Från ett hebreiskt ord som betyder ”vila”, ”upphöra”. Det är den sjunde dagen i den judiska veckan (från solnedgången på fredagen till solnedgången på lördagen). Andra högtidsdagar under året kallades också sabbat, och det gjorde även vart 7:e och vart 50:e år. Det enda arbete som fick utföras på sabbatsdagen var prästernas tjänst i helgedomen. Under ett sabbatsår skulle marken ligga i träda, och man skulle inte kräva tillbaka skulder från sina medisraeliter. I Moses lag var föreskrifterna för sabbaten rimliga, men religiösa ledare lade gradvis till så många föreskrifter att det på Jesus tid var svårt att hålla sabbaten. (2Mo 20:8; 3Mo 25:4; Lu 13:14–16; Kol 2:16)