Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Onlinebibel

NYA VÄRLDENS ÖVERSÄTTNING AV DEN HELIGA SKRIFT

1 Krönikeboken 17:1–27

17  Och så snart David bodde i sitt eget hus+ sade David till profeten Natan:+ ”Här bor jag i ett hus av cederträ,+ men Jehovas förbunds ark+ står under tältdukar.”+  Då sade Natan till David: ”Gör allt som är i ditt hjärta,+ för den sanne Guden är med dig.”+  Men samma natt kom Guds ord+ till Natan:  ”Gå och säg till min tjänare David: ’Detta är vad Jehova har sagt: ”Det är inte du som skall bygga mig ett hus att bo i.+  Jag har ju inte bott i ett hus från den dag då jag förde Israel hit upp ända till denna dag,+ utan jag har fortsatt att vandra från tält till tält och från tältboning till tältboning.+  Har jag, under hela den tid jag har vandrat+ omkring i hela Israel, talat ett enda ord med någon enda av Israels domare, som jag befallde att vara herde för mitt folk, och sagt: ’Varför har ni inte byggt mig ett hus av cederträ?’”’+  Och nu, detta är vad du skall säga till min tjänare David: ’Detta är vad härarnas Jehova har sagt: ”Det var jag som tog dig från betesmarken, från din plats bakom småboskapshjorden,+ för att du skulle bli en ledare+ för mitt folk Israel.  Och jag skall visa mig vara med dig vart du än går,+ och jag skall utrota alla dina fiender+ inför dig, och jag skall ge dig ett namn,+ likt namnet på de stora som är på jorden.+  Och jag skall bestämma en plats åt mitt folk Israel och plantera dem,+ och de skall bo där de är, och de skall aldrig mer oroas; och orättfärdighetens söner+ skall inte slita upp dem igen, som de gjorde i början,+ 10  ja från de dagar då jag satte domare+ över mitt folk Israel. Och jag skall förödmjuka alla dina fiender.+ Och jag kungör för dig: ’Jehova skall också bygga dig ett hus.’*+ 11  Och när dina dagar har blivit fullbordade, så att du går till dina förfäder,+ då skall jag uppresa din avkomma efter dig, den som kommer att vara en av dina söner,+ och jag skall befästa hans kungamakt.+ 12  Han skall bygga ett hus åt mig,+ och jag skall befästa hans tron till oöverskådlig tid.+ 13  Jag skall vara hans fader,+ och han skall vara min son;+ och min kärleksfulla omtanke* skall jag inte låta vika från honom+ så som jag lät den vika från den som var före dig.+ 14  Och jag skall hålla honom stående i mitt hus+ och i mitt kungavälde+ till oöverskådlig tid, och hans tron+ skall vara befäst till oöverskådlig tid.”’” 15  Alla dessa ord och hela denna syn framförde Natan till David.+ 16  Kung David gick då in och satte sig ner inför Jehova+ och sade: ”Vem är jag,+ Jehova Gud, och vad är mitt hus,+ eftersom du har fört mig så långt?+ 17  Som om detta skulle vara något litet i dina ögon,+ Gud,+ så talar du också om din tjänares hus i en avlägsen framtid,+ och du har sett på mig som på en människa som har möjlighet att nå högt,+ o Jehova Gud. 18  Vad mera skulle David kunna säga* till dig om den ära som visas din tjänare?+ Du känner ju själv din tjänare.+ 19  Jehova, för din tjänares skull och i överensstämmelse med ditt hjärta+ har du gjort allt detta stora, och du har gjort alla de stora gärningarna kända.+ 20  Jehova, det finns ingen som du,+ och det finns ingen Gud* förutom dig+ i förbindelse med allt som vi har hört om med våra öron. 21  Och vilken annan nation på jorden är lik ditt folk Israel,+ som den sanne Guden drog ut för att friköpa åt sig till ett folk,+ för att göra dig ett namn, känt för stora gärningar+ och gärningar som inger fruktan, genom att driva ut nationer+ inför ditt folk som du har friköpt från Egypten? 22  Och du gjorde ditt folk Israel till ditt folk+ till oöverskådlig tid, och du, Jehova, blev deras Gud.+ 23  Och nu, Jehova, låt det ord som du har talat angående din tjänare och angående hans hus visa sig vara tillförlitligt till oöverskådlig tid, och gör alldeles som du har talat. 24  Och låt ditt namn+ visa sig vara tillförlitligt och bli stort+ till oöverskådlig tid, så att man säger: ’Härarnas Jehova,+ Israels Gud,+ är Gud för Israel’,+ och låt din tjänare Davids hus bli befäst inför dig.+ 25  Ty du, min Gud, har uppenbarat för din tjänare* din avsikt att bygga ett hus åt honom.+ Därför har din tjänare funnit anledning att be inför dig. 26  Och nu, Jehova, du är den sanne Guden,+ och du lovar din tjänare detta goda.+ 27  Och må du nu vara besluten att välsigna din tjänares hus, så att det förblir till oöverskådlig tid inför dig;+ ty du, Jehova, har välsignat, och det är välsignat till oöverskådlig tid.”+

Fotnoter

”ett hus”, dvs. en dynasti, en härskarätt.
El.: ”min lojala kärlek”.
Ordagr.: ”tillägga”.
”Gud”. Hebr.: ’Elohịm; lat.: dẹus.
Ordagr.: ”har blottat (avtäckt, öppnat) din tjänares öra”.