Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Efterlikna deras tro

 KAPITEL TOLV

Han blev styrkt av Gud

Han blev styrkt av Gud

1, 2. Vilken händelserik dag hade Elia varit med om?

ELIA sprang genom regnet medan mörkret föll. Det började bli sent, och det var långt kvar till Jisreel. Trots att han hade kommit upp i åren fortsatte han springa, för ”Jehovas hand” var över honom. Han hade nog aldrig upplevt en sådan energi strömma genom kroppen. Han lyckades till och med springa ifrån hästarna som drog Ahabs kungliga vagn! (Läs 1 Kungaboken 18:46.)

2 Nu fanns det inga hinder, vägen låg öppen framför Elia. Tänk dig hur han blinkade bort regnet ur ögonen medan han sprang och samtidigt tänkte tillbaka på den mest händelserika dagen i hela sitt liv. Det hade definitivt varit en storslagen seger för Elias Gud, Jehova, och för sann tillbedjan. Det vindpinade berget Karmel som var insvept i mörka moln på grund av ovädret låg nu långt bakom honom. Där hade Jehova använt Elia för att krossa baalsdyrkarna på ett mirakulöst sätt. Hundratals baalsdyrkare avslöjades som ondskefulla bedragare. De fick ett välförtjänt straff och blev avrättade. Sedan hade Elia bett till Jehova att torkan som hade varat i tre och ett halvt år skulle upphöra. Och nu regnade det äntligen! (1 Kung. 18:18–45)

3, 4. a) Vad kan Elia ha tänkt på när han var på väg till Jisreel? b) Vilka frågor ska vi ta upp?

3 När Elia sprang de tre milen genom hällregnet till Jisreel tänkte han kanske att saker och ting skulle förändras. Till sist hade allt kommit till en vändpunkt. Nu måste Ahab ändra sig. Efter allt som Ahab blivit ögonvittne till kunde han väl inte göra annat än att överge baalsdyrkan, tillrättavisa drottning Isebel och sluta förfölja Jehovas tjänare?

”Elia ... sprang framför Ahab hela vägen till Jisreel.”

4 När allt går bra är det lätt att vara optimistisk. Vi kanske tänker att vår lott i livet håller på att förbättras och att det värsta äntligen är över. Det är inte konstigt om Elia tänkte så, för han ”var en människa med känslor lika våra”. (Jak. 5:17, noten) Men tyvärr var Elias problem långt ifrån över. Bara några timmar senare skulle han känna sig så rädd och så totalt nere att han faktiskt ville dö. Hur kom det sig? Och hur hjälpte Jehova sin profet att få tillbaka sin tro och sitt mod?

 En oväntad händelseutveckling

5. Hade Ahab fått en annan syn på Jehova efter händelserna på Karmel? Förklara.

5 Gjorde Ahab något som visade att han ångrade sig? När Ahab kom fram till sitt palats i Jisreel berättade han ”för Isebel allt vad Elia hade gjort och allt om hur han hade dräpt alla profeterna med svärd”. (1 Kung. 19:1) I Ahabs sammandrag av dagens händelser nämner han inte ens Elias Gud, Jehova. Eftersom Ahab var en oandlig människa såg han de mirakulösa händelserna ur ett rent mänskligt perspektiv, det var bara något som ”Elia hade gjort”. Han erkände och respekterade fortfarande inte Jehova. Och hur reagerade hans hämndlystna fru?

6. Vilket budskap skickade Isebel till Elia, och vad innebar det?

6 Isebel blev rosenrasande! I sin vrede skickade hon bud till Elia och sa: ”Så må gudarna göra, och så må de lägga mer därtill, om jag inte i morgon vid den här tiden låter det gå med din själ som det gick med var och en av dessas själar!” (1 Kung. 19:2) Det här var ett dödshot av värsta tänkbara slag. Isebel svor på att hon själv skulle dö om hon inte kunde hämnas sina baalsprofeter och få Elia dödad nästa dag. Man kan tänka sig att Elia övernattade på något enkelt ställe, och mitt i den stormiga natten blir han väckt av drottningens budbärare som ger honom det här hemska beskedet. Hur tog han det?

Modfälld och rädd

7. Hur reagerade Elia på Isebels hot, och vad gjorde han?

7 Elia hade kanske hoppats att kriget mot baalsdyrkan nästan var över, men den förhoppningen grusades i ett ögonblick. Isebel var orubblig. Hon hade redan låtit avrätta många av Elias trogna medarbetare, och nu verkade det som att Elia själv stod på tur. Hur reagerade Elia på Isebels hot? Bibeln berättar: ”Han blev rädd.” Såg Elia framför sig vilken blodig avrättning som Isebel hade tänkt ut åt honom? Om han lät sådana tankar snurra runt i huvudet är det inte konstigt att han tappade modet. Hur det än var så ”gav sig [Elia] i väg för att rädda sin själ”, han flydde för sitt liv. (1 Kung. 18:4; 19:3)

Om vi ska hålla modet uppe får vi inte låta våra tankar kretsa kring allt hemskt som kan drabba oss.

