Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Närma dig Jehova

 KAPITEL 30

”Fortsätt att vandra i kärlek”

”Fortsätt att vandra i kärlek”

1–3. Vad leder det till att vi efterliknar Jehova i att visa kärlek?

”DET är lyckligare att ge än att få.” (Apostlagärningarna 20:35) Dessa ord av Jesus understryker följande viktiga sanning: Osjälvisk kärlek är en belöning i sig själv. Även om man blir lycklig av att kärlek, blir man ännu lyckligare av att ge, eller visa, kärlek.

2 Ingen vet det bättre än vår himmelske Fader. Som vi har sett i de föregående kapitlen i den här delen av boken är Jehova det största exemplet på att visa kärlek. Det finns ingen som har visat kärlek på ett så storslaget sätt eller under så lång tid som han. Är det då konstigt att Jehova kallas ”den lycklige Guden”? (1 Timoteus 1:11)

3 Vår kärleksfulle Gud vill att vi skall försöka vara som han, i synnerhet när det gäller att visa kärlek. I Efesierna 5:1, 2 läser vi: ”Bli ... Guds efterliknare, som älskade barn, och fortsätt att vandra i kärlek.” När vi efterliknar Jehova i att visa kärlek, får vi uppleva den större lycka som kommer av att ge. Vi äger också tillfredsställelsen att veta att vi behagar Jehova, för hans ord uppmanar oss ”att älska varandra”. (Romarna 13:8) Men det finns även andra skäl till att vi bör ”fortsätta att vandra i kärlek”.

Varför kärleken är så viktig

4, 5. Varför är det så viktigt att vi visar självuppoffrande kärlek till våra medtroende?

4 Varför är det så viktigt att vi visar kärlek till våra medtroende? Kärleken är enkelt uttryckt själva kärnan i sann kristendom. Utan kärlek kan vi inte ha ett nära förhållande till våra medkristna, och, ännu viktigare, utan kärlek är vi ingenting i Jehovas ögon. Lägg märke till hur Guds ord belyser dessa sanningar.

 5 Under den sista kvällen av sitt jordiska liv sade Jesus till sina efterföljare: ”Jag ger er nu ett nytt bud, att ni skall älska varandra; alldeles som jag har älskat er, att ni också skall älska varandra. Av detta skall alla veta att ni är mina lärjungar: om ni har kärlek inbördes.” (Johannes 13:34, 35) ”Alldeles som jag har älskat er” – ja, vi är befallda att visa det slags kärlek som Jesus visade. I kapitel 29 såg vi att Jesus var ett enastående exempel på att visa självuppoffrande kärlek genom att han satte andras behov och intressen före sina egna. Vi måste också visa osjälvisk kärlek, och vi måste göra det så tydligt att även människor utanför den kristna församlingen kan se det. Självuppoffrande broderlig kärlek är faktiskt kännetecknet på Kristi sanna efterföljare.

6, 7. a) Hur vet vi att Jehovas ord lägger stor vikt vid att visa kärlek? b) Vilken sida av kärleken riktar Paulus in sig på i 1 Korinthierna 13:4–8?

6 Men hur är det då om vi saknar kärlek? ”Om jag ... inte har kärlek”, sade aposteln Paulus, ”då har jag blivit en ljudande malm eller en skrällande cymbal.” (1 Korinthierna 13:1) En skrällande cymbal ger ifrån sig ett skarpt oljud. Hur är det med en ljudande malm? Andra översättningar säger ”dånande gonggong” eller ”ekande gonggong”. Vilka bra illustrationer! En kärlekslös person är som ett musikinstrument som ger ifrån sig ett högt, skärande ljud som snarare verkar frånstötande än tilltalande. Hur skulle en sådan människa kunna ha ett nära förhållande till andra? Paulus sade också: ”Om jag har all tro så att jag kan förflytta berg, men inte har kärlek, då är jag ingenting.” (1 Korinthierna 13:2) Tänk dig det. En människa utan kärlek är ”en odugling”, trots allt han kan tänkas uträtta! (The Amplified Bible) Är det inte tydligt att Jehovas ord lägger stor vikt vid att visa kärlek?

7 Men hur kan vi då visa den här egenskapen i vårt umgänge med andra? För att svara på det skall vi undersöka Paulus ord i 1 Korinthierna 13:4–8. Det som betonas i dessa  verser är varken Guds kärlek till oss eller vår kärlek till Gud. I stället riktar Paulus in sig på hur vi skall visa kärlek till varandra. Han beskriver vad kärleken är och vad den inte är.

