Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Närma dig Jehova

 KAPITEL 13

”Jehovas lag är fullkomlig”

”Jehovas lag är fullkomlig”

1, 2. Varför har många människor inga höga tankar om lagen, men vilken syn kan vi få på Guds lagar?

”RÄTTSTVISTER är som en bottenlös avgrund, som uppslukar allt.” De orden kunde man läsa i en bok som gavs ut 1712 och i vilken författaren kritiserade ett rättsväsen, där processer ibland kunde pågå i åratal och ruinera dem som sökte rättvisa. I många länder är rättsväsendet så komplicerat, så fullt av orättvisor och fördomar och så inkonsekvent att det råder ett utbrett förakt för lagen.

2 Tänk då i stället på följande ord som skrevs för omkring 2 700 år sedan: ”Hur älskar jag inte din lag!” (Psalm 119:97) Varför kände psalmisten så starkt för en lag? Jo, därför att den lag han avsåg kom från Jehova Gud och inte från någon världslig regering. Genom att studera Jehovas lagar kan du alltmer komma att känna det som psalmisten gjorde. Ett sådant studium kan ge dig en inblick i hur han som har den starkaste rättskänslan i universum tänker.

Den högste lagstiftaren

3, 4. Hur har Jehova visat sig vara lagstiftare?

3 ”En enda är lagstiftare och domare”, säger Bibeln. (Jakob 4:12) Ja, Jehova är den ende sanne lagstiftaren. Till och med himlakropparnas rörelser styrs av hans ”himmelska lagar”. (Job 38:33, The New Jerusalem Bible) Jehovas myriader av heliga änglar är också underställda hans lagar, för de är organiserade att tjäna honom i olika ställningar. (Psalm 104:4; Hebréerna 1:7, 14)

4 Jehova har också gett mänskligheten lagar. Vi har alla ett samvete, som återspeglar Jehovas känsla för rättvisa. Som ett slags inre lag kan samvetet hjälpa oss att skilja mellan rätt och orätt. (Romarna 2:14) Eftersom våra första  föräldrar hade fått ett fullkomligt samvete, behövde de inte så många lagar. (1 Moseboken 2:15–17) Ofullkomliga människor däremot behöver fler lagar för att kunna göra Guds vilja. Sådana patriarker som Noa, Abraham och Jakob fick lagar från Jehova Gud, och de förmedlade dessa till sina familjer. (1 Moseboken 6:22; 9:3–6; 18:19; 26:4, 5) Jehova orsakade sig själv att bli lagstiftare på ett helt nytt sätt, när han gav Israels nation en lagsamling genom Mose. Den lagsamlingen ger oss en god inblick i Jehovas känsla för rättvisa.

En översikt av den mosaiska lagen

5. Var den mosaiska lagen en otymplig och komplicerad samling lagar, och varför svarar du så?

5 Många verkar tro att den mosaiska lagen är en otymplig och komplicerad samling lagar. Men så är det inte. Hela lagsamlingen innehåller något mer än 600 lagar. Det låter kanske mycket, men tänk på följande: Vid slutet av 1900-talet omfattade lagböckerna med USA:s federala lagar över 150 000 sidor. Och vartannat år tillfogas ytterligare över 600 lagar! Så om man bara tänker på mängden lagar, innehåller den mosaiska lagen få lagar jämfört med alla lagar som människan har stiftat. Och ändå vägledde Guds lag israeliterna på områden i livet som nutida lagar inte ens vidrör. Här följer en översikt.

6, 7. a) Hur skiljer sig den mosaiska lagen från alla andra lagsamlingar, och vilket är det största budet i den lagen? b) Hur kunde israeliterna visa att de erkände Jehovas suveräna ställning?

6 Lagen betonade Jehovas suveräna ställning. Den mosaiska lagen går därför inte att jämföra med någon annan lagsamling. Det största budet i lagen var detta: ”Lyssna, o Israel: Jehova, vår Gud, är en Jehova. Och du skall älska Jehova, din Gud, av allt ditt hjärta och all din själ och all din energi.” Hur skulle Guds folk visa sin kärlek till honom? Genom att tjäna honom och underordna sig hans suveräna ställning. (5 Moseboken 6:4, 5; 11:13)

 7 En israelit visade att han erkände Jehovas suveräna ställning genom att underordna sig dem som hade fått myndighet över honom. Föräldrar, hövdingar, domare, präster och kungen representerade alla Guds myndighet. Jehova betraktade allt uppror mot dem som hade myndighet som ett uppror mot honom själv. De som hade myndighet riskerade å andra sidan att bli föremål för Jehovas vrede, om de behandlade hans folk orättfärdigt eller arrogant. (2 Moseboken 20:12; 22:28; 5 Moseboken 1:16, 17; 17:8–20; 19:16, 17) Båda parter var därför skyldiga att försvara Guds suveränitet.

