Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Efterlikna deras tro

 KAPITEL TRETTON

Han lärde sig av sina misstag

Han lärde sig av sina misstag

1, 2. a) Hur påverkade Jonas misstag honom själv och sjömännen? b) Hur kan skildringen om Jona hjälpa oss?

JONA önskade att han hade kunnat stänga ute alla hemska ljud. Det var inte bara den hårda vinden som tjöt i fartygets rigg eller de enorma vågorna som slet i skeppet och fick det att knarra och jämra sig. Jona tyckte att det värsta var skriken från sjömännen. Kaptenen och hans besättning ropade desperat till varandra medan de kämpade för att hålla fartyget flytande. Jona var säker på att de skulle gå under, och allt var hans fel.

2 Hur hade Jona hamnat i den här situationen? Han hade begått ett allvarligt misstag som påverkade hans förhållande till Jehova. Vad hade han gjort? Var det för sent att reparera skadan? Svaren på de här frågorna kan lära oss mycket. Berättelsen om Jona visar att även de med stark tro kan fatta mycket dåliga beslut, och den visar också hur man kan rätta till sina misstag.

En profet från Galileen

3–5. a) Vad är det människor tänker på när de hör namnet Jona? b) Vad känner vi till om Jona? (Se fotnoten.) c) Varför var det inte lätt för Jona att vara profet?

3 När man tänker på Jona kanske man först tänker på hans negativa sidor, att han till exempel var envis och trotsig. Men det finns mycket annat som vi inte får glömma när det gäller Jona. Kom ihåg att Jehova utvalde honom till att tjäna som profet. Jehova skulle inte ha gett honom ett så stort ansvar om han hade varit illojal eller orättfärdig.

Det ger ingen rättvis bild av Jona att bara tänka på hans negativa sidor.

4 Bibeln berättar en del om Jonas bakgrund. (Läs 2 Kungaboken  14:25.) Han kom från Gat-Hefer, som ligger bara fyra kilometer från staden Nasaret, där Jesus växte upp ungefär 800 år senare. * Jona tjänade som profet när Jerobeam II var kung i tiostammarsriket Israel. Profeten Elia var död sedan många år, och hans efterträdare, Elisa, dog när Jerobeams far regerade. Jehova hade använt Elia och Elisa för att utplåna baalsdyrkan, men trots det hade Israel kommit på avvägar igen. De påverkades av en kung som ”gjorde det som var ont i Jehovas ögon”. (2 Kung. 14:24) Den tjänst som Jona skulle utföra som profet kan inte ha varit särskilt enkel, men han utförde den ändå troget.

5 Men så en dag förändrades Jonas liv dramatiskt. Han fick ett uppdrag av Jehova som han tyckte var oerhört svårt. Vad sa Jehova att han skulle göra?

”Bryt upp, gå till Nineve”

6. Vilket uppdrag fick Jona av Jehova, och varför var det skrämmande?

6 Jehova sa till Jona: ”Bryt upp, gå till Nineve, den stora staden, och ropa ut mot henne att deras ondska har stigit upp inför mitt ansikte.” (Jon. 1:2) Det är inte svårt att förstå varför det här uppdraget var skrämmande. Nineve låg omkring 80 mil österut, och det tog förmodligen en månad att gå dit. Men strapatserna under en sådan vandring var kanske ändå den lättare delen av uppdraget. I Nineve skulle Jona framföra Jehovas domsbudskap till assyrierna, som var kända för att vara mycket våldsamma och grymma. Om det inte hade varit så många bland Guds eget folk som lyssnade på Jona, vad kunde han då förvänta sig av de här gudlösa människorna? Hur skulle en ensam tjänare åt Jehova klara sig i den stora staden Nineve, som kallades ”blodsutgjutelsens stad”? (Nah. 3:1, 7)

7, 8. a) Hur besluten var Jona att komma ifrån uppdraget han fått? b) Varför ska vi inte vara så snabba att döma Jona?

