Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Närma dig Jehova

 KAPITEL 21

Jesus uppenbarar ”visheten från Gud”

Jesus uppenbarar ”visheten från Gud”

1–3. Hur reagerade Jesu tidigare grannar på hans undervisning, och vad insåg de inte om honom?

ÅHÖRARNA var förstummade. Där stod den unge mannen Jesus och undervisade dem. Han var ingen främling för dem – han hade växt upp i deras stad, där han i många år hade arbetat som snickare. Några av dem kanske bodde i hus som Jesus hade varit med och byggt, eller de kanske använde plogar och ok som han hade tillverkat. * Men hur skulle de reagera för den undervisning som denne före detta snickare gav?

2 De flesta av dem som lyssnade blev häpna och frågade: ”Varifrån har den mannen fått denna vishet?” Men de sade också: ”Är inte denne snickaren, Marias son?” (Matteus 13:54–58; Markus 6:1–3) Sorgligt nog förkastade Jesu tidigare grannar honom, trots hans visa ord. De såg honom bara som en vanlig människa. Det de inte förstod var att den vishet han förmedlade inte var hans egen.

3 Men varifrån hade då Jesus egentligen fått denna vishet? ”Vad jag lär ut är inte mitt”, sade han, ”utan tillhör honom som har sänt mig.” (Johannes 7:16) Aposteln Paulus sade att Jesus ”för oss har blivit till vishet från Gud”. (1 Korinthierna 1:30) Jehovas egen vishet uppenbaras genom hans Son, Jesus. Ja, detta gällde i så hög grad att Jesus kunde säga: ”Jag och Fadern är ett.” (Johannes 10:30) Låt oss titta närmare på tre områden där Jesus visade att han ägde ”vishet från Gud”.

 Hans undervisning

4. a) Vad var temat för Jesu budskap, och varför var det mycket viktigt? b) Varför var Jesu råd alltid praktiska och till nytta för dem som lyssnade?

4 Låt oss först se vad Jesus lärde. Temat för hans budskap var ”de goda nyheterna om Guds kungarike”. (Lukas 4:43) Det var mycket viktigt med tanke på vilken roll kungariket spelar när det gäller att hävda Jehovas suveränitet och skänka varaktiga välsignelser åt mänskligheten. I sin undervisning gav Jesus också visa råd som är till hjälp i det dagliga livet. Han visade att han var en ”Underbar rådgivare”, vilket också var förutsagt. (Jesaja 9:6) Ja, hur skulle hans råd kunna vara annat än underbara? Han hade djup kunskap om Guds ord och vilja, god insikt om den mänskliga naturen och djup kärlek till människorna. Hans råd var därför alltid praktiska och till nytta för dem som lyssnade. Jesus hade ”uttalanden om evigt liv”. Ja, när man följer hans råd, leder de till räddning. (Johannes 6:68)

5. Vilka var några av de ämnen som Jesus behandlade i sin bergspredikan?

5 Bergspredikan är ett utmärkt exempel på den enastående vishet som finns i Jesu undervisning. Denna predikan skulle, så som den återges i Matteus 5:3–7:27, förmodligen inte ta mer än 20 minuter att hålla, men dess råd är tidlösa och lika användbara i dag som när de gavs första gången. Jesus tog upp många olika ämnen, till exempel hur man förbättrar sina relationer till andra (5:23–26, 38–42; 7:1–512), hur man håller sig moraliskt ren (5:27–32) och hur man kan leva ett meningsfullt liv (6:19–24; 7:24–27). Men Jesus gjorde mer än att bara säga vad som var det visa handlingssättet; han visade det också genom förklaringar, resonemang och bevis.

6–8. a) Vilka skäl till att undvika bekymmer och oro ger Jesus? b) Vad visar att Jesu råd återspeglar visheten från ovan?

 6 Ta till exempel Jesu visa råd i Matteus, kapitel 6, om att inte bekymra sig för mycket om materiella ting. Han säger: ”Sluta upp med att vara bekymrade för er själ i fråga om vad ni skall äta eller vad ni skall dricka, eller för er kropp i fråga om vad ni skall ha på er.” (Vers 25) Mat och kläder är grundläggande förnödenheter, och det är bara naturligt att man funderar på hur man skall skaffa sig dem. Men Jesus säger att vi skall ”sluta upp med att vara bekymrade” över sådant. * Varför det?

