Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel | NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Kungaboken 18:1–46

18  Och efter många dagar+ kom Jehovas ord till Elia under det tredje året, och det löd: ”Gå och visa dig för Ahab, eftersom jag skall ge regn* över jordens yta.”+  Då gick Elia för att visa sig för Ahab. Och hungersnöden var svår+ i Samaria.  Under tiden kallade Ahab till sig Obạdja,* som var satt över hushållet.+ (Obạdja hade visat sig vara en man som hyste stor fruktan+ för Jehova.  När Isẹbel+ var i färd med att utrota Jehovas profeter+ hade Obạdja tagit hundra profeter och hållit dem gömda, femtio och femtio, i en grotta och försett dem med bröd och vatten.)+  Och Ahab sade till Obạdja: ”Gå igenom landet till alla vattenkällorna och till alla regnflodsdalarna. Kanske finner vi grönt gräs,+ så att vi kan bevara hästarna och mulorna vid liv och undvika att fler av djuren blir utrotade.”+  Då delade de upp landet mellan sig för att dra igenom det. Ahab gav sig av ensam på en väg, och Obạdja gav sig av ensam på en annan väg.+  När Obạdja nu for vägen fram, se, då kom Elia honom till mötes.+ Genast kände han igen honom och föll ner på sitt ansikte+ och sade: ”Är det du, min herre+ Elia?”  Då sade han till honom: ”Ja, det är jag. Gå och säg till din herre:+ ’Elia är här.’”  Men han sade: ”Vilken synd+ har jag begått, eftersom du skulle ge din tjänare i Ahabs hand för att han skulle döda mig? 10  Så sant Jehova, din Gud, lever,+ det finns inte någon nation eller något kungarike dit min herre inte har sänt bud för att söka efter dig. När de sade: ’Han är inte här’, lät han det kungariket och den nationen gå ed på att de inte kunde finna dig.+ 11  Och nu säger du: ’Gå och säg till din herre: ”Elia är här.”’ 12  Och det skall ske, när jag går ifrån dig, att Jehovas ande+ då för bort dig, jag vet inte vart; och när jag sedan kommer för att underrätta Ahab och han inte finner dig, så dräper+ han mig, eftersom din tjänare har fruktat Jehova alltifrån sin ungdom.+ 13  Har man inte berättat för min herre vad jag gjorde när Isẹbel dräpte Jehovas profeter, hur jag höll ett antal av Jehovas profeter gömda, hundra man, femtio och femtio, i en grotta+ och försåg dem med bröd och vatten?+ 14  Och nu säger du: ’Gå och säg till din herre: ”Elia är här.”’ Han kommer att dräpa mig.”+ 15  Men Elia sade: ”Så sant härarnas Jehova+ lever,+ inför vars ansikte jag står,* i dag skall jag visa mig för honom.” 16  Då gick Obạdja i väg för att möta Ahab och underrättade honom, och så gick Ahab för att möta Elia. 17  Och så snart Ahab såg Elia sade Ahab till honom: ”Är det du, du som gör Israel till något utstött?”*+ 18  Då sade han: ”Jag har inte gjort Israel till något utstött,+ men det har du och din fars hus,+ eftersom ni har övergett Jehovas bud+ och följt baalsgudarna.+ 19  Men sänd nu bud och samla hela Israel hos mig på berget Karmel+ tillsammans med Baals fyrahundrafemtio profeter+ och den heliga pålens+ fyra hundra profeter, de som äter vid Isẹbels bord.”+ 20  Och Ahab sände bud till alla Israels söner och samlade profeterna+ på berget Karmel. 21  Elia trädde då fram inför allt folket och sade: ”Hur länge skall ni halta mellan två ståndpunkter?*+ Om Jehova är den sanne Guden,* så följ honom,+ men om Baal är det, så följ honom.” Men folket svarade honom inte ett ord. 22  Och Elia sade vidare till folket: ”Jag är den ende av Jehovas profeter som är kvar,+ medan Baals profeter är fyrahundrafemtio man. 23  Ge oss nu två ungtjurar, och låt dem välja ut åt sig den ena ungtjuren och stycka den och lägga den på veden, men de skall inte tända eld. Och själv skall jag reda till den andra ungtjuren och lägga den på veden, men jag skall inte tända eld. 24  Och ni skall anropa er guds* namn,+ och jag skall anropa Jehovas namn, och den gud* som svarar med eld,+ han är den sanne Guden.”*+ Då svarade allt folket och sade: ”Det förslaget är gott.” 25  Elia sade nu till Baals* profeter: ”Välj ut åt er en av ungtjurarna och red till den först, för ni är flest, och anropa er guds namn, men ni skall inte tända eld.” 26  Då tog de ungtjuren som man gav dem. Sedan redde de till den, och de höll i med att anropa Baals namn från morgonen till middagen och sade: ”Baal, svara oss!” Men det kom ingen röst,+ och det var ingen som svarade.+ Och de fortsatte att halta runt altaret som de hade rest. 27  Och vid middagstiden gycklade+ Elia med dem och sade: ”Ropa högre;* han är ju en gud;+ han måste nog vara upptagen med något, eller också har han avföring+ och har behövt gå på avträdet.+ Eller kanske sover han och borde vakna!”+ 28  Och de ropade ännu högre och ristade+ sig med dolkar och lansar som de hade för sed, tills de fick blod att flyta ner över sig. 29  Och när middagstiden var förbi fortsatte de att bete sig som profeter+ ända till den tid då sädesoffret skulle frambäras, men det kom ingen röst, och det var ingen som svarade och inget tecken på uppmärksamhet.+ 30  Slutligen sade Elia till allt folket: ”Kom fram till mig.” Då kom allt folket fram till honom. Sedan satte han i stånd Jehovas altare som var nerrivet.+ 31  Så tog Elia tolv stenar, lika många som Jakobs söners stammar, Jakob till vilken Jehovas ord hade kommit:+ ”Israel skall vara ditt namn.”+ 32  Och av stenarna byggde han ett altare+ i Jehovas namn,+ och runt om altaret gjorde han en ränna, ungefär så stor som den yta man besår med två seamått* säd. 33  Därefter lade han veden+ i ordning och styckade ungtjuren och lade den på veden. Nu sade han: ”Fyll fyra stora krukor med vatten och häll det över brännoffret och över veden.” 34  Sedan sade han: ”Gör det igen.” Då gjorde de det igen. Men han sade: ”Gör det för tredje gången.” Då gjorde de det för tredje gången. 35  Alltså flöt vattnet runt om altaret, och även rännan fyllde han med vatten. 36  Och vid den tid+ då man frambar sädesoffret trädde profeten Elia fram och sade: ”Jehova, Abrahams,+ Isaks+ och Israels Gud,+ låt det i dag bli känt att du är Gud i Israel+ och att jag är din tjänare och att det är genom ditt ord+ som jag har gjort allt detta. 37  Svara mig, Jehova, svara mig, så att detta folk inser att du, Jehova,+ är den sanne Guden* och att det är du som har vänt deras hjärta till dig igen.”+ 38  Då föll Jehovas eld+ ner och förtärde brännoffret+ och veden och stenarna och stoftet, och vattnet som var i rännan slickade den upp.+ 39  När allt folket såg det föll de ner på sina ansikten+ och sade: ”Jehova är den sanne Guden! Jehova är den sanne Guden!” 40  Då sade Elia till dem: ”Grip Baals profeter! Låt inte en enda av dem komma undan!” Genast grep de dem, och Elia förde dem ner till Kisons regnflodsdal+ och slaktade dem där.+ 41  Elia sade nu till Ahab: ”Gå dit upp, ät och drick,+ för nu hörs bruset av ett störtregn.”+ 42  Och Ahab gick upp för att äta och dricka. Men Elia gick upp på toppen av Karmel och hukade sig ner mot jorden+ och höll ansiktet mellan knäna.+ 43  Sedan sade han till sin medhjälpare: ”Jag ber dig, gå upp och titta i riktning mot havet.” Då gick han upp och tittade och sade sedan: ”Det syns ingenting alls.” Han sade då sju gånger: ”Gå tillbaka!”+ 44  Och den sjunde gången sade han: ”Se! Ett litet moln, som en mans hand, stiger upp ur havet.”+ Han sade nu: ”Gå upp och säg till Ahab: ’Spänn för!+ Och bege dig ner, så att störtregnet inte håller dig kvar!’” 45  Och det hände sig under tiden att himlen förmörkades av moln och vind,*+ och sedan kom ett häftigt störtregn.+ Och Ahab for i väg och begav sig till Jịsreel.+ 46  Och Jehovas hand visade sig vara över Elia,+ så att han spände bältet om sina höfter+ och sprang framför Ahab hela vägen till Jịsreel.+

