Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jesus – vägen, sanningen och livet

 KAPITEL 87

Planera för framtiden

Planera för framtiden

LUKAS 16:1–13

  • LIKNELSEN OM DEN ORÄTTFÄRDIGE FÖRVALTAREN

  • ANVÄND RESURSERNA FÖR ATT SKAFFA VÄNNER

Jesus har precis berättat liknelsen om den förlorade sonen. Och de skatteindrivare, skriftlärda och fariséer som lyssnat borde ta intryck av att Gud förlåter dem som ångrar sina felsteg. (Lukas 15:1–7, 11) Nu vänder sig Jesus till lärjungarna och berättar en annan liknelse. Den handlar om en rik man som får veta att hans förvaltare, som har hand om hans hushåll, inte har skött sig.

Jesus berättar att förvaltaren har anklagats för att slösa med sin herres resurser. Husfadern säger därför att förvaltaren kommer att förlora jobbet. Förvaltaren tänker: ”Vad ska jag göra nu när min herre tar ifrån mig mitt arbete? Jag är inte stark nog att gräva, och jag skulle skämmas för att tigga.” Då får han en idé. ”Jo, nu vet jag vad jag ska göra så att folk tar emot mig i sina hem när jag har blivit avskedad.” Han kallar genast på dem som står i skuld till hans herre och frågar: ”Hur mycket är du skyldig min herre?” (Lukas 16:3–5)

”100 mått olivolja”, svarar den förste låntagaren, som kanske är oljeförsäljare eller äger en stor olivlund. Hans skuld motsvarar alltså 2 200 liter. Förvaltaren säger till honom: ”Här är ditt skuldebrev. Sätt dig ner och ändra snabbt till 50 [1 100 liter].” (Lukas 16:6)

Förvaltaren frågar en annan: ”Du då, hur mycket är du skyldig?” Han svarar: ”100 stora mått vete.” Det motsvarar 22 000 liter. Förvaltaren säger till låntagaren: ”Här är ditt skuldebrev. Ändra till 80.” Så han minskar skulden med 20 procent. (Lukas 16:7)

Förvaltaren ansvarar fortfarande för sin herres ekonomi, och därför har han rätt att bestämma om någon ska få en skuld reducerad. Genom att minska låntagarnas skulder gör han sig till deras vän. Och de kan i sin tur hjälpa honom när han blir av med jobbet.

Efter ett tag får herren veta vad förvaltaren gjort. Även om det innebär en förlust för honom blir han imponerad och berömmer sin förvaltare, ”för trots att han var orättfärdig handlade han klokt”. Jesus tillägger: ”Människor i den här världsordningen handlar nämligen klokare mot varandra än Guds tjänare gör.” (Lukas 16:8)

Jesus menar inte att förvaltarens sätt att hantera situationen är bra, och tvivelaktiga affärsmetoder är inte något han uppmuntrar till. Vad är det då han menar? Han uppmanar lärjungarna: ”Skaffa er vänner med hjälp av era resurser i den här orättfärdiga världen. Då kommer era vänner att ta emot er i de eviga hemmen när resurserna sinar.” (Lukas 16:9) Här finns en lärdom om att vara förutseende och tänka praktiskt. Guds tjänare behöver tänka på framtiden och använda sina resurser på ett smart sätt. Då kan de se fram emot en evig framtid.

Det är bara Jehova och hans son som kan ge någon en plats i det himmelska riket eller på den jord som riket ska styra över. Om vi använder våra ekonomiska tillgångar för att stödja rikets verksamhet, hjälper det oss att bli nära vänner med Jehova och Jesus. Vår eviga framtid kommer att vara i säkra händer när guld, silver och andra rikedomar inte längre har något värde.

Jesus säger också att de som är trogna och använder sina resurser på ett klokt sätt, kommer att vara lika trogna när det handlar om viktigare saker. Jesus påpekar: ”Om ni inte har varit trogna när ni har hanterat era orättfärdiga rikedomar, vem ska då anförtro er de sanna [andliga] rikedomarna?” (Lukas 16:11)

Lärjungarna måste alltså anstränga sig för att få komma till ”de eviga hemmen”. Man kan inte vara en sann tjänare till Gud och samtidigt jaga efter materiella tillgångar. Jesus slår fast: ”Ingen tjänare kan vara slav åt två herrar. Antingen kommer han att hata den ene och älska den andre, eller så kommer han att tycka om den ene och se ner på den andre. Ni kan inte vara slavar åt både Gud och rikedomen.” (Lukas 16:9, 13)