Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 2:1–25

 Så fullbordades himlen och jorden och hela deras här.+  Och på den sjunde dagen hade Gud fullbordat sitt verk som han hade gjort, och han började vila* på den sjunde dagen från allt sitt verk som han hade gjort.+  Och Gud välsignade den sjunde dagen och helgade den,* ty på den vilar* Gud från allt sitt verk som han har skapat, allt som han haft för avsikt att göra.*+  Detta är en historisk berättelse om* himlen och jorden vid den tid då de skapades, på den dag då Jehova* Gud* gjorde jord och himmel.+  Nu fanns det ännu ingen markens buske på jorden, och ännu höll ingen av markens växter på att skjuta upp, ty Jehova Gud hade inte låtit det regna+ på jorden och ingen människa fanns som kunde odla marken.  Men en dimma*+ steg upp* från jorden, och den vattnade hela marken.+  Och Jehova Gud grep sig an med att forma människan* av stoft*+ från marken*+ och att blåsa in livets andedräkt*+ i hennes näsborrar, och människan blev en levande själ.*+  Vidare planterade Jehova* Gud en trädgård i Eden,*+ österut,* och där satte han människan som han hade format.+  Alltså lät Jehova Gud varje träd som var inbjudande att se på och gott att äta av växa upp ur marken, och likaså livets träd+ mitt i trädgården och trädet för kunskap om gott och ont.+ 10  Nu var det en flod som gick ut* från Eden för att vattna trädgården, och därifrån delade den sig, och den blev till fyra huvudfloder. 11  Namnet på den första är Pison; det är den som flyter kring hela landet Havịla,+ där det finns guld. 12  Och guldet i det landet är fint.+ Där finns också bdelliumharts+ och onyxsten.+ 13  Och namnet på den andra floden är Gihon; det är den som flyter kring hela landet Kush.* 14  Och namnet på den tredje floden är Hịddekel;*+ det är den som går öster om Assyrien.*+ Och den fjärde floden är Eufrat.*+ 15  Och Jehova Gud tog nu människan och satte henne i Edens trädgård+ till att odla den och ta vård om den.+ 16  Vidare gav Jehova Gud människan denna befallning: ”Av varje träd i trädgården får du äta dig mätt.+ 17  Men av trädet för kunskap om gott och ont får du inte äta, för den dag du äter av det skall du ovillkorligen dö.”*+ 18  Och Jehova* Gud sade vidare: ”Det är inte gott för mannen* att vara ensam. Jag skall göra en hjälpare åt honom, som ett komplement till honom.”*+ 19  Och Jehova Gud var i färd med att av jord forma* alla markens vilda djur och alla himlens flygande skapelser, och han förde så fram dem till mannen för att se vad han skulle kalla vart och ett av djuren; och vadhelst mannen kallade varje levande själ,+ det skulle vara dess namn.+ 20  Så gav mannen namn åt alla husdjuren och åt himlens flygande skapelser och åt alla markens vilda djur, men för mannen fanns ingen hjälpare* som ett komplement till honom. 21  Därför lät Jehova Gud en djup sömn+ falla över mannen, och medan han sov tog han ett av hans revben och slöt sedan till köttet över dess plats. 22  Och Jehova* Gud byggde så en kvinna av revbenet, som han hade tagit från mannen,* och förde henne till mannen.+ 23  Då sade mannen:* ”Detta är äntligen ben av mina ben och kött av mitt kött.+ Hon skall kallas kvinna,* ty av man* är hon tagen.”+ 24  Det är därför en man skall lämna sin far och sin mor,+ och han skall hålla sig till sin hustru,* och de skall bli ett kött.+ 25  Och de var båda nakna,+ mannen och hans hustru,* och ändå skämdes+ de inte.