8. Hur upprätthöll lagen Jehovas normer för helighet?

8 Lagen upprätthöll Jehovas normer för helighet. Orden ”helig” och ”helighet” förekommer över 280 gånger i den mosaiska lagen. Lagen hjälpte Guds folk att skilja mellan det som var rent och det som var orent, och den nämner omkring 70 olika saker som kunde göra en israelit ceremoniellt oren. Dessa lagar tog upp sådant som personlig hygien, kosthållning och avfallshantering. Förutom att sådana lagar var till stor nytta för hälsan, hade de också ett högre syfte, nämligen att bevara folket i Jehovas ynnest, avskilda från de moraliskt fördärvade omkringliggande nationerna med deras syndiga sedvänjor. * Låt oss se på ett exempel.

9, 10. Vilka lagar om sexuellt umgänge och barnafödande ingick i lagförbundet, och hur var sådana lagar till nytta?

9 Lagen förklarade att sexuellt umgänge och barnafödande, också bland gifta människor, medförde en period av orenhet. (3 Moseboken 12:2–4; 15:16–18) Dessa lagar var inte avsedda att nedvärdera dessa rena gåvor från Gud.  (1 Moseboken 1:28; 2:18–25) De upprätthöll i stället Jehovas helighet genom att hålla hans tillbedjare fria från besmittelse. Det är värt att lägga märke till att de nationer som omgav Israel ofta lät sex och fruktbarhetsriter ingå i sin tillbedjan. I kanaaneisk religion ingick manlig och kvinnlig prostitution, vilket ledde till ett stort moraliskt förfall. Lagen däremot skilde helt på tillbedjan av Jehova och sex. * Det fanns också andra fördelar.

10 Dessa lagar lärde folket en viktig sanning. * Hur överförs egentligen verkningarna av Adams synd från en generation till en annan? Är det inte genom sexuellt umgänge och barnafödande? (Romarna 5:12) Ja, Guds lag påminde hans folk om syndens ständiga närvaro. Vi föds alla i synd. (Psalm 51:5) Vi behöver därför få förlåtelse och bli friköpta för att kunna närma oss vår helige Gud.

11, 12. a) Vilken viktig rättviseprincip förespråkade lagen? b) Hur skyddade lagen mot förvrängning av rättvisan?

11 Genom lagen upprätthölls Jehovas fullkomliga rättvisa. Den mosaiska lagen förespråkade principen om lika för lika i rättssaker. Det hette därför i lagen: ”Själ för själ, öga för öga, tand för tand, hand för hand, fot för fot.” (5 Moseboken 19:21) Ett straff måste motsvara det brott som hade begåtts. Detta är en sida av Guds rättvisa som präglar hela lagen, och det är nödvändigt att man förstår den för att kunna förstå Kristi Jesu lösenoffer, som kapitel 14 skall visa. (1 Timoteus 2:5, 6)

 12 Lagen skyddade också mot en förvrängning av rättvisan. Det krävdes exempelvis två vittnen till stöd för en anklagelse. Straffet för mened var strängt. (5 Moseboken 19:15, 18, 19) Korruption och mutor var också strängt förbjudna. (2 Moseboken 23:8; 5 Moseboken 27:25) Även i sin affärsverksamhet skulle Guds folk upprätthålla Jehovas upphöjda normer för rättvisa. (3 Moseboken 19:35, 36; 5 Moseboken 23:19, 20) Denna förnäma och opartiska lagsamling var till stor välsignelse för Israel.

Lagar som betonar att man handlar barmhärtigt och opartiskt i rättssaker

13, 14. Hur främjade lagen att både en tjuv och ett brottsoffer behandlades rättvist och opartiskt?

13 Var den mosaiska lagen en samling stränga och obarmhärtiga lagar? Långt därifrån! Kung David blev inspirerad att skriva: ”Jehovas lag är fullkomlig.” (Psalm 19:7) Lagen förespråkade, som David var väl införstådd med, att man var barmhärtig och opartisk i sitt handlande. Hur gjorde den det?

