Gå direkt till innehållet

Gå direkt till andra menyn

Gå direkt till innehållsförteckningen

Jehovas vittnen

Svenska

Jehovas vittnens årsbok 2017

Sierra Leone: Crystal får hjälp att hitta rätt.

 PREDIKOARBETET VÄRLDEN ÖVER

Afrika

Afrika
  • LÄNDER/OMRÅDEN 58

  • FOLKMÄNGD 1 109 511 431

  • FÖRKUNNARE 1 538 897

  • BIBELSTUDIER 4 089 110

Hon bad om att få träffa döva

Crystal tjänar som missionär och är engagerad i teckenspråksverksamheten i Sierra Leone. En morgon bad hon till Gud om hjälp att hitta döva på distriktet. Senare samma dag gav hon sig av för att göra ett återbesök men tog en annan väg än den hon brukade ta. Hon passade då på att fråga dem hon mötte om det bodde några döva i närheten och blev  hänvisad till ett hus. Där träffade hon en vänlig ung kvinna som ville veta mer och som kunde tänka sig att komma på ett teckenspråksmöte. Sedan blev Crystal tipsad om ytterligare en döv person, som hon också lyckades träffa hemma. Trots att hon hade gått igenom det här distriktet flera gånger förut hade hon aldrig träffat de här personerna tidigare. Crystal är helt övertygad om att Jehova hörde och besvarade hennes bön den morgonen.

”Talet var skrivet till mig!”

Emmanuel, som bor i Liberia, satt i bilen på väg till helgmötet när han fick syn på en välklädd ung man vid vägkanten. Han såg väldigt ledsen ut, så Emmanuel stannade bilen för att se om han kunde hjälpa till med något. Mannen, som hette Moses, berättade att alla hans pengar hade blivit stulna och att han funderade på att ta livet av sig. Emmanuel lyssnade medkännande på allt Moses berättade och frågade sedan försiktigt: ”Skulle du vilja följa med till Rikets sal?” Moses följde med till mötet och rördes till tårar av det han fick höra där. Efteråt konstaterade han: ”Det kändes som att talet var skrivet till mig! Jehovas vittnen är helt unika.” Moses tackade ja till en bibelkurs, och sedan dess har han regelbundet varit med på mötena.

 ”Jag är ingen hedning”

Aminata från Guinea-Bissau var tretton år när hennes bildlärare gav klassen i uppgift att rita masker och andra föremål som förknippas med karnevaler. Men Aminata ritade i stället djur och växter på sin teckning och skrev ”Paradiset” på den. När hennes lärare samlade ihop klassens teckningar sa han till Aminata att hennes teckning inte hade med ämnet att göra och gav henne underkänt. Efter lektionen frågade Aminata läraren om han visste vilka det var som firade karnevaler från början.

”Hedningar”, svarade han.

Guinea-Bissau: Aminata ritar paradiset.

Aminata fortsatte: ”Jag är ingen hedning, så jag deltar inte i sådana högtider. Jag tror att Gud snart kommer att göra jorden till ett paradis, och det är det jag har ritat.” Läraren sa att han skulle göra ett nytt prov, men med skriftliga frågor i stället. Hur gick det för Aminata den här gången? Hon fick arton rätt av tjugo.

Andlig uppmuntran fick fart på kampanjen

I en liten by i Malawi finns det en grupp som består av sju förkunnare. Deras möteslokal är väldigt enkel. Den består av ett litet grästak som vilar på ett antal träpålar. Gruppen hade nyligen fått besök av kretstillsyningsmannen när det var dags att börja bjuda in till minneshögtiden, och den andliga uppmuntran de precis hade fått satte verkligen fart på kampanjen. Minneshögtiden blev så välbesökt att det bara var en ytterst liten del av besökarna som fick plats under det lilla  grästaket. Tänk dig hur glada de sju förkunnarna blev när de fick veta att antalet närvarande den kvällen var så många som 120!

Malawi: Närvaroantalet var 120.

Broschyren stärkte hennes äktenskap

Ofta dröjer det ett tag innan man ser resultatet av det offentliga vittnandet. I Lomé, huvudstaden i Togo, hände något som belyser att det är så. Med tveksamma steg närmade sig en kvinna litteraturvagnen och tog broschyren Hur får man en trygg och lycklig familj? Förkunnaren och kvinnan pratade lite kort om Efesierna 5:3 och bytte sedan telefonnummer med varandra. Två veckor senare ringde kvinnan och sa: ”Jag tyckte verkligen inte om Jehovas vittnen. Men jag läste broschyren ändå, och den är så bra! Den har redan hjälpt mig i mitt äktenskap, och jag har dessutom kunnat hjälpa två andra par med deras problem. Min syn på Jehovas vittnen var fel. Snälla, kan ni studera Bibeln med mig?” Ett studium sattes i gång med kvinnan och även med ett av paren som hon hade hjälpt.

Ett bidrag till översättningsarbetet

I Ghana finns en liten by som heter Ankasie. Där får torghandlarna längs den lugna huvudgatan varje måndag sällskap av Jehovas vittnen och deras litteraturvagn. En måndag fick en broder som heter Samuel ett trevligt samtal med en man som heter Enoch. När Samuel gav honom broschyren Lyssna till Gud frågade Enoch om det fanns något att läsa på språket kusaal.

Ghana: Han översatte broschyren till kusaal.

Samuel svarade att det inte fanns litteratur på det språket men att det fanns broschyrer på frafra, ett språk som liknar kusaal. Enoch var bara på besök i byn, och när det  så småningom var dags att ge sig av frågade han efter mer litteratur. Den tänkte han dela ut till sina släktingar när han kom hem.

När Enoch senare kom tillbaka till Ankasie räckte han fram en bunt papper med handskriven text till Samuel. Han hade översatt broschyren Lyssna till Gud till kusaal! Han är numera en flitig mötesbesökare och studerar Bibeln regelbundet.