Vad kärleken är

8. Hur kan tålamod hjälpa oss i vårt umgänge med andra?

8 ”Kärleken är tålmodig.” Att vara tålmodig innebär att tåligt ha fördrag med andra. (Kolosserna 3:13) Behöver vi visa sådant tålamod? Eftersom vi är ofullkomliga och tjänar sida vid sida, är det bara realistiskt att förvänta att våra kristna bröder ibland kan irritera oss och att vi ibland kan irritera dem. Men genom att visa tålamod och ha överseende kan vi klara av eller komma till rätta med besvärliga situationer och irritationsmoment som uppstår i vårt umgänge med andra – utan att störa friden i församlingen.

9. Hur kan vi visa omtänksamhet mot andra?

 9 ”Kärleken är ... omtänksam.” Omtänksamhet kommer till uttryck genom hjälpsamhet och vänliga ord. Kärleken får oss att söka efter sätt att visa omtänksamhet på, i synnerhet mot dem som mest behöver det. En äldre medtroende kanske känner sig ensam och skulle behöva ett uppmuntrande besök. En ensamstående mor eller en syster som lever i ett religiöst delat hem kanske behöver viss hjälp. Någon som är sjuk eller har det motigt kanske behöver få höra några vänliga ord från en lojal och trogen vän. (Ordspråken 12:25; 17:17) När vi tar initiativet till att visa omtänksamhet på sådana sätt, visar vi att vår kärlek är äkta. (2 Korinthierna 8:8)

10. Hur hjälper kärleken oss att försvara sanningen och att tala sanning, även när det inte är så lätt att göra det?

10 ”Kärleken ... gläder sig med sanningen.” En annan översättning lyder: ”Kärleken ... ställer sig med glädje på sanningens sida.” Kärleken får oss att försvara sanningen och att ”tala sanning med varandra”. (Sakarja 8:16) Säg till exempel att någon av våra nära och kära har varit inblandad i en allvarlig synd. Då kommer kärleken till Jehova – och kärleken till den som har syndat – att hjälpa oss att hålla fast vid Guds normer i stället för att försöka hemlighålla, förklara bort eller till och med ljuga om den synd som har begåtts. Visst kan det vara svårt att acceptera sanningen om det som har hänt, men om vi tänker på vår släktings eller närstående väns bästa, vill vi att han skall få och ta emot ett uttryck för Guds kärleksfulla tillrättavisning. (Ordspråken 3:11, 12) Som kärleksfulla kristna önskar vi också ”uppföra oss ärligt i allting”. (Hebréerna 13:18)

11. Vad bör vi försöka göra när det gäller våra medtroendes fel och brister, med tanke på att kärleken ”fördrar allting”?

11 ”Kärleken ... fördrar allting.” Det uttrycket betyder ordagrant ”den täcker över allting”. (Kingdom Interlinear) Första Petrus 4:8 lyder: ”Kärleken övertäcker en mängd  synder.” Ja, en kristen som styrs av kärlek är inte ivrig att dra fram sina kristna bröders alla ofullkomligheter och fel i ljuset. I många fall är våra medtroendes fel och misstag ganska obetydliga och kan täckas över av kärleken. (Ordspråken 10:12; 17:9)

Kärleken får oss att visa tillit till våra bröder

12. Hur visade aposteln Paulus att han trodde det bästa om Filemon, och vad kan vi lära av Paulus exempel?

12 ”Kärleken ... tror allting.” Moffatts översättning säger att kärleken är ”alltid ivrig att tro det bästa”. Vi är inte överdrivet misstänksamma mot våra medtroende, och vi ifrågasätter inte ständigt deras motiv. Kärleken hjälper oss ”att tro det bästa” om våra bröder och att lita på dem. * Lägg märke till ett exempel i Paulus brev till Filemon. Paulus skrev för att uppmuntra Filemon att vänligt ta emot sin förrymde slav Onesimos, som hade blivit en kristen och nu vände tillbaka till sin ägare. I stället för att försöka tvinga Filemon lade Paulus fram en kärleksfull vädjan. Han visade att han litade på att Filemon skulle göra det rätta, när han sade: ”I tillförsikt om ditt tillmötesgående skriver jag till dig, och jag vet att du till och med kommer att göra mer än vad jag säger.” (Filemon, vers 21) När kärleken får oss att visa sådan tillit till våra bröder, lockar vi fram det bästa hos dem.

