Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Närma dig Jehova

 KAPITEL 29

”Lär känna Kristi kärlek”

”Lär känna Kristi kärlek”

1–3. a) Vad fick Jesus att vilja bli som sin Fader? b) Vilka sidor av Jesu kärlek skall vi nu se på?

HAR du sett en liten pojke som försöker vara som sin pappa? Sonen kanske försöker gå, prata eller uppträda som pappan. Med tiden kanske pojken till och med anammar sin fars moraliska och andliga värderingar. Ja, sonen älskar och beundrar sin snälla pappa, och det får honom att vilja bli som han.

2 Hur är det då med förhållandet mellan Jesus och hans himmelske Fader? ”Jag älskar Fadern”, sade Jesus vid ett tillfälle. (Johannes 14:31) Ingen kan älska Jehova lika mycket som denne Son, som var tillsammans med Fadern långt innan någon annan skapelse fanns. Den här kärleken fick Sonen att vilja bli som sin Fader. (Johannes 14:9)

3 I tidigare kapitel har vi behandlat hur Jesus fullkomligt efterliknade Jehova i fråga om hans kraft, rättvisa och vishet. Men hur återspeglade Jesus sin Faders kärlek? Låt oss nu se på tre sidor av Jesu kärlek – hans självuppoffrande anda, hans ömma medkänsla och hans villighet att förlåta.

”Ingen har kärlek större än denna”

4. Hur var Jesus det främsta exemplet bland människor på att visa självuppoffrande kärlek?

4 Jesus var ett enastående exempel på att visa självuppoffrande kärlek. Om man är självuppoffrande, sätter man osjälviskt andras behov och intressen före sina egna. Hur visade Jesus sådan kärlek? Han förklarade själv: ”Ingen har kärlek större än denna: att någon skulle ge ut sin själ till förmån för sina vänner.” (Johannes 15:13) Jesus gav villigt  sitt fullkomliga liv för oss. Det var det största uttrycket för kärlek som någon människa någonsin har gett. Men Jesus visade självuppoffrande kärlek även på andra sätt.

5. Varför var det ett kärleksfullt offer av Guds enfödde Son att lämna himlen?

5 I sin föremänskliga tillvaro hade Guds enfödde Son haft en privilegierad och upphöjd ställning i himlen. Han hade ett nära förhållande till Jehova och många andra andevarelser. Trots dessa fördelar ”utblottade [denne älskade Son] sig själv och tog en slavs gestalt och framträdde i människors likhet”. (Filipperna 2:7) Han var villig att komma och leva bland syndiga människor i en värld som låg ”i den ondes våld”. (1 Johannes 5:19) Var inte det ett kärleksfullt offer av Guds Son?

6, 7. a) Hur visade Jesus självuppoffrande kärlek under sin jordiska tjänst? b) Vilket rörande exempel på osjälvisk kärlek kan vi läsa om i Johannes 19:25–27?

6 Under sin jordiska tjänst visade Jesus självuppoffrande kärlek på olika sätt. Han var fullständigt osjälvisk. Han var så uppslukad av sin tjänst att han offrade sådant som människor betraktar som normalt. Han sade: ”Rävarna har lyor, och himlens fåglar har sovkvistar, men Människosonen har ingenstans där han kan luta sitt huvud till vila.” (Matteus 8:20) Jesus kunde som en skicklig snickare ha tagit sig tid till att bygga ett fint hus åt sig själv eller till att tillverka vackra möbler som han sedan kunde ha sålt för att få in lite extra pengar. Men han använde inte sina förmågor till att skaffa sig materiella ting.

7 Ett verkligt rörande exempel på Jesu självuppoffrande kärlek finner vi i Johannes 19:25–27. Föreställ dig allt det som Jesus måste ha tänkt och känt timmarna innan han dog. När han plågades där på pålen, tänkte han på sina lärjungar, på predikoarbetet och i synnerhet på sin egen ostrafflighet och i vilken dager den skulle ställa hans  Faders namn. Ja, hela mänsklighetens framtid vilade på hans axlar! Ändå visade Jesus strax innan han dog också omsorg om sin mor, Maria, som tydligen var änka då. Jesus bad aposteln Johannes ta hand om Maria som om hon var Johannes egen mor, och denne tog sedan Maria hem till sig. Jesus såg alltså till att hans mor fick den fysiska och andliga omvårdnad hon behövde. Vilket fint uttryck för osjälvisk kärlek!

