Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Närma dig Jehova

 KAPITEL 16

”Gör det som är rätt” när du vandrar med Gud

”Gör det som är rätt” när du vandrar med Gud

1–3. a) Varför står vi i tacksamhetsskuld till Jehova? b) Vad kräver vår kärleksfulle räddare, Jehova, i gengäld av oss?

FÖRESTÄLL dig att du är ombord på ett sjunkande skepp. Då du har gett upp allt hopp kommer någon och räddar dig och säger: ”Du är i säkerhet nu!” Skulle du då inte känna en oerhörd lättnad och känna att du var skyldig den personen tack? Du har ju honom att tacka för ditt liv.

2 Detta belyser i viss utsträckning vad Jehova har gjort för oss. Vi står verkligen i tacksamhetsskuld till honom. Det är ju han som genom lösen har gjort det möjligt för oss att bli räddade från synd och död. Vi känner oss trygga i vetskapen om att vi, så länge som vi utövar tro på detta dyrbara offer, får förlåtelse för våra synder, och vår eviga framtid är tryggad. (1 Johannes 1:7; 4:9) Som vi såg i kapitel 14 är lösen ett enastående uttryck för Jehovas kärlek och rättvisa. Hur bör vi reagera för detta?

3 Vi skall här begrunda vad vår kärleksfulle räddare, Jehova, kräver i gengäld av oss. Genom sin profet Mika säger han: ”Han har talat om för dig, du jordemänniska, det som är gott. Och vad kräver Jehova i gengäld av dig annat än att du gör det som är rätt och älskar kärleksfull omtanke och är blygsam, när du vandrar med din Gud?” (Mika 6:8) Lägg märke till att ett av de ting som Jehova begär av oss i gengäld är att vi ”gör det som är rätt”. Hur kan vi göra det?

Jaga efter ”sann rättfärdighet”

4. Hur vet vi att Jehova förväntar att vi skall leva enligt hans rättfärdiga normer?

4 Jehova förväntar att vi skall leva enligt hans normer  för rätt och orätt. Eftersom hans normer är rätta och rättfärdiga, jagar vi efter rättvisa och rättfärdighet när vi rättar oss efter dem. ”Lär er att göra det som är gott; sök efter rättvisa”, läser vi i Jesaja 1:17. Guds ord uppmanar oss att ”söka rättfärdighet”. (Sefanja 2:3) Det uppmanar oss också: ”Ta på er den nya personligheten som blev skapad enligt Guds vilja i sann rättfärdighet.” (Efesierna 4:24) Sann rättfärdighet utesluter våld, orenhet och omoraliskhet, eftersom sådant kränker det som är heligt. (Psalm 11:5; Efesierna 5:3–5)

5, 6. a) Varför är det inte någon börda för oss att rätta oss efter Jehovas normer? b) Hur visar Bibeln att detta att jaga efter rättfärdighet är en pågående process?

5 Är det en börda för oss att rätta oss efter Jehovas rättfärdiga normer? Nej. Ett hjärta som dras till Jehova tycker inte att hans krav är betungande. Eftersom vi älskar Jehova och allt det han står för, vill vi leva på ett sätt som behagar honom. (1 Johannes 5:3) Kom ihåg att Jehova ”älskar rättfärdiga gärningar”. (Psalm 11:7) Om vi skall efterlikna Jehovas rättvisa eller rättfärdighet, måste vi lära oss att älska det som han älskar och hata det som han hatar. (Psalm 97:10)

6 Det är inte lätt för oss ofullkomliga människor att jaga efter rättfärdighet. Vi måste klä av oss den gamla personligheten med dess syndiga vanor och ta på oss den nya. Bibeln säger att den nya personligheten ”ständigt förnyas” genom exakt kunskap. (Kolosserna 3:9, 10) Orden ”ständigt förnyas” visar att detta att ta på sig den nya personligheten är en pågående process, en process som kräver ihärdiga ansträngningar. Hur mycket vi än försöker göra det som är rätt, får vår syndiga natur oss ibland att fela i tanke, ord och handling. (Romarna 7:14–20; Jakob 3:2)

7. Hur bör vi betrakta bakslag i våra försök att jaga efter rättfärdighet?

7 Hur bör vi betrakta bakslag i vår strävan att jaga efter  rättfärdighet? Vi skall naturligtvis inte bagatellisera synd och mena att det inte är så farligt. Men vi får samtidigt inte ge upp och mena att våra fel och brister gör oss olämpliga att tjäna Jehova. Vår barmhärtige Gud har gjort det möjligt för uppriktiga syndare att återfå hans ynnest. Begrunda aposteln Johannes lugnande ord: ”Detta skriver jag nu till er, för att ni inte skall begå en synd.” Men sedan tillägger han realistiskt: ”Om någon ändå begår en synd [på grund av nedärvd ofullkomlighet], då har vi en hjälpare hos Fadern, Jesus Kristus.” (1 Johannes 2:1) Ja, Jehova har genom Jesu lösenoffer sett till att vi trots vår syndiga natur på ett godtagbart sätt skall kunna tjäna honom. Får inte detta oss att vilja göra vårt bästa för att behaga Jehova?