14 I vissa länder nu för tiden verkar lagen tänka mer på brottslingarna än på brottsoffren. En tjuv kanske får sitta en tid i fängelse, medan den bestulne ännu inte har fått tillbaka det som har stulits från honom och dessutom måste betala skatt som bland annat går till vården av sådana brottslingar. I det forntida Israel fanns det inga fängelser av den typ som vi har i dag. Men det fanns tydliga regler för hur strängt eller omfattande ett straff fick vara. (5 Moseboken 25:1–3) En tjuv skulle ersätta offret för det han hade stulit och mer därtill. Hur mycket? Det skiftade. Domarna kunde av allt att döma ta med olika faktorer i sin bedömning, till exempel om syndaren ångrade sig. Detta kan förklara varför den gottgörelse från en tjuv som nämns i 3 Moseboken 6:1–7 är mycket mindre än den som nämns i 2 Moseboken 22:7.

15. Hur garanterade lagen både barmhärtighet och rättvisa om någon oavsiktligt hade dödat någon?

 15 Lagen erkände barmhärtigt att inte alla orätta handlingar var avsiktliga. När exempelvis en man oavsiktligt hade dödat någon, behövde han inte betala själ för själ om han flydde till en av de tillflyktsstäder som fanns spridda utöver Israel. Efter det att kvalificerade domare hade undersökt fallet måste han bo i tillflyktsstaden tills översteprästen dog. Därefter kunde han bosätta sig varhelst han önskade. Han fick på så sätt nytta av Guds barmhärtighet. Den lagen betonade samtidigt hur värdefullt ett människoliv är. (4 Moseboken 15:30, 31; 35:12–25)

16. Hur skyddade lagen vissa personliga rättigheter?

16 Lagen skyddade en persons rättigheter. Tänk på hur den skyddade dem som var i skuld. Lagen förbjöd att man gick in i en skuldsatt persons hem för att ta något av det han ägde som säkerhet för lånet. Långivaren skulle i stället stanna utanför och låta den skuldsatte komma ut med panten till honom. På så sätt gjorde man inte intrång i någons hem. Om långivaren tog den skuldsattes ytterklädnad som pant, måste han lämna tillbaka den vid solnedgången, eftersom den skuldsatte antagligen behövde den för att hålla sig varm under natten. (5 Moseboken 24:10–14)

17, 18. Hur skilde sig Israels nation från andra nationer när det gällde krigföring, och varför det?

17 Även krigföring var reglerad av lagen. Guds folk fick inte föra krig bara för att de önskade utöka sitt territorium eller sin makt, utan de skulle handla som Jehovas representanter i ”Jehovas krig”. (4 Moseboken 21:14) I många fall skulle israeliterna först erbjuda villkor för kapitulation. Om en stad förkastade ett sådant erbjudande, kunde israeliterna belägra den, men det skulle ske enligt Guds regler. Männen i Israels här fick inte, till skillnad från många soldater under historien, våldta kvinnor eller godtyckligt  döda. De skulle till och med respektera miljön och inte fälla fiendens fruktträd. * Sådana restriktioner hade inte andra härar. (5 Moseboken 20:10–15, 19, 20; 21:10–13)

18 Blir du upprörd över att höra att man i vissa länder utbildar barn till soldater? I det forntida Israel fick ingen man under 20 år inkallas till hären. (4 Moseboken 1:2, 3) En mogen man kunde också bli fritagen från krigstjänst om han var ovanligt rädd. Och en nygift man var fritagen från krigstjänst ett helt år för att han, innan han gav sig ut i en så riskfylld tjänst, skulle kunna få se en arvinge födas. Enligt lagen skulle den unge äkta mannen på så sätt kunna ”glädja sin hustru”. (5 Moseboken 20:5, 6, 8; 24:5)

19. Vilket skydd gav lagen kvinnor, barn, familjer, änkor och faderlösa?

19 Lagen gav också kvinnor, barn och familjer skydd och såg till deras behov. Den befallde föräldrar att ständigt uppmärksamma sina barn och undervisa dem om andliga ting. (5 Moseboken 6:6, 7) Den förbjöd alla former av incest, vilket straffades med döden. (3 Moseboken, kapitel 18) Den förbjöd också äktenskapsbrott, vilket så ofta upplöser familjer och förstör deras trygghet och värdighet. Lagen skyddade änkor och faderlösa, och det var enligt lagen strängt förbjudet att behandla sådana illa. (2 Moseboken 20:14; 22:22–24)

20, 21. a) Varför var det enligt den mosaiska lagen tillåtet med polygami bland israeliterna? b) Varför skilde sig lagen från den norm, när det gällde skilsmässa, som Jesus senare införde?