13. Hur kan vi visa att vi hoppas på det bästa för våra bröder?

13 ”Kärleken ... hoppas allting.” Alldeles som kärleken är tillitsfull, är den också hoppfull. Kärleken får oss att hoppas på det bästa för våra bröder. Om en broder till exempel ”innan ... [han] vet ordet av begår ett eller annat felsteg”, hoppas vi att han reagerar på rätt sätt för de kärleksfulla försöken att föra honom till rätta. (Galaterna 6:1) Vi hoppas också att de som är svaga i tron skall övervinna sin svaghet. Vi är tålmodiga mot sådana personer och gör vad vi  kan för att hjälpa dem att bli starka i tron. (Romarna 15:1; 1 Thessalonikerna 5:14) Även om någon av våra nära och kära kommer bort från sanningen, förlorar vi inte hoppet om att han en dag skall komma till besinning och återvända till Jehova, precis som den förlorade sonen i Jesu liknelse. (Lukas 15:17, 18)

14. Hur kan vårt uthärdande och vår uthållighet prövas inom församlingen, men hur kommer kärleken att få oss att reagera?

14 ”Kärleken ... uthärdar allting.” Uthärdande och uthållighet gör att vi kan stå fasta trots besvikelser eller svårigheter. Det är inte bara utanför församlingen som vårt uthärdande och vår uthållighet prövas. Ibland kan proven komma inifrån. På grund av ofullkomlighet kan våra bröder ibland göra oss besvikna. En tanklös kommentar kan såra oss. (Ordspråken 12:18) Ett ärende i församlingen kanske inte behandlas som vi tycker att det borde behandlas. En respekterad broder kanske gör något som gör oss upprörda och som får oss att undra: ”Hur kan en kristen göra så?” Kommer vi, när vi ställs inför sådana situationer, att dra oss undan församlingen och sluta upp med att tjäna Jehova? Inte om vi har kärlek! Kärleken förhindrar oss nämligen att bli så förblindade av en broders fel att vi inte längre kan se något gott hos honom eller hos församlingen som helhet. Kärleken gör att vi kan förbli trogna mot Gud och stödja församlingen, oavsett vad en annan ofullkomlig människa kan säga eller göra. (Psalm 119:165)

Vad kärleken inte är

15. Vad är svartsjuka, och hur hjälper kärleken oss att undvika denna destruktiva känsla?

15 ”Kärleken är inte svartsjuk.” Svartsjuka kan få oss att bli avundsjuka på andra för deras ägodelar, privilegier eller förmågor. Sådan svartsjuka är en självisk, destruktiv känsla som, om den inte hålls efter, kan störa friden i församlingen. Vad kommer att hjälpa oss att motstå ”benägenhet för avund”? (Jakob 4:5) Svaret är kärlek. Denna dyrbara  egenskap kan få oss att glädjas med dem som verkar ha vissa fördelar i livet som vi själva inte har. (Romarna 12:15) Kärleken hjälper oss att inte ta det som en personlig förolämpning om någon får beröm för att han eller hon har en viss förmåga eller har gjort en fin insats.

16. Varför skall vi inte skryta om det vi gör i Jehovas tjänst, om vi verkligen älskar våra bröder?

16 ”Kärleken ... skrävlar inte, blir inte uppblåst.” Kärleken hindrar oss från att briljera med våra talanger och färdigheter. Hur skulle vi, om vi verkligen älskar våra bröder, ständigt kunna skryta om våra framgångar i tjänsten eller om våra privilegier i församlingen? Sådant skryt kan göra andra modfällda och få dem att känna sig underlägsna oss. Kärleken tillåter inte att vi skrävlar om vad Gud låter oss göra i hans tjänst. (1 Korinthierna 3:5–9) Kärleken ”blir inte uppblåst”, eller, som en annan översättning säger, den har inte ”en överdriven uppfattning om sin egen betydelse”. Kärleken förhindrar att vi har för höga tankar om oss själva. (Romarna 12:3)

17. Hur får kärleken oss att visa hänsyn mot andra, och vilket slags uppförande kommer vi därför att undvika?

17 ”Kärleken ... bär sig inte oanständigt åt.” En person som uppför sig oanständigt uppträder på ett opassande eller anstötligt sätt. Ett sådant beteende är inte kärleksfullt, för det visar att man inte bryr sig det minsta om andras känslor och välgång. Kärleken får oss i stället att visa hänsyn mot andra. Kärleken främjar goda vanor, ett uppförande som Gud godkänner och respekt för våra medtroende. Därför kommer kärleken inte att tillåta att vi ägnar oss åt ”skamligt uppförande” eller åt något uppförande som är chockerande eller stötande för våra kristna bröder. (Efesierna 5:3, 4)

18. Varför kräver inte en kärleksfull person att allt skall göras på hans sätt?

18 ”Kärleken ... söker inte sina egna intressen.” En annan  översättning lyder: ”Kärleken kräver inte att få sin vilja igenom.” En kärleksfull person kräver inte att allt skall göras på hans sätt, som om hans åsikter alltid var de rätta. Han söker inte styra andra genom att med sin övertalningsförmåga få dem att ge med sig. Sådan envishet tyder på ett visst mått av stolthet, och Bibeln säger: ”Stolthet går före fall.” (Ordspråken 16:18) Om vi verkligen älskar våra bröder, kommer vi att respektera deras uppfattningar och, då det är möjligt, visa oss villiga att foga oss efter dem. En foglig anda är i harmoni med Paulus ord: ”Var och en må fortsätta att söka den andres fördel i stället för sin egen.” (1 Korinthierna 10:24)