De goda nyheterna och Guds rättvisa

8, 9. Hur visar förkunnandet av de goda nyheterna Jehovas rättvisa?

8 Vi kan göra det som är rätt, ja, efterlikna Guds rättvisa, genom att göra vårt bästa för att predika de goda nyheterna om Guds kungarike för andra. Vilket samband finns det mellan Jehovas rättvisa och de goda nyheterna?

9 Jehova kommer inte att göra slut på denna onda tingens ordning utan att först ha låtit varningen ljuda. I sin profetia om vad som skulle ske under ändens tid sade Jesus: ”De goda nyheterna måste först predikas i alla nationerna.” (Markus 13:10; Matteus 24:3) Ordet ”först” antyder att andra ting skall ske efter det världsomfattande predikoverket. Bland dessa händelser är den förutsagda stora vedermödan som banar vägen för en rättfärdig ny värld genom att den onda tingens ordning då tillintetgörs. (Matteus 24:14, 21, 22) Ingen kan med rätta anklaga Jehova för att vara orättvis mot de onda. Genom att låta varningen ljuda ger han sådana människor rika tillfällen att ändra sitt handlingssätt och därigenom undgå tillintetgörelse. (Jona 3:1–10)

Vi återspeglar Guds rättvisa när vi opartiskt delger andra de goda nyheterna

10, 11. Hur återspeglar vårt predikande av de goda nyheterna Guds rättvisa?

 10 Hur återspeglar vårt predikande av de goda nyheterna Guds rättvisa? Det är för det första inte mer än rätt att vi gör vad vi kan för att hjälpa andra att vinna räddning. Tänk igen på illustrationen med att bli räddad från ett sjunkande skepp. Du skulle säkert, om du befann dig i säkerhet i en livbåt, vilja hjälpa andra som ligger kvar i vattnet. På liknande sätt är vi skyldiga att hjälpa dem som fortfarande kämpar i denna onda världs ”vatten”. Det är sant att många avvisar vårt budskap. Men så länge Jehova fortsätter att visa tålamod är det vår skyldighet att ge dem tillfälle att ”nå fram till sinnesändring” och på så sätt kunna bli räddade. (2 Petrus 3:9)

11 Genom att vi predikar de goda nyheterna för alla vi träffar visar vi också rättvisa på ett annat viktigt sätt: Vi visar opartiskhet. Kom ihåg att ”Gud inte är partisk, utan i varje nation är den som fruktar honom och utför rättfärdighetsgärningar godtagbar för honom”. (Apostlagärningarna 10:34, 35) Om vi skall efterlikna hans rättvisa, kan vi inte ha förutfattade meningar om människor. Vi bör i stället delge andra de goda nyheterna oavsett vilken folkgrupp de tillhör eller vilken social eller ekonomisk ställning de har. Vi ger därigenom alla som vill lyssna tillfälle att få höra och ta emot de goda nyheterna. (Romarna 10:11–13)

Hur vi behandlar andra

12, 13. a) Varför bör vi inte vara snara att sätta oss till doms över andra? b) Vad är innebörden i Jesu råd att ”sluta upp med att döma” och ”sluta upp med att domfälla”? (Se också fotnoten.)

12 Vi kan också göra rätt genom att behandla andra så som Jehova behandlar oss. Det är bara alltför lätt att sätta sig till doms över andra och kritisera dem för deras fel och brister och ifrågasätta deras motiv. Men vem av oss skulle vilja att Jehova på ett obarmhärtigt sätt granskade våra motiv och tillkortakommanden? Det är inte så Jehova  behandlar oss. Psalmisten konstaterade: ”Om det var missgärningar du gav akt på, o Jah, o Jehova, vem skulle då kunna bestå?” (Psalm 130:3) Är vi inte tacksamma över att vår rättvise och barmhärtige Gud har valt att inte uppehålla sig vid våra fel och brister? (Psalm 103:8–10) Hur bör vi då behandla andra?