Fotnoter

”eftersom jag skall (är besluten att) ge regn”. El.: ”och låt mig ge regn”.
Betyder ”Jehovas tjänare”. Hebr.: ‛Ovadhjạhu.
El.: ”han vars tjänare jag är”.
El.: ”du som drar olycka (svårigheter) över Israel”.
El.: ”på två kryckor”, KBL, sid. 663; HAL, sid. 719.
”den sanne Guden”. Hebr.: ha’Elohịm. Den bestämda artikeln ha föregår titeln ’Elohịm för att framhäva kontrasten mellan den sanne Guden och den falske guden Baal. Se Tillägg 1F.
”er guds”. Hebr.: ’elohēkhẹm, plur. av ’elọ̄ah; syftar på den falske guden Baal.
”den gud”. Hebr.: ha’Elohịm, följt och bestämt av relativsatsen ”som svarar med eld”.
”den sanne Guden”. Hebr.: ha’Elohịm, använt fristående och som predikat. Se Tillägg 1F.
Hebr.: habBạ‛al, med bestämd artikel.
Ordagr.: ”Ropa med stor röst”.
En sea motsvarar omkr. 7,33 l.
Ordagr.: ”Jehova, den sanne Guden”. Hebr.: Jehwạh ha’Elohịm; grek.: kỵrios ho theọs; lat.: Dọminus Dẹus.
”och vind”. Hebr.: werụach; grek.: kai pneumati; lat.: et vẹntus. Jfr noter till 1Mo 1:2, ”verksamma kraft”, och 1Mo 8:1.