Varför ser du ut som du gör? Vad bestämde färgen på dina ögon, ditt hår och din hud? Hur kan man förklara din längd, din kroppsbyggnad eller dragen du ärvt från dina föräldrar? Vad avgjorde att dina fingertoppar skulle vara mjuka på ena sidan och ha hårda, skyddande naglar på den andra?

På Charles Darwins tid sågs de här frågorna som mysterier. Darwin fascinerades över att egenskaper förs vidare från en generation till en annan, men han visste inte så mycket om genetikens lagar och ännu mindre om mekanismerna som styr ärftligheten inne i cellen. Nu har biologer ägnat årtionden åt att studera den mänskliga genetiken och de detaljerade instruktionerna som finns nedlagda i den fantastiska DNA-molekylen. Men den stora frågan är: Varifrån kommer de här instruktionerna?

Vad säger många vetenskapsmän? Många biologer och andra forskare tror att DNA och dess kodade information kom till genom slumpmässiga händelser under miljontals år. De menar att det inte finns något hos den här molekylen som pekar på formgivning, varken i dess struktur, i dess funktion eller i informationen den bär och förmedlar.17

Vad säger Bibeln? Bibeln talar om en symbolisk bok som kommer från Gud och som beskriver hur alla kroppsdelar ska se ut och till och med när de ska bildas. Lägg märke till hur kung David uttryckte det när han bad till Gud: ”Dina ögon såg mig då jag var ett embryo, i din bok var alla dess delar uppskrivna, med avseende på de dagar då de formades och det ännu inte fanns en enda av dem.” (Psalm 139:16)

Vad säger fakta? Om evolutionsteorin stämmer bör det åtminstone finnas en rimlig sannolikhet för att DNA skulle kunna uppstå spontant. Om däremot Bibeln är sann borde det finnas starka belägg för att DNA har konstruerats av någon med ett skarpt intellekt.

Om man förklarar DNA-molekylen i enkla ordalag är den fullt begriplig och ändå helt fantastisk. Låt oss göra en ny rundvandring, men den här gången i en mänsklig cell. Tänk dig att du går till ett  museum som är utformat för att man ska förstå hur en cell fungerar. Hela museet är faktiskt en modell av en typisk mänsklig cell, men den är förstorad 13 000 000 gånger. Den är lika stor som en idrottsarena med plats för 70 000 åskådare.

Du går in i museet och tittar förundrat på alla ovanliga figurer och strukturer. Nästan i mitten av cellen finns kärnan, ett 20 våningar högt klot. Du börjar med att gå dit.

En ”ingenjörsbedrift” – Hur DNA packas: Det är verkligen en ingenjörsbedrift att packa DNA i cellkärnan. Det är som att pressa in 4 mil sytråd i en tennisboll.

Du hittar en dörr i cellkärnans yttre skikt, eller membran, och när du kommit in ser du dig omkring. Det du först lägger märke till är de 46 kromosomerna. De är uppställda i identiska par, som varierar i storlek. Det par du har närmast dig är ungefär 12 våningar högt (1). Varje kromosom är ihopklämd nära mitten och ser ut som två sammanhängande korvar. Tjockleken är däremot som en kraftig trädstam. Du ser också att det finns band runt kromosomen. När du går närmare ser du att varje horisontellt band har vertikala linjer. Mellan dem finns kortare horisontella linjer (2). Är det bokryggar staplade på varandra? Nej, det man ser är den yttersta delen av öglor, hårt sammanpackade. Du drar i en ögla, och den löser upp sig. Du blir fascinerad när du ser att själva öglan består av små spiraler (3), som också de är välorganiserade. I de här spiralerna finns det som verkligen är intressant, något som liknar en lång telefonsladd. Vad är det för något?

EN MOLEKYL MED EN FANTASTISK STRUKTUR

Låt oss för enkelhetens skull fortsätta att kalla den här delen av kromosommodellen för en sladd. Den är ungefär 2,5 centimeter tjock. Den har virats hårt runt spolar (4), vilket gör att det skapas spiraler inne i de större spiralerna. Spiralformationen får stöd av ett slags ställning som håller den på plats. En skylt förklarar att sladden är mycket tätt och effektivt packad. Om du skulle dra loss sladdarna från varje kromosommodell här och lägga ut dem på marken, skulle de räcka halvvägs runt jorden! *

En vetenskaplig bok kallar det här effektiva packningssystemet för ”en utomordentlig ingenjörsbedrift”.18 Tycker du att det verkar rimligt att det inte finns någon ingenjör bakom den här bedriften? Tänk dig att museet har en stor souvenirbutik med miljontals varor så prydligt uppradade att det är lätt att hitta precis det man vill ha. Skulle du dra slutsatsen att ingen varit där och organiserat varorna?  Naturligtvis inte! Men att organisera den butiken hade varit en enkel match i jämförelse.