”Han greps av medlidande”

8. Vad är innebörden i det grekiska verb som Bibeln använder för att beskriva Jesu medkänsla?

8 Precis som sin Fader hade Jesus medkänsla med andra. Bibeln beskriver Jesus som en som hjälpte människor som hade det svårt, eftersom han tyckte synd om dem. För att beskriva Jesu medkänsla använder Bibeln ett grekiskt verb som kan översättas med ”gripas av medlidande”. En bibelkommentator säger: ”Det beskriver ... en känsla som berör en människas innersta känslor. Det är det starkaste grekiska ordet för medkänsla.” Vi skall se på några situationer då Jesu djupa medkänsla fick honom att handla.

9, 10. a) Vilken situation fick Jesus och hans apostlar att söka upp en fridfull plats? b) Hur reagerade Jesus när han inte fick vara i fred för folkskaran, och varför det?

9 Han drevs av en önskan att fylla människors andliga behov. Berättelsen i Markus 6:30–34 visar vad det huvudsakligen var som fick Jesus att visa medlidande. Försök att se situationen framför dig. Apostlarna var entusiastiska, för de hade just kommit tillbaka från en omfattande predikofärd. De kom till Jesus och berättade ivrigt om allt de sett och hört. Men det kom så många människor att de inte ens fick tid att äta. Jesus, observant som alltid, såg att apostlarna var trötta. ”Kom med mig till ett ensligt ställe där vi kan vara ensamma, och vila er litet”, sade han till  dem. De steg i en båt och seglade tvärs över norra delen av Galileens hav till en fridfull plats. Men folkskaran såg dem ge sig av. Andra fick också höra talas om det. Alla dessa skyndade längs norra stranden och kom fram till andra sidan före båten!

10 Blev Jesus upprörd över att han inte fick vara i fred? Inte alls! Han blev i stället rörd när han såg alla dessa människor, flera tusen, som väntade på honom. Markus skrev: ”Han [fick] se en stor folkskara, och han greps av medlidande med dem, eftersom de var lika får utan herde. Och han började lära dem många ting.” Jesus såg nämligen dessa människor som individer med ett andligt behov. De var som får som hjälplöst irrade omkring utan att någon herde skyddade eller ledde dem. Jesus visste att det vanliga folket försummades av de känslokalla religiösa ledarna, som antogs vara omtänksamma herdar. (Johannes 7:47–49) Han kände medlidande med människorna och började undervisa dem ”om Guds kungarike”. (Lukas 9:11) Lägg märke till att Jesus kände medlidande med dem redan innan han såg hur de reagerade på hans undervisning. Hans ömma medkänsla var med andra ord inte resultatet av att han hade undervisat folket, utan snarare motivet till att han hade gjort det.

”Han räckte ut sin hand och rörde vid honom”

11, 12. a) Hur såg man på de spetälska på Bibelns tid, men hur reagerade Jesus när en man som var ”full av spetälska” närmade sig honom? b) Hur kan Jesu beröring ha påverkat den spetälske, och hur illustreras detta av det som en läkare var med om?

11 Han drevs av en önskan att lindra människors lidande. Människor som plågades av sjukdom märkte att Jesus kände medlidande med dem, och därför drogs de till honom. Detta blev särskilt tydligt när Jesus, följd av många människor, mötte en man ”full av spetälska”. (Lukas 5:12) På Bibelns tid blev de spetälska isolerade från andra människor för att förhindra smittspridning. (4 Moseboken 5:1–4)  Med tiden utvecklade emellertid rabbinska ledare en hjärtlös syn på spetälska och införde sina egna betungande regler. * Men lägg märke till hur Jesus reagerade: ”Också en spetälsk kom till honom, bönföll honom, ja på sina knän, och sade till honom: ’Om du bara vill, kan du göra mig ren.’ Då greps han av medlidande, och han räckte ut sin hand och rörde vid honom och sade till honom: ’Jag vill. Bli ren.’ Och med ens försvann spetälskan från honom.” (Markus 1:40–42) Jesus visste att den spetälske inte ens fick vara där. Men i stället för att avvisa mannen blev han så djupt rörd att han gjorde något helt otänkbart. Han rörde vid honom!

12 Kan du föreställa dig vad denna beröring betydde för den spetälske mannen? Vi kan illustrera saken genom en erfarenhet. Doktor Paul Brand, specialist på spetälska, berättar om en spetälsk man som han behandlade i Indien. Under undersökningen lade läkaren sin hand på den spetälskes axel och förklarade genom en tolk vilken behandling mannen måste genomgå. Plötsligt började den spetälske mannen gråta. ”Har jag sagt något galet?” undrade läkaren. Tolken frågade den unge mannen på hans språk och svarade sedan: ”Nej, doktorn. Han säger att han gråter för att ni lade er hand på hans axel. Innan han kom hit var det ingen som hade rört honom på många år.” För den spetälske mannen som kom till Jesus betydde beröringen ännu mer. Efter den beröringen försvann den sjukdom som hade gjort honom till en utstött!

