Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 21:1–34

21  Och Jehova vände sin uppmärksamhet till Sara så som han hade sagt, och Jehova gjorde nu med Sara så som han hade lovat.+  Och Sara blev havande+ och födde en son åt Abraham på hans ålderdom vid den fastställda tid som Gud hade lovat honom.+  Så gav Abraham sin son som hade fötts åt honom, som Sara hade fött åt honom, namnet Isak.+  Och Abraham omskar sin son Isak när han var åtta dagar, så som Gud hade befallt honom.+  Och Abraham var 100 år gammal när hans son Isak föddes åt honom.  Då sade Sara: ”Gud har berett mig ett skratt: var och en som får höra om det kommer att skratta åt mig.”+  Och hon tillade: ”Vem skulle ha sagt till Abraham: ’Sara skall amma barn’? Men jag har ändå fött en son på hans ålderdom.”  Barnet växte så upp och blev avvant;+ och Abraham ordnade en stor festmåltid den dag då Isak blev avvand.  Och Sara lade märke till att egyptiskan Hagars son,+ som hon hade fött åt Abraham, skämtade hånfullt.+ 10  Så hon sade till Abraham: ”Driv ut den här slavinnan och hennes son, för den här slavinnans son skall inte ärva tillsammans med min son, med Isak!”+ 11  Men detta misshagade Abraham mycket för hans sons skull.+ 12  Då sade Gud till Abraham: ”Låt inte något som Sara säger till dig om pojken och om din slavinna misshaga dig. Lyssna till hennes röst, för det är genom Isak som det som skall kallas din avkomma skall komma.+ 13  Men också slavinnans son+ skall jag göra till en nation, eftersom han är din avkomling.”+ 14  Så steg Abraham upp tidigt på morgonen och tog bröd och en skinnlägel med vatten och gav det åt Hagar,+ i det han lade det på hennes axlar, och barnet,+ och sedan sände han bort henne. Och hon gav sig i väg och irrade omkring i Beershẹbas*+ vildmark. 15  Till sist tog vattnet slut+ i skinnlägeln, och hon kastade+ barnet under en av buskarna. 16  Sedan gick hon vidare och satte sig för sig själv, på ungefär ett bågskotts avstånd därifrån, för hon sade: ”Låt mig inte se på när barnet dör.”+ Så satte hon sig på avstånd och började gråta högljutt.*+ 17  Då hörde Gud pojkens röst,+ och Guds ängel ropade till Hagar från himlen och sade till henne:+ ”Hur är det fatt, Hagar? Var inte rädd, för Gud har lyssnat till pojkens röst där han är. 18  Res dig, lyft upp pojken och fatta tag i honom med handen, för jag skall göra honom till en stor nation.”+ 19  Och Gud öppnade hennes ögon, så att hon fick syn på en brunn med vatten.+ Hon gick dit och fyllde skinnlägeln med vatten och gav pojken att dricka. 20  Och Gud fortsatte att vara med pojken,+ och han växte upp och bodde i vildmarken och blev bågskytt.*+ 21  Och han bosatte sig i Parans vildmark,+ och hans mor tog en hustru åt honom från Egyptens land. 22  Nu skedde det vid den tiden att Abimẹlek tillsammans med sin härförare Pikol sade till Abraham: ”Gud* är med dig i allt du gör.+ 23  Så lova mig nu här med ed vid Gud+ att du inte skall handla svekfullt mot mig och mot min avkomma och mot mina ättlingar,+ utan att du skall behandla mig och det land där du har bott som främling+ med samma lojala kärlek som jag har behandlat dig med.”+ 24  Då sade Abraham: ”Jag svär den eden.”+ 25  När Abraham skarpt kritiserade Abimẹlek för en vattenbrunn som Abimẹleks tjänare hade tagit med våld,+ 26  sade Abimẹlek: ”Jag vet inte vem som har gjort det här. Du har inte själv talat om det för mig, och jag har inte heller hört talas om det förrän i dag.”+ 27  Då tog Abraham får och nötkreatur och gav dem åt Abimẹlek,+ och de båda slöt* ett förbund.+ 28  När Abraham ställde sju tacklamm i småboskapshjorden åt sidan, 29  sade Abimẹlek till Abraham: ”Vad är meningen med de här sju tacklammen som du har ställt åt sidan?” 30  Då sade han: ”Du skall ta emot de sju tacklammen av min hand, så att det kan tjäna som ett vittnesbörd+ för mig om att jag har grävt den här brunnen.” 31  Därför kallade han den platsen Beershẹba,+ eftersom de båda där hade avlagt en ed. 32  Så slöt de ett förbund+ vid Beershẹba, och därefter bröt Abimẹlek upp tillsammans med sin härförare Pikol och återvände till filistéernas+ land. 33  Sedan planterade han en tamarisk i Beershẹba och anropade där Jehovas, den evige Gudens,*+ namn.+ 34  Och Abraham fortsatte att bo som främling i filistéernas land många dagar.+

Fotnoter

Beersheba betyder ”edsbrunn” el. ”sjubrunn”. Hebr.: Be’ẹr Shạva‛.
Ordagr.: ”och hon höjde då upp sin röst och började gråta”. LXX: ”och det lilla barnet höjde upp sin röst och grät”.
”blev bågskytt”. Ordagr.: ”blev skytt, bågskytt”.
Hebr.: ’Elohịm, majestätsplural, utan bestämd artikel.
Ordagr.: ”skar (högg)”.
El.: ”evighetens Guds”. Hebr.: ’El ‛ōlạm. Ordet ‛ōlạm avser en lång, inte närmare definierad tidsperiod; det kan återges ”(till) oöverskådlig tid”. Här används det i betydelsen ”evig tid”.