Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2016

Australien: Den animerade filmen Vad är en riktig vän?

 PREDIKOARBETET VÄRLDEN ÖVER

Oceanien

Oceanien
  • LÄNDER/OMRÅDEN 29

  • FOLKMÄNGD 40 642 855

  • FÖRKUNNARE 98 353

  • BIBELSTUDIER 66 022

Mod att vittna i skolan

Tolvåriga Emily bor i Australien. En dag pratade hennes lärare om hur viktigt det är att välja rätt vänner. Emily kom då att tänka på den animerade filmen Vad är en riktig vän? och visade den för sin lärare. Läraren spelade upp den för hela klassen, och alla tyckte att den var intressant. Sedan hade de klassamtal om filmen i en hel timme. Läraren visade även  filmen för flera andra klasser. Emily tipsade sedan läraren och klasskompisarna om jw.org. ”Jehova gjorde mig modig, och det ledde till att flera hundra elever fick se hemsidan”, säger Emily. ”Han har verkligen välsignat mig.”

En lyckad mässa

Fem förkunnare reste nio timmar på snirkliga bergsvägar för att komma till en mässa i Suai i Östtimor. Där satte de upp en monter med biblisk litteratur på 12 inhemska språk. Besökare blev helt förundrade när de såg alla språk, eftersom det knappt finns något att läsa på flera av de språken. En kvinna såg rubriken på en broschyr och utbrast: ”Det är ju mitt språk!” Det var första gången som hon såg något tryckt material på sitt modersmål, bunak. På bara fyra dagar lämnade de 4 571 böcker och broschyrer och fick flera adresser till sådana som ville ha besök. De flesta som var intresserade hade aldrig träffat Jehovas vittnen förut. Barn satt som klistrade i flera timmar framför barnfilmerna på jw.org, som visades på språket tetun-dili. En del barn lärde sig till och med sångtexterna utantill och sjöng med högt och glatt.

Östtimor: Barn gillar att titta på ”Kevin-filmerna”.

 ”Det var precis vad studenterna behövde”

Missionärerna Brian och Roxanne ansökte om tillstånd att ha en litteraturvagn vid en högskola i Palau. De träffade skolans rektor och visade honom en film på jw.org om offentligt vittnande. De lämnade också provexemplar av litteraturen som de tänkte ha på vagnen. Rektorn skickade vidare dem till den som hade  ansvar för studentkontakter. Men efter det mötet fick de reda på att de var tvungna att träffa ytterligare en person, den här gången fakultetsordföranden.

Brian berättar: ”Vi hade ett bra samtal med fakultetsordföranden, men han hänvisade oss tillbaka till rektorsexpeditionen. Där ombads vi lämna in en skriftlig ansökan om litteraturvagnen. Det kändes som att vi bara skickades runt, och vi blev lite modfällda. Men vi lämnade i alla fall in vår ansökan.”

Palau: Roxanne och Brian fick många bra samtal med studenter när de stod med en litteraturvagn vid en högskola.

Brian och Roxanne förväntade sig att ansökan skulle bli avslagen. Men de ville ändå följa upp den och  besökte fakultetsordföranden igen. Brian berättar hur det gick: ”Vi blev riktigt överraskade när han sa att han hade läst böckerna vi hade lämnat och gillade dem. Han sa att det var precis vad studenterna behövde.” Ansökan gick igenom utan problem!

Brian berättar vidare: ”Han som hade ansvar för studentkontakter sa sedan att alla som bodde på studenthem kunde få skjuts till valfri kyrka på söndagar. Han sa: ’Om de vill komma till er kyrka kan vi köra dem dit.’ Roxanne och jag fick knappt fram ett ord. I stället för att avslå vår ansökan erbjöd de sig att köra studenterna till Rikets sal!”

På litteraturvagnens premiärdag fick Brian och Roxanne lämna 65 böcker, 8 tidskrifter och 11 broschyrer. De fick också flera bra samtal med studenter. Flera av de ansvariga på skolan ville att de skulle komma tillbaka.

Filmvisning i en butik

Lipson är betelit på Salomonöarna. En dag när han var på väg tillbaka till Betel efter tjänsten hörde han Rikets sånger spelas i en butik. Han blev nyfiken och gick in. Till hans förvåning satt både barn och vuxna och tittade på den tecknade filmen med sång nummer 55, ”Liv utan slut – till sist!” När filmen tog slut sa butiksägaren att han hade en annan film som alla skulle se. Han spelade då upp barnfilmen Att stjäla är fel. Sedan sa han bestämt att de inte fick stjäla från hans butik.

Flera nya kunder hade kommit in i butiken medan den andra filmen rullade, och ägaren sa till dem: ”Jag vill att ni ska få höra min favoritsång.” Han spelade då  upp sång 55 igen. Sedan satte han på filmerna Varför undersöka Bibeln? och Hur går en bibelkurs till?

Salomonöarna: En butiksägare visar filmer från jw.org för sina kunder.

Många på Salomonöarna har inte internet eftersom det är dyrt och inte finns överallt. Den här butiksägaren är inte ett Jehovas vittne. Ändå är han i full gång med att sprida sanningen genom att visa våra filmer för sina kunder.

Hon hittade Guds namn

Varje måndag står ett ungt par med en litteraturvagn i Nouméa, huvudstaden i Nya Kaledonien. En dag närmade sig en kvinna försiktigt vagnen, och utan att säga ett ord tog hon Vad lär Bibeln? En halvtimme senare kom hon tillbaka med boken i handen. Hon sa till paret: ”Har ni sett det här?” Hon öppnade boken  och pekade på Jehovas namn. ”Det är Guds namn!” sa hon. ”Jag har letat i flera veckor på biblioteket för att försöka förstå sanningen om Gud. Men så tog jag den här boken och satte mig i bilen. Och det första jag såg när jag öppnade den var Guds namn, Jehova. Jag var bara tvungen att komma tillbaka och tacka er.” Paret hade ett trevligt samtal med kvinnan och visade henne tillägget ”Guds namn – varför det bör användas och vad det betyder” längst bak i boken. Kvinnan sa att hon ville fortsätta sina efterforskningar på biblioteket men att hon nu vet var vagnen är varje måndag.