8. a) På vilket sätt hade Petrus och Elia liknande problem? b) Vad kan vi lära oss av Elia och Petrus?

8 Elia är inte den ende av Jehovas tjänare som har blivit rädd. Långt senare fick aposteln Petrus också uppleva det när Jesus gav honom förmågan att gå på vatten. När Petrus började gå ut mot honom och ”såg den hårda vinden” tappade han modet och  började sjunka. (Läs Matteus 14:30.) Elias och Petrus erfarenheter ger oss en viktig lärdom. Om vi ska hålla modet uppe får vi inte låta våra tankar kretsa kring allt hemskt som kan drabba oss. I stället måste vi koncentrera våra tankar på Jehova, som ger oss både hopp och kraft.

”Det är nog!”

9. Beskriv Elias flykt och hur han kände sig.

9 Elia var livrädd, och därför flydde han till Beersheba. Det var en stad som låg 15 mil bort, nära Judas södra gräns. Där lämnade han sin medhjälpare och gav sig av rakt ut i vildmarken på egen hand. Skildringen säger att han gick ”en dagsresa”. Man kan tänka sig att han gav sig av tidigt på morgonen. Mycket nedstämd och med rädslan som drivkraft kämpade han vidare i den besvärliga terrängen under den gassande solen. När solen började skifta i rött och sjönk mot horisonten sinade Elias krafter, för tydligen hade han varken mat eller vatten med sig. Helt utmattad satte han sig under en ginstbuske, som var det enda skydd han hittade i det karga landskapet. (1 Kung. 19:4)

10, 11. a) Vad menade Elia när han bad till Jehova? b) Använd bibelställena och beskriv vilka känslor andra trogna tjänare hade.

10 Elia bad förtvivlat till Jehova. Han ville bara dö. Han sa: ”Jag är inte bättre än mina förfäder.” Han visste att det enda som fanns kvar av hans förfäder var jord och ben. De var inte till nytta för någon längre. (Pred. 9:10) Elia kände sig lika värdelös. Inte undra på att han ropade: ”Det är nog!” Varför skulle han fortsätta leva?

11 Är det överraskande att en trogen man som Elia kunde bli så nedstämd? Nej. Flera trogna män och kvinnor i Bibeln kände sig ibland så nere att de önskade att de fick dö, bland andra Rebecka, Jakob, Mose och Job. (1 Mos. 25:22; 37:35; 4 Mos. 11:13–15; Job 14:13)

12. Hur kan Elias exempel vara till hjälp om du känner dig nedstämd?

12 Nu när vi lever i ”kritiska tider som är svåra att komma till rätta med” är det inte konstigt att många människor, även sådana som tjänar Gud troget, kan bli nedstämda ibland. (2 Tim. 3:1) Om du råkar ut för det kan du göra som Elia och berätta för  Jehova precis hur du känner det. Tänk på att han är ”all trösts Gud”. (Läs 2 Korinthierna 1:3, 4.) Hur tröstade han Elia?

Jehova hjälper sin profet

13, 14. a) Hur visade Jehova att han brydde sig om sin profet? b) Vad säger den här skildringen om Jehova?

13 Hur tror du Jehova kände det när han blickade ner från himlen och såg sin älskade profet ligga under en buske i vildmarken och önska att han fick dö? Vi behöver inte gissa. När Elia somnade sände Jehova en ängel till honom. Ängeln rörde försiktigt vid Elia och väckte honom och sa: ”Stig upp och ät.” Elia gjorde det, för ängeln hade omtänksamt satt fram en enkel måltid med färskt, nybakat bröd och ett krus vatten. Tackade han ens ängeln? I skildringen sägs det bara att profeten åt och drack och somnade om. Var han för modfälld för att ens orka prata? Hur det än var väckte ängeln honom igen, kanske i gryningen. Än en gång fick Elia uppmaningen: ”Stig upp och ät.” Och dessutom sa ängeln omtänksamt: ”Resan är för mycket för dig.” (1 Kung. 19:5–7)

14 Gud hade upplyst ängeln om vart Elia var på väg, och han visste dessutom att Elia inte skulle orka med resan i egen kraft. Vilken tröst det är för oss att tjäna en Gud som vet bättre än vi själva vad vi egentligen vill och har för begränsningar! (Läs Psalm 103:13, 14.) Hur fick Elia nytta av maten som ängeln gav honom?