7 Lyssna till Jesu övertygande resonemang. Skulle inte Jehova, som har gett oss livet och en kropp, också kunna ge oss mat för att uppehålla detta liv och kläder till denna kropp? (Vers 25) Om Gud ger fåglarna mat och klär blommorna med skönhet, hur mycket mer skall han då inte sörja för sina tillbedjares behov! (Verserna 26, 28–30) Det är i alla fall meningslöst att bekymra sig i onödan. Det kan inte förlänga vårt liv det minsta. * (Vers 27) Hur kan vi då undvika bekymmer? Jesus ger oss rådet: Fortsätt att sätta tillbedjan av Gud främst i livet. De som gör det kan lita på att deras himmelske Fader kommer att ”tilldela” dem allt de behöver för dagen. (Vers 33) Slutligen ger Jesus ett mycket praktiskt förslag – ta en dag i taget. Varför lägga morgondagens bekymmer till dagens? (Vers 34) Och varför skall man i onödan oroa sig över sådant som kanske aldrig kommer att hända? Om vi tillämpar sådana visa råd, kan vi bespara oss många sorger och bekymmer i denna stressiga värld.

 8 Det är tydligt att de råd Jesus gav är lika praktiska i dag som för nära 2 000 år sedan. Vittnar inte detta om vishet från ovan? Även de bästa råd som människor ger blir lätt föråldrade och ändras eller ersätts, men Jesu undervisning har stått sig genom tiderna. Detta bör dock inte förvåna oss, eftersom det var ”Guds ord” som denne Underbare rådgivare talade. (Johannes 3:34)

Hans undervisningsmetoder

9. Vad sade några soldater om Jesu undervisning, och varför var det ingen överdrift?

9 Jesus återspeglade också Guds vishet genom sitt sätt att undervisa. Några soldater som vid ett tillfälle hade skickats för att gripa honom, men som återvände tomhänta, sade: ”Aldrig har en annan människa talat så här.” (Johannes 7:45, 46) Det var ingen överdrift. Ingen annan människa har haft ett så stort förråd av kunskap och erfarenhet att ösa ur som Jesus, som var ”från regionerna där uppe”. (Johannes 8:23) Han kunde verkligen undervisa som ingen annan. Låt oss se närmare på två av de metoder som denne vise Lärare använde.

”Folkskarorna [häpnade] över hans sätt att undervisa”

10, 11. a) Varför kan vi inte låta bli att förundra oss över Jesu sätt att använda liknelser? b) Vad är liknelser, och vilket exempel visar varför Jesu liknelser är så effektiva?

10 Effektivt bruk av liknelser. Bibeln lär oss att ”Jesus [talade] till folkskarorna i liknelser. Ja, utan en liknelse talade han inte alls till dem.” (Matteus 13:34) Vi kan inte låta bli att förundra oss över hans enastående förmåga att lära ut djupa sanningar med hjälp av enkla, vardagliga ting. Jordbrukare som sådde säd, kvinnor som skulle baka, barn som lekte på torget, fiskare som drog upp sina nät, herdar som letade efter försvunna får – detta var sådant som hans åhörare hade sett många gånger. När viktiga sanningar förbinds med sådant som människor väl känner till, inskärps dessa sanningar snabbt och djupt i  deras sinne och hjärta. (Matteus 11:16–19; 13:3–8, 33, 47–50; 18:12–14)

11 Jesus använde ofta liknelser, dvs. korta berättelser som innehöll en moralisk eller andlig sanning. Berättelser är lättare att förstå och komma ihåg än abstrakta begrepp, och därför hjälpte liknelserna åhörarna att minnas Jesu undervisning. I många av liknelserna beskrev Jesus sin Fader på ett målande sätt som man inte så lätt glömde. Kan någon missa poängen i liknelsen om den förlorade sonen – att när någon som har kommit på avvägar visar äkta ånger, kommer Jehova att känna medlidande med den personen och varmt välkomna denne tillbaka? (Lukas 15:11–32)

12. a) Hur använde Jesus frågor i sin undervisning? b) Hur fick Jesus tyst på dem som ifrågasatte hans myndighet?

12 Skickligt bruk av frågor. Jesus använde frågor för att få åhörarna att dra sina egna slutsatser, rannsaka sina motiv eller fatta beslut. (Matteus 12:24–30; 17:24–27; 22:41–46) När de religiösa ledarna ifrågasatte Jesu gudagivna myndighet, svarade han: ”Var Johannes dop från himlen eller från människor?” Förbluffade började de överlägga med varandra: ”Om vi säger: ’Från himlen’, kommer han att säga till oss: ’Varför trodde ni då inte på honom?’ Men om vi säger: ’Från människor’, då måste vi frukta för folket; alla anser de ju att Johannes var en profet.” Till slut svarade de: ”Vi vet inte.” (Markus 11:27–33; Matteus 21:23–27) Med en enkel fråga fick Jesus tyst på dem och avslöjade hur förrädiska och svekfulla de var.