En skylt uppmanar dig att ta en närmare titt på sladden. När du håller den i handen (5) ser du att det inte är en vanlig sladd. Den består av två trådar som är vridna runt varandra. De hålls samman av små stänger med jämna mellanrum. Sladden påminner om en stege som har vridits tills den fått formen av en spiraltrappa (6). Nu förstår du vad du håller i: en modell av DNA-molekylen, ett av livets största mysterier!

En tätt packad DNA-molekyl med spolar och ställning bildar en kromosom. Stegpinnarna kallas baspar (7). Vad gör de? Vad fyller allt för funktion? På en informationstavla finns en förenklad beskrivning.

DET ULTIMATA SYSTEMET FÖR INFORMATIONSLAGRING

Tavlan visar att tvärpinnarna som binder samman de båda sidorna av stegen har en avgörande betydelse. Tänk dig att stegen delas på längden. Varje sida har halva tvärpinnar som sticker ut. Det finns bara fyra olika typer av tvärpinnar, och de kallas A, T, G och C. Det var en vetenskaplig milstolpe när man upptäckte att bokstävernas ordning utgjorde kodad information.

 Du känner säkert till morsesystemet, som uppfanns på 1800-talet och som gjorde att man kunde kommunicera via telegraf. Det systemet bestod egentligen bara av två ”bokstäver”: en punkt och ett streck. Men det kunde användas till att bilda många ord och meningar. DNA har också ett alfabet, men med fyra bokstäver: A, T, G och C. Ordningen som bokstäverna kommer i formar ”orden”, som kallas kodoner. Kodonerna bildar ”berättelser”, som kallas gener. Varje gen innehåller i genomsnitt 27 000 bokstäver. Generna och materialet mellan dem utgör ”kapitlen”, de enskilda kromosomerna. Det behövs 23 kromosomer för att få den kompletta ”boken” – det så kallade genomet, eller arvsmassan, som är den kompletta uppsättningen genetisk information om en organism. *

Om arvsmassan skulle skrivas ner i vanlig bokform skulle det bli en rejält tjock bok. Hur mycket information skulle den rymma? Den mänskliga arvsmassan består av ungefär 3 miljarder baspar, eller tvärpinnar, på DNA-stegen.19 Tänk dig en samling uppslagsverk, där varje volym är på mer än tusen sidor. Arvsmassan skulle då fylla 428 sådana volymer. Lägger man sedan till den andra uppsättningen av gener i cellen skulle det bli 856 volymer. Om du skulle vara snabb i fingrarna och skriva in arvsmassan i ett datadokument skulle det vara ett heltidsjobb utan några semesterdagar i ungefär 80 år!

Du skulle naturligtvis inte ha någon nytta av den färdiga skrivprodukten. Hur skulle du få plats med tjocka uppslagsverk i varenda en av dina 100 000 miljarder mikroskopiska celler? För oss människor är det helt omöjligt att lagra så mycket information på ett så effektivt sätt.

En professor i molekylärbiologi och datalogi sade: ”Ett gram torkat DNA, med en volym på ungefär en kubikcentimeter, kan lagra lika mycket information som uppemot 1 000 miljarder cd-skivor.”20 Vad betyder det? Kom ihåg att DNA innehåller generna, instruktionerna för att bygga en unik människokropp. Varje cell har en komplett uppsättning av instruktioner. DNA är så fullmatat med information att en enda tesked skulle rymma bygginstruktionerna för 350 gånger fler människor än de som lever i dag! Det DNA som behövs för de sju miljarder som nu lever på jorden skulle knappt lägga sig som en hinna på skeden.21

EN BOK UTAN FÖRFATTARE?

Ett gram DNA innehåller lika mycket information som ryms på tusen miljarder cd-skivor.

