Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jesus – vägen, sanningen och livet

 KAPITEL 135

Många ser att Jesus lever

Många ser att Jesus lever

LUKAS 24:13–49 JOHANNES 20:19–29

  • JESUS VISAR SIG PÅ VÄGEN TILL EMMAUS

  • LÄRJUNGARNA FÅR HJÄLP ATT FÖRSTÅ SKRIFTERNA

  • TOMAS SLUTAR ATT TVIVLA

Det är söndag den 16 nisan och lärjungarna är nedstämda. De förstår inte varför Jesus grav är tom. (Matteus 28:9, 10; Lukas 24:11) Lite senare samma dag lämnar Kleopas och en annan lärjunge Jerusalem och går mot Emmaus, som ligger drygt en mil bort.

Längs vägen pratar de om allt som har hänt. Plötsligt slår en främmande man följe med dem. Han frågar: ”Vad är det ni går här och diskuterar?” Kleopas svarar: ”Hur kan du ha missat det som har hänt de senaste dagarna? Är du en främling som bor helt isolerad i Jerusalem?” Mannen frågar: ”Vad menar ni?” (Lukas 24:17–19)

De svarar: ”Det som gäller Jesus från Nasaret. ... Vi hoppades att det var han som skulle befria Israel.” (Lukas 24:19–21)

Kleopas och hans vän berättar att några kvinnor tidigare samma dag gick till Jesus grav och upptäckte att Jesus kropp var borta. Men vid graven fick kvinnorna se änglar som sa att Jesus faktiskt lever! Kleopas och hans vän tillägger att flera andra också varit vid graven och sett ”att det var precis som kvinnorna hade sagt”. (Lukas 24:24)

De två lärjungarna vet uppenbarligen inte vad de ska tro om det som har hänt. Mannen utbrister: ”Vad ni är oförståndiga! Ska det vara så svårt att tro på det som profeterna har sagt?” Mannen går sedan rakt på sak: ”Messias var ju tvungen att utstå det här för att kunna bli upphöjd.” (Lukas 24:25, 26) Mannen hjälper dem att tänka rätt och fortsätter sedan att förklara det som står om Messias i Skrifterna.

Till slut kommer de fram till Emmaus. De två lärjungarna vill gärna höra mer, så de trugar mannen: ”Stanna kvar hos oss, för det är snart kväll och dagen går mot sitt slut.” Han går med på att äta med dem. När mannen ber, bryter brödet och räcker det till dem inser de vem han är. Men i samma ögonblick som de känner igen honom försvinner han. (Lukas 24:29–31) Nu vet de att Jesus lever!

De två lärjungarna är uppspelta och säger till varandra: ”Visst brann våra hjärtan när han pratade med oss på vägen, när han tydligt förklarade Skrifterna för oss?” (Lukas 24:32) De skyndar sig tillbaka till Jerusalem och går dit apostlarna och några andra lärjungar är. Innan Kleopas och hans vän hinner berätta vad som har hänt får de höra: ”Det är faktiskt sant att Herren har blivit uppväckt, och han har visat sig för Simon!” (Lukas 24:34) Sedan berättar de två att de också har sett Jesus. Nu finns det många ögonvittnen.

Mitt i samtalet får de en chock – plötsligt står Jesus där! Hur är det möjligt? De har ju låst dörrarna av rädsla för judarna. Men nu står Jesus mitt i rummet. Och han säger lugnt: ”Må ni ha frid.” Det här skrämmer dem. Precis som en tidigare gång tror de att de ser ”en ande”. (Lukas 24:36, 37; Matteus 14:25–27)

Men det här är ingen syn, utan Jesus är där på riktigt. För att övertyga dem visar han sina händer och fötter och säger: ”Varför är ni rädda, och varför tvivlar ni? Titta här på mina händer och mina fötter, ni ser ju att det är jag. Och ta på mig och se på mig, en ande har ju inte kött och ben, som ni ser att jag har.” (Lukas 24:36–39) De blir överlyckliga av att se honom, men de har fortfarande svårt att tro att det är sant.

För att det ska bli ännu tydligare att det faktiskt är han som står där frågar han: ”Finns det något att äta här?” Jesus får en bit stekt fisk och äter den. Sedan säger han: ”När jag fortfarande var hos er [före min död] berättade jag att allt som står skrivet om mig i Moses lag, i profeterna och i psalmerna måste uppfyllas.” (Lukas 24:41–44)

Jesus har hjälpt Kleopas och hans vän att förstå Skrifterna, och nu hjälper han också de andra som är där. Han säger: ”Det står skrivet att Messias skulle lida och uppstå från de döda på tredje dagen och att budskapet om att syndare som ångrar sig kan få förlåtelse skulle förkunnas i hans namn för alla nationer, med början i Jerusalem. Detta ska ni vara vittnen om.” (Lukas 24:46–48)

Av någon anledning är inte aposteln Tomas där. Under dagarna som följer berättar andra glatt: ”Vi har sett Herren!” Men på det svarar Tomas: ”Om jag inte får se märkena efter spikarna i hans händer och känna på märkena efter spikarna och röra vid hans sida kan jag inte tro på det.” (Johannes 20:25)

Åtta dagar senare träffas lärjungarna igen bakom låsta dörrar. Och den här gången är Tomas med. Då visar sig Jesus i en materialiserad kropp mitt ibland dem. ”Må ni ha frid”, hälsar han. Sedan vänder han sig till Tomas och säger: ”Ta ditt finger och känn efter och titta på mina händer, och ta handen och känn här på min sida. Sluta tvivla och börja tro.” Tomas utropar: ”Min Herre och min Gud!” (Johannes 20:26–28) Nu tvivlar han inte på att Jesus uppstått som en mäktig ängel och representerar Jehova Gud.

Jesus säger: ”Är det för att du har sett mig som du tror? Lyckliga är de som inte har sett och ändå tror.” (Johannes 20:29)

Ta reda på mer

Jesu uppståndelse – Har den verkligen inträffat?

Eftersom Jesu uppståndelse är en central lära i Bibeln måste vi veta om den verkligen har inträffat.