13–15. Hur återspeglar liknelsen om den medmänsklige samariern Jesu vishet?

13 Jesus använde ibland flera metoder samtidigt. Han fogade till exempel in tankeväckande frågor i sina illustrationer. När en judisk lagkunnig frågade Jesus vad som krävdes för att få evigt liv, hänvisade han till den mosaiska  lagen, som befallde att man skulle älska Gud och sin nästa. Mannen som ville visa att han var rättfärdig frågade: ”Vem är egentligen min nästa?” Jesus svarade genom en berättelse. En judisk man som färdades ensam överfölls och misshandlades av rövare och lämnades halvdöd. Två andra judar kom förbi, först en präst och sedan en levit. Ingen av dem brydde sig om honom. Men sedan kom en samarier. Han greps av medlidande med mannen, förband hans sår och förde honom till ett värdshus där han kunde repa sig. Jesus avslutade sin berättelse genom att fråga: ”Vem av dessa tre tycker du har gjort sig till den mans nästa som råkade ut för rövarna?” Mannen var tvungen att svara: ”Den som handlade barmhärtigt mot honom.” (Lukas 10:25–37)

14 Hur återspeglar den här liknelsen Jesu vishet? På hans tid använde judarna uttrycket ”nästa” enbart om dem som följde deras traditioner – definitivt inte om samarierna. (Johannes 4:9) Hade Jesus kunnat bryta ner den lagkunniges fördomar, om offret i berättelsen hade varit samarier och den som hjälpte honom varit jude? I sin vishet berättade Jesus i stället om en samarier som kärleksfullt tog hand om en jude. Lägg också märke till den fråga Jesus ställde i slutet av sin berättelse. Han inriktade sig nu på uttrycket ”nästa”. Det som den lagkunnige i själva verket hade frågat var vem han skulle visa kärlek. Men Jesus frågade: ”Vem av dessa tre tycker du har gjort sig till den [mannens] ... nästa?” Det Jesus riktade uppmärksamheten på var inte den som visades omtanke, dvs. offret, utan den som visade omtanke, samariern. En sann medmänniska tar initiativet och visar kärlek mot andra oavsett deras etniska bakgrund. Jesus kunde inte ha förklarat saken tydligare.

15 Var det underligt att människor häpnade över Jesu ”sätt att undervisa” och att de drogs till honom? (Matteus 7:28, 29) Vid ett tillfälle stannade ”en stor folkskara” kvar  i hans närhet i tre dagar, utan att ens ha något att äta! (Markus 8:1, 2)

Hans levnadssätt

16. Hur bevisade Jesus ”i gärning” att han lät sig ledas av Guds vishet?

16 Ett tredje område där Jesus återspeglade Jehovas vishet var hans levnadssätt. Visheten är praktisk, den fungerar. ”Finns det någon ibland er som är vis och förståndig?” frågade lärjungen Jakob. Sedan besvarade han sin egen fråga genom att säga: ”Då bör hans goda livsföring bevisa det i gärning.” (Jakob 3:13, David Hedegårds svenska översättning) Jesus bevisade ”i gärning” att han lät sig ledas av Guds vishet. Låt oss se närmare på hur han visade gott omdöme, både i sitt sätt att leva och i sitt sätt att behandla andra.

17. Vad visar att Jesus hade fullkomlig balans i sitt liv?

17 Har du lagt märke till att människor som saknar gott omdöme ofta går till ytterligheter? Ja, det krävs vishet för att vara balanserad. Jesus återspeglade Guds vishet och hade fullkomlig balans. Han satte alltid andliga ting främst i sitt liv. Han var intensivt upptagen med att förkunna de goda nyheterna. ”Det är i det syftet jag har gått ut”, sade han. (Markus 1:38) Naturligtvis var inte materiella ting det viktigaste för honom. Han verkar inte ha haft så mycket i materiellt avseende. (Matteus 8:20) Han var dock ingen asket. Precis som sin Fader, ”den lycklige Guden”, var Jesus glad och lycklig, och han bidrog också till andras glädje. (1 Timoteus 1:11; 6:15) När han var med vid ett bröllop, en händelse som brukar kännetecknas av musik, sång och glädje, var han inte där för att lägga sordin på stämningen. När vinet tog slut, förvandlade han vatten till fint vin, en dryck som ”gläder den dödliga människans hjärta”. (Psalm 104:15; Johannes 2:1–11) Jesus blev ofta bjuden på mat, och han tog då många gånger tillfället i akt att undervisa. (Lukas 10:38–42; 14:1–6)

