Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jesus – vägen, sanningen och livet

 KAPITEL 103

Templet renas igen

Templet renas igen

MATTEUS 21:12, 13, 18, 19 MARKUS 11:12–18 LUKAS 19:45–48 JOHANNES 12:20–27

  • JESUS FÖRBANNAR ETT FIKONTRÄD OCH RENAR TEMPLET

  • JESUS SKA DÖ FÖR ATT GE ANDRA LIV

Jesus och lärjungarna har sovit tre nätter i Betania sedan de kom från Jeriko. Det är nu tidigt på morgonen, måndagen den 10 nisan, och de är på väg till Jerusalem. Men Jesus är hungrig, så när han ser ett fikonträd går han fram till det. Finns det några fikon på det?

Det är i slutet av mars, och fikonsäsongen börjar inte förrän i juni. Men det har redan spruckit fram löv på trädet. Jesus tänker därför att det troligen finns tidiga fikon på det. Men skenet bedrar, det finns ingen frukt på trädet. Jesus säger då: ”Aldrig någonsin ska man äta frukt från dig igen.” (Markus 11:14) Trädet börjar omedelbart att dö. Och följden av vad Jesus har sagt ses tydligt morgonen därpå.

Lärjungarna och Jesus går in i Jerusalem. Jesus styr stegen mot templet som han synade i går eftermiddag. I dag gör han mer än att bara inspektera det. Han vidtar bestämda åtgärder. Och det han gör påminner mycket om vad han gjorde vid påsken år 30, tre år tidigare. (Johannes 2:14–16) Den här gången kör Jesus ut alla som bedriver handel där. Han välter borden för dem som växlar pengar, och han knuffar omkull bänkarna för dem som säljer duvor. (Markus 11:15) Han tillåter inte ens att någon som bär något från en del av staden till en annan genar över templets förgård.

Jesus tar verkligen i med hårdhandskarna. Han säger: ”Det står skrivet: ’Mitt hus ska vara ett bönens hus för alla nationer.’ Men ni har gjort det till ett tjuvnäste.” (Markus 11:17) Jesus kallar dem tjuvar, eftersom de kräver hutlösa priser av dem som behöver köpa djur att offra. Han tycker att det kan likställas med utpressning eller stöld.

De religiösa ledarna och andra framstående män bland folket får såklart reda på det här. Och det eldar på deras mordiska planer. Men de vet inte hur de ska döda Jesus, eftersom han alltid är omgiven av nyfikna åhörare.

Det är inte bara de som fötts som judar som kommit till påskhögtiden, även proselyter som konverterat till judendomen är där. Bland dem finns några greker. De kommer till Filippus, kanske för att han har ett grekiskt namn, och ber om att få träffa Jesus. Filippus känner sig nog lite osäker, så han tar upp saken med Andreas. De två går då för att fråga Jesus, som fortfarande är kvar i templet.

Jesus vet att han ska dö om bara några dagar. Så nu är det inte tid att stilla folks nyfikenhet eller vinna popularitet. Han svarar sina två apostlar med en liknelse: ”Tiden är inne för Människosonen att bli upphöjd. Jag säger er sanningen: Om ett vetekorn inte faller i jorden och dör förblir det bara ett enda korn, men om det dör, då ger det stor avkastning.” (Johannes 12:23, 24)

Ett enda vetekorn kan verka näst intill värdelöst. Men om man sätter det i jorden, och så att säga låter det ”dö”, så kan det spira upp till ett moget ax med många fler vetekorn. Jesus är en enda man. Han är fullkomlig, och genom att vara trogen till sin död kommer han att göra evigt liv möjligt för alla som efterliknar hans osjälviskhet. Därför säger Jesus: ”Den som älskar sitt liv mister det, men den som hatar sitt liv i den här världen bevarar det och ska få evigt liv.” (Johannes 12:25)

Men Jesus har inte bara sig själv i tankarna. Han säger: ”Om någon vill tjäna mig ska han följa mig, och där jag är ska min tjänare också vara. Om någon vill tjäna mig kommer min Far att ära honom.” (Johannes 12:26) Vilken belöning! De som Jesus Far vill ära kommer att bli Jesus medregenter i riket.

Jesus vill helt och fullt stödja allt som Gud bestämt, även om det innebär att han måste offra sitt liv. Med sin smärtsamma och ångestfyllda död i tankarna säger Jesus: ”Nu känner jag mig orolig. Vad ska jag säga? Far, rädda mig från denna prövning.” Trots det vill Jesus ändå att Guds vilja ska ske. Så han tillägger: ”Men det är ändå därför jag har kommit.” (Johannes 12:27)