Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Kungaboken 19:1–21

19  Därefter berättade Ahab+ för Isẹbel+ allt vad Elia hade gjort och allt om hur han hade dräpt alla profeterna med svärd.+  Då sände Isẹbel en budbärare till Elia och lät säga: ”Så må gudarna* göra,+ och så må de lägga mer därtill,+ om jag inte i morgon vid den här tiden låter det gå med din själ som det gick med var och en av dessas själar!”  Och han blev rädd.* Så han bröt upp och gav sig i väg för att rädda sin själ,*+ och han kom till Beershẹba,+ som hör till Juda,+ och där lämnade han kvar sin medhjälpare.  Men själv gick han en dagsresa in i vildmarken, och så småningom gick han bort och satte sig under en ginstbuske.+ Och han bad att hans själ måtte dö och sade: ”Det är nog! Ta nu bort min själ,+ Jehova, för jag är inte bättre än mina förfäder.”  Till slut lade han sig ner och somnade under ginstbusken.+ Men se, nu rörde+ en ängel+ vid honom och sade till honom: ”Stig upp och ät.”  Han tittade då upp, och se, vid hans huvud fanns det en rund kaka,+ bakad på glödande stenar, och ett krus med vatten. Och han åt och drack och lade sig ner igen.  Senare kom Jehovas ängel+ tillbaka en andra gång och rörde vid honom och sade: ”Stig upp och ät, ty resan är för mycket för dig.”+  Då steg han upp och åt och drack, och den näringen gav honom kraft att gå i fyrtio dagar+ och fyrtio nätter, ända till den sanne Gudens berg, Horeb.+  Där gick han så in i en grotta+ och stannade där över natten; och se, Jehovas ord kom till honom, och det löd: ”Varför är du här, Elia?”+ 10  Då sade han: ”Jag har verkligen svartsjukt nitälskat+ för Jehova, härarnas Gud; ty Israels söner har övergett ditt förbund,+ dina altaren har de rivit ner,+ och dina profeter har de dräpt med svärd,+ så att bara jag är kvar;+ och de traktar efter min själ för att ta bort den.”+ 11  Men han sade: ”Gå ut och ställ dig på berget inför Jehova.”+ Och se, Jehova gick förbi,+ och en stor och stark vind splittrade berg och bröt sönder branta klippor inför Jehova.+ (Jehova var inte i vinden.) Och efter vinden kom en jordbävning.+ (Jehova var inte i jordbävningen.) 12  Och efter jordbävningen kom en eld.+ (Jehova var inte i elden.) Och efter elden kom en lugn, låg röst.*+ 13  Och så snart Elia hörde den svepte han in ansiktet i sin ämbetsklädnad+ och gick ut och ställde sig vid ingången till grottan; och se, en röst kom till honom, och den sade nu till honom: ”Varför är du här, Elia?”+ 14  Då sade han: ”Jag har verkligen svartsjukt nitälskat för Jehova, härarnas Gud; ty Israels söner har övergett ditt förbund,+ dina altaren har de rivit ner, och dina profeter har de dräpt med svärd, så att bara jag är kvar; och de traktar efter min själ för att ta bort den.”+ 15  Jehova sade nu till honom: ”Gå, vänd tillbaka på din väg till Damaskus+ vildmark, och gå in och smörj+ Hạsael+ till kung över Aram. 16  Och Jẹhu,+ Nimsis sonson,*+ skall du smörja till kung över Israel, och Elisa,*+ Safats son, från Ạbel-Mehọla+ skall du smörja till profet i ditt ställe.+ 17  Och den som slipper undan Hạsaels svärd+ skall Jẹhu döda,+ och den som slipper undan Jẹhus svärd skall Elisa döda.+ 18  Och jag har låtit sju tusen bli kvar i Israel,+ alla de knän som inte har böjt sig för Baal+ och varje mun som inte har kysst+ honom.” 19  Så gick han därifrån och fann Elisa, Safats son, medan han höll på att plöja+ med tolv spann framför sig, och själv var han vid det tolfte. Då gick Elia bort till honom och kastade sin ämbetsklädnad+ över honom. 20  Han lämnade då tjurarna och sprang i väg efter Elia och sade: ”Jag ber dig, låt mig kyssa min far och min mor.+ Sedan skall jag följa dig.” Då sade han till honom: ”Gå, vänd tillbaka; för vad har jag gjort med dig?” 21  Så vände han då tillbaka från honom och tog sedan ett spann av tjurarna och offrade+ dem, och med redskapen+ till tjurarna kokade han köttet och gav det sedan åt folket, och de åt. Därefter bröt han upp och följde Elia och betjänade+ honom.

Fotnoter

”gudarna”. Hebr.: ’elohịm, med det efterföljande verbet för ”göra” i plur.; grek.: ho theọs,guden”; lat.: dịi, ”gudar(na)”.
”Och han blev rädd”, LXXSyVg och många hebr. hss; M: ”Och han såg”.
”sin själ (sitt liv)”. Hebr.: nafshọ̄; grek.: tēn psykhẹ̄n heautou.
LXX tillägger: ”och där var Jehova”.
Ordagr.: ”son”.
Betyder ”Gud är räddning”. Hebr.: ’Elishạ‛; LXXBagster(grek.): Helisaiẹ; lat.: Helisẹum.