Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Moseboken 1:1–31

 I begynnelsen*+ skapade+ Gud*+ himlen* och jorden.+  Nu visade sig jorden vara öde* och tom, och det var mörker över djupets* yta;+ och Guds verksamma kraft* rörde sig fram och åter+ över vattnets yta.+  Sedan sade* Gud:+ ”Må det bli ljus.” Då blev det ljus.+  Därpå såg Gud att ljuset var gott, och Gud skilde ljuset från mörkret.+  Och Gud kallade sedan ljuset dag,+ och mörkret kallade han natt.+ Och det blev kväll, och det blev morgon, den första dagen.  Och Gud sade vidare: ”Må det bli en öppen rymd*+ mitt i vattnet, och må vatten skiljas från vatten.”+  Därefter grep Gud sig an med att göra den öppna rymden och att skilja det vatten som skulle vara under den öppna rymden från det vatten som skulle vara ovanför den öppna rymden.+ Och det blev så.  Och Gud kallade sedan den öppna rymden himmel.+ Och det blev kväll, och det blev morgon, den andra dagen.  Och Gud sade vidare: ”Må vattnet under himlen samlas till en enda plats, och må torra land bli synligt.”+ Och det blev så. 10  Och Gud kallade sedan det torra landet jord,+ men samlingen av vatten kallade han hav.+ Och Gud såg att det var gott.+ 11  Och Gud sade vidare: ”Må jorden få gräs att spira upp, fröbärande växter,+ fruktträd som enligt sina arter* ger frukt+ som har frö i sig+ – på jorden.” Och det blev så. 12  Och jorden frambringade gräs, fröbärande växter enligt sina arter+ och träd som ger frukt som har frö i sig enligt sin art.+ Och Gud såg att det var gott. 13  Och det blev kväll, och det blev morgon, den tredje dagen. 14  Och Gud sade vidare: ”Må det bli ljuskällor i himlens öppna rymd till att skilja dagen från natten;+ och de skall tjäna som tecken och till att utmärka tidsperioder* och till att utmärka dagar och år.+ 15  Och de skall tjäna som ljuskällor i himlens öppna rymd till att lysa på jorden.”+ Och det blev så. 16  Och Gud grep sig an med att göra* de två stora ljuskällorna, den större ljuskällan till att ha herravälde över dagen och den mindre ljuskällan till att ha herravälde över natten, och likaså stjärnorna.+ 17  Alltså satte Gud dem i himlens öppna rymd till att lysa på jorden+ 18  och till att härska om dagen och om natten och till att skilja ljuset från mörkret.+ Och Gud såg att det var gott.+ 19  Och det blev kväll, och det blev morgon, den fjärde dagen. 20  Och Gud sade vidare: ”Må det i vattnet vimla fram ett vimmel av levande själar,*+ och må flygande skapelser flyga över jorden i himlens öppna rymd.”+ 21  Och Gud grep sig an med att skapa* de stora havsvidundren+ och varje annan levande själ* som rör sig+ och som det vimlar av i vattnet, alla enligt deras arter, likaså varje bevingad flygande skapelse enligt dess art.+ Och Gud såg att det var gott. 22  Därefter välsignade Gud dem och sade: ”Var fruktsamma och föröka er och uppfyll vattnet i havsbäckenen,+ och må de flygande skapelserna föröka sig på jorden.” 23  Och det blev kväll, och det blev morgon, den femte dagen. 24  Och Gud sade vidare: ”Må jorden+ frambringa levande själar enligt deras arter, husdjur*+ och andra djur som rör sig+ och jordens vilda djur*+ enligt deras arter.” Och det blev så. 25  Och Gud grep sig an med att göra jordens vilda djur enligt deras arter och husdjuren enligt deras arter och alla andra djur som rör sig på marken enligt deras arter.+ Och Gud såg att det var gott. 26  Och Gud* sade vidare: ”Låt oss+ göra* människor* till vår avbild,*+ så att de liknar oss,+ och må de råda över havets fiskar och himlens flygande skapelser och husdjuren och hela jorden och alla andra djur som rör sig och som det myllrar av på jorden.”+ 27  Och Gud grep sig an med att skapa människan till sin avbild, till Guds avbild skapade han henne;+ till man och kvinna skapade han dem.+ 28  Och Gud välsignade+ dem, och Gud sade till dem: ”Var fruktsamma+ och föröka er och uppfyll jorden och lägg den under er,+ och råd över+ havets fiskar och himlens flygande skapelser och varje levande skapelse som rör sig* på jorden.” 29  Och Gud sade vidare: ”Se,* jag har gett er alla fröbärande växter, som är på hela jordens yta, och varje träd på vilket det är trädfrukt som har frö i sig.+ Åt er skall det tjäna som föda.+ 30  Och åt alla jordens vilda djur och åt alla himlens flygande skapelser och åt allt annat som rör sig på jorden, allt i vilket det är liv som en själ,* ger jag alla gröna växter till föda.”+ Och det blev så. 31  Sedan såg Gud på allt som han hade gjort, och se, det var mycket gott.+ Och det blev kväll, och det blev morgon, den sjätte dagen.*

