Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 22:1–24

22  En tid därefter satte den sanne Guden Abraham på prov.+ Så han sade till honom: ”Abraham!” Och han sade: ”Här är jag!”+  Och han sade vidare: ”Jag ber dig, ta din son, din ende, som du älskar så högt,+ Isak,+ och ge dig av till landet Mọria+ och offra honom där som brännoffer på ett av bergen som jag skall ange för dig.”+  Så steg Abraham upp tidigt på morgonen och sadlade sin åsna och tog två av sina tjänare* med sig och sin son Isak;+ och han klöv veden till brännoffret. Sedan bröt han upp och gav sig av till den plats som den sanne Guden angav för honom.  På tredje dagen lyfte Abraham upp sina ögon och fick se platsen på avstånd.  Abraham sade nu till sina tjänare:+ ”Stanna ni här med åsnan, men jag och pojken går vidare dit bort och tillber,+ och sedan kommer vi tillbaka till er.”  Sedan tog Abraham veden till brännoffret och lade den på sin son Isak+ och tog elden och slaktkniven i handen, och så gick de båda tillsammans.+  Isak sade nu till sin far Abraham:* ”Far!”+ Han sade då: ”Här är jag, min son!”+ Så fortsatte han: ”Här är elden och veden, men var är fåret till brännoffret?”+  Abraham sade då: ”Gud kommer att utse åt sig fåret till brännoffret,+ min son.” Och de båda gick vidare tillsammans.  Till slut kom de till den plats som den sanne Guden hade angett för honom, och Abraham byggde ett altare+ där och lade veden i ordning och band sin son Isak till händer och fötter och lade honom på altaret ovanpå veden.+ 10  Sedan räckte Abraham ut handen och tog slaktkniven för att döda sin son.+ 11  Men Jehovas ängel ropade till honom från himlen och sade:+ ”Abraham, Abraham!” Och han svarade: ”Här är jag!” 12  Och han sade vidare: ”Räck inte ut din hand mot pojken och gör honom ingenting,+ för nu vet jag att du är gudfruktig,* eftersom du inte har undanhållit mig din son, din ende.”+ 13  Då lyfte Abraham upp sina ögon och såg sig omkring, och där, lite längre bort, var en bagge som hade fastnat med hornen i ett snår. Så Abraham gick bort och tog baggen och offrade den som brännoffer i stället för sin son.+ 14  Och Abraham gav sedan den platsen namnet Jehovạ-Jirẹ.* Därför säger man i dag: ”På Jehovas berg skall det utses.”*+ 15  Och Jehovas ängel ropade till Abraham för andra gången från himlen 16  och sade: ”’Jag svär härmed vid mig själv’, lyder Jehovas uttalande,+ ’att eftersom du har gjort detta och inte har undanhållit din son, din ende,+ 17  skall jag helt visst välsigna dig och helt visst göra din avkomma talrik som himlens stjärnor och som sandkornen på havets strand;+ och din avkomma skall ta sina fienders port* i besittning.+ 18  Och genom din avkomma+ skall alla jordens nationer välsigna sig* därför att du har lyssnat till min röst.’”+ 19  Sedan vände Abraham tillbaka till sina tjänare, och de bröt upp och gick tillsammans till Beershẹba.+ Och Abraham bodde kvar i Beershẹba. 20  Och efter dessa händelser nådde detta meddelande Abraham: ”Se, Milka+ har också fött söner åt din bror Nahor:+ 21  Us, hans förstfödde, och Bus,+ dennes bror, och Kẹmuel, Arams far, 22  och Kesed och Haso och Pildas och Jidlaf och Bẹtuel.”+ 23  Och Bẹtuel blev far till Rebecka.+ Dessa åtta födde Milka åt Nahor, Abrahams bror. 24  Dessutom var det hans bihustru, vars namn var Reụma. Med tiden födde hon också barn: Teba och Gaham och Tahas och Maạka.+

Fotnoter

El.: ”unga män”, ”pojkar”.
M tillägger: ”och han sade”, men detta är antingen tillagt av en avskrivare eller använt som inledning till den direkta anföringen, liksom vi använder kolon och anföringstecken.
El.: ”att du fruktar Gud”.
Betyder ”Jehova utser”, ”Jehova förser (tillhandahåller)”. Hebr.: Jehwạh Jir’ẹh.
”På Jehovas berg skall det utses.” Hebr.: behạr Jehwạh jera’ẹh; LXX: ”På berget har Jehova blivit sedd”; Sy: ”På detta berg skall Jehova se”; Vg: ”På berget skall Jehova se.” Somliga vill med en obetydlig ändring av texten låta hela meningen lyda: ”..., alldeles som berget, där Jehova visar sig, kallas i dag”.
Att ta fiendens port, dvs. stadsporten, i besittning innebär att inta själva staden.
”skall ... välsigna sig”. Det hebr. verbet står i den reflexiva formen, hithpa‛ẹl, och skiljer sig alltså från nịf‛al-formen av samma verb i 12:3b. Nịf‛al-formen har ibland passiv betydelse, men den har oftare reflexiv betydelse, så som den har återgetts i 12:3b. LXXSyVg: ”skall ... bli välsignade”; även i 12:3b. Jfr 5Mo 29:19.