Trots alla framsteg inom miniatyrisering har människan inte lyckats få fram ett informationslagringssystem med den kapaciteten. Ändå är cd-skivan en passande jämförelse. Det första man ser är den symmetriska formen, den glänsande  ytan och den snygga designen. Vi inser att det finns smarta människor bakom den här produkten. Men hur är det om skivan dessutom innehåller information, inte bara osammanhängande nonsens, utan logiska, detaljerade instruktioner för att bygga, underhålla och reparera en avancerad maskin? Informationen skulle inte märkbart påverka skivans vikt eller storlek, men ändå är det den som är viktigast. Skulle inte de lagrade instruktionerna övertyga dig om att en intelligent varelse ligger bakom? Kan en text verkligen komma till utan en författare?

Det är inte långsökt att jämföra DNA med en cd eller en bok. I en bok om arvsmassan står det: ”Bilden av arvsmassan som en bok är strängt talat inte ens en liknelse, utan den är bokstavligen talat sann. En bok är ett stycke digital information ... Detta gäller även arvsmassan.” Författaren tillägger: ”Arvsmassan är en mycket finurlig bok eftersom den både kan fotokopiera sig själv och läsa sig själv under rätt omständigheter.”22 Det leder oss in på en annan viktig funktion hos DNA.

MASKINER I RÖRELSE

När du är där på museet undrar du om det är lika lugnt och stilla i en verklig cellkärna. Då får du syn på en glasmonter med en modell av DNA-strängen. Ovanför montern finns en skylt där det står: ”För en demonstration, tryck på knappen.” Du gör det, och plötsligt hör du en röst: ”DNA har åtminstone två viktiga uppgifter. Den första kallas replikation. DNA måste kopieras, så att alla nya celler får en komplett uppsättning av den genetiska informationen. Se vad som händer i simulatorn.”

Genom en dörr i ena änden av montern kommer en komplicerad apparat ut. Det är faktiskt ett helt gäng sammankopplade robotar. Maskinen går fram till DNA-strängen, sätter sig fast och börjar  åka utmed den, som ett tåg längs en räls. Den går för fort för att du riktigt ska uppfatta vad den gör, men där den har farit fram kan du se att det nu finns två kompletta DNA-strängar i stället för en.

Berättarrösten förklarar: ”Det här är en mycket förenklad version av vad som händer när DNA kopieras. En grupp med molekylära maskiner som kallas enzymer färdas utmed DNA-strängen. De börjar med att dela den i två delar och använder sedan varje kedja som en mall för att göra en ny, komplementär kedja. Vi kan inte visa alla delar som är inbegripna – som den lilla apparat som åker i förväg och knipsar av den ena sidan av DNA-strängen så att den kan röra sig fritt och inte snurras åt för hårt. Vi kan inte heller demonstrera hur DNA blir ’korrekturläst’ flera gånger om. Fel upptäcks och rättas till med en imponerande noggrannhet.” (Se  bilden på sidorna 16 och 17.)

Berättaren fortsätter: ”Det vi kan redogöra för är hastigheten. Du tycker säkert att vår robot rör sig i en rasande fart. Och i verkligheten åker enzymmaskinen utmed DNA:s ’räls’ i ungefär 100 tvärpinnar, eller baspar, per sekund.23 Om ’rälsen’ hade samma storlek som en vanlig järnvägsräls skulle det här kraftpaketet fara fram i mer än 80 kilometer i timmen. Och replikationsmaskinerna i en bakterie kan vara tio gånger så snabba! I en mänsklig cell tar hundratals sådana här maskiner itu med arbetet på olika ställen utmed DNA-strängen. De kopierar hela arvsmassan på bara åtta timmar.”24 (Se rutan  ”En molekyl som blir läst och kopierad” på sidan 20.)

”AVLÄSNING” AV DNA

Replikationsmaskinen tuffar tillbaka in i montern. Då dyker en annan enzymmaskin upp. Den rör sig också utmed DNA-banan, men i ett lugnare tempo. Du ser DNA-sladden åka in i ena änden av maskinen för att sedan komma ut oförändrad i den andra änden. Men en enkel kedja, en helt nygjord, växer ut som en svans ur en annan öppning. Vad är det som händer?

Du får återigen en förklaring: ”DNA-molekylens andra uppgift kallas transkription. DNA lämnar aldrig den trygga cellkärnan. Hur kan då generna – receptet för kroppens alla proteiner – läsas av och användas? Jo, enzymmaskinen hittar ett ställe utmed DNA-strängen där en gen har aktiverats av kemiska signaler som kommit in i cellkärnan utifrån. Sedan gör maskinen en kopia av genen, en molekyl som kallas RNA. RNA-molekylen  ser nästan ut som en enkel DNA-kedja, men den fungerar på ett annat sätt. Den hämtar upp den kodade informationen i generna. Detta sker när den är inne i enzymmaskinen. Sedan lämnar den kärnan och ger sig i väg till en ribosom, som använder informationen för att bygga ett protein.”

