Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2016

Burundi: Den modiga lilla tjejen visar Vakttornet för de två männen som bad henne om kol.

 PREDIKOARBETET VÄRLDEN ÖVER

Afrika

Afrika
  • LÄNDER/OMRÅDEN 58

  • FOLKMÄNGD 1 082 464 150

  • FÖRKUNNARE 1 453 694

  • BIBELSTUDIER 3 688 959

Motorcykeltjänst

Benin: Désiré har en musikspelare på sin motorcykeltaxi och vittnar för sina passagerare.

Ett väldigt vanligt transportmedel i södra Benin är zem, eller motorcykeltaxi. Désiré, en broder som är hjälppionjär, satte fast en musikspelare på sin zem och riktade två högtalare mot passagerarplatsen. Passagerare som hoppar upp på hans zem får alltid höra ett drama eller någon annan inläsning, och det brukar inte dröja länge förrän de lyssnar uppmärksamt.  När de väl kommer fram är det många som inte vill kliva av förrän de har lyssnat färdigt. Désiré säger: ”Naturligtvis skulle jag vilja att de klev av, så att jag kan hitta en ny kund. Men det är viktigare att de får höra de goda nyheterna än att jag tjänar lite mer pengar. Dessutom brukar jag få lämna mycket litteratur på det här sättet.”

En enveten liten tjej

En sexårig flicka, som vi kan kalla Denise, och hennes familj bor i Burundi. En dag när familjen höll på att laga mat på sin koleldade spis kom två män förbi. De arbetade i grannhuset, och de bad att få ett par kolbitar så att de kunde tända en egen eld. Denise har inte börjat skolan än, så det var hon som passade elden när männen kom, och hon lät dem ta några kolbitar. En stund senare gick hon förbi de två männen och såg att de hade använt kolen till att tända en cigarett. Det här störde Denise, så hon sa: ”Om jag hade vetat att ni skulle ha kolbitarna till att tända cigaretter hade ni inte fått dem!” Sedan kom hon på att hon hade sett tidskrifter på Rikets sal med bilder på cigaretter. Hon sprang till Rikets salen och hämtade två nummer av Vakttornet för 1 juni 2014, som handlade om rökning. Hon gick tillbaka till männen, gav dem tidskrifterna och propsade på att de skulle läsa dem omedelbart. Hon bjöd även in dem till den regionala sammankomsten. Den här envetna lilla tjejen gjorde verkligen intryck på männen, och de var med på två dagar av sammankomsten. Under  lunchpausen fick Denise syn på dem, och hon erbjöd dem att äta tillsammans med hennes familj. De var djupt imponerade av det de hade sett och hört på sammankomsten, så båda ville börja studera Bibeln.

De predikar i fängelser

Äldstebröder i Liberia vittnar på flera av landets fängelser. Yves är specialpionjär i huvudstaden Monrovia, och han berättar: ”I mars blev tre fångar godkända som odöpta förkunnare. Det betyder att det nu finns sex förkunnare på centralfängelset i Monrovia.” Hur fungerar det att gå i tjänsten inne i fängelset? ”De går i tjänsten varje onsdag och lördag”, säger Yves. ”De har fått tillåtelse att gå från cell till cell, och de delar med sig av Bibelns hoppfulla budskap till andra interner.” De leder många bibelstudier, och många kommer på mötena som hålls inne på fängelset. 79 personer kom när en representant för avdelningskontoret höll en föreläsning där. Det hålls även bibelkurser på sex andra fängelser, och många fångar har gjort positiva förändringar.

”Vi behöver verkligen hjälp”

Man har gjort mycket för att människor som bor i avlägsna områden ska kunna vara med vid minneshögtiden. Folkgruppen san, som tidigare kallades bushmän, är en del av södra Afrikas ursprungsbefolkning. De var tidigare jägare och samlare och levde som nomader. En broder som heter Glenn är specialpionjär i norra  Namibia. År 2015 planerade han att hålla minneshögtiden i en av deras byar som ligger cirka 27 mil öster om Rundu. Man hade hållit minneshögtiden där en gång förut. Vid båda tillfällena fick vittnena lov att använda tingsrättens lokaler utan kostnad. Trots att det regnade kraftigt både innan och under högtiden kom 232 personer. Föreläsningen tolkades från engelska till klickspråket khwe, som talas i området. Med tanke på att det inte finns någon bibel på khwe använde man diabilder för att illustrera verser som Jesaja 35:5, 6. Glenn leder flera bra bibelstudier i området, och han berättar: ”Jag brukar komma hit och tälta några dagar i månaden. Det har jag gjort de senaste två åren. Studierna går inte framåt så fort med tanke på språket och avståndet. Vi behöver verkligen hjälp. När jag kontaktade de lokala myndigheterna för att organisera minneshögtiden i år, var det en som frågade om vi kunde bygga en möteslokal i området. Han sa att vi kunde få mark och att de skulle stå för alla omkostnader! Det enda de ville var att vi skulle skicka dit en ’pastor’, eller åtminstone utbilda någon av dem till pastor!”

Namibia: Två förkunnare vittnar för en kvinna från himbafolket.