Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Efterlikna deras tro

 KAPITEL SJU

Han ”växte upp hos Jehova”

Han ”växte upp hos Jehova”

1, 2. Hur var situationen när Samuel samlade folket, och varför ville han få dem att ångra sig?

SAMUEL såg på folket som hade samlats framför honom. Han hade tjänat som deras profet och domare i flera decennier, och nu hade han kallat folket till Gilgal. Det var i maj eller juni enligt vår kalender, och torrperioden hade börjat på allvar. Runt omkring var vetefälten mogna och redo att skördas. Sorlet från folket lade sig. Samuel ville försöka nå deras hjärtan, men skulle han lyckas?

2 Folket förstod inte situationens allvar. De hade insisterat på att få en kung, en vanlig människa, till härskare. De insåg inte hur respektlösa de var mot Jehova och hans profet. De förkastade i själva verket Jehova som sin kung! Vad skulle Samuel göra för att få dem att ångra sig?

Samuel kan lära oss mycket om att bygga upp en stark tro trots dålig uppväxtmiljö.

3, 4. a) Varför nämnde Samuel sin ungdom? b) Hur kan vi dra nytta av Samuels exempel?

3 Samuel började med att säga till folket: ”Jag för min del har blivit gammal och grå.” Hans gråa hår gav mer tyngd åt hans ord. Sedan sa han: ”Jag har vandrat inför er från min ungdom ända till denna dag.” (1 Sam. 11:14, 15; 12:2) Trots att Samuel var gammal hade han inte glömt sin ungdom. Han hade fortfarande livliga minnen från den tiden. Besluten han tagit redan som pojke hade lett till ett helt liv i Jehovas tjänst, och han hade varit trogen mot Gud och tjänat honom helhjärtat.

4 Samuel måste arbeta på att stärka sin tro och bevara den. Han var ständigt omgiven av människor som inte trodde på Jehova och inte ville lyda honom, men han lät sig inte påverkas av det.  Nu för tiden är det en lika stor utmaning att bygga upp sin tro, eftersom vi lever i en ond och trolös värld. (Läs Lukas 18:8.) Vi ska se vad vi kan lära oss av Samuel och hans liv, och vi börjar från hans barndom.

Tjänst inför Jehova ”som pojke”

5, 6. På vilket sätt hade Samuel en ovanlig barndom, och varför visste hans föräldrar att han skulle få det bra?

5 Samuel hade en ovanlig barndom. Så snart han var avvand, kanske i treårsåldern, började han tjäna vid Jehovas heliga tältboning i Silo. Det var drygt 3 mil från hans hemstad, Rama. Hans föräldrar, Elkana och Hanna, överlämnade Samuel till Jehova för att han skulle få utföra en särskild tjänst. Han skulle vara nasir hela sitt liv. * Betydde det att Samuels föräldrar övergav honom och inte älskade honom?

6 Nej, långt ifrån! De visste att deras son skulle få det bra i Silo, för översteprästen Eli skulle ta väl hand om honom. Samuel skulle få samarbeta mycket med Eli. Dessutom hade kvinnor olika uppgifter vid tältboningen och ”utförde organiserad tjänst” där. (2 Mos. 38:8; Dom. 11:34–40)

7, 8. a) Hur uppmuntrade Samuels föräldrar honom år efter år? b) Vad kan föräldrar i dag lära sig av Hanna och Elkana?

7 Hanna och Elkana brydde sig verkligen om sitt älskade förstfödda barn, som faktiskt var ett bönesvar. Hanna hade bett till Gud om att få en son och hade lovat att han skulle använda hela sitt liv åt att tjäna Gud. När hon kom och hälsade på varje år hade hon med sig en ny ärmlös tunika till Samuel som hon själv hade gjort. Den skulle han ha när han tjänade vid tältboningen. Den lille pojken såg säkert fram emot de här besöken. Hans föräldrar gav honom uppmuntran och fostran och lärde honom vilken förmån det var att få tjäna Jehova på en sådan unik plats. Det bidrog säkert till Samuels positiva utveckling.

8 Föräldrar i dag kan lära sig mycket av Hanna och Elkana. Det är vanligt att föräldrar mest tänker på att ge barnen allt det materiella och glömmer det andliga. Men Samuels föräldrar tyckte att det andliga var viktigast, och det betydde oerhört mycket för hur Samuel blev som människa. (Läs Ordspråksboken 22:6.)

9, 10. a) Beskriv tältboningen och hur Samuel kände för den. (Se fotnoten.) b) Vilka uppgifter hade Samuel, och hur kan ungdomar i dag efterlikna honom?

