Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Efterlikna deras tro

 KAPITEL SEXTON

Hon var klok, modig och osjälvisk

Hon var klok, modig och osjälvisk

1–3. a) Hur var det för Ester att gå fram till kungens tron? b) Hur reagerade kungen på att Ester kom så oväntat?

ESTER kände hur hjärtat bultade medan hon sakta gick fram mot tronen. Tänk dig tystnaden som föll över det stora kungliga gemaket i palatset i Susa. Det var en så kompakt tystnad att Ester hörde varje litet fotsteg hon tog och varje litet prassel från den kungliga skruden hon bar. Hon försökte låta bli att tänka på hur imponerande och storslaget allt var omkring henne, de stolta pelarna och det magnifikt utsirade taket som var tillverkat av ceder från det avlägsna Libanon. Hon fäste blicken på mannen som satt på tronen framför henne, den man som hade hennes liv i sina händer.

2 Kungen såg uppmärksamt på henne när hon närmade sig tronen. Så sträckte han ut sin gyllene spira. Det var en enkel gest, men för Ester var den livsviktig. Den betydde att kungen hade överseende med att hon just hade gjort sig skyldig till ett brott – att träda fram inför kungen utan någon inbjudan. När Ester kom fram till tronen sträckte hon lättad och tacksam ut sin hand och rörde vid spetsen på spiran. (Est. 5:1, 2)

Ester visade ödmjukt tacksamhet för att kungen skonade henne.

3 Ahasveros var en mäktig kung. Hela hans uppenbarelse andades enorm makt och rikedom. Bara den kungliga skruden som persiska härskare höll sig med hade ett värde som motsvarar hundratals miljoner kronor. Men Ester kunde ändå se en viss värme i sin makes ögon, för på sitt sätt älskade han henne. Han sa: ”Vad är ditt ärende, drottning Ester, och vad är din begäran? Om det så gäller halva kungariket, skall det ges dig!” (Est. 5:3)

4. Vilka utmaningar låg framför Ester?

4 Ester hade redan visat mycket stark tro och stort mod. Hon hade riskerat sitt liv och gått in till kungen. Hon ville rädda sina landsmän från en sammansvärjning som gick ut på att utrota dem. Än så länge hade allt gått bra, men det här var bara början. Hon var tvungen att övertyga den här stolte monarken om att  hans närmaste rådgivare var en ondskefull man. Kungen hade låtit sig duperas av honom och dömt Esters folk till döden. Hur skulle hon kunna förklara det för kungen, och vad kan vi lära oss av hennes tro?

Hon valde ”en tid att tala”

5, 6. a) Hur tillämpade Ester principen i Predikaren 3:1, 7? b) På vilket sätt var hon insiktsfull när hon vände sig till kungen?

5 Hade det varit en bra idé att ta upp problemet där framför tronen, inför hela hovet? Då kunde Ester ha förödmjukat kungen och gett Haman chansen att protestera och komma med invändningar. Så vad gjorde Ester? Flera hundra år tidigare blev kung Salomo inspirerad att skriva: ”För allt finns det en bestämd tid, ... en tid att tiga och en tid att tala.” (Pred. 3:1, 7) Vi kan tänka oss att Esters adoptivfar, den trogne Mordokaj, lärde henne sådana principer när hon växte upp hos honom. Ester insåg nog att det var viktigt att välja rätt ”tid att tala”.

 6 Ester sa: ”Om det behagar kungen, så må kungen tillsammans med Haman i dag komma till det gästabud som jag har ordnat för honom.” (Est. 5:4) Kungen gick med på det och kallade på Haman. Det här visar hur klok Ester var. Hon lät kungen behålla sin värdighet och valde ett mer passande tillfälle att förklara sitt problem för honom. (Läs Ordspråksboken 10:19.)

7, 8. Hur var det på Esters första bjudning, och varför väntade Ester med att ta upp sitt problem?

7 Ester förberedde festmåltiden mycket noga. Hon gjorde allt för att varje liten detalj skulle behaga kungen. Hon bjöd på fint vin för att lätta upp stämningen. (Ps. 104:15) Ahasveros trivdes, och ännu en gång frågade han Ester vad hon hade på hjärtat. Var det rätt ”tid att tala” nu?

8 Ester tyckte inte det. I stället inbjöd hon kungen och Haman till en ny fest nästa dag. (Est. 5:7, 8) Varför ville hon skjuta upp problemet? Tänk på att hela Esters folk riskerade att bli dödade, eftersom kungen hade lyssnat på Haman och utfärdat ett  ödesdigert påbud. Det var så mycket som stod på spel, och Ester var tvungen att vara helt säker på att hon valde rätt tidpunkt. Så hon väntade lite till och fick en ny möjlighet att visa uppskattning för sin man.

