Hjälpmedelsinställning

Search

Välj språk

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Gå direkt till innehållet

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2016

Kanada: Inuitbyn Kangirsuk i norra Quebec.

 HÖJDPUNKTER FRÅN FÖRRA ÅRET

Notiser: Internationellt

Notiser: Internationellt

Vi vill nå alla i Kanada

Filmen Varför undersöka Bibeln? har nu översatts till åtta inuitspråk för att man ska kunna nå så många som möjligt i Kanada. I oktober 2014 organiserades en tio dagar lång kampanj i norra Quebec. Filmen visades på inuktitut för nästan varje hushåll i 14 samhällen med sammanlagt 12 000 invånare.

Chefen var imponerad

I september 2014 var mer än 56 000 närvarande vid den internationella sammankomsten på VM-arenan i Seoul i Sydkorea. Chefen för arenan var imponerad  av vittnenas fina uppförande och att de var samarbetsvilliga. Han sa: ”Alla var så artiga. Dessutom städade de arenan bättre än vår städpersonal. Jag önskar att mina anställda hade samma inställning som de. Om vi vill tillbe Gud på rätt sätt, så måste vi bli som Jehovas vittnen.”

Sydkorea: Den internationella sammankomsten i Seoul 2014.

Jehova såg till att de fick en övningsstund

I maj 2012 fick Jehovas vittnen i Sverige avslag på en ansökan om statsbidrag. Regeringen har beviljat det här ekonomiska stödet till andra samfund. Den styrande kretsen godkände att beslutet skulle överklagas till Högsta förvaltningsdomstolen.

 Domstolen beslutade att kalla till muntlig förhandling. Bröder från flera olika länder samlades för att förbereda sig på de frågor som kunde dyka upp under förhandlingen. Förberedelsen ägde rum på en Rikets sal i Stockholm.

Men plötsligt ringde det på dörren. En av bröderna gick och öppnade, och utanför stod två flickor, 13 och 14 år gamla. De ville ställa några frågor om Jehovas vittnen. Brodern berättar: ”Jag tänkte först att jag skulle be dem komma tillbaka en annan dag. Vi var ju upptagna och hade egentligen inte tid.”

Men han bestämde sig ändå för att prata med dem. De hade många frågor, och en del av dem gällde röstning och andra samhällsfrågor. När de var färdiga gick han tillbaka till de andra bröderna och berättade vad flickorna hade frågat och vad han hade svarat.

Dagen efter var det dags för förhandlingen, och till deras förvåning ställdes många av frågorna som flickorna hade ställt. En av bröderna som företrädde organisationen säger: ”Jag kände mig helt lugn. Jag stod inför landets mest framstående jurister, och det hade kunnat göra vem som helst nervös. Men jag kände att Jehova var med oss, det hade han visat när han övade oss dagen innan.”

Rätten dömde till vår fördel och skickade tillbaka ärendet till regeringen för omprövning.

Kens säck med ris

Ken är sex år och bor i Haiti. Han blev jätteglad när han fick höra att hans församling skulle få en ny Rikets sal. Han gjorde genast i ordning en liten sparbössa och gömde den på sitt rum. Hans föräldrar brukade ge  honom fickpengar att ta med till skolan, men de gick raka vägen till hans bössa i stället. Han fortsatte spara ända tills byggruppen anlände. Då gav han dem sin sparbössa, som innehöll tillräckligt med pengar för att köpa en säck ris. Kens ris räckte i flera dagar och mättade många hungriga magar på byggplatsen.

Generalens order

Under större delen av förra året härjades Sierra Leone av ebola. Därför hade vissa regioner spärrats av, och man fick inte resa dit utan särskilda tillstånd. Kretstillsyningsmän och bröder som levererade litteratur och post var tvungna att skaffa tillstånd för både sig själva och sina fordon. Dessutom ville hjälpkommittéer skicka desinfektionsmedel, IR-termometrar och mat till de drabbade områdena. Otroligt nog fick de alltid tillstånden som behövdes.

En händelse är särskilt uppmuntrande. Bröderna lämnade in en skriftlig begäran om tillstånd för 34 personer och 11 fordon. Men de var tvungna att träffa en general för att få sin ansökan godkänd. Två bröder från avdelningskontoret åkte för att träffa generalen, och de hoppades få med sig tillstånden samma dag. Men när de kom dit kunde ingen hitta deras ansökan. De fick själva leta bland högarna på kontoret, men deras ansökan var som bortblåst. Då sa generalen till sin sekreterare att det var dags att stänga kontoret och att inga ansökningar skulle handläggas under de kommande två veckorna. Bröderna bad tyst till Jehova. Sedan frågade generalen: ”Hur många tillstånd behöver ni?” När de svarade reste han sig och röt: ”Det är för många!”

 Bröderna förklarade då hur vårt arbete fungerar och att våra hjälpsändningar skulle underlätta situationen för de som drabbats av ebolakrisen. Generalen stannade upp, vände sig till sin sekreterare och sa: ”Ge dem allt de behöver.”

Guinea och Sierra Leone: Det fanns möjlighet att tvätta händerna vid alla Rikets salar.