min herre: ’Vad händer om kvinnan inte följer med mig?’+ 40  Då sade han till mig: ’Jehova, som jag har vandrat inför,+ skall sända sin ängel+ med dig och göra din färd framgångsrik;+ och du skall ta en hustru åt min son från min släkt och från min fars+ hus. 41  Vid den tiden skall du vara löst från edsförpliktelsen mot mig,* när du kommer till min släkt; och om de inte ger henne åt dig, då skall du ändå vara löst från edsförpliktelsen mot mig.’+ 42  När jag kom till källan i dag, då sade jag: ’Jehova, min herre Abrahams Gud, om du nu verkligen gör min färd som jag har gett mig ut på framgångsrik,+ 43  se, jag står här vid en vattenkälla. Vad som skall inträffa är att den unga flicka*+ som kommer ut för att hämta upp vatten och som jag säger så här till: ”Var snäll och låt mig dricka lite vatten ur din kruka”, 44  och som då säger till mig: ”Drick du själv, och jag skall också hämta upp vatten åt dina kameler”, hon är den kvinna som Jehova har bestämt åt min herres son.’+ 45  Innan jag hade slutat att tala+ i mitt hjärta,+ se, då kom Rebecka gående ut, med sin kruka på axeln; och hon gick ner till källan och började hämta upp vatten.+ Då sade jag till henne: ’Var snäll och ge mig att dricka.’+ 46  Då lyfte hon snabbt ner sin kruka från sig och sade: ’Drick,+ och jag skall också ge dina kameler vatten.’ Så drack jag, och hon gav också kamelerna vatten. 47  Sedan frågade jag henne och sade: ’Vems dotter är du?’+ Och hon sade: ’Jag är dotter till Bẹtuel, Nahors son, som Milka födde åt honom.’ Så satte jag näsringen i hennes näsa och armbanden om hennes handleder.+ 48  Och jag böjde mig ner och kastade mig ner inför Jehova och välsignade Jehova, min herre Abrahams Gud,+ som hade fört mig på rätt väg+ för att hämta en dotter till min herres släkting* åt hans son. 49  Och nu, om ni verkligen vill visa min herre lojal kärlek och trofasthet,+ så säg mig det; men om inte, så säg mig det, så att jag kan vända mig åt höger eller åt vänster.”+ 50  Då svarade Laban och Bẹtuel och sade: ”Från Jehova har detta utgått.+ Vi kan inte säga någonting till dig, vare sig ont eller gott.+ 51  Här står Rebecka inför dig. Ta henne och gå, och låt henne bli hustru åt din herres son, så som Jehova har talat.”+ 52  Och när Abrahams tjänare hade hört deras ord kastade han sig ner på jorden inför Jehova.+ 53  Och tjänaren tog nu fram silverföremål och guldföremål och kläder och gav dem åt Rebecka; och han gav dyrbarheter åt hennes bror och åt hennes mor.+ 54  Sedan åt och drack de, han och männen som var med honom, och de övernattade där och steg upp på morgonen. Sedan sade han: ”Sänd i väg mig till min herre.”+ 55  Då sade hennes bror och hennes mor: ”Låt den unga kvinnan* stanna hos oss åtminstone tio dagar.* Därefter kan hon ge sig av.” 56  Men han sade till dem: ”Håll mig inte kvar, eftersom Jehova har gjort min färd framgångsrik.+ Sänd i väg mig, så att jag kan ge mig av till min herre.”+ 57  Därför sade de: ”Låt oss kalla på den unga kvinnan och fråga henne själv.”+ 58  Så kallade de på Rebecka och sade till henne: ”Vill du ge dig av med den här mannen?” Hon sade då: ”Jag är villig att ge mig av.”+ 59  Så sände de i väg sin syster Rebecka+ och hennes amma+ och Abrahams tjänare och hans män. 60  Och de välsignade Rebecka och sade till henne: ”Du, vår syster, måtte du bli till tusen gånger tio tusen,* och må din avkomma ta deras port* i besittning som hatar den.”+ 61  Sedan bröt Rebecka och hennes följeslagerskor*+ upp, och de red i väg på kamelerna+ och följde med mannen. Så tog tjänaren Rebecka med sig och gav sig i väg. 62  Nu hade Isak kommit från den väg som går till Beẹr-Lahạj-Roị,+ för han bodde i Negevs+ land. 63  Och när det blev kväll var Isak ute och gick på fälten för att meditera.*+ När han lyfte upp sina ögon och såg, se, då kom några kameler! 64  När Rebecka lyfte upp sina ögon fick hon se Isak, och hon svingade sig av kamelen. 65  Sedan sade hon till tjänaren: ”Vem är mannen där, som kommer gående emot oss på fältet?” Och tjänaren sade: ”Det är min herre.” Hon tog då en huvudduk och dolde sig.+ 66  Och tjänaren berättade för Isak om allt han hade gjort. 67  Sedan förde Isak henne in i sin mor Saras tält.+ Så tog han Rebecka till sig, och hon blev hans hustru;+ och han kom att älska henne,+ och Isak fann tröst efter förlusten av sin mor.*+

Fotnoter

Ordagr.: ”dagarna”.
”den som skötte”. Ordagr.: ”den styrande (härskande) [över]”. Hebr.: hammoshẹl, dvs. den som tjänade som förvaltare, husföreståndare. Se not till Lu 12:42.
El.: ”från mitt hemland”.
”Mesopotamien” (av grek.; betyder ”[landet] mellan floderna”), LXXVg; hebr.: ’Arạm Naharạjim.
”Och den unga kvinnan”. Hebr.: wehanna‛arạ.
”jungfru”. Hebr.: bethulạh; grek.: parthẹnos; lat.: vịrgoque, ”och en jungfru”.
En sikel motsvarar omkr. 11,4 g.
”från edsförpliktelsen mot mig”. El.: ”från min förbannelse”. Den som svär utsätter sig för förbannelse om han bryter sin ed.
”den unga flicka”. El.: ”den giftasvuxna flicka”. Hebr.: ha‛almạh; LXX(grek.: parthẹnos)Vg(lat.: vịrgo): ”den jungfru”. Se not till Jes 7:14, ”den unga kvinnan”.
Ordagr.: ”bror”.
”den unga kvinnan”. El.: ”flickan”. Hebr.: hanna‛arạ;  LXX(grek.: parthẹnos): ”jungfrun”.
”åtminstone tio dagar”. Ordagr.: ”[några] dagar eller tio”. Sy: ”en månad av dagar”. Jfr 29:14.
Ordagr.: ”till tusentals myriader”. Det hebr. ordet för ”myriad” används ofta om ett stort, obestämt antal.
Se not till 22:17.
El.: ”tjänsteflickor”.
”meditera (begrunda)”, LXXVg; dvs. tala med sig själv.
Ordagr.: ”efter sin mor”. LXX: ”beträffande Sara, sin mor”. Sista delen av versen lyder enl. Vg: ”och han älskade [henne] så högt att det lindrade den smärta (sorg) som hade drabbat [honom] på grund av [hans] mors död”.