15, 16. a) Vad kunde Elia göra när Jehova hade gett honom näring? b) Hur tar Jehova hand om sina tjänare i dag, och varför är vi tacksamma för det?

15 Vi läser: ”Då steg han upp och åt och drack, och den näringen gav honom kraft att gå i fyrtio dagar och fyrtio nätter, ända till den sanne Gudens berg, Horeb.” (1 Kung. 19:8) Elia fastade i 40 dagar och 40 nätter, precis som Mose hade gjort 600 år tidigare och som Jesus skulle göra nästan 1 000 år senare. (2 Mos. 34:28; Luk. 4:1, 2) Den här enda måltiden löste inte alla Elias problem, men den gav honom övernaturlig kraft. Tänk dig hur den här gamle mannen fick kämpa sig fram genom den svåra terrängen dag efter dag och vecka efter vecka i nästan en och en halv månad!

16 Jehova ger sina tjänare kraft i dag också, men inte med bokstavlig mat som ger övernaturlig energi. Han ger dem något som är viktigare, han ger dem andlig mat. (Matt. 4:4) Om vi lär oss mer om Jehova genom att läsa Bibeln och biblisk litteratur så får vi andlig styrka. Den andliga näringen kanske inte tar bort  våra problem, men den kan hjälpa oss att uthärda det som annars hade varit outhärdligt. Dessutom leder den till ”evigt liv”. (Joh. 17:3)

17. Vart gick Elia, och vad var speciellt med den platsen?

17 Elia gick över 30 mil tills han kom fram till berget Horeb, där flera betydelsefulla händelser hade inträffat. Vid det här berget, som också kallas Sinai, hade Jehova långt tidigare använt en ängel för att visa sig för Mose i den brinnande busken, och här hade Israel fått lagförbundet. I den här trakten sökte Elia skydd i en grotta.

Jehova tröstar och styrker sin profet

18, 19. a) Vilken fråga ställde Jehovas ängel, och hur svarade Elia? b) Vilka tre skäl hade Elia att känna sig nedstämd?

18 Vid Horeb använde Jehova tydligtvis en ängel för att förmedla sitt ”ord” och ställa en enkel fråga: ”Varför är du här, Elia?” Han måste ha ställt frågan på ett vänligt sätt, för Elia tog den som en inbjudan att öppna sitt hjärta. Och han öppnade det på vid gavel! Han sa: ”Jag har verkligen svartsjukt nitälskat för Jehova, härarnas Gud; ty Israels söner har övergett ditt förbund, dina altaren har de rivit ner, och dina profeter har de dräpt med svärd, så att bara jag är kvar; och de traktar efter min själ för att ta bort den.” (1 Kung. 19:9, 10) Så Elia hade åtminstone tre skäl att känna sig nedstämd.

19 För det första tyckte han att hans arbete hade varit meningslöst. Han hade under många år ”svartsjukt nitälskat” i tjänsten för Jehova genom att ära Guds heliga namn och sätta sann tillbedjan före allt annat, men situationen verkade bara ha blivit värre. Folket var fortfarande trolöst och upproriskt, och falsk tillbedjan bredde ut sig. För det andra kände sig Elia ensam. ”Bara jag är kvar”, sa han, precis som om han var den ende i hela landet som fortfarande tjänade Jehova. För det tredje var Elia rädd. Flera av de andra profeterna hade redan blivit dödade, och han var helt övertygad om att han stod på tur. Det var kanske inte lätt för Elia att erkänna att han hade sådana känslor, men han lät inte stolthet eller skamkänslor hindra honom. Han lättade sitt hjärta för Jehova i bön och är på det viset ett fint exempel för alla som tjänar Jehova. (Ps. 62:8)

20, 21. a) Vad fick Elia se från grottöppningen? b) Vad lärde sig Elia när Jehova visade sin enorma makt?

20 Hur reagerade Jehova på Elias oro? Ängeln sa att Elia skulle ställa sig vid grottans öppning. Elia gjorde som ängeln sa utan  att ha en aning om vad som väntade. Plötsligt började det blåsa oerhört kraftigt. Dånet måste ha varit öronbedövande, för vinden var så stark att berg och klippor splittrades. Elia kanske lyfte armen till skydd för ögonen samtidigt som han kämpade mot vinden som slet i hans tunga ämbetsklädnad av hår. Sedan måste han anstränga sig för att inte tappa fotfästet när själva marken började gunga – en jordbävning drabbade plötsligt området. Han hade knappt hunnit andas ut förrän en häftig eld svepte förbi och tvingade honom längre in i grottan för att skydda sig mot hettan. (1 Kung. 19:11, 12)

Jehova använde sin enorma kraft till att trösta och uppmuntra Elia.