9 Vi kan tänka oss att Samuel började gå på upptäcktsfärder  bland kullarna omkring Silo när han blev lite större. När han tittade ut över staden med dalen nedanför och fick syn på Jehovas tältboning kände han sig säkert glad och stolt. Tältboningen var verkligen en helig plats. * Den hade byggts omkring 400 år tidigare under ledning av Mose, och sedan dess hade den varit centrum för tillbedjan av Jehova.

10 Samuel tyckte verkligen om tältboningen. I den skildring han skrev senare i livet berättar han: ”Samuel utförde tjänst inför Jehovas ansikte som pojke, och han hade en efod av linne bunden om sig.” (1 Sam. 2:18) Det här enkla plagget utan ärmar var ett kännemärke som visade att Samuel hjälpte prästerna med olika uppgifter vid tältboningen. Han var visserligen inte av prästklass själv, men han fick göra sådant som att hjälpa Eli, som började bli gammal, och öppna dörrarna till tältboningens förgård på morgonen. Han tyckte säkert om sina uppgifter, men med tiden oroades hans samvete. Allt stod verkligen inte rätt till i Jehovas hus.

Ren i en smutsig omgivning

11, 12. a) Vilken dålig inställning hade Hofni och Pinehas? b) Vilka grova synder gjorde sig Hofni och Pinehas skyldiga till i sin tjänst? (Se fotnoten.)

11 Redan i unga år blev Samuel vittne till ondska och moraliskt förfall. Eli hade två söner, Hofni och Pinehas. Samuel skrev: ”Elis söner var oduglingar; de erkände inte Jehova.” (1 Sam. 2:12) De båda tankarna i den här versen går hand i hand. Hofni och Pinehas var ”oduglingar”, ett uttryck som ordagrant kan översättas med ”söner till värdelösheten”. Det är en bra beskrivning eftersom de inte respekterade Jehova. De brydde sig inte om hans rättfärdiga normer och krav. Den inställningen var grunden till alla deras grova synder.

12 I Guds lag fanns det tydliga anvisningar om hur prästerna skulle utföra sina uppgifter och hur de skulle frambära offren vid tältboningen. Det fanns goda skäl till det. Offren representerade de olika anordningar som Gud hade gjort för att ge människor förlåtelse, så att de  kunde vara rena i hans ögon och bli välsignade och få vägledning. Men Hofni och Pinehas fick de andra prästerna att hantera offren mycket respektlöst. *

13, 14. a) Hur påverkades uppriktiga människor av ondskan vid tältboningen? b) Hur misslyckades Eli både som far och som överstepräst?

13 Tänk dig hur den unge Samuel tvingades se att maktövergreppen bara fortsatte. Tänk dig så många fattiga, ödmjuka och kuvade människor han såg komma till den heliga tältboningen i hopp om att få andlig tröst och styrka, bara för att återvända hem besvikna, sårade och förödmjukade. Och hur kände han det när han fick veta att Hofni och Pinehas struntade i Jehovas morallagar och låg med några av kvinnorna som tjänade vid tältboningen? (1 Sam. 2:22) Kanske hoppades Samuel att Eli skulle göra något åt de bedrövliga förhållandena.

Samuel måste ha blivit mycket oroad av allt det onda som Elis söner gjorde.

14 Eli hade störst möjlighet att ta itu med situationen som snabbt förvärrades. Som överstepräst var han ansvarig för det som hände vid tältboningen. Och som far var han skyldig att tillrättavisa sina söner. De förstörde ju både för sig själva och för mängder av invånare i landet. Men Eli misslyckades både som far och som överstepräst. Han förebrådde bara sina söner lite slappt och undfallande. (Läs 1 Samuelsboken 2:23–25.) Men hans söner hade behövt en mycket kraftigare tillrättavisning. De begick synder som var belagda med dödsstraff!

15. Vilket kraftfullt budskap fick Eli från Jehova, och hur reagerade hans familj?

15 Förhållandena blev med tiden så dåliga att Jehova sände ”en Guds man”, en profet som inte nämns vid namn, med ett starkt domsbudskap till Eli. Jehovas budskap var: ”Du [ärar] dina söner mer än mig.” Gud förutsade sedan att Elis onda söner skulle dö samtidigt, under samma dag, och att Elis släkt skulle få gå igenom mycket lidande och rentav förlora sin privilegierade ställning inom prästklassen. Fick den här kraftfulla varningen dem att ändra sig? I skildringen kan man inte se några tecken på det. (1 Sam. 2:27–3:1)

16. a) Vad säger Bibeln om Samuels utveckling? b) På vilket sätt tycker du att det här är uppmuntrande?

