Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2016

Vittnande på en marknad i Jakarta.

 INDONESIEN

Arbetet tar fart

Arbetet tar fart

Stämningen inom kristenhetens kyrkor blev minst sagt upprörd när de hörde att Jehovas vittnen hade garanterats religionsfrihet. Över 700 präster och lekmän från sju protestantiska kyrkor höll ett seminarium i Jakarta med syftet att pressa regeringen att återinföra förbudet. Men regeringen vek inte en tum.

Allteftersom nyheten om att förbudet hade upphävts spreds över landet var det många intresserade som skrev till avdelningskontoret och bad om litteratur eller ett bibelstudium. År 2003 var över 42 000 närvarande vid minneshögtiden, och det var mer än dubbelt så många som antalet förkunnare i landet. Nästan 10 000 var med vid en sammankomst i Jakarta, däribland en högt uppsatt tjänsteman vid religionsdepartementet. Han blev förvånad när han såg att både unga och gamla åhörare slog upp bibelställena i sina egna biblar. Han lovade bröderna att se till att den vilseledande informationen om Jehovas vittnen skulle rättas till.

När förbudet blev upphävt kunde en del missionärer återvända till Indonesien. De första som kom tillbaka var Josef och Herawati Neuhardt * (från Salomonöarna), Esa och Wilhelmina Tarhonen (från Taiwan), Rainer och Felomena Teichmann (från Taiwan) och Bill och Nena Perrie (från Japan). Efter dem kom det nya gileadmissionärer som skickades till norra Sumatra, Kalimantan, norra Sulawesi och andra avlägsna områden.

”Jag tyckte verkligen om att hjälpa eleverna att förbättra sina förmågor att tala och undervisa.” (Julianus Benig)

 År 2005 organiserade avdelningskontoret de första klasserna i två nya teokratiska skolor. En av lärarna vid Skolan för förordnade tjänare (nu Skolan för kristna förkunnare), Julianus Benig, berättade: ”Jag tyckte verkligen om att hjälpa eleverna att förbättra sina förmågor att tala och undervisa och på så sätt bli mer användbara för organisationen.” Många som gått igenom skolan är nu specialpionjärer eller kretstillsyningsmän. De flesta av de bröder som gick den första klassen i Skolan för resande tillsyningsmän * hade blivit övade för uppgiften när verksamheten var förbjuden. Den nya skolan hjälpte dem att utföra sina uppgifter efter det att förbudet blivit upphävt. Ponco Pracoyo, som gick den första klassen, förklarade: ”Skolan hjälpte mig att bli mer förstående och ta större ansvar som kretstillsyningsman. Den var så stimulerande och gjorde mig mer motiverad!”

 Ett mycket stort behov fylls

Under de 25 år som förbudet varade höll de flesta församlingarna i Indonesien sina möten hemma hos någon. Det var inte många församlingar som hade råd att bygga en Rikets sal, och det var nästan omöjligt att få bygglov till nya Rikets salar. Många församlingar växte mycket snabbt, och därför upprättade man Byggavdelningen för Rikets salar (nu bygg- och projekteringsavdelningen) för att ta itu med det här mycket stora behovet.

Ett av de första områdena som fick nytta av det nya byggnadsprogrammet var ön Nias, som ligger väster om norra Sumatra. ”När vi fick veta att vi skulle få en ny Rikets sal blev vi mycket glada”, säger Haogo’aro Gea, en broder som länge tillhört Gunungsitoliförsamlingen. ”Avdelningskontoret skickade sju byggvolontärer för att ha tillsyn över projektet. Rikets salen var färdig 2001.” Faonasökhi Laoli, en av medlemmarna i byggkommittén, berättar: ”Förut hade vi mötena hemma hos vänner, och folk i allmänhet såg ner på Jehovas vittnen. Men när Rikets salen var färdig ökade genast medeltalet närvarande från 20 till 40. På ett år ökade det med mer än 500 procent. Vår möteslokal är finast i området, och människor här respekterar Jehovas vittnen.”

Rikets sal i Bandung.

År 2006 började bröderna i Bandung på västra Java att söka efter en plats där man kunde bygga stadens första Rikets sal. ”Det tog ett år att hitta en passande tomt”, säger Singap Panjaitan, en äldste i byggkommittén. ”Men för att myndigheterna skulle ge oss tillstånd att bygga behövde vi få åtminstone 60 grannar som inte var vittnen att godkänna projektet. Det var  76 grannar som gjorde det, bland dem en inflytelserik kvinna som till att börja med opponerade sig. När Rikets salen var färdig hade vi öppet hus och bjöd in våra grannar och Bandungs borgmästare. Han sa: ’Den här rena och snygga platsen för tillbedjan sätter standarden för alla andra kyrkor.’” Den här Rikets salen med två våningar överlämnades 2010.

Sedan 2001 har mer än 100 Rikets salar byggts i Indonesien, men det behövs många fler.

^ § 3 Herawati Neuhardts levnadsskildring finns i Vakna! för februari 2011.

^ § 1 Den kallas nu Skolan för kretstillsyningsmän och deras hustrur.