9. Hur visade Ester tålamod, och varför är det en så bra egenskap?

9 Tålamod är en sällsynt och värdefull egenskap. Ester var naturligtvis frustrerad och ville gärna berätta precis hur hon kände det, men hon väntade tålmodigt på att rätt tillfälle skulle infinna sig. Vi kan lära oss mycket av henne, för vi har nog alla upplevt orättvisor som har behövt rättas till. Om vi tänker prata med någon ansvarig person om ett problem kan vi behöva efterlikna Ester och ha tålamod. I Ordspråksboken 25:15 sägs det: ”Med tålamod kan en befälhavare bevekas, och en mild tunga kan bryta sönder ben.” Om vi väntar tålmodigt på ett lämpligt tillfälle och uttrycker oss på ett milt sätt, som Ester gjorde, kan vi bryta ner motstånd som är lika hårt som ben. Blev Ester välsignad för att hon visade tålamod och omdöme?

 Tålamod banade väg för rättvisa

10, 11. Varför ändrades Hamans humör efter den första bjudningen, och vilket förslag hade hans vänner och släktingar?

10 Esters tålamod satte i gång en spännande händelseutveckling. Haman var upprymd efter den första festmåltiden, han var ”glad och väl till mods i hjärtat” för att kungen och drottningen hade visat honom så mycket uppmärksamhet. Men när Haman passerade porten till palatset fick han syn på Mordokaj, juden som fortfarande vägrade buga sig för honom. Som vi såg i förra kapitlet ville inte Mordokaj vara respektlös, utan det hade med hans samvete och relation till Jehova att göra. Men hur reagerade Haman? Han ”uppfylldes ... av raseri mot Mordokaj”. (Est. 5:9)

11 När Haman berättade för sin fru och sina vänner om den här skymfen sa de till honom att han borde göra en påle som var över 20 meter hög, och sedan skulle han be kungen om tillåtelse att döda Mordokaj och hänga upp honom på den. Haman gillade deras förslag och satte genast sina planer i verket. (Est. 5:12–14)

12. Varför ville kungen att man skulle högläsa från rikets krönikor, och vad blev han påmind om?

12 Ungefär samtidigt hade kungen en orolig natt. Bibeln berättar: ”Den natten kunde kungen inte sova.” Så han befallde att man skulle hämta rikets krönikor och läsa högt för honom. I krönikorna fanns rapporten om en sammansvärjning som hade avslöjats. Kungen kom ihåg att de som hade planerat att mörda honom hade blivit gripna och avrättade. Men vad hade hänt med Mordokaj, mannen som avslöjade komplotten? Kungen ville veta om han hade blivit belönad. Vad blev svaret? Man hade inte gjort någonting för honom. (Läs Ester 6:1–3.)

13, 14. a) När började det gå dåligt för Haman? b) Vad sa Hamans närmaste?

13 Kungen frågade genast vilka ämbetsmän som var i tjänst och kunde hjälpa honom att rätta till misstaget. Det råkade vara så att Haman av alla människor stod på förgården, redan tidigt på dagen verkar det som, eftersom han var angelägen om att få tillstånd att avrätta Mordokaj. Men innan han kunde lägga fram sin begäran hade kungen en fråga: Vad ska man göra med en man som kungen vill ära? Haman antog att kungen tänkte på honom. Så Haman tog i ordentligt: Klä honom i en kunglig skrud och låt en högt uppsatt ämbetsman leda honom runt Susa på kungens egen häst och lovprisa mannen högt inför alla. Tänk dig uttrycket i Hamans ansikte när han förstod att den som skulle äras var  Mordokaj. Och vem skulle kungen ge uppdraget att lovprisa Mordokaj? Haman själv! (Est. 6:4–10)

14 Haman måste ha känt sig kränkt när han motvilligt utförde den här uppgiften. Sedan rusade han hem, förtvivlad och uppriven. Hans fru och vänner sa att de senaste händelserna gjorde att det såg mörkt ut för honom. Han skulle nog förlora kampen mot juden Mordokaj. (Est. 6:12, 13)

15. a) Vilket gott resultat fick Esters tålamod? b) Varför är det bra att vi har ”en väntande inställning”?

15 Ester var tålmodig och väntade en extra dag innan hon lade fram sitt ärende för kungen, och det gav Haman den tid han behövde för att gräva sin egen grav. Och kan det ha varit Jehova som låg bakom kungens sömnlösa natt? (Ords. 21:1) Det är inte konstigt att Guds ord uppmanar oss att ha ”en väntande inställning”. (Läs Mika 7:7, noten.) När vi väntar på Jehova kan ett problem lösas på ett mycket bättre sätt än vi själva hade räknat med.