Du blir helt fascinerad av demonstrationen. Det är ett imponerande museum, och de som har utformat det och byggt maskinerna har verkligen varit påhittiga. Men tänk om hela museet kunde komma till liv och visa de tusentals processer som pågår samtidigt i den mänskliga cellen. Det skulle verkligen vara något helt otroligt!

Ändå utförs alla de här processerna just nu av pyttesmå, komplexa maskiner i 100 000 miljarder celler i din kropp! Ditt DNA läses av och ger instruktioner för att bygga de hundratusentals olika proteiner som ingår i din kropps enzymer, vävnader, organ och så vidare. I detta ögonblick kopieras ditt DNA och genomgår felsökningar, så att en ny uppsättning instruktioner finns tillgänglig i varje ny cell.

 VILKEN BETYDELSE HAR DESSA FAKTA?

Vi måste än en gång ställa frågan: Varifrån kommer de här instruktionerna? Bibeln talar om att den här ”boken” har en övermänsklig Författare. Är den slutsatsen verkligen föråldrad och ovetenskaplig?

Fundera på det här: Skulle människor kunna bygga ett sådant museum som beskrivits här? De skulle stöta på en hel del problem om de försökte. Man vet fortfarande mycket lite om den mänskliga arvsmassan och hur den fungerar. Forskare försöker hela tiden förstå var de olika generna finns och vad de gör. Men generna omfattar bara en liten del av DNA-kedjan. Vad är då allt det andra som finns mellan dem? Forskare har kallat det skräp-DNA, men på senare tid har de omvärderat sin syn. Det kan vara så att de här delarna kontrollerar hur och i vilken grad generna används. Om nu forskare skulle lyckas  med konststycket att skapa en komplett modell av DNA och maskinerna som kopierar och korrekturläser dess kod, skulle de då verkligen kunna få den att fungera som originalet?

Den kände forskaren Richard Feynman lämnade det här meddelandet på en svart tavla strax före sin död: ”Det jag inte kan skapa kan jag inte heller förstå.”25 Det här ärliga och ödmjuka uttalandet stämmer i högsta grad in på DNA-molekylen. Vetenskapsmän kan varken skapa eller helt förstå sig på DNA med alla dess mekanismer för replikation och transkription. Ändå påstår somliga att de vet att allt det här har kommit till under slumpmässiga skeenden. Känner du att de fakta vi gått igenom stöder den slutsatsen?

En del forskare upplever att fakta pekar i en annan riktning. Francis Crick var en av dem som upptäckte att DNA är en dubbelspiral. Han menade att den här molekylen var alldeles för organiserad för att ha kommit till av sig själv. Därför framförde han tanken att intelligenta utomjordiska varelser hade skickat DNA till jorden för att livet skulle kunna börja här.26

Ganska nyligen gjorde den kände filosofen Antony Flew en helomvändning. Efter 50 år som inbiten ateist började han vid 81 års ålder framföra övertygelsen att någon form av intelligens måste ha varit inblandad när livet uppkom. Vad fick honom att ändra åsikt? DNA-forskning. När det påpekades för honom att hans nya inställning kunde bli impopulär bland andra forskare, lär han ha svarat: ”Det är deras problem. Hela mitt liv har jag drivits av principen ... att följa bevisen vart de än leder mig.”27

Vad tror du? Vart leder bevisen? Tänk dig att du kommer in i kontrollrummet i en fabrik. Datorn där har ett avancerat styrprogram, som reglerar all aktivitet inne i fabriken. Programmet skickar också ut anvisningar om hur man ska bygga och underhålla alla maskinerna, och det kan kopiera sig självt och korrekturläsa kopiorna. Vilken slutsats skulle du dra? Skulle du tänka att datorn och dess program kommit till av sig själva eller att någon med intelligens och känsla för ordning konstruerat dem? Bevisen talar ju egentligen för sig själva.

^ § 12 I boken Molecular Biology of the Cell finns en annan jämförelse. Att försöka packa in de här långa sladdarna i en cellkärna är som att försöka trycka in en 4 mil lång sytråd i en tennisboll på ett så snyggt och organiserat sätt att man utan svårighet kan komma åt varje del av tråden.

^ § 18 Cellerna har 46 kromosomer, två kompletta uppsättningar av arvsmassan.