Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jesus – vägen, sanningen och livet

 KAPITEL 81

På vilket sätt är Jesus och hans Far ett?

På vilket sätt är Jesus och hans Far ett?

JOHANNES 10:22–42

  • ”JAG OCH FADERN ÄR ETT”

  • JESUS ANKLAGAS FÖR ATT HÄVDA ATT HAN ÄR GUD

Jesus har kommit till Jerusalem för invigningshögtiden (chanukka). Högtiden firas till minne av återinvigningen av templet. För över hundra år sedan erövrade den syriske kungen Antiochos IV Epifanes Jerusalem och byggde ett altare på det stora altaret i Jehovas tempel. Senare återerövrade några judiska prästsöner Jerusalem, och de invigde Jehovas tempel på nytt. Sedan dess har den här årliga högtiden firats den 25 kislev, en månad som sträcker sig från mitten av november till mitten av december.

Det är vinter och kallt, och Jesus går omkring i templet i Salomos pelarhall. Här blir han omringad av judar som frågar: ”Hur länge ska du hålla oss i spänning?” Judarna kräver ett svar av honom. ”Om du är Messias, så säg det rakt ut.” Hur reagerar Jesus? Han svarar: ”Jag har berättat det för er, men ni tror ju ändå inte.” (Johannes 10:22–25) Till skillnad från den samariska kvinnan vid brunnen har judarna inte hört Jesus säga rakt ut att han är Messias. (Johannes 4:25, 26) Men de borde förstå vem han är. De har ju bland annat hört honom säga: ”Jag fanns till redan innan Abraham blev till.” (Johannes 8:58)

Jesus vill att människor ska jämföra det han gör med det som var förutsagt om Messias, så att de själva kan komma fram till att han är den utlovade. Det är orsaken till att han ibland bett lärjungarna att inte berätta för någon att han är Messias. Men nu säger han rättframt till de här hotfulla judarna: ”Det jag gör i min Fars namn, det vittnar om mig. Men ni tror inte.” (Johannes 10:25, 26)

Varför tror de inte att Jesus är Messias? Han säger: ”Ni tror inte, därför att ni inte är mina får. Mina får lyssnar till min röst, och jag känner dem, och de följer mig. Jag ger dem evigt liv, och de kommer aldrig att gå förlorade, och ingen kommer att ta dem ifrån mig. Fåren som min Far har gett mig betyder mer än allt annat.” Sedan berättar Jesus hur nära han och hans Far står varandra: ”Jag och Fadern är ett.” (Johannes 10:26–30) Jesus är här på jorden och hans Far är i himlen, så han menar inte att de bokstavligen ”är ett”. Men de är enade och har samma mål.

Det Jesus säger gör judarna så rasande att de plockar upp stenar för att döda honom. Men Jesus blir inte rädd, utan säger modigt: ”Jag har gjort många goda gärningar som min Far bett mig om. För vilken av de gärningarna tänker ni stena mig?” De svarar: ”Vi stenar dig inte för att du har gjort något gott, utan för att du hädar. ... Du försöker göra dig själv till en gud.” (Johannes 10:31–33) Jesus har aldrig påstått att han är en gud, så varför säger de så?

Det judarna förmodligen reagerar på är att Jesus säger att han ”ger dem [fåren] evigt liv”. Så Jesus har vissa förmågor som judarna tror att bara Gud har. Ingen människa kan ju ge liv åt någon annan. (Johannes 10:28) Men Jesus har sagt att det är hans Far som har gett honom förmågan att ge liv, fast det har judarna inte velat ta in.

Jesus kommer med ett träffsäkert motargument: ”Står det inte i er lag [Psalm 82:6]: ’Jag sa: ”Ni är gudar”’? Gud kallade alltså dem som Skriften fördömde för ’gudar’ ... Så hur kan ni säga till mig som Fadern har utvalt och sänt till världen: ’Du hädar’, därför att jag sa att jag är Guds son?” (Johannes 10:34–36)

Skrifterna kallar till och med orättvisa mänskliga domare för ”gudar”. Så judarna borde inte reagera så här starkt på att Jesus kallar sig Guds son. Nu framhåller Jesus något som borde lugna dem: ”Om jag inte gör de gärningar som min Far vill att jag ska göra, ska ni inte tro på mig. Men om jag gör de gärningarna, så tro i alla fall på gärningarna även om ni inte tror på mig, så att ni kan inse och ha tro på att Fadern är i gemenskap med mig och jag är i gemenskap med Fadern.” (Johannes 10:37, 38)

Nu försöker judarna ta fast Jesus, men återigen kommer han undan. Han lämnar Jerusalem, korsar Jordanfloden och kommer till området där Johannes började döpa för nästan fyra år sedan. Det är antagligen inte långt från Galileiska sjöns södra strand.

Massor av människor kommer till Jesus. De säger: ”Johannes gjorde visserligen inget tecken, men allt han sa om den här mannen var sant.” (Johannes 10:41) Och det är många som börjar tro på Jesus.

Ta reda på mer

Sanningen om Fadern, Sonen och den heliga anden

Många tror att treenighetsläran finns i Bibeln. Stämmer det?