16 Hur påverkade de här usla förhållandena den unge Samuel?  Under den här dystra läsningen kommer det ljusglimtar när vi läser om Samuels fina framsteg och utveckling. Vi kan påminna oss 1 Samuelsboken 2:18 där det sägs att Samuel troget ”utförde tjänst inför Jehovas ansikte som pojke”. Så redan när Samuel var liten använde han sitt liv till att tjäna Jehova. I vers 21 i samma kapitel sägs det något ännu mer hjärtevärmande: ”Pojken Samuel växte upp hos Jehova.” När han växte upp blev banden till hans himmelske Far allt starkare. Ett nära personligt förhållande till Jehova är det bästa skyddet för oss i en omoralisk och fördärvad värld.

17, 18. a) Hur kan ungdomar som utsätts för en omoralisk och dålig miljö efterlikna Samuel? b) Vad visar att Samuel valde rätt väg?

17 När översteprästen och hans söner valde att synda, kunde Samuel lätt ha tänkt att han också kunde göra det. Men även om andra – till och med sådana som har stort ansvar – väljer att göra det som är fel, kan vi aldrig använda det som en ursäkt för att synda. Många ungdomar i vår tid följer Samuels exempel och ”växer upp hos Jehova”, trots att andra i deras omgivning går sin egen väg.

18 Hur gick det då för Samuel? Vi läser: ”Under tiden växte pojken Samuel upp och blev alltmer välbehaglig både för Jehova och för människor.” (1 Sam. 2:26) Samuel var alltså omtyckt, i alla fall av dem vars åsikter betydde något. Och Jehova uppskattade Samuel för att han var så trogen och lojal. Samuel visste naturligtvis att Gud skulle ingripa mot ondskan i Silo, men han undrade säkert hur länge det skulle dröja. Men så en natt fick alla sådana funderingar ett svar.

 ”Tala, för din tjänare hör”

19, 20. a) Berätta vad Samuel var med om en natt vid tältboningen. b) Hur behandlade Samuel Eli, och hur fick Samuel reda på vems röst det var?

19 Det var gryning, men lågorna på lampstället i tältboningen brann fortfarande och spred sitt fladdrande ljus. I nattens stillhet hörde Samuel en röst som ropade på honom. Han trodde att det var Eli, som nu var mycket gammal och nästan blind. Samuel steg upp och sprang bort till den gamle mannen. Man kan nästan se framför sig hur den lille pojken skyndade i väg barfota för att ta reda på vad Eli ville. Det är rörande att lägga märke till att Samuel behandlade honom respektfullt och vänligt. Trots Elis alla synder var han fortfarande Jehovas överstepräst. (1 Sam. 3:2–5)

20 Samuel väckte Eli och sa: ”Här är jag; du ropade ju på mig.” Men Eli sa att han inte hade ropat och bad honom gå och lägga sig. Men samma sak hände igen, och sedan en gång till! Till sist förstod Eli vad det handlade om. Under den här perioden hade det blivit sällsynt att Jehova gav sitt folk syner eller profetiska budskap, och det är lätt att förstå varför. Men nu insåg Eli att det faktiskt var Jehova som talade till den här lille pojken. Eli berättade för Samuel hur han skulle svara och sa åt honom att gå och lägga sig igen. Snart hörde Samuel samma röst som sa: ”Samuel, Samuel!” Då svarade han: ”Tala, för din tjänare hör.” (1 Sam. 3:1, 5–10)

21. Hur lyssnar vi till Jehova, och varför är det bra för oss att göra det?

21 Äntligen hade Jehova en tjänare i Silo som lyssnade! Det fortsatte Samuel att göra resten av sitt liv. Gör du det? Vi behöver inte vänta på att en övernaturlig röst ska tala till oss mitt i natten. I dag kan man säga att vi alltid kan höra Guds röst, eftersom vi har tillgång till hela Bibeln. Ju mer vi lyssnar till Jehova och tillämpar det vi lär oss, desto starkare kommer vår tro att bli. Det fick Samuel uppleva.

Samuel framförde Jehovas domsbudskap till Eli trots att han var rädd.

22, 23. a) Hur uppfylldes budskapet som Samuel var rädd att framföra? b) Hur växte Samuels anseende?