21 När vi läser om de här spektakulära naturfenomenen i Bibeln sägs det uttryckligen flera gånger att ”Jehova var inte i” dem. Elia visste att Jehova inte var någon mytisk naturgud, till skillnad från Baal som dyrkades av sina tillbedjare som ”molnryttaren”, en regngud. Jehova är den verklige upphovsmannen till alla fantastiska naturkrafter, men han är också oerhört mycket större än något han har skapat. Inte ens de fysiska himlarna kan rymma honom. (1 Kung. 8:27) Hur hjälpte den här upplevelsen Elia? Kom ihåg hur rädd han hade varit. Men egentligen hade inte Elia någon anledning att vara rädd för Ahab och Isebel. Han hade ju Jehova på sin sida, en Gud med enorma krafter till sitt förfogande. (Läs Psalm 118:6.)

22. a) Hur blev Elia försäkrad om att han inte var värdelös? b) Varifrån kom den lugna, låga rösten? (Se fotnoten.)

22 Efter elden blev det alldeles tyst och stilla, och sedan hörde Elia en ”lugn, låg röst”. Än en gång fick Elia en fråga som hjälpte honom att uttrycka sina bekymmer. * Det kanske gjorde att han kände sig mindre orolig. Men det var säkert till ännu större tröst för Elia att höra vad den lugna, låga rösten sa vidare. Jehova försäkrade Elia att han inte alls var värdelös. Och Jehova visade vad han hade tänkt göra i kriget mot baalsdyrkan i Israel. Det var tydligt att Elias arbete inte hade varit meningslöst, eftersom Gud definitivt  skulle genomföra sin vilja. Och Jehova skulle fortsätta att använda Elia som profet och skickade i väg honom med nya arbetsuppgifter. (1 Kung. 19:12–17)

23. På vilka två sätt hjälpte Jehova Elia med hans ensamhet?

23 Brydde sig Jehova om att Elia kände sig ensam? Han hjälpte honom på två sätt. Först sa han till Elia att han skulle smörja Elisa till profet. Den här yngre mannen skulle få tjäna som hans medhjälpare i flera år och bli hans efterträdare. Det var verkligen något som gav Elia praktisk hjälp och tröst. För det andra berättade Jehova den här spännande nyheten: ”Jag har låtit sju tusen bli kvar i Israel, alla de knän som inte har böjt sig för Baal och varje mun som inte har kysst honom.” (1 Kung. 19:18) Elia var inte alls ensam. Det måste ha värmt hans hjärta att flera tusen hade varit trogna och vägrat tillbe Baal. För de här människornas skull behövde Elia fortsätta sin tjänst och vara trogen mot Jehova under den här mörka perioden. Elia måste ha blivit djupt rörd när han fick nyheten av Jehovas budbärare med den lugna, låga rösten. Elia tyckte att det var som om Jehova själv hade talat med honom.

Bibeln kan vara som en lugn, låg röst om vi låter den vägleda oss.

24, 25. a) Hur kan vi lyssna till Jehovas lugna, låga röst i dag? b) Hur vet vi att Elia tog emot den tröst Jehova gav honom?

24 Precis som Elia kan vi känna stor respekt för de enorma naturkrafterna i skapelsen. Allt Jehova har skapat vittnar om hans oerhörda makt. (Rom. 1:20) Jehova vill hjälpa sina tjänare lika mycket i dag med sin gränslösa kraft. (2 Krön. 16:9) Men han kommunicerar främst med oss genom sitt ord, Bibeln. (Läs Jesaja 30:21.) Om vi låter Bibeln vägleda oss kan den vara som en ”lugn, låg röst”. Den kan ge tillrättavisning och uppmuntran, och Jehova använder dessutom Bibeln för att bekräfta sin kärlek till oss.

25 Fick Elia tröst av det Jehova gjorde för honom på berget Horeb? Tveklöst! Han var snart i full gång igen, lika modig och trogen som tidigare, och bekämpade falsk tillbedjan. Om vi verkligen utnyttjar kraften i Guds ord, ”trösten från Skrifterna”, så kan vi efterlikna Elias tro. (Rom. 15:4)

^ § 22 Den andevarelse som talade med en ”lugn, låg röst” kan ha varit samma ängel som fick förmedla ”Jehovas ord” några verser tidigare, i 1 Kungaboken 19:9. I vers 15 omnämns ängeln helt enkelt som ”Jehova”. Vi kanske drar oss till minnes den ängel Jehova sände för att leda Israel i vildmarken. Gud sa: ”Mitt namn är i honom.” (2 Mos. 23:21) Vi kan naturligtvis inte vara kategoriska, men de här verserna kan syfta på Jesus. I sin föremänskliga tillvaro tjänade han som ”Ordet”, ett särskilt språkrör som Jehova använde för att förmedla sitt budskap till sina tjänare. (Joh. 1:1)