Fotnoter

”och han började vila”. Hebr.: wajjishbọth (av shavạth). Verbet står i imperfektum, vilket anger ett oavslutat el. pågående skeende. Se Tillägg 3C.
”och helgade den”. El.: ”och gjorde den helig (behandlade den som helig)”. Hebr.: wajqaddẹsh ’othọ̄; lat.: et sanctificạvit ịllum. Se not till 2Mo 31:13.
”vilar”. El.: ”har [Gud] varit i färd med att vila”. El.: ”har [Gud] upphört att arbeta”. Hebr.: shavạth, perfektum; använt om något som kännetecknar en person, i det här fallet Gud på den 7:e dagen i skapelseveckan. Denna återgivning av shavạth stämmer med den inspirerade bibelskribentens argumentation i Heb 4:3–11. Se not till v. 2.
”allt som han haft för avsikt att göra”, dvs. allt i himlen och på jorden som tidigare nämnts.
El.: ”Detta är [himlens och jordens] tillkomsthistoria”. Hebr.: ’ẹlleh thōledhọ̄th; ordagr.: ”Dessa är ... upprinnelser”; grek.: Hau bịblos genẹseōs, ”Detta är boken om ... tillkomst (ursprung)”; lat.: ịstae generatiọnes, ”Dessa är ... generationer (härstamningar, tillblivelse)”. Jfr not till Mt 1:1.
”Jehova”. Hebr.: יְהוָה (JHWH, här med vokaltecken som anger uttalet Jehwạh), som betyder ”han förorsakar att någon (något) blir” (av hebr. הָוָה [hawạh, ”bli”]); LXXA(grek.): kỵrios; syr.: Marja’; lat.: Dọminus. Första stället där Guds särskiljande egennamn, יהוה (JHWH), förekommer; dessa fyra hebr. bokstäver kallas ”tetragrammet” el. ”tetragrammaton”. Detta namn framhäver Jehova som ”den som har en avsikt med vad han gör och alltid genomför den”. Endast den sanne Guden kan med rätta bära detta namn. Se Tillägg 1A.
”Jehova Gud”. Hebr.: Jehwạh ’Elohịm. Detta uttryck, utan den bestämda artikeln, ha, framför ’Elohịm, förekommer 20 gånger i 1Mo 2 och 3. Första stället där uttrycket Jehwạh ha’Elohịm, ”Jehova, den sanne Guden”, förekommer är 1Kr 22:1. Se Tillägg 1A.
El.: ”Men en ånga”. Hebr.: we’ẹdh; LXX(grek.: pēgẹ̄ de)Vg(lat.: sed fons)Sy: ”Men en källa”, vilket för tanken till en underjordisk färskvattenström; T: ”Men ett moln”.
El.: ”steg ständigt upp”.
El.: ”jordemänniskan”. Hebr.: ha’adhạm.
El.: ”lera”, enl. senare tiders bruk av det hebr. ordet inom krukmakarkonsten. Hebr.: ‛afạr.
”från marken”. Hebr.: min-ha’adhamạh.
”livets andedräkt”. Hebr.: nishmạth (av neshamạh) chajjịm.
Ordagr.: ”till en levande själ [dvs. en skapelse som andas]”. Hebr.: lenẹfesh chajjạh; grek.: εις ψυχὴν ζῶσαν (eis psykhẹ̄n zọ̄san); lat.: in ạnimam vivẹntem. Se 1:20, 21, 30; 1Kor 15:45; Tillägg 4A.
”Jehova”. Hebr.: Jehwạh; LXXP.Oxy.VII.1007: . På detta blad av en pergamenthandskrift från 200-talet v.t. är Guds namn, ”Jehova”, i v. 8 och 18 återgivet med ett dubbeltecknat jōdh (första bokstaven i tetragrammet), skrivet som två ”z” med ett vågrätt streck som binder samman de båda bokstäverna. Se Tillägg 1C, § 6.
”en trädgård [el.: park] i Eden”. Hebr.: gan-be‛Ẹdhen (”Eden” betyder ”ljuvlighet”, ”behag”); LXXBagster(grek.): parạdeison en Edẹm; lat.: paradịsum voluptạtis, ”glädjens paradis”, ”lustgård”.
”från början”, Vg.
I hebr. ett particip som anger ett ständigt flöde.
Hebr.: Kush; LXXVg: ”Etiopien”.
Hebr.: Chiddẹqel; LXXVg: ”Tigris”.
”Assyrien”. Hebr.: ’Ashshụr; LXXVg: ”assyrierna”.
”Eufrat”, LXXVg; hebr.: Ferạth.
”skall du ovillkorligen [el.: ofrånkomligen] dö”. Ordagr.: ”ett döende kommer du att ”. Hebr.: mōth tamụth (framförställd infinitivus absolutus som förstärkning av den böjda verbformen). Första stället i Bibeln där döden nämns. Se not till Hes 3:18.
Se Tillägg 1C, § 6.
El.: ”människan”. Hebr.: ha’adhạm.
El.: ”som ett motstycke (en motsvarighet) till honom”, ”som en som passar honom”.
Det var fortfarande den 6:e skapelsedagen. Verbet ”forma” i hebr. står i imperfektum, vilket anger ett oavslutat el. pågående skeende. Se Tillägg 3C.
Ordagr.: ”fann han ingen hjälpare”.
Hebr.: Jehwạh.
Ordagr.: ”från jordemänniskan”. Hebr.: min-ha’adhạm.
El.: ”människan”. Hebr.: ha’adhạm.
Ordagr.: ”maninna”, ”människa av honkön”. Hebr.: ’ishshạh (av ’ish, ”man”, med femininändelsen -ah).
”av man”. Hebr.: me’ịsh.
El.: ”till sin kvinna”. Hebr.: be’ishtọ̄.
”mannen och hans hustru”. Hebr.: ha’adhạm we’ishtọ̄.