7 Vi vet inte säkert om det var sådana saker som oroade Jona, men vi vet att han flydde. Jehova hade uppmanat Jona att ge sig av österut. I stället reste han i väg västerut, så långt västerut han kunde komma. Han gick ner till kusten, till hamnstaden Joppe, där han fann ett skepp som skulle segla till Tarsis. En del  bibelkännare menar att Tarsis låg i Spanien. I så fall var Jona på väg till en plats som låg omkring 350 mil från Nineve. En sådan resa tvärs över hela Medelhavet kunde ta ett helt år. Jona ville verkligen slippa det här uppdraget som Jehova hade gett honom. (Läs Jona 1:3.)

8 Betyder det här att Jona var feg? Vi ska nog inte döma honom för snabbt. Som vi ska se visade Jona längre fram ett enastående mod. Men han var ofullkomlig som alla vi andra, och han fick kämpa med sina många fel och brister. (Ps. 51:5) Vem har inte känt sig orolig eller rädd någon gång?

9. Hur kan vi ibland känna för ett uppdrag från Jehova, och vad är det bra att påminna sig?

9 Ibland kanske vi tycker att Gud vill att vi ska göra saker som verkar svåra eller till och med omöjliga. Vi kanske blir rädda och osäkra när vi ska vittna för andra om Guds rike, något som de kristna är befallda att göra. (Matt. 24:14) Det är så lätt att glömma den grundläggande sanning som Jesus framhöll: ”För Gud är ... allting möjligt.” (Mark. 10:27) Om det här är något som vi glömmer ibland kanske vi har förståelse för Jona. Men vilka konsekvenser fick det att Jona flydde?

Jehova fostrar sin motsträvige profet

10, 11. a) Vad kan Jona ha hoppats på när skeppet lämnade hamnen? b) Vad råkade skeppet och besättningen ut för?

10 Vi kan föreställa oss hur Jona installerade sig på fartyget, som troligen var ett feniciskt lastfartyg. Han såg hur kaptenen och besättningen skyndade sig att stuva lasten så att de kunde lätta ankar och sätta segel. När kustlinjen sakta blev mindre och mindre och till slut försvann bakom dem, trodde kanske Jona att han hade klarat sig undan det han var så rädd för. Men plötsligt slog vädret om.

11 Starka vindar piskade upp havet i en rasande storm med vågor som säkert hade varit en utmaning även för dagens fartyg. Hur lång tid tog det innan träskeppet som Jona färdades med kändes väldigt litet och bräckligt, helt förlorat i ett kaos av väldiga vågor? Förstod Jona redan här att det var Gud som ingrep, att ”Jehova kastade ut en väldig vind mot havet”, som han senare uttryckte det? Det är svårt att säga. Han såg att sjömännen började ropa till sina olika gudar, och han visste att de inte skulle ge någon hjälp. (3 Mos. 19:4) I sin bok berättar han: ”Skeppet var nära att slås i spillror.” (Jon. 1:4) Men hur skulle Jona kunna be till den Gud som han flydde från?

12. a) Varför ska vi inte vara så förvånade över att Jona somnade mitt i stormen? (Se fotnoten.) b) Hur avslöjade Jehova orsaken till stormen?

 12 Jona kände att han inte kunde göra något, så han gick ner under däck för att hitta någonstans att lägga sig. Det dröjde inte länge förrän Jona sov djupt. * Men kaptenen letade upp honom och väckte honom. Han sa att Jona skulle be till sin gud som alla de andra. Sjömännen var helt säkra på att det var något övernaturligt med stormen och kastade lott för att få veta vem som hade dragit den här olyckan över dem. Jona blev mer och mer missmodig när han märkte att lottkastningen uteslöt den ene efter den andre, medan han var kvar. Snart förstod alla hur det låg till. Jehova styrde både stormen och lottkastningen så att en man hamnade i fokus, och det var Jona. (Läs Jona 1:5–7.)

13. a) Vad erkände Jona för sjömännen? b) Vad sa Jona att sjömännen skulle göra, och varför?

13 Jona berättade allt för sjömännen. Han förklarade att han var profet åt den allsmäktige Guden, Jehova, och hade svikit honom och flytt. Det var därför deras liv hängde på en skör tråd. Männen var mycket rädda. Jona kunde se skräcken lysa i deras ögon. De frågade vad de skulle göra med honom för att rädda fartyget och sina liv. Vad svarade Jona? Tanken på att drunkna i det kalla, upprörda havet fick honom säkert att rysa. Men kunde han låta alla dessa människor dö, när han visste att han faktiskt kunde rädda dem? Nej, så han försökte övertyga dem: ”Lyft upp mig och kasta mig i havet, så havet blir stilla för er; för jag vet att det är jag som är skuld till att denna väldiga storm har kommit över er.” (Jon. 1:12)

14, 15. a) Hur kan vi efterlikna Jonas tro? b) Hur reagerade sjömännen när Jona ville bli kastad i havet?

