Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 19:1–38

19  Nu kom de två änglarna till Sodom på kvällen, och Lot satt i Sodoms port.+ När Lot fick se dem, reste han sig och gick dem till mötes och böjde sig ner med ansiktet mot jorden.+  Och han sade: ”Jag ber er, mina herrar, ta av till er tjänares hus och stanna över natten och få era fötter tvättade.+ Sedan kan ni stiga upp tidigt och färdas vidare på er väg.”+ Då sade de: ”Nej, vi övernattar på torget.”+  Men han bad dem så enträget+ att de tog av till honom och gick in i hans hus. Så lagade han en festmåltid åt dem,+ och han bakade osyrat bröd,+ och de åt.  Innan de hann lägga sig omringade männen i staden, männen i Sodom, huset,+ från pojke till gammal man, allt folket i en enda pöbelhop.*+  Och de ropade till Lot och sade till honom: ”Var är männen som kom in till dig i natt? För ut dem till oss så att vi kan ha könsumgänge med dem.”+  Till sist gick Lot ut till dem vid ingången, men han stängde dörren bakom sig.  Sedan sade han: ”Jag ber er, mina bröder, gör inte något så ont.+  Jag ber er, se, jag har två döttrar som aldrig har haft könsumgänge med någon man.+ Jag ber, låt mig föra ut dem till er. Gör sedan med dem det som synes gott i era ögon.+ Gör bara ingenting mot de här männen,+ för det är därför de har kommit under skuggan av mitt tak.”+  Då sade de: ”Gå undan!” Och de tillade: ”Den här ensamme mannen har kommit hit för att bo som främling+ och ändå vill han rentav spela domare.+ Nu skall vi göra dig mer illa än dem.” Och så trängde de med kraft in på mannen,+ på Lot, och kom helt nära för att slå in dörren.+ 10  Då sträckte männen ut sina händer och drog in Lot till sig, in i huset, och de stängde dörren. 11  Men männen som var vid husets ingång slog de med blindhet,+ från den minste till den störste,+ så att de tröttade ut sig med att försöka finna ingången.+ 12  Sedan sade männen till Lot: ”Har du någon annan här? Svärson och söner och döttrar och alla som tillhör dig i staden – för bort dem från platsen!+ 13  Ty vi står i begrepp att fördärva den här platsen, eftersom skriet mot dem har vuxit sig starkt inför Jehova,+ så att Jehova har sänt oss att fördärva staden.”*+ 14  Då gick Lot ut och talade med sina svärsöner som skulle ta* hans döttrar till hustrur, och han sade gång på gång: ”Bryt upp! Gå bort från den här platsen, eftersom Jehova står i begrepp att fördärva staden!”+ Men i sina svärsöners ögon var det som om han skämtade.+ 15  Men när morgonrodnaden bröt fram skyndade änglarna på Lot och sade: ”Bryt upp! Ta din hustru och dina båda döttrar som befinner sig här,+ så att du inte rycks bort genom stadens missgärning!”+ 16  När han dröjde+ tog männen tag i hans hand och i hans hustrus hand och i hans båda döttrars händer, eftersom Jehova hade medömkan med honom,+ och de förde ut honom och lämnade honom utanför staden.+ 17  Och så snart de hade fört ut dem till utkanterna sade han:* ”Sätt dig i säkerhet för din själs skull!+ Se dig inte tillbaka+ och stå inte stilla någonstans i hela Distriktet!*+ Sätt dig i säkerhet i bergstrakten så att du inte rycks bort!”+ 18  Då sade Lot till dem: ”O nej, Jehova!* 19  Jag ber dig, din tjänare har ju funnit ynnest för dina ögon+ så att du gör din kärleksfulla omtanke* stor,+ den som du har visat mig för att bevara min själ vid liv,+ men jag förmår inte sätta mig i säkerhet i bergstrakten, för olyckan kan hålla sig tätt intill mig, och jag kommer säkert att dö.+ 20  Jag ber dig, den här staden är nära att fly till, och den är liten.+ Låt mig, det ber jag, sätta mig i säkerhet där – är den inte liten? – så kommer min själ att förbli vid liv.”+ 21  Då sade han till honom: ”Se, också i denna sak visar jag dig hänsyn*+ genom att jag inte omstörtar den stad som du har talat om.+ 22  Skynda dig! Sätt dig i säkerhet där, för jag kan inte göra något förrän du har kommit dit!”+ Därför gav han staden namnet Soar.*+ 23  Solen hade gått upp över landet när Lot kom till Soar.+ 24  Då lät Jehova svavel och eld regna ner från Jehova, från himlen, över Sodom och över Gomorra.+ 25  Så omstörtade han dessa städer, ja hela Distriktet och alla invånarna i städerna och växterna på marken.+ 26  Men hans hustru såg sig om bakom honom,* och hon blev till en saltstod.+ 27  Nu begav sig Abraham tidigt på morgonen till den plats där han hade stått inför Jehova.+ 28  Sedan såg han ner mot Sodom och Gomorra och mot Distriktets hela landområde och fick se något. Ja, se, tjock rök steg upp från landet lik den tjocka röken från en brännugn!+ 29  Och det skedde, när Gud fördärvade städerna i Distriktet, att Gud kom ihåg Abraham och sände bort Lot från omstörtningens mitt då han omstörtade de städer där Lot hade bott.+ 30  Senare drog Lot upp från Soar och bosatte sig i bergstrakten, och hans båda döttrar med honom,+ därför att han hade blivit rädd för att bo i Soar.+ Han bodde nu i en grotta, han och hans båda döttrar. 31  Och den förstfödda sade till den yngre: ”Vår far är gammal, och det finns ingen man i landet som kan ha umgänge med oss som sed är överallt på jorden.+ 32  Kom, låt oss ge vår far vin att dricka,+ och låt oss ligga med honom och få avkomma genom vår far.”+ 33  Så gav de gång på gång sin far vin att dricka under den natten;+ sedan gick den förstfödda in och lade sig hos sin far, men han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp.* 34  Och dagen därpå sade den förstfödda till den yngre: ”Se, jag låg med min far i natt. Låt oss ge honom vin att dricka i natt också. Gå du sedan in, ligg med honom, och låt oss få avkomma genom vår far.” 35  Så gav de sin far vin att dricka gång på gång under den natten också; sedan steg den yngre upp och lade sig hos honom, men han märkte varken när hon lade sig eller när hon steg upp. 36  Och Lots båda döttrar blev havande genom sin far.+ 37  Med tiden blev den förstfödda mor till en son, och hon gav honom namnet Moab.*+ Han blev stamfar till våra dagars moabiter.+ 38  Vad den yngre beträffar, födde också hon en son, och hon gav honom namnet Ben-Ammi.* Han blev stamfar till våra dagars ammoniter.*+