13, 14. a) Vilket följe mötte Jesus när han närmade sig staden Nain, och varför var detta en särskilt tragisk situation? b) Vad fick Jesu medkänsla honom att göra för änkan i Nain?

 13 Han drevs av en önskan att skingra människors sorg. Jesus blev djupt rörd när han såg andras sorg. Ta till exempel händelsen i Lukas 7:11–15. Det som beskrivs där hände ungefär efter halva tiden av Jesu jordiska tjänst. Jesus närmade sig utkanterna av den galileiska staden Nain. I närheten av stadsporten mötte han ett begravningståg. Omständigheterna var särskilt tragiska. En ung man hade dött. Han var den ende sonen till en mor, som var änka. En gång tidigare hade hon troligen gått i ett liknande följe – men då var det hennes man som skulle begravas. Den här gången var det sonen som skulle begravas, han som kanske var den ende som kunde försörja henne. Bland dem som följde henne kan det ha funnits andra sörjande som sjöng klagosånger och musiker som spelade sorgemusik. (Jeremia 9:17, 18; Matteus 9:23) Jesu blick fastnade emellertid på den bedrövade modern, som säkert gick nära likbåren där hennes son låg.

14 Jesus ”greps ... av medlidande” med den sörjande modern. Han sade tröstande till henne: ”Gråt inte mera.” Utan att någon hade bett honom om det gick han fram till likbåren och rörde vid den. Bärarna – och kanske resten av följet – stannade. Med myndig stämma sade Jesus till den livlösa kroppen: ”Unge man, jag säger dig: Stig upp!” Vad hände? ”Den döde satte sig upp och började tala”, som om han hade vaknat ur en djup sömn! Sedan följer några gripande ord: ”Och han [Jesus] gav honom åt hans mor.”

15. a) Vilket samband mellan medkänsla och handling kommer fram i Bibelns berättelser om hur Jesus greps av medlidande? b) Hur kan vi efterlikna Jesus i det här avseendet?

15 Vad lär vi oss av dessa skildringar? Vi lägger märke till sambandet mellan medkänsla och handling i vart och ett av fallen. När Jesus fick se människors svåra situation, greps han av medlidande, och det fick honom att handla. Hur  kan vi följa hans exempel? Som kristna är vi skyldiga att predika de goda nyheterna och att göra lärjungar. Det som först och främst motiverar oss är kärleken till Gud. Men låt oss komma ihåg att vi också gör det därför att vi har medkänsla. När vi känner för människor på samma sätt som Jesus gjorde, kommer vårt hjärta att få oss att göra allt vi kan för att delge dem de goda nyheterna. (Matteus 22:37–39) Hur är det då när det gäller att visa medkänsla med våra medtroende som lider eller sörjer? Vi kan inte bota sjuka eller uppväcka döda genom något mirakel. Men vi kan ge uttryck åt medkänsla genom att visa att vi bryr oss om dem eller genom att erbjuda praktisk hjälp. (Efesierna 4:32)

”Fader, förlåt dem”

16. Hur visade Jesus sin villighet att förlåta till och med när han hängde på tortyrpålen?

16 Jesus återspeglade fullkomligt sin Faders kärlek på ett annat viktigt sätt – han var ”redo att förlåta”. (Psalm 86:5) Till och med när han hängde på tortyrpålen visade han denna villighet att förlåta. Vad sade Jesus när han hängde där med fastspikade händer och fötter och tvingades dö en skamlig död? Bad han Jehova straffa sina bödlar? Nej, tvärtom. Bland det sista han sade var: ”Fader, förlåt dem, för de vet inte vad de gör.” (Lukas 23:34) *

17–19. Hur visade Jesus att han hade förlåtit aposteln Petrus för att denne hade förnekat honom tre gånger?