Hon försvarade modigt sitt folk

16, 17. a) När blev det Esters ”tid att tala”? b) Hur var Ester annorlunda jämfört med Vasti?

16 Ester vågade inte pröva kungens tålamod mycket längre. Hon kände att nu under den andra festmåltiden var hon tvungen att säga som det var. Men hur? Det visade sig att kungen själv gav henne chansen. Han undrade igen vad hon hade på hjärtat. (Est. 7:2) Esters ”tid att tala” hade kommit.

17 Ester bad säkert en tyst bön till Jehova innan hon sa: ”Om jag har funnit ynnest för dina ögon, o kung, och om kungen finner  för gott, så må min själ ges mig på min bön och mitt folk på min begäran.” (Est. 7:3) Intressant nog uttryckte hon respekt för kungen. Hon visade att hon litade på hans omdöme, till skillnad från Vasti, kungens förra fru, som avsiktligt hade förödmjukat honom. (Est. 1:10–12) Ester kritiserade inte heller kungen för att han hade varit så dum och litat på Haman. I stället bad hon kungen att skydda henne, eftersom hennes liv var i fara.

18. Hur lade Ester fram problemet för kungen?

18 Kungen blev säkert både berörd och förvånad av hennes begäran. Vem vågade hota hans drottning? Ester fortsatte: ”Vi har blivit sålda, jag och mitt folk, till att förintas, dräpas och tillintetgöras. Om vi bara hade sålts som slavar och slavinnor skulle jag ha tigit. Men trångmålet är inte tillbörligt, då det är till skada för kungen.” (Est. 7:4) Lägg märke till att Ester lade fram problemet rakt på sak, men att hon samtidigt påpekade att hon inte skulle ha protesterat om det bara hade gällt slaveri. Men nu gällde det ett folkmord, och det skulle innebära en så stor förlust för kungen att hon bara måste säga något.

19. Vad kan Ester lära oss om konsten att övertyga?

19 Esters handlingssätt lär oss mycket om konsten att övertyga. Om du måste ta upp ett stort problem med någon av dina närmaste eller en person i ansvarsställning, så kan en kombination av tålamod, respekt och uppriktighet vara till stor hjälp. (Ords. 16:21, 23)

20, 21. a) Hur avslöjade Ester Haman, och hur reagerade kungen? b) Hur reagerade Haman när hans rätta jag avslöjades?

20 Ahasveros frågade upprört: ”Vem är det, och var är han som har vågat göra något sådant?” Man kan nästan se framför sig  hur Ester sträcker ut sin hand och pekar på Haman: ”Mannen, motståndaren och fienden, är den onde Haman här.” Anklagelsen fyllde rummet och Haman kände skräcken välla upp inom sig. Tänk dig hur kungen börjar koka av ilska när det går upp för honom att hans närmaste rådgivare har gett en order som betyder döden för hans egen drottning! Han stormar ut i palatsets trädgård för att återfå kontrollen över sig själv. (Est. 7:5–7)

Ester pekade modigt ut den onde Haman.

21 Haman hade avslöjats som den ränksmidande ynkrygg han var, och nu krälar han för drottningens fötter. Han vädjar för sitt liv, och när Ahasveros kommer tillbaka in i rummet ser han Haman på Esters vilobädd. Rasande anklagar han Haman för att försöka våldta drottningen i kungens eget hem. Den anklagelsen beseglade Hamans öde. Han fördes bort med ansiktet övertäckt. En av ämbetsmännen passade på att upplysa kungen om den höga påle som Haman hade gjort åt Mordokaj. Ahasveros gav genast order om att Haman skulle hängas upp på den. (Est. 7:8–10)

22. Hur kan Ester motivera oss?

22 I dagens orättvisa värld är det lätt att tänka att rättvisan aldrig kommer att segra. Har du känt det så någon gång? Ester förlorade aldrig hoppet, blev aldrig cynisk, tappade aldrig tron. När tiden var inne vågade hon stå upp för det som var rätt, och hon litade på att Jehova skulle göra resten. Vi måste försöka göra likadant. Jehova har inte förändrats sedan Esters tid. Han kan se till att onda och beräknande människor får smaka sin egen medicin, precis som Haman. (Läs Psalm 7:11–16.)

Hon drevs av osjälviskhet

23. a) Hur belönade kungen Ester och Mordokaj? b) Hur uppfylldes Jakobs profetia om Benjamin? (Se rutan ” En profetia går i uppfyllelse”.)