Fotnoter

”i en enda pöbelhop”. El.: ”från alla håll”.
Ordagr.: ”den (henne)”, fem. i hebr.; syftar på ”staden”, fem. i hebr.
El.: ”som hade för avsikt att ta”.
”de”, LXXSyVgc.
El.: ”Bäckenet”, ”Kretsen”. Se not till 13:10, ”Jordandistriktet”.
Ett av de 134 ställen där soferim (judiska skrivare el. skriftlärda) ändrade JHWH till ’Adhonạj. Se Tillägg 1B.
El.: ”din lojala kärlek”. Hebr.: chasdekhạ.
Ordagr.: ”lyfter jag upp ditt ansikte”.
Betyder ”litenhet”.
”såg sig tillbaka”, SyVg.
”eller när hon steg upp”. Hebr.: uvequmạh. I M är det andra waw markerat med en extraordinär punkt av soferim, kanske för att de ville rikta uppmärksamheten på stavningen. Se Tillägg 2A.
Betyder ”från far”. Hebr.: Mō’ạv. LXX tillägger: ”i det hon sade: ’Från min far.’”
Betyder ”son till mitt folk”, dvs. son till mina släktingar och inte till främlingar, som t.ex. invånarna i Sodom. Hebr.: Ben-‛ammị.
”ammoniter”. Ordagr.: ”Ammons söner”.