22 Den natten i Silo var en milstolpe i Samuels liv, för då började han lära känna Jehova på ett speciellt sätt. Han blev Jehovas egen profet och talesman. Först var han rädd att framföra Jehovas budskap till Eli, för det var en tydlig bekräftelse på att profetian mot Eli och hans familj snart skulle uppfyllas. Men Samuel tog mod till sig, och Eli fann sig ödmjukt i Guds dom. Det dröjde inte länge förrän Jehovas ord hade gått i uppfyllelse. Israel drog ut i krig mot filistéerna, och Hofni och Pinehas dödades på en och samma dag. Eli själv dog när han fick veta att Jehovas heliga ark hade blivit erövrad. (1 Sam. 3:10–18; 4:1–18)

 23 Men Samuels anseende som trogen profet fortsatte att växa. ”Jehova visade sig vara med honom”, berättar Bibeln, och den säger också att Jehova inte lät någon av Samuels profetior slå fel. (Läs 1 Samuelsboken 3:19.)

”Samuel ropade till Jehova”

24. Vilken förändring ville israeliterna göra med tiden, och varför var det så allvarligt?

24 Men följde israeliterna Samuel och hans exempel och blev andliga, trogna människor? Nej. De var missnöjda med att bara ha en profet till domare över sig. De ville ha en människa till kung, precis som alla andra nationer runt omkring. Samuel följde Jehovas anvisningar och gick med på deras begäran. Men han måste få israeliterna att förstå vilken stor synd de gjorde sig skyldiga till. De förkastade inte bara en människa, utan Jehova själv! Därför kallade han samman folket till Gilgal.

Samuel bad till Jehova i tro, och Jehova svarade med ett åskväder.

25, 26. Hur kunde Samuel hjälpa folket att förstå hur allvarligt de hade syndat?

25 Vi går tillbaka till början igen, till det kritiska ögonblick då Samuel på sin ålders höst talade med israeliterna vid Gilgal. Samuel påminde dem om att han hade tjänat Jehova troget under hela sitt liv. Sedan läser vi: ”Samuel ropade till Jehova.” Han bad till Jehova om ett åskväder. (1 Sam. 12:17, 18)

26 Ett åskväder mitt under torrperioden? Det hade man aldrig hört talas om. Men om israeliterna var det minsta hånfulla eller spydiga så var de inte det länge till. Plötsligt tornade mörka moln upp sig på himlen. Vinden började piska och slog omkull vetet på fälten. Snart hördes öronbedövande åskdunder, och regnet började ösa ner. Hur reagerade de? ”Folket kände stor fruktan för Jehova och för Samuel.” Till slut förstod de hur allvarligt de hade syndat. (1 Sam. 12:18, 19)

27. Hur känner Jehova för dem som efterliknar Samuel och visar tro?

27 Det var inte Samuel utan Jehova som lyckades nå folkets upproriska hjärtan. Ända från sin barndom och upp i hög ålder visade Samuel att han litade på Jehova, och Jehova belönade honom. Jehova har inte förändrats sedan dess. Han hjälper och stöder fortfarande dem som försöker efterlikna Samuel och bygga upp en stark tro.

^ § 5 Nasirer gav Gud ett löfte som bland annat innebar att de inte fick dricka alkohol eller klippa håret. De flesta valde att tjäna så här under en begränsad period, men några, som Simson, Samuel och Johannes döparen, var nasirer hela livet.

^ § 9 Den här helgedomen var en rektangulär konstruktion som bestod av en trästomme övertäckt med tältdukar. Man hade använt de allra finaste materialen – sälskinn, vackra broderade tyger och dyrbara träslag som var överdragna med silver och guld. Runt helgedomen låg en rektangulär förgård, där det stod ett magnifikt offeraltare. Utmed tältboningens sidor uppförde man ett antal rum under tidens gång, och de användes av prästerna. Tydligen sov Samuel i ett av de rummen.

^ § 12 Skildringen innehåller två exempel på respektlöshet. Lagen angav uttryckligen vilka delar av ett offer som prästerna hade rätt till och kunde äta. (5 Mos. 18:3) Men de onda prästerna vid tältboningen struntade i vad lagen sa. De lät sina medhjälpare köra ner en stor gaffel i kitteln som köttet kokade i och lade beslag på de finaste bitarna. Och prästernas medhjälpare hotade dem som kom med sina offer till altaret. Medhjälparna krävde att få köttet rått, rentav innan fettet på offret hade framburits åt Jehova. (3 Mos. 3:3–5; 1 Sam. 2:13–17)