Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 15:1–21

15  Efter dessa händelser kom Jehovas ord till Abram i en syn,+ och det löd: ”Frukta inte,+ Abram. Jag är en sköld för dig.+ Din lön skall bli mycket stor.”*+  Då sade Abram: ”Suveräne Herre Jehova,* vad är det du vill ge mig? Jag går ju bort barnlös, och det är en man från Damaskus, Eliẹser,+ som kommer att ta mitt hus i besittning.”  Och Abram tillade: ”Se! Du har inte gett mig någon avkomma,+ och se, en son+ av mitt hushåll ärver mig.”  Men hör! Jehovas ord till honom löd: ”Den mannen skall inte ärva dig, utan en som utgår från ditt eget inre* skall ärva dig.”+  Han förde nu ut honom utanför och sade: ”Jag ber dig, se upp mot himlen och räkna stjärnorna, om du kan räkna dem.”+ Och han sade vidare till honom: ”Så skall din avkomma bli.”+  Och han trodde på* Jehova;+ och han tillräknade honom det som rättfärdighet.+  Och han sade ytterligare till honom: ”Jag är Jehova, som förde dig ut från kaldéernas Ur för att ge dig detta land som besittning.”+  Han sade då: ”Suveräne Herre Jehova,* hur skall jag veta att jag kommer att ta det i besittning?”+  Då sade han till honom: ”Ta åt mig* en treårig kviga och en treårig get och en treårig bagge och en turturduva och en ungduva.”+ 10  Då tog han alla dessa och styckade dem i två delar och lade varje del av dem så att den svarade mot den andra, men fåglarna styckade han inte.+ 11  Och rovfåglarna slog ner på de döda kropparna,+ men Abram jagade gång på gång bort dem. 12  När solen höll på att gå ner föll en tung sömn över Abram,+ och se, ett skräckinjagande stort mörker* föll över honom. 13  Och han sade till Abram: ”Du skall helt visst veta att din avkomma skall bli bofasta främlingar i ett land som inte är deras,+ och de skall tjäna dem, och dessa skall förtrycka dem i fyra hundra år.+ 14  Men den nation som de kommer att tjäna dömer jag,+ och sedan skall de dra ut med många ägodelar.+ 15  Och du själv skall gå till dina förfäder i frid; du skall begravas i en god ålder.+ 16  Men i den fjärde generationen skall de återvända hit,+ ty amoréernas missgärning är ännu inte fullbordad.”+ 17  Solen gick nu ner, och det kom ett tätt mörker, och se, det var en rykande ugn och en flammande fackla som gick fram mellan köttstyckena.+ 18  På den dagen slöt* Jehova ett förbund med Abram+ och sade: ”Åt din avkomma skall jag ge detta land,+ från Egyptens flod till den stora floden, floden Eufrat:+ 19  keniterna+ och kenissiterna och kadmoniterna 20  och hettiterna+ och perisséerna+ och rafaéerna+ 21  och amoréerna och kanaanéerna och girgaséerna och jebuséerna.”+

Fotnoter

”Jag är din beskyddare och din mycket stora lön”, Vg.
”Suveräne Herre Jehova”. Hebr.: ’Adhonạj Jehwịh. På de ställen där Guds namn följer på titeln ’Adhonạj, som det gör här, är konsonanterna i namnet (JHWH) försedda med andra vokaltecken än de brukliga. Här har BHK och BHS Jehwịh i stället för Jehwạh, medan Gins. har Jehowịh i stället för Jehowạh. Se Tillägg 1E.
Ordagr.: ”från dina inälvor”.
”trodde på”. El.: ”satte tro till”. Första stället där begreppet ”tro” omnämns, vilket stämmer väl överens med att Abraham i Rom 4:11 betecknas som ”far till alla som har tro medan de är i ett oomskuret tillstånd”.
Hebr.: Jehwịh; där tetragrammet förekommer i den här versen i M lämnade LXXP.Oxy.IV.656 ursprungligen ett tomrum tillräckligt stort för 4 bokstäver. Se The Oxyrhynchus Papyri, del IV, utgiven av B. P. Grenfell och A. S. Hunt, London 1904, sid. 30, 33.
”mig”, MLXXVg; Sy: ”dig”.
Ordagr.: ”en förskräckelse, ett stort mörker”.
Ordagr.: ”skar (högg) [... ett förbund]”. LXX(grek.): diẹtheto [... diathẹ̄kēn], ”ingick (slöt) [... ett förbund]”.