13 Om vi inser hur barmhärtig Guds rättvisa är, kommer vi inte att vara snara att döma andra i sådant som egentligen inte angår oss eller som inte spelar någon större roll. I sin bergspredikan varnade Jesus: ”Sluta upp med att döma för att ni inte skall bli dömda.” (Matteus 7:1) Enligt Lukas berättelse tillade Jesus: ”Sluta upp med att domfälla, och ni skall alls inte bli domfällda.” * (Lukas 6:37) Jesus visade därigenom att han var medveten om att ofullkomliga människor har en benägenhet att vara dömande. De av hans åhörare som hade för vana att strängt döma andra skulle upphöra med det.

14. Varför måste vi ”sluta upp med att döma” andra?

14 Varför måste vi ”sluta upp med att döma” andra? För det första därför att vi har begränsad myndighet. Lärjungen Jakob påminner oss: ”En enda är lagstiftare och domare” – Jehova. Jakob frågar därför: ”Vem är du, att du dömer din nästa?” (Jakob 4:12; Romarna 14:1–4) Och vår syndiga natur kan så lätt få oss att fälla orättvisa domar. Många attityder och motiv, till exempel fördomar, sårad stolthet, avundsjuka och egenrättfärdighet, kan förvränga vår syn på medmänniskor. Vi har ytterligare begränsningar, och medvetenheten om dessa bör få oss att inte vara så snara att kritisera andra. Vi kan inte läsa hjärtan, och inte heller känner vi helt till andras omständigheter. Vilka är då vi  att vi skulle tillskriva våra medtroende felaktiga motiv eller kritisera deras ansträngningar i Guds tjänst? Hur mycket bättre är det inte att efterlikna Jehova genom att spana efter det goda hos våra bröder och systrar i stället för att koncentrera sig på deras fel och brister!

15. Hurdant tal och uppförande hör inte hemma bland Guds tillbedjare, och varför är det så?

15 Hur är det då med våra familjemedlemmar? I våra dagars värld ges tyvärr ofta den hårdaste kritiken i hemmet, den plats som skulle vara en lugn och fridfull fristad. Det är inte ovanligt att få höra om män, hustrur och föräldrar som ”dömer” sina familjemedlemmar genom att ständigt utsätta dem för verbal och fysisk misshandel. Men elaka eller spydiga yttranden eller fysisk misshandel hör inte hemma bland Guds tillbedjare. (Efesierna 4:29, 31; 5:33;  6:4) Jesu råd att ”sluta upp med att döma” och ”domfälla” upphör inte att gälla när vi är hemma. Kom ihåg att detta att göra det som är rätt innebär att behandla andra så som Jehova Gud behandlar oss, och han är aldrig hård eller grym mot oss. Nej, han är i stället ”mycket ömsint” mot dem som älskar honom och ett enastående exempel för oss att följa. (Jakob 5:11)

Äldste som tjänar ”med rättvisa”

16, 17. a) Vad förväntar Jehova av äldste? b) Vad måste göras om en syndare inte visar sann sinnesändring, och varför det?

16 Vi är alla skyldiga att göra det som är rätt, men de äldste i den kristna församlingen är i synnerhet skyldiga att göra detta. Lägg märke till hur ”furstarna” eller de äldste beskrivs i den profetia som nedtecknades av Jesaja: ”Se! En kung skall regera med rättfärdighet, och furstar skall härska med rättvisa.” (Jesaja 32:1) Ja, Jehova förväntar att de äldste skall tjäna i enlighet med det som är rätt och rättfärdigt. Hur kan de göra det?

17 Dessa andligen kvalificerade män är väl medvetna om att rättfärdigheten kräver att församlingen bevaras ren. Äldste måste ibland döma i fall som gäller allvarlig synd. När de gör detta tänker de på att Guds rättvisa söker visa barmhärtighet om det alls är möjligt. De försöker därför att leda syndaren till sinnesändring. Men tänk om syndaren trots sådana ansträngningar inte visar sann sinnesändring? Jehovas ord ger fullständigt rättvist följande anvisning: ”Avlägsna den onde mannen ur er krets.” Detta innebär att han måste uteslutas ur församlingen. (1 Korinthierna 5:11–13; 2 Johannes, vers 9–11) De äldste är ledsna över att behöva göra detta, men de inser att de måste göra det för att skydda församlingens moraliska och andliga renhet. Men även i ett sådant fall hoppas de att syndaren en dag skall komma till besinning och återvända till församlingen. (Lukas 15:17, 18)

18. Vad tänker äldste på, när de ger andra bibelenliga råd?

 18 Att tjäna rättfärdighetens och rättvisans intressen innebär också att ge bibelenliga råd när så behövs. Äldste letar naturligtvis inte efter fel och brister hos andra. Och inte heller tar de varje tillfälle i akt att ge tillrättavisning. Men en medtroende kan, ”innan [han eller] hon vet ordet av”, begå ”ett eller annat felsteg”. Medvetenheten om att Guds rättvisa varken är grym eller känslokall får äldste att ”söka föra en sådan till rätta igen i en ande av mildhet”. (Galaterna 6:1) Äldste skall således inte skälla ut en felande eller använda hårda ord. Råd som ges kärleksfullt är i stället till uppmuntran för den som får dem. Även när äldste måste ge en medtroende som har felat tydlig tillrättavisning och rakt på sak tala om följderna av ett oförståndigt handlingssätt, tänker de på att han eller hon är ett får i Jehovas hjord. * (Lukas 15:7) När råden eller tillrättavisningarna är tydligt motiverade av och givna i kärlek, är det mer sannolikt att den felande skall låta sig föras till rätta.

