Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Min bok med bibliska berättelser

 BERÄTTELSE 44

Rahab gömmer spejarna

Rahab gömmer spejarna

DE HÄR männen är i fara. De måste komma undan, annars blir de dödade. De är israelitiska spejare, och kvinnan som hjälper dem är Rahab. Rahab bor i ett hus på staden Jerikos mur. Varför är männen här i fara?

Israeliterna är beredda att gå över floden Jordan in i Kanaans land. Men innan de gör det, skickar Josua ut de två spejarna. Han säger till dem: ”Gå och bese landet och staden Jeriko.”

När spejarna kommer in i Jeriko, går de till Rahabs hus. Någon säger till kungen i Jeriko: ”Två israeliter kom hit i natt för att bespeja landet.” Då kungen hör det, skickar han några män till Rahab, och de befaller henne: ”För ut männen som du har i ditt hus!” Men Rahab har gömt spejarna på taket. Hon säger därför: ”Det kom faktiskt några män till mitt hus, men jag vet inte var de kom ifrån. De gav sig i väg då det började bli mörkt, innan stadsporten stängdes. Om ni skyndar er, hinner ni nog ikapp dem!” Då tar männen upp jakten efter dem.

Sedan männen gett sig av, rusar Rahab upp på taket. ”Jag vet att Jehova skall ge er det här landet”, säger hon till spejarna. ”Vi har hört hur han torkade ut vattnet i Röda havet, när ni lämnade Egypten, och hur ni dödade kungarna Sihon och Og. Jag har varit vänlig mot er, så lova mig att ni skall vara vänliga mot mig. Rädda min far och mor och mina bröder och systrar.”

Spejarna lovar Rahab det, men hon måste göra något. ”Ta det här röda snöret och bind fast det i fönstret”, säger spejarna, ”och samla alla dina släktingar hemma hos dig. När vi sedan kommer för att inta Jeriko, ser vi snöret i ditt fönster och skall inte döda någon som är i ditt hus.” Då spejarna kommer tillbaka till Josua, berättar de allt som hänt för honom.

Ta reda på mer

Rahab trodde på Jehova

Läs om hur Rahab och hennes familj räddades när Jeriko förstördes.

Rahab blev ”förklarad rättfärdig till följd av gärningar”

Hur visar berättelsen om Rahab att ingen av oss är obetydlig för Jehova? Vad kan vi lära oss av hennes tro?