Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2016

 INDONESIEN

Fler missionärer kommer

Fler missionärer kommer

Den 9 juli 1964 blev Bible Students Association, en juridisk sammanslutning som användes av Jehovas vittnen, registrerad av det indonesiska justitiedepartementet. Men innan bröderna kunde få full religionsfrihet behövde de även bli registrerade av religionsdepartementet, som i sin tur konsulterade avdelningen för kristna ärenden. Där arbetade starkt troende protestanter som var benhårda motståndare till Jehovas vittnen.

En dag träffade en broder en högre tjänsteman som var medarbetare till religionsministern. De två männen upptäckte att de kom från samma by, så de hade ett livligt samtal på sin egen dialekt. När brodern talade om för tjänstemannen att vittnena hade problem med avdelningen för kristna ärenden, ordnade han så att tre bröder fick träffa religionsministern, en sympatisk och välvillig muslim. Den 11 maj 1968  utfärdade han en förordning som erkände Jehovas vittnen som en religion och bekräftade deras rätt att verka i Indonesien.

Den högre tjänstemannen erbjöd sig också att kringgå avdelningen för kristna ärenden så att vittnen från andra länder kunde få missionärsvisum. Med hans hjälp fick 64 missionärer komma in i Indonesien under åren som följde.

År 1968 var det omkring 300 missionärer och specialpionjärer och mer än 1 200 förkunnare som spred de goda nyheterna till alla delar av Indonesien. Vännerna i församlingarna fick god övning av missionärerna, och det bidrog till att de snabbt gick framåt i sanningen. Den här övningen var precis vad de behövde eftersom mörka orosmoln hopade sig vid horisonten.

En ”julklapp” till prästerskapet

År 1974 återupptog avdelningen för kristna ärenden sin envisa kamp för att förbjuda Jehovas vittnen. Chefen skrev till religionsdepartementets alla lokalkontor och påstod lögnaktigt att Jehovas vittnen inte var lagligt erkända. Han uppmanade lokala myndighetspersoner att ingripa mot vittnena när de fick ”problem” med dem – en illa dold uppmaning att trakassera dem. De flesta ignorerade den här anvisningen. Men andra tog chansen att förbjuda mötena och predikoarbetet från hus till hus.

Den 24 december 1976 meddelade en tidning att Jehovas vittnen var förbjudna.

Ungefär vid samma tid planerade Kyrkornas världsråd ett internationellt möte i Jakarta, något som provocerade muslimer där. Eftersom de religiösa motsättningarna ökade, ställdes mötet in. Men kristen  proselytvärvning hade blivit en känslig fråga, och många politiker satt som på nålar. Som väntat försökte prästerskapet skylla ifrån sig och klagade högljutt på Jehovas vittnen och deras predikoverksamhet. Det gjorde att fler myndighetspersoner fick en negativ bild av vittnena.

De religiösa motsättningarna tilltog och i december 1975 invaderade Indonesien Östtimor, en tidigare portugisisk koloni. Sju månader senare annekterade Indonesien Östtimor, och den patriotiska glöden i hela nationen eldades på ytterligare. Men vännerna förblev politiskt neutrala och vägrade att göra militärtjänst eller hälsa flaggan, en ståndpunkt som retade upp höga militärer. (Matt. 4:10; Joh. 18:36) Prästerskapet protesterade vilt och krävde att regeringen skulle sätta in dödsstöten. Till sist, i mitten av december 1976, fick prästerna sin ”julklapp” – regeringen tillkännagav att Jehovas vittnen var förbjudna.