Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2016

Storbritannien: Bröder och systrar välkomnar delegater till den internationella sammankomsten.

 PREDIKOARBETET VÄRLDEN ÖVER

Europa

Europa
  • LÄNDER/OMRÅDEN 47

  • FOLKMÄNGD 743 421 605

  • FÖRKUNNARE 1 614 244

  • BIBELSTUDIER 842 091

”Ser jag ut som ett Jehovas vittne?”

Den internationella sammankomsten i London i Storbritannien var en riktig höjdpunkt för alla som var där. Andrew och Elizabeth besökte ett hotell i London för att välkomna några av de internationella delegaterna. De såg en välklädd kvinna i lobbyn och antog att hon var en av delegaterna. Elizabeth gick därför fram och kramade  om henne. Kvinnan ryckte till och såg förvånad ut, så Elizabeth sa: ”Förlåt, jag trodde att du var en delegat!”

”Vad då för delegat?” frågade kvinnan.

Elizabeth pekade på en skylt på receptionsdisken som hälsade Jehovas vittnen välkomna. Hon blev glad när kvinnan sa: ”Vad trevligt! Ser jag ut som ett Jehovas vittne?”

I samtalet som följde fick Elizabeth reda på att kvinnan hette Vivien och kom från Nigeria. Dessutom bodde de bara några minuter från varandra. Vivien tackade ja till ett bibelstudium och ville att hennes barn skulle vara med på studiet. När Andrew och Elizabeth hälsade på hemma hos henne möttes de av en stor kram. Det var tydligt att Vivien hade fått ett bra intryck av vittnena när de råkade springa på varandra på hotellet. Andrew och Elizabeth visade henne Vad lär Bibeln? och blev förvånade när hon sa att hon redan hade den och brukade läsa den för fyra av sina barn. När de berättade om bibelkursen som hörde till boken sa hon: ”Vi kör i gång direkt!”

Ett brev från en romsk broder

I november 2014 bildades den första romska församlingen i Slovakien. Nyligen blev 21 romer från samma lilla by döpta vid en kretssammankomst. På minneshögtiden i den romska församlingen kom 495 besökare. En nydöpt broder skrev:

Slovakien: Två förkunnare predikar för en romsk kvinna.

”Jag är från Žehra i Slovakien och är rom. Där jag bor ser många vita ner på oss och tycker att vi är smutsiga  tjuvar och lögnare. När jag gick till kyrkan gjorde vaktmästaren klart att jag inte passade in där och sa åt mig att försvinna. Med tanke på hur jag har blivit behandlad ibland kan ni ju tänka er hur jag såg på vita människor. Men så bjöd Jehovas vittnen in mig till Rikets sal. Jag gick dit men var väldigt misstänksam eftersom jag trodde att jag skulle bli besviken igen. Men jag blev förvånad, för innan jag ens hade kommit in i Rikets salen kom en vit man fram, tog i hand och hälsade mig välkommen. Under föreläsningen kunde jag inte koncentrera mig. Det enda jag funderade på var varför alla var så snälla mot mig.

Den natten fick jag inte en blund i ögonen. Det enda som snurrade i huvudet var det som hade hänt på Rikets salen. Jag bestämde mig för att gå dit igen för att se om vänligheten bara var en engångsföreteelse. Men nästa gång var alla ännu snällare och behandlade mig som en gammal vän. Jag fortsatte att gå på mötena och döpte mig så småningom. Vännerna har inte ändrat sig, utan de fortsätter att visa att de uppskattar mig även efter mitt dop. Det händer till och med att de ger mig bättre mat än vad de själva äter! Jag vill vara en del av den här organisationen för alltid, och jag vill tjäna Jehova för evigt.”

