Medan Josef satt i fängelse drömde farao, Egyptens kung, drömmar som ingen kunde förklara. En av hans tjänare berättade då om Josef och sa att han säkert kunde berätta vad de betydde. Farao sände genast bud efter honom.

Farao frågade: ”Kan du tyda mina drömmar?” Då svarade Josef: ”I sju år kommer Egypten att ha massor av mat, men efter det kommer sju år av svält. Därför borde du välja ut någon som kan se till att ni samlar ihop mat nu, så att ditt folk inte svälter ihjäl sedan.” Då svarade farao: ”I så fall väljer jag dig! Och du ska bli näst mäktigast i hela Egypten!” Hur kunde Josef veta vad faraos drömmar betydde? Jehova hade hjälpt honom.

Under sju år samlade Josef ihop massor med mat. Sedan blev det matbrist över hela jorden, precis som farao hade fått veta. Människor kom från när och fjärran för att köpa mat av Josef. Hans pappa, Jakob, fick också höra att det fanns mat i Egypten, och därför skickade han i väg tio av sina söner för att köpa mat där.

De kom till Josef men hade ingen aning om att det var han. Men han kände igen dem direkt. De bugade sig ner för honom, precis som han hade drömt när han var ung. Josef ville veta om hans bröder fortfarande var lika hemska och själviska, så för att testa dem sa han: ”Ni är spioner! Ni försöker ta reda på var vårt land är svagt.” ”Nej”, svarade de, ”vi är syskon. Vi var 12 bröder från början. Men en har dött, och den yngste har stannat med vår  pappa i Kanaan.” Men Josef svarade: ”Hämta i så fall hit er lillebror, då kommer jag att tro på er.” De fick med sig mat och vände tillbaka hem.

När Jakobs familj fick slut på mat igen skickade han tillbaka sönerna till Egypten. Och den här gången följde deras lillebror Benjamin med. Josef fortsatte att testa dem. Han gömde sin silverbägare i den säck som Benjamin fick vete i och sa sedan att bröderna måste ha stulit den. När Josefs tjänare hittade silverbägaren i Benjamins säck blev hans bröder förskräckta. De bönade och bad att Josef skulle straffa dem i stället för Benjamin.

Josef förstod att hans bröder verkligen hade ändrat sig. Han kunde inte hålla tillbaka känslorna mer, utan började gråta och erkände: ”Jag är er bror, Josef. Lever pappa fortfarande?” Hans bröder blev chockade, men han lugnade dem och sa: ”Ni behöver inte må dåligt för vad ni gjorde mot mig. Gud har sett till att jag har hamnat här så att jag kan rädda era liv. Skynda er och ta med pappa hit.”

De vände tillbaka till sin pappa för att berätta den glada nyheten. Sedan följde han med dem till Egypten och äntligen, efter många långa år, fick Josef träffa sin pappa igen.

”Om ni inte förlåter andra kommer er Far inte heller att förlåta er.” (Matteus 6:15)