Fotnoter

”I begynnelsen (början)”. Hebr.: Bere’shịth, utan bestämd artikel. Detta första ord i Bibeln har i hebr. blivit namnet på Bibelns första bok. I LXXVg kallas boken ”Genesis”.
”Gud”. Hebr.: אֱלֹהִים (’Elohịm), utan bestämd artikel. Med den bestämda artikeln förekommer ’Elohịm, ”Gud”, första gången i 1Mo 5:22. Titeln ’Elohịm är majestätsplural (plurạlis majestạtis), som används för att ange storhet och överlägsenhet. Pluralformen betecknar alltså varken en gudom bestående av flera personer eller ett antal gudar. Grek.: ὁ θεός (ho theọs), sing. (med bestämda artikeln ho), som avser en enskild ”Gud”. Jfr not till Dom 16:23.
Ordagr.: ”himlarna”.
El.: ”gestaltlös”.
El.: ”de svallande (brusande) vattnens”, ”urhavets”. Hebr.: thehọ̄m; LXX(grek.: tēs abỵssou)Vg(lat.: abỵssi): ”avgrundens”. Det hebr. ordet tehọ̄m kan också återges med ”djupa vatten” el. ”havsdjup”. Se not till 7:11, ”djupets”. Jfr not till 6:17, ”den stora översvämningen”.
”och ... verksamma kraft”. El.: ”och ... ande”. Hebr.: werụach. Ordet rụach kan också översättas med ”vind” och andra uttryck som betecknar en osynlig verksam kraft. Se noter till 3:8, ”en bris”, och 8:1.
”Sedan sade ...”. El.: ”Och ... sade”. Hebr.: wajjọ’mer (av ’amạr). Det första av de mer än 40 ställen i 1Mo, kap. 1, där ett hebr. verb i imperfektum används för att ange ett oavslutat el. pågående skeende. Se Tillägg 3C.
El.: ”en utsträckt rymd”, ”en utsträckning”. Hebr.: raqịa‛.
Ordagr.: ”enligt sin art (sitt slag)”. Hebr.: leminọ̄; grek.: katạ gẹnos; lat.: iụxta gẹnus sụum. Beteckningen ”art” avser här en skapad art el. familj, dvs. en mera omfattande grupp än den ordet används om i naturvetenskaplig terminologi.
El.: ”årstider”.
”Och ... grep sig an med att göra”. Hebr.: wajjạ‛as (av ‛ash). Skiljer sig från ”skapa” (barạ’) i v. 1, 21, 27; 2:3. Ett oavslutat el. pågående skeende anges genom att det hebr. verbet står i imperfektum. Se Tillägg 3C.
”av levande själar”. Hebr.: nẹfesh chajjạh, sing., syftar på havsdjuren; grek.: ψυχῶν ζωσῶν (psykhọ̄n zōsọ̄n, plur.). I hebr. används samma uttryck om människan i 2:7. Se Tillägg 4A.
”Och ... grep sig an med att skapa”. Hebr.: wajjivrạ’ (av barạ’). Ett oavslutat el. pågående skeende anges genom att det hebr. verbet står i imperfektum. Se Tillägg 3C.
”levande själ”. Hebr.: nẹfesh hachajjạh, sing.; grek.: ψυχὴν ζῴων (psykhẹ̄n [sing.] zōiōn [plur.], ”levandes själ”).
El.: ”tamdjur”. Hebr.: behemạh, sing. Jfr not till Job 40:15.
”och ... vilda djur”. El.: ”och ... levande skapelser”. Hebr.: wechajethọ̄, sing. I v. 28 är samma ord återgivet med ”levande skapelse”.
”Gud”. Hebr.: ’Elohịm. Se not till v. 1, ”Gud”.
”Låt oss göra”. Hebr.: na‛asẹh. Se not till v. 16.
El.: ”jordemänniskor”. Hebr.: ’adhạm, sing., utan bestämd artikel; ett kollektivt ord som betyder ”människosläkte”, ”mänsklighet”.
”till vår avbild”. Ordagr.: ”i vår bild”. Hebr.: betsalmẹnu (av tsẹlem, ”bild”, ”skuggbild”, ”avbild[ning]”).
”som rör sig (myllrar)”. El.: ”som kryper (krälar)”. Hebr.: haromẹseth; lat.: quae movẹntur.
Hebr.: hinnẹh; ett utropsord, som kan återges: ”Se!”, ”Se här!” el. ”Hör!”
”liv som en själ”. Ordagr.: ”en levande själ”. Hebr.: nẹfesh chajjạh; även återgivet med ”levande själ(ar)” i v. 20; 2:7.
Ordagr.: ”en dag, den sjätte”.