18. Hur visade Jesus fullkomligt omdöme i sitt sätt att behandla sina lärjungar?

 18 Jesus visade fullkomligt omdöme i sitt sätt att behandla andra. Hans insikt om den mänskliga naturen gav honom en klar bild av sina lärjungar. Han visste mycket väl att de inte var fullkomliga, men han såg också deras goda sidor. Han såg vilka möjligheter dessa män hade som Jehova hade dragit. (Johannes 6:44) Trots deras ofullkomligheter hade Jesus förtroende för dem, och han visade det genom att ge dem stort ansvar. Han gav dem i uppdrag att predika de goda nyheterna, och han litade på att de kunde fullgöra detta uppdrag. (Matteus 28:19, 20) Apostlagärningarna visar att de troget utförde det arbete som han hade befallt dem att utföra. (Apostlagärningarna 2:41, 42; 4:33; 5:27–32) Det är tydligt att det var vist av Jesus att lita på dem.

19. Hur visade Jesus att han var ”mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat”?

19 Som vi såg i kapitel 20 förbinder Bibeln ödmjukhet och mildhet med vishet. Jehova utgör naturligtvis det bästa exemplet för oss i det här avseendet. Men hur är det då med Jesus? Det är hjärtevärmande att se vilken ödmjukhet Jesus visade mot sina lärjungar. Som fullkomlig var han överlägsen dem. Ändå såg han inte ner på sina  lärjungar. Han försökte aldrig få dem att känna sig underlägsna eller odugliga, utan han tog hänsyn till deras begränsningar och hade tålamod med deras tillkortakommanden. (Markus 14:34–38; Johannes 16:12) Är det inte betecknande att till och med barn kände sig väl till mods tillsammans med Jesus? De drogs säkert till honom därför att de kände att han var ”mild till sinnes och ödmjuk i hjärtat”. (Matteus 11:29; Markus 10:13–16)

20. Hur visade Jesus resonlighet i sitt sätt att behandla den icke-judiska kvinnan som hade en demonpåverkad dotter?

20 Jesus visade ödmjukhet också på ett annat viktigt sätt. Han var resonlig, eller foglig, när barmhärtigheten gav rum för det. Tänk till exempel på det tillfälle då en icke-judisk kvinna bad honom bota hennes svårt demonpåverkade dotter. På tre olika sätt visade Jesus till en början att han inte skulle hjälpa henne – för det första genom att inte svara henne, för det andra genom att säga att han inte hade sänts till icke-judarna utan till judarna och för det tredje genom att använda en illustration där han vänligt belyste samma sak. Kvinnan gav dock inte upp, utan visade en enastående tro. Vad gjorde Jesus med tanke på de här särskilda omständigheterna? Han gjorde precis det som han hade visat att han inte tänkt göra. Han botade kvinnans dotter. (Matteus 15:21–28) Är inte detta ett exempel på stor ödmjukhet? Och kom ihåg att ödmjukhet är grunden till sann vishet.

21. Varför bör vi sträva efter att efterlikna Jesu personlighet, tal och handlingssätt?

21 Vi är verkligen tacksamma över att ha evangelierna, som berättar för oss vad den visaste människa som någonsin levat sade och gjorde! Kom ihåg att Jesus efterliknade sin Fader på ett fullkomligt sätt. Genom att efterlikna Jesu personlighet, tal och handlingssätt uppodlar vi visheten från ovan. I följande kapitel skall vi se hur vi kan låta Guds vishet komma till uttryck i vårt liv.

^ § 1 På Bibelns tid arbetade snickare med att bygga hus, tillverka möbler och göra jordbruksredskap. Justinus Martyren, som levde på 100-talet v.t., skrev om Jesus att när han var bland människorna arbetade han som snickare och tillverkade plogar och ok.

^ § 6 Det grekiska verb som återges med ”vara bekymrad” betyder ”att ha sinnet splittrat”. Som det används i Matteus 6:25 syftar det på den oro och fruktan som leder till att man känner sig splittrad och förlorar glädjen i livet.

^ § 7 Enligt forskare kan överdriven oro och stress öka risken för hjärtsjukdomar och många andra sjukdomar som kan förkorta livet.