14 Det var knappast något som en feg människa skulle säga. Det måste ha värmt Jehovas hjärta att se Jonas mod och självuppoffrande anda i det här svåra ögonblicket. Här har vi verkligen ett utmärkt exempel på Jonas starka tro. Vi kan efterlikna honom om vi tänker på andras bästa. (Joh. 13:34, 35) Vi kanske förstår att någon behöver fysisk, känslomässig eller andlig hjälp. Kan vi hitta ett sätt att hjälpa vår broder eller syster? När vi försöker göra det gläder vi verkligen Jehovas hjärta!

15 Sjömännen tyckte det var hemskt att kasta Jona överbord, och först vägrade de. De gjorde i stället allt de kunde för att  kämpa emot stormen, men utan framgång. Stormen bara tilltog i styrka. Till slut insåg de att de inte hade något val. De ropade till Jonas Gud, Jehova, och bad att han skulle visa dem barmhärtighet. Sedan lyfte de upp Jona och kastade honom rakt ner i havet. (Jon. 1:13–15)

Sjömännen lyssnade på Jona och kastade honom i havet.

Barmhärtighet och befrielse

16, 17. Beskriv vad som hände när Jona kastades överbord. (Se bilderna.)

16 Jona föll ner i de våldsamma vågorna. Han kämpade för att hålla sig flytande, samtidigt som han såg fartyget försvinna bort i vågdalarna. Yrande vågskum sköljde över honom, och ett kaos av mäktiga vågor tvingade ner honom under vattenytan. Han sjönk djupare och djupare och tänkte att allt hopp var ute.

17 Jona beskrev senare hur han kände det vid det här tillfället. Livet passerade revy. Han tänkte att han aldrig mer skulle få se Jehovas vackra tempel i Jerusalem. Han sjönk längre ner i havet och snärjdes in i sjögräs, han sjönk ända ner till ”bergens grundvalar”. Han trodde att det här var slutet på hans liv, det här skulle bli hans grav. (Läs Jona 2:2–6.)

18, 19. a) Vad fick Jona vara med om i havets djup, och vem låg bakom det som hände? b) Vad var det för fisk som slukade Jona? (Se fotnoten.)

 18 Men vänta, det var något som rörde sig i närheten. En enorm, mörk skepnad var hotfullt nära och kom plötsligt rakt emot honom. Ett jättegap öppnades och slukade honom!

”Jehova [såg] till att en stor fisk slukade Jona.”

19 Det här måste vara slutet. Men Jona upplevde något otroligt. Han var helt oskadd, och han kunde andas! Han levde, trots att han befann sig i det som borde ha blivit hans grav. Jona kände stor tacksamhet mot Jehova. Utan tvivel var det Jehova som hade sett till att ”en stor fisk slukade Jona”. * (Jon. 1:17)

20. Vad kan vi lära oss av den bön Jona bad?

20 Minuterna gick och blev till timmar. I det djupaste mörker som Jona någonsin upplevt samlade han sina tankar och bad till Jehova. Hela den här bönen finns nerskriven i det andra kapitlet i bibelboken Jona, och den säger oss mycket om honom som person. Bönen visar att Jona hade ingående kunskap i Skrifterna, för han använde många formuleringar hämtade från psalmerna. Den visar en fin sida av Jona, han var uppriktigt tacksam. Jona avslutade sin bön med orden: ”Jag skall med tacksägelses röst frambära slaktoffer åt dig. Vad jag har gett löfte om skall jag infria. Räddning tillhör Jehova.” (Jon. 2:9)

21. Vad lärde sig Jona om Jehovas förmåga att rädda, och vad behöver vi tänka på?

21 När Jona var på det mest overkliga ställe man kan tänka sig, ”i fiskens inre”, lärde han sig att Jehova kan rädda vem som helst, var som helst och när som helst. Jehova slutade inte att vaka över sin bedrövade tjänare, utan räddade honom även i den här situationen. (Jon. 1:17) Det är bara Jehova som kan uppehålla en människas liv och hälsa under tre dygn i magen på en stor fisk. Det är bra att tänka på att Jehova är ”den Gud som har ... [vår] andedräkt i sin hand”. (Dan. 5:23) Det är honom vi ska tacka för  varje andetag, för själva vår existens. Är vi tacksamma? Visst förtjänar vår Skapare att vi är trogna mot honom?