19. Hur hjälper kärleken oss att reagera när andra förolämpar oss?

19 ”Kärleken ... blir inte uppretad. Den för inte räkenskap över oförrätten.” Kärleken blir inte lätt uppretad över vad andra säger eller gör. Det är sant att det är helt naturligt att bli upprörd när andra förolämpar en. Men även om vi med rätta blir arga, tillåter inte kärleken att vi förblir uppretade. (Efesierna 4:26, 27) Vi protokollför inte ord och handlingar som har sårat oss, som om vi skrev ner dem i en bok, så att vi inte skulle glömma dem. I stället får kärleken oss att efterlikna vår kärleksfulle Gud. Som vi såg i kapitel 26 förlåter Jehova när det finns rimliga skäl till det. Och när han förlåter oss, glömmer han i den bemärkelsen att han inte drar upp dessa synder i framtiden för att använda dem mot oss. Kan vi inte vara tacksamma över att Jehova låter bli att föra räkenskap över oförrätten?

20. Hur bör vi reagera om en medtroende förleds in i synd och får lida för det?

20 ”Kärleken ... gläder sig inte över orättfärdigheten.” Andra översättningar säger här: ”Kärleken ... är inte skadeglad över andra människors synder” och: ”Kärleken gläder sig aldrig när andra har handlat fel.” Kärleken finner ingen glädje i orättfärdighet, och därför ser vi inte genom fingrarna med omoraliskhet av något slag. Hur reagerar vi om en medtroende förleds in i synd och får lida för det?  Kärleken tillåter inte att vi gläds över det, som om vi skulle säga: Bra! Det var precis vad han förtjänade! (Ordspråken 17:5) Men om en broder som har syndat vidtar mått och steg för att resa sig från sitt andliga fall, då gläds vi.

”En långt bättre väg”

21–23. a) Vad menade Paulus när han sade att kärleken aldrig tryter? b) Vad skall vi ta upp i det sista kapitlet?

21 ”Kärleken tryter aldrig.” Vad menade Paulus med dessa ord? Som det framgår av sammanhanget talade han om andens gåvor, som fanns bland de första kristna. Dessa gåvor var tecken på att Gud var med den nybildade församlingen. Men alla kristna kunde inte bota, profetera eller tala i tungor. Detta spelade emellertid ingen roll, för de  mirakulösa gåvorna skulle ändå upphöra med tiden. Men det fanns något som skulle bestå, något som varje kristen kunde uppodla. Det var något bättre och mer varaktigt än någon mirakulös gåva. Paulus kallade det faktiskt ”en långt bättre väg”. (1 Korinthierna 12:31) Vad var det för en ”långt bättre väg”? Det var kärlekens väg.

Jehovas folk känns igen på sin kärlek till varandra

22 Ja, den kristna kärlek som Paulus beskrev ”tryter aldrig” – den tar aldrig slut. Intill denna dag har självuppoffrande broderlig kärlek kännetecknat Jesu sanna efterföljare. Ser vi inte en sådan kärlek i Jehovas vittnens församlingar runt jorden? Den kärleken kommer att bestå i all evighet, för Jehova har lovat sina trogna tjänare evigt liv. (Psalm 37:9–11, 29) Må vi göra vårt bästa för att ”fortsätta att vandra i kärlek”. Genom att göra det kan vi få uppleva den större lycka som kommer av att ge. Och dessutom kan vi få fortsätta att leva – ja, fortsätta att visa kärlek – i all evighet, precis som vår kärleksfulle Gud, Jehova.

23 I det här kapitlet, som var det sista i delen om kärlek, har vi behandlat hur vi kan visa varandra kärlek. Men när vi tänker på hur vi på många sätt får nytta av Jehovas kärlek – liksom av hans kraft, rättvisa och vishet – kan vi fråga oss: Hur kan jag visa Jehova att jag verkligen älskar honom? Den frågan skall vi ta upp i det sista kapitlet.

^ § 12 Kristen kärlek är naturligtvis inte godtrogen på något sätt. Bibeln förmanar oss att ”hålla ögonen på dem som vållar söndringar och ger orsaker till fall” och att undvika dem. (Romarna 16:17)

Ta reda på mer

Bra religion lär oss visa kärlek

Vilken religion lär sina medlemmar att överbrygga politiska, rasmässiga och ekonomiska barriärer som splittrar människor?