20 Men i samband med detta kanske någon undrar: Varför tillät då lagen polygami? (5 Moseboken 21:15–17) Man  måste se sådana lagar mot deras bakgrund. De som bedömer den mosaiska lagen utifrån vår tid och kultur kommer att missförstå den. (Ordspråken 18:13) Enligt den norm som Jehova fastställde i Eden skulle äktenskapet vara en bestående förening mellan en enda man och en enda kvinna. (1 Moseboken 2:18, 20–24) Men vid den tidpunkt då Jehova gav Israel lagen var sådana sedvänjor som polygami sedan länge djupt rotade. Då Jehova visste att hans ”styvnackade folk” ofta skulle misslyckas med att lyda till och med de mest grundläggande buden, till exempel de som förbjöd avgudadyrkan, valde han vist nog att inte vid den här tiden reformera alla deras sedvänjor i samband med äktenskap. (2 Moseboken 32:9) Kom också ihåg att det inte var Jehova som hade infört polygami. Han använde i stället den mosaiska lagen till att reglera polygami bland sitt folk och till att förhindra missförhållanden i samband med det.

21 Den mosaiska lagen tillät också en man att skilja sig från sin hustru av rätt många orsaker. (5 Moseboken 24:1–4) Jesus kallade detta en eftergift som Gud hade gjort för judarna ”med hänsyn till” deras ”hårdhjärtenhet”. Men sådana eftergifter var tillfälliga. Jesus återinförde Jehovas ursprungliga norm för äktenskapet bland sina efterföljare. (Matteus 19:8)

Lagen främjade kärlek

22. Hur uppmuntrade den mosaiska lagen till kärlek, och mot vilka skulle den visas?

22 Kan du föreställa dig en nutida lag som uppmuntrar till kärlek? Den mosaiska lagen främjade kärlek mer än något annat. Ja, enbart i 5 Moseboken förekommer ordet för ”kärlek” i olika former över 20 gånger. ”Du skall älska din medmänniska som dig själv” var det näst största budet i lagen. (3 Moseboken 19:18; Matteus 22:37–40) Guds folk skulle inte bara visa sådan kärlek till varandra, utan också  till de bofasta främlingarna ibland sig och komma ihåg att de själva hade varit bofasta främlingar. De skulle visa kärlek mot den fattige och betryckte och hjälpa dem materiellt och inte utnyttja deras svåra belägenhet. De skulle till och med behandla sina djur med omtanke och hänsyn. (2 Moseboken 23:6; 3 Moseboken 19:14, 33, 34; 5 Moseboken 22:4, 10; 24:17, 18)

23. Vad gjorde han som skrev Psalm 119, och vad kan vi besluta oss för att göra?

23 Vilken annan nation har välsignats med en sådan lagsamling? Inte underligt att psalmisten skrev: ”Hur älskar jag inte din lag!” Men hans kärlek var inte bara en känsla, utan den drev honom också till att försöka lyda den och leva enligt den. Han sade vidare: ”Hela dagen sysselsätter jag mina tankar med den [Guds lag].” (Psalm 119:11, 97) Ja, han studerade regelbundet Jehovas lagar. Det råder inget tvivel om att hans kärlek till dem växte allteftersom han gjorde detta, och det gjorde även hans kärlek till lagstiftaren, Jehova Gud. Må också du komma allt närmare Jehova, den store lagstiftaren och rättvisans Gud, när du fortsätter att studera hans lag.

^ § 8 Sådana lagar som att människor skulle gräva ner sin avföring, sätta de sjuka i karantän och tvätta allt som hade kommit i beröring med en död kropp vittnade om en kunskap som var många hundra år före sin tid. (3 Moseboken 13:4–8; 4 Moseboken 19:11–13, 17–19; 5 Moseboken 23:13, 14)

^ § 9 I kanaaneiska tempel fanns det särskilda rum avsedda för sex, men enligt den mosaiska lagen fick de som var orena inte ens gå in i templet. Eftersom sexuellt umgänge medförde en period av orenhet, kunde ingen med stöd av lagen göra sex till en del av tillbedjan i Jehovas hus.

^ § 10 Ett av huvudsyftena med lagen var att undervisa. Uppslagsverket Encyclopaedia Judaica konstaterar att det hebreiska ordet för ”lag”, tohrạh, betyder ”undervisning”.

^ § 17 I lagen frågades det rakt på sak: ”Är trädet på fältet en människa som skall belägras av dig?” (5 Moseboken 20:19) Filon, en judisk filosof under det första århundradet, hänvisade till denna lag och förklarade att Gud tycker att det är ”orätt att låta den vrede som är upptänd mot människor gå ut över ting som inte har gjort sig skyldiga till något ont”.

Ta reda på mer

Bra religion lär oss visa kärlek

Vilken religion lär sina medlemmar att överbrygga politiska, rasmässiga och ekonomiska barriärer som splittrar människor?