22, 23. a) Hur sattes Jonas tacksamhet på prov? b) Hur kan vi efterlikna Jona när vi gör misstag?

22 Hur var det i Jonas fall? Ville han visa att han var tacksam och lyda Jehova? Efter tre dagar och tre nätter simmade fisken mot en strand och ”spydde upp Jona på torra land”. (Jon. 2:10) Efter allt som hade hänt behövde Jona inte ens simma i land. Naturligtvis var han tvungen att ta sig vidare från stranden, var den nu låg. Men hans tacksamhet sattes snart på prov. I Jona 3:1, 2 sägs det: ”Sedan kom Jehovas ord till Jona för andra gången, och det löd: ’Bryt upp, gå till Nineve, den stora staden, och ropa ut för henne den kungörelse som jag talar till dig.’” Hur reagerade Jona?

23 Jona tvekade inte. Vi läser: ”Då bröt Jona upp och gick till Nineve i överensstämmelse med Jehovas ord.” (Jon. 3:3) Han lydde Jehova. Det är uppenbart att Jona hade lärt sig av sina misstag. Också i det här avseendet behöver vi efterlikna hans tro. Alla syndar och gör misstag. (Rom. 3:23) Men lär vi oss av våra misstag och försöker vara trogna och lojala mot Gud i stället för att bara ge upp?

24, 25. a) Hur blev Jona belönad i sin egen livstid? b) Vilken belöning väntar honom i framtiden?

24 Blev Jona belönad av Jehova för sin lydnad? Ja, det blev han verkligen. Det verkar som om Jona fick reda på att sjömännen överlevde. Eftersom Jona var osjälvisk och lät sig kastas i havet, lade sig stormen omedelbart och sjömännen var i trygghet. Det fick besättningen att känna ”stor fruktan för Jehova”, och de frambar ett offer till honom i stället för till sina falska gudar. (Jon. 1:15, 16)

25 En ännu större belöning skulle komma långt senare. Jonas tid i fiskens buk var en profetisk bild av hur länge Jesus skulle vara i graven, eller Sheol. (Läs Matteus 12:38–40.) Vilken mäktig känsla för Jona att få reda på det när han uppväcks till liv på jorden! (Joh. 5:28, 29) Jehova vill hjälpa och belöna dig också. Kommer du att lära dig av dina misstag och lyssna på Jehova och vara osjälvisk precis som Jona?

^ § 4 Det är intressant att Jona kom från en stad i Galileen. Vid ett tillfälle sa fariséerna mycket föraktfullt, med Jesus i tankarna: ”Undersök och se att det inte skall resas upp någon profet från Galileen.” (Joh. 7:52) Många bibelforskare och översättare menar att fariséerna gjorde en grov generalisering när de sa att ingen profet någonsin hade kommit eller någonsin skulle komma från det oansenliga Galileen. I så fall bortsåg fariséerna både från historien och profetiorna. (Jes. 9:1, 2)

^ § 12 Septuaginta-översättningen tillägger att Jona snarkade, och det visar hur djupt han sov. Men vi behöver inte dra slutsatsen att Jona sov för att han struntade i vad som skulle hända. Personer som är mycket nedstämda har ofta ett stort sömnbehov. Under Jesus ångestfyllda timmar i Getsemane trädgård somnade Petrus, Jakob och Johannes ”tyngda av sorg”. (Luk. 22:45, Bibel 2000)

^ § 19 I den grekiska Septuaginta-översättningen återges det hebreiska ordet för ”fisk” med ett ord som betyder ”havsvidunder” eller ”väldig fisk”. Även om det inte går att säga exakt vilket havsdjur som avses, vet man att det finns hajar i Medelhavet som är stora nog att sluka en människa hel. På andra håll finns det ännu större hajar, till exempel valhajen som kan bli 15 meter lång och ibland ännu längre.