17 Ett kanske ännu mer rörande exempel på Jesu förlåtelse  är det sätt varpå han behandlade aposteln Petrus. Det råder inget tvivel om att Petrus älskade Jesus mycket. Den 14 nisan, den sista kvällen Jesus levde, sade Petrus till honom: ”Herre, jag är redo att gå med dig både i fängelse och i döden.” Men bara några timmar senare förnekade Petrus tre gånger att han ens kände Jesus! Bibeln berättar vad som hände när Petrus förnekat Jesus för tredje gången: ”Herren vände sig om och såg på Petrus.” Förkrossad över sin allvarliga synd ”gick [Petrus] ut utanför och grät bittert”. När Jesus dog senare samma dag, kan aposteln mycket väl ha undrat: Förlät Herren mig? (Lukas 22:33, 61, 62)

18 Petrus behövde inte vänta länge på svaret. Jesus blev uppväckt på morgonen den 16 nisan, och tydligen gjorde han ett personligt besök hos Petrus redan samma dag. (Lukas 24:34; 1 Korinthierna 15:4–8) Varför gav Jesus den apostel som så kraftfullt hade förnekat honom denna speciella uppmärksamhet? Jesus kan ha velat försäkra den ångerfulle Petrus om att han fortfarande var älskad och uppskattad av sin Herre. Men Jesus gjorde ännu mer för att uppmuntra Petrus.

19 En tid senare visade Jesus sig för lärjungarna vid Galileens hav. Vid det här tillfället frågade Jesus tre gånger Petrus (som tre gånger hade förnekat sin Herre) om han älskade honom. Efter den tredje gången svarade Petrus: ”Herre, du vet allting; du är medveten om att jag är fäst vid dig.” Och Jesus, som kunde läsa hjärtan, var verkligen fullt medveten om Petrus kärlek och hängivenhet. Ändå gav Jesus Petrus en möjlighet att bekräfta sin kärlek. Dessutom befallde Jesus Petrus: ”För mina små får på bete” och: ”Var en herde för mina små får.” (Johannes 21:15–17) Tidigare hade Petrus fått i uppdrag att predika. (Lukas 5:10) Men nu visade Jesus honom ett fantastiskt förtroende, när han gav honom ännu ett stort ansvar – att ta hand om dem som blev Kristi efterföljare. Kort därefter gav Jesus Petrus en framträdande roll i lärjungarnas verksamhet. (Apostlagärningarna 2: 1–41) Så lättad Petrus måste ha blivit när han förstod att Jesus hade förlåtit honom och fortfarande litade på honom!

Har du lärt ”känna Kristi kärlek”?

20, 21. Hur kan vi helt och fullt ”lära känna Kristi kärlek”?

20 Jehovas ord beskriver verkligen Kristi kärlek på ett vackert sätt. Hur bör vi då reagera på Jesu kärlek? Bibeln uppmanar oss att ”lära känna Kristi kärlek, som överträffar kunskapen”. (Efesierna 3:19) Som vi har sett kan evangelieskildringarna om Jesu liv och tjänst lära oss mycket om Kristi kärlek. Men att helt och fullt ”lära känna Kristi kärlek” inbegriper mer än att bara lära känna vad Bibeln säger om honom.

21 Det grekiska ord som har återgetts med ”lära känna” betyder att ”praktiskt, genom erfarenhet”, lära känna. När vi visar kärlek på samma sätt som Jesus gjorde – osjälviskt ger ut av oss själva för andra, medlidsamt bryr oss om deras behov och uppriktigt förlåter dem – kan vi verkligen förstå hans känslor. På det sättet lär vi genom erfarenhet ”känna Kristi kärlek, som överträffar kunskapen”. Och må vi aldrig glömma att ju mer lika Kristus vi blir, desto närmare kommer vi den som Jesus på ett fullkomligt sätt efterliknade – vår kärleksfulle Gud, Jehova.

^ § 11 Rabbinska källor uppgav att ingen skulle gå närmare en spetälsk än omkring fyra alnar (omkring 1,8 meter). Men om det blåste måste den spetälske vara minst 100 alnar (omkring 45 meter) bort. Midrash Rabbah berättar om en rabbi som gömde sig för de spetälska och en annan som kastade sten på dem för att hålla dem på avstånd. De spetälska visste alltså vad det ville säga att bli avvisad och att vara föraktad och oönskad.

^ § 16 Den första delen av Lukas 23:34 har utelämnats i vissa forntida handskrifter. Men eftersom dessa ord finns med i många andra pålitliga handskrifter, har de tagits med i Nya världens översättning och i många andra översättningar. Jesus talade tydligen om de romerska soldaterna som hade spikat fast honom på pålen. De visste inte vad de hade gjort, för de visste inte vem Jesus egentligen var. De religiösa ledarna som låg bakom avrättningen var naturligtvis mycket mer klandervärda, för de hade handlat av ont uppsåt och mot bättre vetande. Många av dem kunde omöjligen bli förlåtna. (Johannes 11:45–53)

Ta reda på mer

Fortsätt att vara osjälvisk

Hur kan vi stå emot vår medfödda tendens att vara själviska? Den här artikeln visar hur vi kan använda Bibeln för att upptäcka och motarbeta sådana drag hos oss själva.