En bön blir besvarad

En syster som heter Ajsel åkte buss i Azerbajdzjan från Gjandzja till Baku. Hon bad till Jehova och sa att hon gärna ville prata med någon om Bibeln på vägen. Ajsel hade redan fått en plats på bussen, men en kvinna insisterade på att hon skulle sätta sig bredvid henne i stället. Ajsel började prata med kvinnan och kunde  efter en stund styra in samtalet på Bibeln. Kvinnan sa att hon älskade Jesus och ville lära sig mer om honom. Ajsel och kvinnan bytte telefonnummer och bestämde att de skulle träffas igen. Kvinnan frågade om Ajsel då kunde ta med sig en bibel till henne.

När Ajsel kom tillbaka till Gjandzja besökte hon kvinnan på hennes arbetsplats. Kvinnan nämnde då en ”bönebok” som hon läste i varje dag. Ajsel blev minst sagt förvånad när hon förstod att ”böneboken” var Forska dagligen i Skrifterna från 2013! Ett bibelstudium kom i gång, och Ajsel var glad och tacksam att Jehova hade gett henne mod att vittna informellt.

Ett tackbrev från en fånge

Följande brev kommer från Spanien:

”Jag vill först och främst tacka er för att ni anstränger er för att nå alla slags människor med Bibelns budskap.

Första gången jag hade kontakt med Jehovas vittnen var för 15 år sedan i Tirana i Albanien. Jag var förvånad över att ett vittne vågade komma fram till oss, eftersom vi var ett gäng på tio ungdomar. Ingen vågade prata med oss, men den brodern gjorde det fastän vi hade vapen. Han var helt orädd när han pratade med oss om Bibeln, och det imponerade på mig.

För fyra år sedan besökte ett Jehovas vittne mig här i fängelset i Spanien och erbjöd mig ett bibelstudium. Jag tackade ja, och sedan dess har jag gjort stora förändringar. Jag är inte längre våldsam och aggressiv, och jag har hållit mig undan problem i flera år. Nu när jag har lärt känna Jehova har jag fått en mening med livet. Jag försöker hålla sams med människor omkring mig, och jag har nu varit odöpt förkunnare i lite mer än ett år.

 Jag har suttit i fängelse i tolv år nu, men under de senaste fyra åren har jag känt mig lycklig och tillfreds. Så har jag aldrig känt förut. Jag tackar Jehova varje dag för det.

För ett tag sedan såg jag några filmer på jw.org. En film jag särskilt gillade handlade om en broder som hade suttit i fängelse i USA. Jag är inte den känslosamma typen, men när jag såg förändringarna han hade gjort började tårarna rinna.

Må Jehova fortsätta att välsigna era ansträngningar att nå alla slags människor. Jag uppskattar verkligen att ni översätter litteratur till så många språk och besöker oss som sitter i fängelse.

Tusen tack.”

”Jag har äntligen fått sinnesro”

”Mitt liv hade varken mål eller mening. Jag sökte efter ett inre lugn som aldrig ville infinna sig”, säger Felicity, som är 68 år och bor i Sverige. Hon var inte  nöjd med sin katolska tro och började därför undersöka flera olika livsåskådningar. Det ledde till att hon började med magi och spådom.

Hon hittade ingen mening med livet och kände sig så modfälld att hon övervägde att ta sitt liv. ”Tårarna rann nerför kinderna och jag ropade högt till Gud. Jag bad honom visa mig vad jag skulle göra. Två veckor senare hördes en försiktig knackning på dörren. En ung man med ett leende på läpparna frågade om jag var intresserad av Bibeln. Jag tänkte: ’Å nej! Gud, det var inte det här jag menade. Inte Jehovas vittnen!’”

Hennes första tanke var att stänga dörren, men hon bestämde sig för att lyssna och tacka ja till ett bibelstudium i Vad lär Bibeln? ”Jag fick se en ny sida av Bibeln”, säger hon. Felicity döpte sig vid en regional sammankomst i Sverige 2014. Hon säger: ”Det här har jag letat efter i hela mitt liv. Jag har äntligen fått sinnesro.”