Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jesus – vägen, sanningen och livet

 KAPITEL 108

Misslyckade försök att sätta dit Jesus

Misslyckade försök att sätta dit Jesus

MATTEUS 22:15–40 MARKUS 12:13–34 LUKAS 20:20–40

  • SKATT TILL KEJSAREN

  • ÄKTENSKAP I UPPSTÅNDELSEN

  • DE VIKTIGASTE BUDEN

Jesus fiender är väldigt irriterade. Han har just berättat olika liknelser som ställt deras ondska i öppen dager. Fariséerna konspirerar för att få honom att råka säga något som gör att de kan överlämna honom till den romerske ståthållaren. Därför betalar de några av sina lärjungar för att försöka sätta dit honom. (Lukas 6:7)

Fariséernas lärjungar frågar: ”Lärare, vi vet att allt du säger och lär ut är sant. Du är inte partisk, utan lär ut Guds väg på rätt sätt: Är det rätt eller inte rätt av oss att betala skatt till kejsaren?” (Lukas 20:21, 22) Jesus låter sig inte luras. Bakom deras smicker döljer sig beräknande hyckleri. Om han skulle svara ”nej, det är inte rätt”, kan han anklagas för uppvigling mot Rom. Men om han skulle svara ”ja, betala skatten”, kan folket missförstå det och vända sig emot honom. Många retar sig ju på att de lyder under romarna. Så hur hanterar han det här?

Jesus svarar: ”Hycklare, varför sätter ni mig på prov? Visa mig skattemyntet.” De ger honom en denar, och han frågar: ”Vems bild och inskrift är detta?” De svarar: ”Kejsarens.” Han ger då den geniala uppmaningen: ”Då så ... ge kejsaren det som tillhör kejsaren, men ge Gud det som tillhör honom.” (Matteus 22:18–21)

Fariséernas lärjungar fascineras av Jesus ord. De vet inte längre vad de ska säga, så de går därifrån. Men dagen är inte slut än, och inte heller försöken att sätta dit Jesus. Efter fariséernas misslyckade försök kommer några ledare från en annan religiös grupp till honom.

Sadducéerna, som inte tror på uppståndelsen, tar upp en fråga som rör uppståndelsen och svågeräktenskap. De frågar: ”Lärare, Mose har sagt: ’Om en man dör utan att ha fått barn, ska hans bror gifta sig med änkan och skaffa barn åt sin bror.’ Nu är det så att vi hade sju bröder bland oss. Den förste gifte sig och dog, och eftersom han inte hade några barn lämnade han sin hustru efter sig åt sin bror. Samma sak hände med den andre och den tredje, och till slut med alla sju. Sist av alla dog kvinnan. Vem av de sju bröderna ska hon vara gift med i uppståndelsen? De har ju varit gifta med henne allihop.” (Matteus 22:24–28)

När Jesus svarar hänvisar han till något som sadducéerna godtar, nämligen det som Mose skrev. Han säger: ”Varför tänker ni så fel? Är det inte för att ni varken känner Skrifterna eller Guds kraft? När de uppstår från de döda gifter de sig inte och blir inte bortgifta, utan de är som änglarna i himlen. Men när det gäller detta att de döda uppstår så har ni väl läst i Moses bok, i berättelsen om törnbusken, att Gud sa till honom: ’Jag är Abrahams Gud och Isaks Gud och Jakobs Gud’? Han är inte de dödas Gud, utan de levandes. Ni tänker helt fel.” (Markus 12:24–27; 2 Moseboken 3:1–6) Folkskarorna blir imponerade av hans svar.

Jesus har lyckats tysta både fariséerna och sadducéerna. Men nu kommer motståndarna i samlad trupp för att sätta honom på prov. En som är expert på lagen frågar: ”Lärare, vad är det viktigaste budet i lagen?” (Matteus 22:36)

Jesus svarar: ”Det viktigaste är: ’Hör, Israel, Jehova, vår Gud, är en enda Jehova, och du ska älska Jehova, din Gud, av hela ditt hjärta och med hela din själ och med hela ditt sinne och med hela din styrka.’ Det andra är det här: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’ Det finns inget bud som är viktigare än de här.” (Markus 12:29–31)

Lagexperten svarar: ”Du har rätt, lärare, det är sant: ’Han är en, och det finns ingen annan än han.’ Och att älska honom av hela sitt hjärta och med hela sitt förstånd och med hela sin styrka, och att älska sin medmänniska som sig själv, det är värt mycket mer än alla helbrännoffer och slaktoffer.” Jesus tycker att det var ett riktigt bra svar och säger: ”Du är inte långt från Guds rike.” (Markus 12:32–34)

Jesus har undervisat i templet under tre dagar (9, 10 och 11 nisan). En del har, som lagexperten, tyckt om det de har hört. Men majoriteten av de religiösa ledarna har däremot inte gjort det, och nu vågar de inte längre ”fråga ut honom”.

Ta reda på mer

Frågor från läsekretsen – augusti 2014

Jesus sa att de som uppstår ”gifter sig inte och blir inte bortgifta”. Menade han dem som uppstår på jorden?

Finns det något hopp för de döda?

Vad händer med oss när vi dör? Kommer vi någonsin att få återse våra nära och kära som har dött?