19. Vilka beslut måste äldste fatta, och på vad måste de grunda sådana beslut?

19 Äldste måste ofta fatta beslut som påverkar deras medtroende. Äldste sammanträffar till exempel med jämna mellanrum för att undersöka om andra bröder i församlingen uppfyller kraven för att bli rekommenderade som äldste eller biträdande tjänare. De äldste vet vikten av att vara opartisk. De låter sig vägledas av Guds krav, när de fattar sådana beslut, och går inte bara efter sina egna känslor. Därigenom handlar de ”utan förutfattade meningar” och gör inget ”enligt en tendens till partiskhet”. (1 Timoteus 5:21)

20, 21. a) Vad försöker äldste vara, och varför det? b) Vad kan äldste göra för att hjälpa ”nedstämda själar”?

 20 De äldste handlar också enligt Guds rättvisa på andra sätt. Efter att ha förutsagt att äldste skulle tjäna ”med rättvisa” fortsatte Jesaja: ”Var och en skall visa sig vara som ett gömställe undan vinden och ett gömsle undan slagregnet, som vattenströmmar i ett vattenlöst land, som skuggan av en väldig brant klippa i ett utmattat land.” (Jesaja 32:2) Äldste försöker således vara en källa till tröst och uppmuntran för sina medtillbedjare.

21 Med tanke på alla problem, som nu kan göra människor modfällda, är det många som behöver uppmuntran. Äldste, vad kan ni göra för att hjälpa ”nedstämda själar”? (1 Thessalonikerna 5:14) Lyssna till dem med empati. (Jakob 1:19) De kan behöva dela ”oron” i sitt hjärta med  någon de har förtroende för. (Ordspråken 12:25) Försäkra dem om att de är önskade, uppskattade och älskade, ja, av Jehova och även av sina bröder och systrar. (1 Petrus 1:22; 5:6, 7) Ni kan också be tillsammans med och för sådana personer. Det kan vara till stor tröst att få höra en äldste be en innerlig bön å deras vägnar. (Jakob 5:14, 15) Rättvisans Gud kommer att lägga märke till era kärleksfulla ansträngningar att hjälpa nedstämda personer.

Äldste återspeglar Jehovas rättvisa när de uppmuntrar de nedstämda

22. Hur kan vi efterlikna Jehovas rättvisa, och vad leder det till?

22 Ja, vi kommer ännu närmare Jehova genom att efterlikna hans rättvisa! När vi upprätthåller hans rättfärdiga normer, när vi delger andra de livräddande goda nyheterna och när vi väljer att koncentrera oss på det goda hos andra i stället för att leta efter deras fel, då återspeglar vi Guds rättvisa. Äldste, när ni skyddar församlingens renhet, när ni ger uppbyggande bibelenliga råd, när ni fattar opartiska beslut och när ni uppmuntrar nedstämda personer, återspeglar ni också Guds rättvisa. Det måste verkligen glädja Jehovas hjärta, när han ser ner från himlen och ser sitt folk göra sitt bästa för att ”göra det som är rätt” när de vandrar med sin Gud!

^ § 13 Vissa översättningar säger ”döm inte” och ”domfäll inte”. Sådana lydelser förmedlar tanken ”börja inte döma” och ”börja inte domfälla”. Men i dessa negativa befallningar använder bibelskribenterna den grekiska presensformen, som uttrycker något pågående. Det var alltså pågående handlingar som skulle upphöra.

^ § 18 I 2 Timoteus 4:2 säger Bibeln att äldste ibland måste ”tillrättavisa, förebrå, förmana”. Det grekiska ord som återges med ”förmana” (parakalẹo) kan betyda ”att uppmuntra”. Ett besläktat grekiskt ord, parạkletos, kan åsyfta en försvarare i en rättssak. Så även när äldste ger uttrycklig tillrättavisning, skall de hjälpa dem som behöver andlig hjälp.

Ta reda på mer

Äldstebröder – medarbetare till vår glädje

Hur kan de äldste hjälpa bröder och systrar att känna glädje i sin tjänst?