23 Till sist förstod kungen vem Mordokaj var. Mordokaj hade inte bara skyddat kungen från att bli mördad utan var också Esters adoptivfar. Kungen utnämnde Mordokaj till statsminister i stället för Haman, och Ester fick överta Hamans egendom som inkluderade en stor förmögenhet. Ester utsåg Mordokaj till förvaltare över alla tillgångarna. (Est. 8:1, 2)

24, 25. a) Kunde Ester slappna av när Haman var ute ur bilden? b) Hur riskerade Ester livet ännu en gång?

 24 Nu var Ester och Mordokaj i trygghet, men kunde Ester känna sig helt lugn? Bara om hon hade varit självisk. Hamans påbud att döda alla judar hade snart nått alla delar av riket. Haman hade kastat lott, ”pur”, som tydligen var en form av spiritism, för att bestämma den bästa dagen för verkställandet av sin onda plan. (Est. 9:24–26) Dagen låg fortfarande flera månader framåt, men tiden gick fort. Var det för sent att förhindra katastrofen?

25 Osjälviskt riskerade hon livet igen och trädde fram inför kungen utan någon officiell inbjudan. Den här gången grät hon för sitt folk och bönföll sin make att återkalla det ödesdigra beslutet. Men lagar som hade utfärdats i den persiske kungens namn fick inte återkallas. (Dan. 6:12, 15) Så kungen gav Ester och Mordokaj rätten att utfärda en ny lag. Nu skickades ett påbud ut som gav judarna rätt att försvara sig. Kurirer fick snabbt rida i väg till varje hörn av det stora riket för att judarna skulle få höra de goda nyheterna. Nu tändes hoppets låga i deras hjärtan. (Est. 8:3–16) Tack vare det nya påbudet kunde judarna överallt i riket börja rusta sig för strid. Men viktigast av allt: Skulle härarnas Jehova beskydda sitt folk? (1 Sam. 17:45)

Ester och Mordokaj skickade ut en kungörelse till judarna i det persiska riket.

26, 27. a) Hur stor var Jehovas seger över sitt folks fiender? b) Vilken profetia uppfylldes när Hamans söner blev dödade?

 26 När dagen kom var Guds folk redo. Och nu stod också många persiska ämbetsmän och makthavare på judarnas sida, eftersom de hade fått veta att Mordokaj var den nye statsministern. Jehova gav sitt folk en stor seger. För att judarna inte skulle drabbas av hemska hämndaktioner skyddade han sitt folk och såg till att fienderna led ett stort nederlag. * (Est. 9:1–6)

27 Så länge Hamans tio söner var vid liv kunde Mordokaj aldrig känna sig säker i arbetet med att förvalta den onde Hamans tillgångar. Men sönerna blev också avrättade. (Est. 9:7–10) I och med det gick en profetia i Bibeln i uppfyllelse, eftersom Gud redan tidigare hade förutsagt att amalekiterna skulle bli helt utrotade. De hade varit onda fiender till hans folk. (5 Mos. 25:17–19) Hamans söner kan mycket väl ha varit bland de allra sista av det dödsdömda amalekitiska folket.

28, 29. a) Varför var det Jehovas vilja att Ester och hennes folk tog del i en väpnad konflikt? b) Hur är berättelsen om Ester till nytta för oss i dag?

28 Ester fick bära tunga bördor tidigt i livet. Hon hade en viktig roll när det fattades kungliga beslut om krig och avrättningar. Det kan inte ha varit lätt. Men Jehovas vilja krävde att hans folk räddades. Det var genom Israels nation som den utlovade Messias skulle komma, det enda hoppet för hela mänskligheten. (1 Mos. 22:18) När Jesus var här på jorden förbjöd han sina efterföljare att ta del i fysisk krigföring, något som vi är mycket tacksamma för i dag. (Matt. 26:52)

29 Men kristna tar del i andlig krigföring. Satan är mer besluten än någonsin att försvaga vår tro på Jehova. (Läs 2 Korinthierna 10:3, 4.) Det är en välsignelse att vi kan ha Ester som förebild och efterlikna hennes tro. När vi behöver tala övertygande kan vår tro hjälpa oss att vara visa och tålmodiga, och vår tro hjälper oss också att modigt och osjälviskt försvara Guds folk.

^ § 26 Kungen gav judarna en extra dag att strida mot sina fiender. (Est. 9:12–14) Än i dag har judarna en fest till minne av den här segern i månaden adar, som motsvarar senare delen av februari och början av mars. Festen kallas purim och har fått sitt namn efter lotten som Haman använde för att bestämma dagen för att utrota judarna.